Metangasutsläpp från befintliga och gamla deponier

Förr var det vanligt att det avfall som deponerades var blandat - brännbart, organiskt och inert. Dessutom fanns inte deponeringsförordningens stränga krav på geologisk barriär, 181 Naturvårdsverkets rapport 5792, s. 6. 182 Profus rapport, s. 2. 183

Naturvårdsverkets rapport, Strategi för hållbar avfallshantering, Sveriges avfallsplan, 2005, s. 63.

184

Profus rapport, s. 2 och s. 19.

185

Se förstudiens bilaga 1, s. 16.

186

Se föstudiens bilaga 1, s. 28.

187

Regeringsrätten Mål nr 176-179-06 DOM 2008-03-17 och Mål nr 172-175-06 DOM 2008-03-17.

188

Se Miljömålsrådets rapport Miljömålen på köpet, de Facto 2006, s. 75.

189

bottentätning eller insamlingssystem för deponigas etc. Forskaren Monica Östman, SLU i Uppsala, presenterar i sin avhandling ”Ageing Landfills – Development and Processes” hur man skulle kunna komma till rätta snabbare med de miljöhot som gamla soptippar innebär. I dagsläget låter man tipparna vara och nedbrytningen får ta den tid den tar. Men enligt Östman skulle man på sikt kunna begränsa metallföroreningar, då det organiska materialet binder och stabiliserar metallen bättre ju längre nedbrytningen av det organiska materialet har kommit. Syresättning av tipparnas inre delar skulle inledningsvis leda till ökade metallutsläpp men på sikt skulle utsläppen avta. Östman konstaterar att soptipparna trots detta måste övervakas under mycket lång tid för att kontrollera miljöpåverkan. I en annan forskningsrapport påpekas att insamling av metangas behövs långt efter att deponin avslutats, även om gasproduktionen kan gå ned för varje år. Två undersökta tippar visade i det ena fallet att produktionen av metangas gick ned 20 % på ett år, medan produktionen på den andra tippen inte visade några tendenser till minskning alls. 190 Deponeringsförordningens införande innebar strängare krav exempelvis på bättre tätning för att undvika läckage av lakvatten och deponigasutsläpp. Många av landets deponier klarar inte kraven och läggs ned i samband med utgången av år 2008.

Verksamhetsutövare skulle senast den 1 juli 2002 lämna in antingen en anpassningsplan

eller en avslutningsplan till tillsynsmyndigheten.191 Av anpassningsplanen skulle det framgå vilka åtgärder som planerades för att nå upp till kraven i ett antal bestämmelser. Avslutningsplanen skulle således ange hur man tänkte avsluta deponin utifrån

avslutningsbestämmelserna.

Verksamhetsutövare ska se till att deponigas samlas in från deponier som tar emot biologiskt nedbrytbart avfall.192 Enligt Naturvårdsverket ska deponier som tar emot

organiskt avfall alltid samla in deponigas, med undantag för om det inte finns någon gas

att samla in. I övrigt går det inte att ge ett generellt svar på när gasinsamling måste ske, utan en individuell bedömning ska göras i varje enskilt fall.193

Deponeringsförordningen är inte tillämplig på sådana deponier som slutade ta emot avfall före den 16 juli 2001 och i övrigt har vidtagit alla åtgärder som krävs för att avsluta den.194

De befintliga deponier som ska avslutas omfattas således inte av kravet på insamling av deponigas. I många fall kan det dock finnas ett behov av deponigasinsamling även för dessa deponier, för att minska den klimatpåverkan som metangasen ger upphov till samt för att minska risken för skador på sluttäckningen. Krav på insamling av deponigas på deponier som ska avslutas får då ställas med stöd av de allmänna hänsynsreglerna. Detta

190

Slutrapport STEM projekt nr P10856 ”Metan från avfallsupplag i Sverige”, s. 46 f. Att den ena tippen inte minskade sin metangasproduktion kan enligt rapporten (s. 44) bero på att stora mängder bygg- och rivningsavfall deponerats.

191

Se 38 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall.

192

Se 25 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall.

193

Naturvårdsverkets handbok 2004:2, Deponering av avfall.

