För att förstå accelerationsförloppet har datat från mätningarna importeras till MATLAB. Där normeras spänningen och konverteras till acceleration, positiv och negativ. Inledningsvis provades slag med hammare mot ett vapen, för att få en refe-rens för falska rekyl-lika accelerationer som kan uppkomma. En sådan acceleration visas i figur 7.1, som kan jämföras med en riktig rekyl från samma vapen i figur 7.2.
Accelerationsförloppet från en annan mätning vid avfyrning med Chiappa Rhino visas i figur 7.3. Jämförs de två avfyrningarna framgår det att accelerations signa-turen förändras mellan tillfällena.
Tid [s]
0.04 0.041 0.042 0.043 0.044 0.045 0.046 0.047 0.048 0.049 0.05
Acceleration [g]
-200 -150 -100 -50 0 50 100 150
200 Chiappa Hammare
x-axel y-axel
Figur 7.1. Acceleration vid slag mot Chiappa Rhino med hammare.
Tid [s]
0 0.001 0.002 0.003 0.004 0.005 0.006 0.007 0.008 0.009 0.01
Acceleration [g]
Figur 7.2. Acceleration vid avfyrning av Chiappa Rhino.
Tid [s]
0 0.001 0.002 0.003 0.004 0.005 0.006 0.007 0.008 0.009 0.01
Acceleration [g]
200 Chiappa Rhino - 2
x-axel y-axel
Figur 7.3. Acceleration vid avfyrning av Chiappa Rhino.
Från ekvation 2.14 framgår att acceleration integrerat över tid motsvarar energi-innehållet i rekylen (RE). En sådan analys utfördes i MATLAB av samtliga prov, dock endast i x-led. I figur 7.5 visas energi och acceleration över tid vid ett ham-marslag mot Chiappa Rhino. Som kan jämföras med figur 7.4 vilket är en rekyl från ammunition av typ .38 special. Där framgår att RE i en rekylacceleration är större.
Vid båda beräkningarna har vapnet vikt antagits vara 1kg, dock är RE mycket lägre än den teoretiska beräkningen från ekvation 2.9. Det fenomenet är genomgående i alla beräkningar av RE från accelerationsmätningarna. Det kan bero av vikten, då vikten av vapen enskilt inte motsvarar den accelererade massan. Där bör en par-tiell del av skyttens massa vara inkluderad då skyttens kropp är ihopkopplad med vapnet (som visas i sektion 2.3). Det beror också av att endast x-axeln används för beräkningen, därmed saknas y-axelns RE. I tabell 7.1 visas variationen i RE för vapentypernas rekyl, samt för för falska rekylaccelerationer. Från tabellen framgår att RE för falsk rekyl kan vara nära riktig rekyl för Chiappa Rhino. Dock inte för
7.1. MATLAB-ANALYS
Typ RE min RE max Enhet
Chiappa Rhino 0.073 0.110 [J]
CZ Shadow 0.030 0.124 [J]
Glock 19 0.225 0.597 [J]
HK PTR 91 0.597 1.738 [J]
CG 1900 0.077 0.081 [J]
Ruger 10/22 0.012 0.044 [J]
HK PTR 91 falsk rekyl 0.001 0.027 [J]
Chiappa falsk rekyl 0.012 0.065 [J]
Glock 19 falsk rekyl 0.012 0.154 [J]
Tabell 7.1. RE min/max vid rekyl med olika vapen och falska rekyl accelerationer.
0 0.002 0.004 0.006 0.008 0.01 0.012 0.014 0.016 0.018 0.02
Energi [J]
0 0.002 0.004 0.006 0.008 0.01 0.012 0.014 0.016 0.018 0.02
Acceleration [g]
Figur 7.4. RE vid rekyl med .38 special ammunition i Chiappa Rhino
vapentyperna HK PTR 91 och Glock 19.
I figur 7.6 och figur 7.7 visas mätningar på pistol av typ CZ Shadow. Där syns ett förlopp som skiljer sig markant från Chiappa Rhino. Maxamplituden för rekylen är lite högre, men förloppet är också längre. Där Chiappa Rhinos rekylacceleration tar cirka 7ms så pågår förloppet för en CZ Shadow i cirka 30ms. Det går också att ur-skilja 3 tydliga toppar under förloppet. Vilket torde vara på grund av mekanismens rörelser under förloppet.
