Medaljen som politisk konst

Medaljkonsten gav staten varierande möjligheter att marknadsföra sig, vilket återkopplar till uppsatsens hypotes att medaljkonsten kan anses som politisk konst och därigenom som propagandainstrument. Om det så må ha varit till kröningen, för att minnas stora hjältedåd, eller enbart för att legitimera sin status som Sveriges regent visar medaljerna vilka budskap Kronan ville förmedla till mottagaren.²³⁴ De olika teman och motiven som medaljerna framställer ger tydlig bild om hur den officiella bildpropagandan skulle se ut. Gravyrer, vilka likt medaljerna skulle sprida ryktet om kungligheternas status och manifestera dess makt, kunde däremot inte uppnå medaljens fördelar rörande marknadsföring. Visserligen kunde gravyrer såsom medaljerna reproduceras på enkelt sätt, dock skapade medaljen genom sitt materiella värde och popularitet och framförallt i deras sammanhang i de kungliga riterna en mer sofistikerad propaganda än en gravyr.

234 Men det borde inte förbises att det fanns flera tillfällen som kunde kräva en medalj, än vad som beskrivs i detta kapitel, se därför Hildebrand (1874).

För att fortsätta med regentens behov att stärka sin status utanför riksgränserna borde det beaktas att det utan tvekan var mindre mödosamt och framförallt mer ekonomiskt att imponera på en rivaliserande kung genom att skicka en medalj istället för ett oljeporträtt eller en hel armé.

Både källor och litteratur tyder på att utländska ambassadörer tog emot medaljer som representanter för deras regent, och när de kom tillbaka till sitt hemland var de tvungna att noga beskriva hur medaljen hade donerats. Reputation av makt var makt, dock borde det i sammanhanget påpekas att bilder inte kunde ge makt, men att de kunde förmedla auktoritet.

Medaljens beställare krävde att bli sedd och lyckades uppenbarligen i sitt syfte när medaljen beundrades.

Budskapen som meddelades genom medaljerna hade därmed en väsentlig betydelse och avbildningen av monarken var inget man lämnade åt slumpen. I jämförelse med hur mycket ekonomiska resurser som spenderades för krigsföring, kan det påpekas att enbart lite pengar användes till att marknadsföra kungligheten visuellt. Dessa summor var inte desto mindre mycket välinvesterade i en planerad visuell retorik. Genom att manifestera makt i form av symboler och visuella budskap kunde man säkerställa eller påminna var den fysiska makten låg.

En bild av kungen som kompetent befälhavare på ena sidan av medaljen och på frånsidan en segerallegori tillsammans med en inskription som hänvisade till det senaste vunna slaget, kunde vara ett representativt stycke metall redo att skickas med en utländsk ambassadör. Den beskrivna medaljen skulle inte enbart förstås som maktsymbol, utan även som ett hot om våld och krig.

Hotet om våld kan även ses som avstamp till Karl X Gustavs medalj som har beskrivits tidigare till minnet av tåget över Stora Bält i februari 1658. Medaljens åtsida framställer kungen i gestalt av en tidlös hjälte med lagerkrans som är segerns symbol och frånsidan visar kungens trupper som marscherar över isen. Inskriptionen NATURA HOC DEBUIT UNI, denna hjälp var naturen skyldig att ge en enda man förmedlar det tydliga budskapet att medaljens mottagare inte hade någon möjlighet att jämföra sig med denne store man eller ens kunna besegra honom.

I samband med medaljens visuella retorik skulle hovrepresentanten skildra för den rivaliserande kungen hur extravagant och praktfull ceremonien var när denna hade erhållit medaljen och hur stark den svenska monarken verkade vara. Därigenom kunde medaljen producera mångtydiga budskap samtidigt som den skapade identitet och åsikter i form av en rik och sofistikerad innebörd.

Tanken om hur man skapar ett ansikte utåt är en väsentlig aspekt i kungamaktens marknadsföring och därigenom även för konsten, i synnerhet för medaljkonsten vars främsta syfte var att produceras i propagandaskäl. Framförallt politiska händelser och andra begivenheter skulle synliggöras på bästa sätt så att den ledande klassen förblev medveten om den gudomliga

ordningen och vem som bar kronan och makten. Man kan tvivelsutan utgå ifrån att de tänkta mottagarna för Kristinas, Karl X Gustavs och Karl XI:s medaljer var kapabla att förstå budskapen som klenoderna skulle förmedla.²³⁵ Karl X Gustavs och Karl XI:s marknadsföring i medaljform kan måhända anses vara mindre subtil och kreativ än tidigare medaljer som rekvirerades av drottning Kristina, men i detta fall borde man påpeka de olika syftena för medaljernas beställning. De olika kungligheterna krävde varierande presentationer och därigenom annorlunda propaganda. Drottning Kristinas position som kvinnlig regent kunde lättare framkalla missnöje än en segerrik kung, fast Kristina var direkt arvtagerska till Gustav II Adolf, Nordens lejon. Drottningen kunde förvisso inte lansera sig själv som krigande fältmarskalk utan valde istället att personifiera sig med Pallas Atena, den antika gudinnan som värnade över en rättvis seger. Likaså förmedlade Pallas Atena de viktiga dygderna en regent kunde och behövde ha, visdom och rättvisa. Möjligtvis att drottningen just med tanke på hennes ställning som kvinnlig regent ville framställa sig som Nordens Pallas Atena, enligt den centraleuropeiska andan att jämföra sig med en antik gudomlighet. Drottning Kristinas allegori som Nordens Pallas Atena är möjligtvis den mest kända i detta sammanhang, men även Karl X Gustav och Karl XI lät avbilda sig med antika gudomliga associationer som bärandet av en lagerkrans antyder.²³⁶

I jämförelse med Kristinas och Karl X Gustavs medaljer kan man med Karl XI:s medaljer se en tydlig stilförändring. Karl XI:s bildprogram skiljer sig en aning från Kristinas och Karl X Gustavs, då han eftersträvade Ludvig XIV:s framställning som solkung och därmed vände sig ifrån den tidigare tongivande tysk-nederländska medaljstilen. Kungen följer i både klädsel och framtoning en fransk förebild, ett mode som i slutet av 1600-talet börjar att bli mycket inflytelserikt i hela Europa. Måhända härrör tendensen till den franska stilen ifrån att Meybusch hade arbetat vid det franska hovet eller så kan man tala om en allmän trendriktning mot den franska hovkonsten. Om inte annat hade Ehrenstrahl tagit med sig starka influnser från sin studieresa i södra Europa, som bland annat förde honom till Paris. Att den politiska konsten under det tidiga skedet av Karl XI:s regeringsperiod påverkades av den franska bildkonsten kan tyda på den politiska förändringen mot enväldet. Likaså kan vändningen bort från de antika idealena och latinet vara ett tecken för en större dominans av det franska språket inom hovkulturen, vilket kommer till synes under 1700-talet.

235 Tyvärr tillåter uppsatsen omfång inte att undersöka hur mottagarna bemötte medaljernas budskap. Det är möjligt att adeln vägrade att ta emot en medalj för att därigenom sätta ett exempel eller göra motstånd mot regentens agenda. Undersökningen av recipienternas reaktion är förvisso en aspekt för kommande forskning.

236 Det var ett återkommande fenomen i det svenska kungahuset att låta avbilda sig som antik gudomlighet;

Karl XI associeras ofta med guden Apollo och Lovisa Ulrika förknippas med Minerva etc.