Genomgång av tidigare dokumenterade naturvärden och utredningar: Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering och sumpskogsinventering, Länsstyrelsens inventeringar: ängs- och hagmarker, lövskogar, våtmarker, Fiskeriverkets elfiskeregister, Lygnerns Vattenvårdsförbunds årsrapporter med bl a bottenfaunaundersökningar., kommunens naturvårdsplan, gammelträdsinventering, relevanta rapporter i miljökontorets rapportserie Miljö i Mark. Flygfoto (ortofoto 1 m upplösning) användes som underlag.
Digitaliserat underlag från länsstyrelsen och Skogsstyrelsen sammanställdes i GIS. Kontakter togs med personer med god lokalkännedom om fåglar och växter. Samtal med markägare gav också värdefull information om området.
Fältarbete skedde under perioden maj-augusti 2007. Vandring gjordes längs åns båda sidor i undersökningsområdet förutom sträckan U vid Hede och Sätila p g a ån kunde avsynas på avstånd i den öppnare dalgången. Detta gör att mindre strukturer längs ån kan ha missats här. Cykel användes vid inventeringen av de områden som ligger högre upp i dalens sluttningar. Både tidigare dokumenterade miljöer och odokumenterade täcktes in. Avgränsningar av områden och delområden lades in i GIS. Vid behov används GPS i fält. Varje område besöktes endast kort tid, ca 20 min. Områden som bedömdes vara intressanta insektslokaler återbesöktes dock 1-2 gånger vid lämpliga tidpunkter. Vid fältbesöken noterades bl a följande som underlag för naturvärdesbedömningen.
• På landmiljöer noteras värdefulla stor- eller småskaliga strukturer i miljöerna (t ex gamla träd, död ved, skrovelbark, jätteträd, hålträd, branter, block, grässvål, blomrikedom, sandblottor, vägrenar, sydsluttningar, småvatten mm)
• Intressanta miljöfaktorer (t ex hög luftfuktighet, beskuggning, källmiljöer, solexponering, varmt mikroklimat)
• I vattendragsmiljöer noteras strömförhållanden, bottenförhållanden (där det var möjligt att se), lämpliga öringmiljöer, skyddszoner, beskuggning, vandringshinder, erosionsbranter, död ved i vatten och på land, äldre träd, levéer, älvvallar och korvsjöar.
• Intressant geomorfologi eller strukturer på landskapsnivå (t ex sandavlagringar, meandrande åar, mosaiklandskap mm)
• Intressanta växt- och djursamhällen
• Pågående värdefulla former av skötsel/processer (t ex slåtter, bete, erosion)
• Tecken på lång kontinuitet av naturtyper, miljöfaktorer, strukturer eller processer.
• Kulturhistoriska spår
• Signalarter/indikatorarter, rödlistade arter, regionalt ovanliga arter
Arter som noterades vid fältbesöken var sådana som bedöms vara särskilt intressanta i området samt rimliga att observera vid fältinventeringen maj-augusti (listas nedan). Inventeringen inriktade sig på signal-/indikatorarter samt ovanligare arter. (Dagfjärilar, bin, vedskalbaggar (främst förekomst av kläckhål och bedömning av förutsättningar för intressantare arter), markskalbaggar (främst bedömning av förutsättningar för intressantare arter), vattenlevande evertebrater (bedömning av förutsättningar i vissa småvatten), amfibier och reptiler, fisk (bedömning av miljöernas lämplighet), fåglar, kärlväxter, lavar, mossor, svampar (fel årstid).
Uppgifter om respektive område lades in i datatabeller i ArcPad så att data kommer att finnas som attributtabeller i GIS. Detta gjordes enligt samma tabeller som använts vid revideringen av naturvårdsplanen 2006. Digitala foton ordnade efter delområden lämnades på CD
Naturvärdesbedömning
Gjordes i fyra klasser 1-4. Modellen är en vidareutveckling av en modell från Naturcentrum AB.