I figur 7.8, 7.9 och figur 7.10 visas acceleration från en Glock 19. Där förekommer också det tydliga mönster av en mekanism som bidrar till att flera accelerations-toppar i mätserien. I figur 7.10 användes en sistaskott-spärr för att låsa manteln i upphakat läge efter avfyrning. Det medför att impulsen för mekanismen förändrades då manteln inte åkte framåt efter avfyrat skott. Det går tydligt att se att förloppets tid minskar från cirka 50ms till 30ms.
0 0.01 0.02 0.03 0.04 0.05 0.06 0.07 0.08 0.09
Figur 7.5. RE övertid från acceleration vid slag med hammare mot Chiappa Rhino
Tid [s]
0 0.005 0.01 0.015 0.02 0.025 0.03 0.035
Acceleration [g]
Figur 7.6. Acceleration vid avfyrning av CZ Shadow.
Tid [s]
0 0.005 0.01 0.015 0.02 0.025 0.03 0.035
Acceleration [g]
Figur 7.7. Acceleration vid avfyrning av CZ Shadow.
7.1. MATLAB-ANALYS
Figur 7.8. Acceleration vid avfyrning av Glock 19.
Tid [s]
Figur 7.9. Acceleration vid avfyrning av Glock 19.
Tid [s]
Figur 7.10. Acceleration vid avfyrning av Glock 19, med mantelspärr.
Tid [s]
Figur 7.11. Acceleration vid avfyrning av Ruger 10/22, stående skjutställning.
Tid [s]
Figur 7.12. Acceleration vid avfyrning av Ruger 10/22, stående skjutställning.
Tre typer av gevär provades. Den minsta kalibern var .22long rifle (förkortat .22lr).
Mätserien på Ruger 10/22 i kaliber .22lr är den mätserie som tydligast visar hur accelerationssignaturen är beroende av mekanismen. I figur 7.11 och figur 7.12 står skytten upp under avfyrning. Maxamplituden är låg vilket kan förklaras av att pa-tronen har relativt litet energiinnehåll jämfört med de andra provade vapentyperna.
Det går tydligt att urskilja de tidpunkter då mekanismen börjar röra sig vid skottet avgång, går i bakänden och sedan går tillbaka i utgångsläge.
När vapentyp HK PTR91 provades användes accelerometer av typ ADXL193, vilket endast mäter acceleration i en led. Därav saknas y-axel i de graferna. Även där syns ett mönster där accelerationen avtar i intensitet för att sedan öka. Vilket torde bero på mekanismens utformning. Det är inte lika tydligt 3 impulser som i fallet med Ruger 10/22, orsaken till detta kan bero på hur mekanismen låses upp eller att en starkare fjäder motverkar ett tydligt slag mot bakdelen av lådan. Jämförs rekylen
7.1. MATLAB-ANALYS
Figur 7.13. Acceleration vid avfyrning av HK PTR91, sittande skjutställning.
Tid [s]
Figur 7.14. Acceleration vid avfyrning av HK PTR91, liggande skjutställning.
från HK PTR 91 i figur 7.13 med rekylen från samma vapen och ammunition i figur 7.14 så är amplituden mindre i den sistnämnda. En förklaring till det skulle kunna vara att skytten ligger ner under mätningen av accelerationen i figur 7.14. Vilket medverkar till en annan rörelse på vapnet. Värt att notera är också förloppet är längre än för de andra vapentyperna. För de andra vapentyperna pågår förloppet under 30ms − 50ms medan accelerationsförloppet för HK PTR91 pågår i 90ms.
I figur 7.15 och figur 7.16 visas accelerationen vid avfyrning med gevär av typ Carl Gustaf 1900. Det är två grafer som i stort liknar varandra trots att skytten står vid ett tillfälle och sitter vid det andra. Det som också är tydligt är att ingen mekanism finns i vapnet och impulsen blir därför oscillerande och kortare än för de andra vapentyperna.
För att verifiera att algoritmen inte tolkar accelerationer som uppkommer från
an-Tid [s]
0 0.005 0.01 0.015 0.02 0.025 0.03
Acceleration [g]
Figur 7.15. Acceleration vid avfyrning av Carl Gustaf 1900, sittande skjutställning.
Tid [s]
0 0.005 0.01 0.015 0.02 0.025 0.03
Acceleration [g]
Carl Gustaf 1900 - 2
x-axel y-axel
Figur 7.16. Acceleration vid avfyrning av Carl Gustaf 19900, stående skjutställning.
nat än vid rekyl som skott mättes också acceleration upp på en gevärsattrap, i form av en massa på 5kg (som visas figur 5.7). Tre mätserie visas i figur 7.17, 7.18 och 7.19.