194

kan exempelvis vara aktuellt om deponin tagit emot organiskt avfall i stor omfattning. Vilka gamla deponier som överhuvudtaget finns kommer en inventering att visa.195 Eventuella åtgärder som bör vidtas är då upp till tillsynsmyndigheten att bedöma. Frågan är vem som är tillsynsmyndighet och om den kan komma att ändras efter att deponin har avslutats. Naturvårdsverket har på förfrågan av Länsstyrelsen i Västra Götaland besvarat ett antal frågor angående hur deponier som läggs ned ska hanteras framöver. Verket har uttalat att om kommunen är tillsynsmyndighet under deponins driftsfas (aktiv fas då avfall tas emot tills sluttäckning har skett) sker ingen ändring efter deponins driftsfas. Om däremot länsstyrelsen varit tillsynsmyndighet under deponins driftsfas, övergår tillsynen till kommunen efter deponins driftsfas. Efter att deponin har avslutats omfattas inte anläggningen av tillståndsplikt längre, utan blir en s.k. U-verksamhet. Deponin är dock fortfarande en miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken.196

Under en intervju med två personer vid företag inom återvinningsbranschen ifrågasattes riktigheten i den statistiken som finns över metangasutsläpp, eftersom så få anläggningar redovisar sina beräkningsmodeller och siffror. Man menade att endast fem anläggningar redovisar emission av metangas varav tre av dessa var företagets egna. Anläggningarna påstods plocka ut och nyttogöra mer gas än någonsin, trots allt konstruktionsmaterial. Någon tendens till att metantillgången går ned har heller inte märkts.197 Frågan är hur stora utsläppen av metangas är från deponier där ingen eller begränsad insamling sker. En viktig forskningsuppgift vore att verifiera riktigheten i påståendet.

Påståendet har endast ytligt undersökts av förstudiens författare genom läsning i miljörapporter och emissionsdeklarationer. Via Naturvårdsverket gavs tillträde till Sveriges miljörapporteringsportal (SMP).198 Av 25 anläggningar med SNI Kod 90.290 visade det sig att 16 anläggningar redovisade uppgifter om att man på något sätt arbetade med frågan om deponigas. Flera angav hur mycket deponigas som man utvinner och antingen nyttogör eller facklar. Några av dem som inte redovisade något om metan påstod sig deponera avfall som inte genererade någon metangas.

Att man i flera fall redovisar hur mycket metangas som samlas in är dock inte detsamma som att redovisa hur stora emissionerna är för anläggningarna. För det ändamålet måste något slags beräkningsmodell eller uppskattningar anges, som i förekommande fall styrker uppgifterna i miljörapportens emissionsdeklaration. Förstudiens författare är inte

195

Enligt 6 § NFS 2006:6 ska den kommunala avfallsplanen innehålla uppgifter om nedlagda deponier. För varje deponi ska redovisas en bedömning av risken för olägenheter för människors hälsa och miljön. I de fall kommunen har varit verksamhetsutövare ska den kommunala avfallsplanen också innehålla uppgifter om planerade eller vidtagna åtgärder för att förebygga olägenheter.

196

Naturvårdsverkets yttrande 2008-12-01, Dnr 641-4945-08, ”Begäran om tillsynsvägledning – Tillståndets giltighet och tillsynsmyndighet för nedlagda deponier”, s. 2 f.

197

Se förstudiens bilaga 1, s. 27.

198

Förstudiens författare fick tillgång till SMP först efter att ha uppgett kontaktperson inom verket. Detta väcker frågor om allmänhetens egentliga tillgång till miljöinformation såsom följer av Århuskonventionen och som beskrivs under rubriken ”SMP ger tillgång till miljöinformation” på webbplatsen

https://smp2.naturvardsverket.se/Information/About.aspx. Ett tips för Naturvårdsverket kan vara att fundera vidare kring SMP:s tillgänglighet.

kvalificerad att dra några slutsatser i dessa frågor, men anser att det finns behov av en djupare utredning som klarlägger det antagna problemets storlek.199

199

Naturvårdsverkets webbokhandel tillhandahåller rapporten ”Gas emission from Landfills”, pdf 1999, om deponigaser och hur vidare forskning på området kan bedrivas.