Vid klassificeringen är de biologiska värdena avgörande. De biologiska värdena bedöms främst utifrån vilka arter som faktiskt påträffas. Även strukturer, geomorfologi och processer som ger förutsättning för intressanta arter eller växt- och djursamhällen är en viktig utgångspunkt vid bedömningen. Naturgeografiska objekt kan ha naturvärden i sig själva utan att ha några särskilda biologiska värden. Särskilt intressanta naturgeografiska strukturer noteras därför.
Klass 1 Högsta naturvärde
• De allra finaste exemplen ur klass 2 som uppfyller ett eller flera kriterier för urval *.
Klass 2 Mycket höga naturvärden
• Uppfyller ett eller flera kriterier För urval *. • Särskilt artrika miljöer, ovanliga eller välbevarade naturtyper
eller geologiska formationer.
• Naturliga eller kulturskapade biotoper som är svåra eller omöjliga att återskapa.
• Varje område har betydelse för regional naturvård.
Exempel:
Artrikare äldre skogsbiotoper, ogödslade naturbetesmarker, hagmarker med grova hagmarksträd, stora högmossar, opåverkade vattendrag, viktiga fauna-
eller floralokaler.
Klass 3 Höga naturvärden
• Artrikare miljöer än ”vardagslandskapet” men utan stor artrikedom eller livskraftiga populationer av särskilt skyddsvärda populationer. • Vissa av dessa områden kan på sikt eller med särskilda åtgärder uppnå klass 2. • Det är av betydelse för regional naturvård att totalarealen av dessa områden ej minskar.
Exempel:
Alla ädellövskogar över 2 ha, alla odikade våtmarker över 10 ha, delvis gödslade naturbetesmarker.
Klass 4 Vissa naturvärden
• Områden som skapar variation i vardagslandskapet även om de inte har några dokumenterade biologiska värden. • Områden som man generellt tar hänsyn till i t ex jord- och skogsbruk.
• En del av dessa områden omfattas av generellt biotopskydd.
Exempel:
Alla sjöar, vattendrag, våtmarker, stenmurar, åkerholmar, lövdungar, branter och raviner.
Produktionslandskap för jord- och skogbruk samt bebyggelse
*) Viktiga kriterier vid urval och värdering a) Biotoper med stor artrikedom och rödlistade arter eller riklig förekomst av signalarter.
b) Viktig ekologisk funktion, t ex repro-duktionsområden, rastplatser, upp-växtmiljöer och viktiga spridnings-korridorer.
c) Naturliga eller kulturskapade biotoper med lång kontinuitet, t ex naturskogar, högmossar eller natur-betesmarker.
d) Miljöer och arter som är ovanliga i landskapet i övrigt.
e) Områden som är opåverkade av mänskliga ingrepp. Detta gäller inte alltid, t ex inte i odlingslandskapet där skötsel är en förutsättning för naturvärdenas bevarande.
f) Miljöer som innehåller rikligt med
strukturereller pågående processer som är nödvändiga för krävande och specialiserade arter och där sannolikheten är mycket hög att finna sådana arter.
g) Mångformiga miljöer eller miljöer som bidrar till att skapa mosaiklandskapav ett flertal naturtyper som finns inom nära avstånd vilket ger förutsättningar för skyddsvärda arter.
h) Områden med särpräglade, särskilt tydliga eller vetenskapligt intressanta
geologiska formationer.
Ytterligare stöd vid bedömningen
i) Ett större område har högre värde än ett mindre, som för övrigt är likvärdiga. Storleken har särskild betydelse för naturtyper som hyser arealkrävande arter.
j) Större helheter av mindre delområden eller kluster av mindre områden för ett högre naturvärde när de bedöms som en helhet än de enskilda delområdenas naturvärden om de bedöms var för sig.
k) En naturvärdesklassning av ett mindre område kan höjas om det utgör en del av en större helhet eller om det ligger i närheten av andra områden varifrån skyddsvärda arter har möjlighet att sprida sig.
• Gemensamt för många högt värderade områden (klass 1-2) är att ”de har värden som är svåra eller omöjliga att få tillbaka om de försvinner”