Metaller används inom många olika industrier i vårt samhälle och finns därför även spridda i miljön. För att veta hur ett metallförorenat område påverkar människa och miljö är det viktigt att göra en riskbedömning där detta undersöks. Vid riskbedömning av jordar förorenade av metaller är det viktigt att titta på hur metaller mobiliseras och urlakas från den förorenade jorden, hur metallerna sprids i mark- och grundvatten samt hur de påverkar miljö, människor eller djur och andra organismer.
Nedan följer information om de metaller som beaktas i arbetet, hur de sprids i miljön, hur de påverkar människor och miljö samt hur de beter sig i marken.
Bly
Bly som förekommer i svenska jordar kommer främst från glasindustri, försvaret och ackumulatorindustrin. Spridning av bly i stadsmiljöer kommer också från biltrafik och hus målade med blybaserad färg. Exponering av bly kan ge skador på nervsystemet och kan försämra inlärningsförmåga och intellektuell utveckling. (Naturvårdsverket, 20061) Blyjoner har en struktur som är mycket lik kalciumjoner och kan därför lätt tas upp i kroppen då det passerar just som kalcium. Bland annat ersätter bly kalcium i skelettet. Bly som tas upp av skelettet medför ingen toxisk effekt på människan utan det är den andel bly som tas upp av den mjuka vävnaden, främst hjärnan, som utgör den toxiska delen och som kan orsaka blyförgiftning. (Baird, 1995) Bly som förekommer i mark i löst form reagerar lätt med t.ex. fosfat och sulfat vilket minskar lösligheten hos by. Bly binder också starkt till organiskt material i marken vilket reducerar dess mobilitet. Vid pH-värden över 6 kan bly även adsorberas på lerpartiklar eller bilda blykarbonat. (McLean och Bledsoe, 1992)
Kadmium
Kadmium kan finnas i svenska jordar på grund av att det t.ex. använts i PVC-plast, som pigment i färger och som elektrodmaterial i batterier. Kadmium är toxiskt för djur genom att det reagerar med proteiner och ersätter zink i dessa. (Naturvårdsverket 20061) Kadmium är cancerogent och akut toxiskt även för människor, den letala dosen är endast 1 g. (Baird, 1995). I mark kan kadmium binda till organiskt material samt till Fe- Al- och Mn-oxider. Kadmium är lättlösligt vid låga pH-värden och syresatta förhållanden medan det vid höga pH-värden och i anaeroba jordar binds starkt i marken. (Naturvårdsverket 20061) Växter absorberar kadmium från vatten de tar upp från marken då kadmium har en liknande struktur som zink. En stor del av det kadmium vi får i oss kommer därför från den mat vi äter, t.ex. från vete som visats ha högt upptag av kadmium (LRF, 2008). Upptag av kadmium i växter ökar med ett sjunkande i pH i marken eftersom det då är mer lättlösligt och ett nedfall av surt regn kan därmed bidra till högre halter av kadmium i växter som används som föda. (Baird, 1995)
Koppar
Koppar förekommer normalt i jorden, i mineraler och organiska föreningar (IPCS1, 2008). Stora delar av den koppar som finns i miljön kommer dock från antropogena källor. Varje europeisk medborgare genererar nämligen varje år ungefär 2 kg koppar som avfall, främst från elektrisk och elektronisk utrustning. Koppar som finns i miljön kan även komma från gruvor och smältverk samt korrosion av koppartak. Koppar är ett ämne som är viktigt för växter och djur. Hos däggdjur ingår koppar i enzymer som bildar röda blodkroppar och omsätter kolhydrater. I höga halter är koppar dock mycket toxiskt och kan skada lever, njurar och immunförsvar. (Naturvårdsverket 20061) I mark förekommer koppar främst som Cu2+men även Cu1+ och Cu3+ förekommer. Koppar är inte lösligt i vatten men löser sig lätt i t.ex. salpetersyra och svavelsyra och även i basiska lösningar med ammoniumhydroxid eller karbonat. Den mesta koppar som finns i marken återfinns i jordprofilens översta centrimetrar där den adsorberas till organiskt material, lermineral, järn och manganoxid. (IPCS1, 2008)
Krom
Krom används som tillsats i stål vilket är en källa till förekomst av krom i miljön. Krom har även använts för ytbehandling och garvning av läder vilket är en annan källa. Även krom är ett viktigt ämne i kroppen som behövs för att förbränna socker. Efter en långvarig exponering och i höga halter kan krom dock orsaka lungcancer, problem med luftrör eller komplexbindas till DNA. Krom förekommer i två oxidationstillstånd, krom6+ och krom3+. Krom6+ är mer toxiskt samt mer allergiframkallande än
krom3+ eftersom det lättare kan tas upp i celler och binda till proteiner och DNA. Vid låga pH-värden (<6) kan krom adsorberas till Fe- och Al- oxider. Vid övriga pH-värden är det relativt mobilt i marken. (Naturvårdsverket 20061) Krom3+ som förekommer i vatten adsorberas till organiskt material. Förekommer krom6+ i vatten reduceras det till krom3+ av organiskt material och kan sedan adsorberas av detta. (IPCS2, 2008)
Nickel
Nickel sprids från kraftverk, bilar m.m. på grund av att det förekommer som beståndsdel i fossila bränslen. En annan källa till förekomst av nickel i miljön är korrosion av material eftersom nickel används i många legeringar. Nickel är cancerogent och förhindrar även upptag av zink varför det är toxiskt i höga koncentrationer. (Naturvårdsverket 20061) Nickel är ett vanligt allergiframkallande ämne och ungefär 10% av den kvinnliga och 2-3% av den manliga svenska befolkningen har nickelallergi (Sterner, 2003). Nickel är relativt lättlösligt vid låga pH-värden men binds starkt till organiskt material, Fe- Al- och Mn- oxider i marken vid högre pH-värden. (Naturvårdsverket, 20061) Zink
Zink är en vanligt förekommande metall och en stor mängd produceras varje år. Detta leder till en stor belastning på miljön och de största källorna till spridning av zink är partiklar från bildäck och lakvatten från förzinkade metallkonstruktioner. Zink är ett viktigt ämne för både växter och djur. I kroppen ingår det i hormoner och enzymer som styr bl.a. matsmältning, syn och njurfunktioner. (Naturvårdsverket 20061) Zink som ren metall förekommer inte i marken utan det är Zn2+som är den förekommande formen. Lösligheten hos zink varierar med markens pH-värde. (IPCS3, 2008) Lösligheten ökar med ett sjunkande pH. Vid höga pH-värden förekommer zink komplexbundet till organiskt material medan det vid låga pH-värden finns elektrostatiskt adsorberade till organiskt material och lerpartiklar. (Naturvårdsverket, 20061)