Stanton (2006) påpekar i metodteorin i detta arbete att HTA är en väldigt anpassningsbar metod och det innebär att analysen och slutresultatet kan se olika ut beroende på vem som genomför den och för vilket ändamål. Metodens steg innebär att personen som genomför den skall definiera ett klart syfte, avgränsa av analysen och tolka svaren utifrån första intervjuerna för att sedan få sitt arbete utvärderat. Beroende på hur denna personen definierar syftet och avgränsar analysen kommer resultatet att speglas därefter. Om detta arbetet hade replikerats hade det förmodligen inte producerat identiska resultat. Det är även upp till personen som genomför analysen att göra bedömningen när uppdelningen av delmål är tillräckligt för det utsatta syftet. Resultaten formas även av den data som samlas in av intervjudeltagare, vilket varierar från intervju till intervju då deltagare kan lägga mer fokus på ett visst delmål än ett annat på grund av olika faktorer, vilket är en styrka i metoden då bredare data kan samlas in.
44
Eftersom resultatet från HTA används som startpunkt för funktionsallokeringen påverkar HTA direkt funktionsallokeringens resultat. Därmed kan även denna metoden producera olika resultat beroende på definition av syfte och avgränsningar.
En användning av CWA i detta arbete hade producerat godtyckliga resultat såsom HTA har gjort. Som Salmon med flera (2010) påpekar ger CWA ingen inblick i vilka metoder som kan användas i någon av dess fem faser, vilket kräver mycket insyn och kunskap kring metoder för att kunna besluta om vilka som kan tillämpas. CWA kräver också ett mer disciplinerat tillvägagångssätt då begränsningar är i fokus och inte delmål eller uppgifter som Naikar med flera (2006) påpekar i metodteorin. Naikar (2017) påpekar att CWA är lämpligt för komplexa sociotekniska system. En användning av CWA lämpar sig när analysen täcker ett större komplext sociotekniskt system. CWA som metod hade troligen förvirrat deltagarna mer än ett HTA-diagram, då HTA är mer naturligt beskrivande och normativt. Användningen av HTA var bäst lämpad för detta arbete då det undersökte FUMO som grundmodul. De arbeten som undersöker FUMO med tillbehör i en större sociotekniskt system kan överväga att använda metoden CWA.
En mindre miss som gjordes var att underskatta antalet samtyckesblanketter som behövdes, även om extra skrevs ut inför varje tillfälle. Detta på grund av att antalet deltagare överskred det förväntade antalet, vilket resulterade i att två deltagare fick ge muntligt samtycke under inspelning. Framtida arbeten bör ha i åtanke att överskatta antalet samtyckesblanketter.
Utvärderingen av de primära HTA-diagrammen skedde under samma tillfälle som
utvärderingen av HTA-diagrammen med allokerade uppgifterna. Det var en medveten risk att genomföra funktionsallokeringen på icke-utvärderade HTA-diagram. I detta arbete lyckades de primära HTA-diagrammen att fånga rökdykarprocessen på ett sanningsenligt sätt och således skedde funktionsallokeringen på verklighetstrogna delmål och uppdelningar av dessa. Däremot är detta en onödig risk att ta och i framtida arbeten bör de primära HTA-diagrammen utvärderas innan funktionsallokeringen påbörjas för att undvika onödiga iterationer av
46
6 Slutsats
Syftet har i detta arbetet varit att undersöka hur FUMO i sin grundmodul kan som bäst stötta räddningstjänsten vid rökdykning i industrilokaler och underjordiska parkeringshus.
Frågeställningen har varit ” I vilka delmål kan FUMO i sin grundmodul stötta
räddningstjänsten vid rökdykning i industrilokaler och underjordiska parkeringshus och hur kan en implementation av FUMO se ut?”.
Genom att intervjua brandmän med erfarenhet av rökdykning har problemområden inom rökdykning som svårigheter med orientering, skymd sikt och långa inträngningsvägar identifierats. Utifrån intervjuerna har en funktionsallokering och flera iterationer av HTA genomförts på rökdykningsprocessen i både underjordiska parkeringshus och industrilokaler.
Resultatet visar att FUMO i sin grundmodul lämpar sig bäst att användas i planeringsdelmål av en rökdykarinsats. FUMO kan förmedla ett videoflöde, förflytta sig samt uthärda samma miljö som en rökdykare och kan på så sätt låta en styrande mänsklig operatör införskaffa information om insidan av byggnaden och lokalisera branden innan ett rökdykarpar skickas in. Detta ger en mer säker och välplanerad insats. Detta besvarar första delen av
frågeställningen nämligen,” I vilka delmål kan FUMO i sin grundmodul stötta
räddningstjänsten vid rökdykning i industrilokaler och underjordiska parkeringshus?”.
Däremot har detta arbete inte gett en fullständig bild över hur en implementation av FUMO kan se ut, vilket var andra delen av frågeställningen. Detta då de praktiska frågorna kring styrande, transport och förvaring av FUMO inte besvarats fullt ut i detta arbete. Däremot har detta arbete försett en framtida studie goda grunder för att besvara dessa praktiska frågor.
Dessa resultat och de tillhörande HTA-diagram som inkluderar FUMO i en arbetsprocess för både rökdykning i industri och underjordiska parkeringshus ska ge en tydligare bild för både räddningstjänsten och AB Realisator Robotics över hur FUMO kan implementeras och användas.
48
7 Referenser
Andersson, S., Eriksson, L., Eriksson, P., & Arvedahl, H. (2007). Fördjupad olycksutredning: Brand i
parkeringsgarage. Hämtad från https://www.msb.se/sv/kunskapsbank/erfarenheter-fran-
olyckor--kriser/Olycksundersokningar/Olycksundersokningar---kommuner/ Bengtsson, K., & Woltjer, R. (2017). Autonomi och obemannade system. Linköping: FOI -
Totalförsvarets forskningsinstitut.
Bergholm, U., Nilsson, M., & Bergström, J. (2010). Olycksundersökning Brand i parkeringsgarage, Siriusgatan. Hämtad från https://www.msb.se/sv/kunskapsbank/erfarenheter-fran-olyckor-- kriser/Olycksundersokningar/Olycksundersokningar---kommuner/
Bergholm, U., & Wendt, J. (2011). Olycksutredning: Brand i parkeringsgarage Betzensgatan, Majorna
Göteborgs kommun den 8 mars 2011. Hämtad från
https://www.msb.se/sv/kunskapsbank/erfarenheter-fran-olyckor-- kriser/Olycksundersokningar/Olycksundersokningar---kommuner/ Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder (2nd ed.). Malmö: Liber.
Endsley, M., & Kiris, E. (1995). The out-of-the-loop performace problem and level of control in
automation. Human Factors (Vol. 37).
Fogel, A., Helgegren, S., Larsson, A., Lindgren, I., Tomicic, S., Wedin, S., & Berggren, P. (2004).
Rökdykning - en uppgiftsanalys. Linköping: FOI - Totalförsvarets forskningsinstitut.
Hart, S. G., & Wempe, T. . (1979). Cockpit displays of traffic information: Airline pilots opinions about
content, symbology, and format. Moffett Field: NASA Ames Research Center. Hämtad från
https://ntrs.nasa.gov/search.jsp?R=19790024014
Karlsson, C., Taylor, M., & Taylor, A. (2010). Integrating new technology in established organizations.
International Journal of Operations & Production Management, 30(7), 672–699.
https://doi.org/10.1108/01443571011057290
Marsden, P., & Kirby, M. (2005). Allocation of functions. In N. A. Stanton, A. Hedge, K. Brookhuis, E. Salas, & H. Hendrick (Eds.), Handbook of Humand Factors Methods. London: Taylor & Francis. Melidis, C., & Marocco, D. (2015). A Human Centric Approach to Robotic Control. In 2015 IEEE
International Conference on Systems, Man, and Cybernetics (pp. 2441–2446).
https://doi.org/10.1109/SMC.2015.427
Moray, N. (1997). Human factors in process control. In G. Salvendy (Ed.), Handbook of human factors
and ergonomics (2nd ed., pp. 1944–1971). New York: Wiley.
Naikar, N. (2017). Cognitive work analysis: An influential legacy extending beyond human factors and engineering. Applied Ergonomics, 59(Pt B), 528–540.
https://doi.org/10.1016/j.apergo.2016.06.001
Naikar, N., Moylan, A., & Pearce, B. (2006). Analysing activity in complex systems with cognitive work analysis: concepts, guidelines and case study for control task analysis. Theoretical Issues in
Ergonomics Science, 7(4), 371–394.
Nordström, J. (2015). Ett MTO-perspektiv på rökdykning. KTH - Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm.
Pan, S. L., Pan, G., & Devadoss, P. R. (2008). Managing emerging technology and organizational transformation: An acculturative analysis. Information & Management, 45(3), 153–163.
49
https://doi.org/10.1016/j.im.2007.11.003
Parasuraman, R. (2000). Designing automation for human use: Empirical studies and quantitative models. Ergonomics, 43(7), 931–951. https://doi.org/10.1080/001401300409125
Parasuraman, R., Sheridan, T. B., & Wickens, C. D. (2000). A model for types and levels of human interaction with automation. IEEE Transactions on Systems, Man, and Cybernetics Part
A:Systems and Humans., 30(3), 286–297. https://doi.org/10.1109/3468.844354
RTÖG. (2013). Rökdykarreglmente. Linköping: Räddningstjänsten Östra Götaland.
Salmon, P., Jenkins, D., Stanton, N., & Walker, G. (2010). Hierachical task analysis vs. cognitive work analysis: comparison of theory, methodology and contribution to system design. Theoretical
Issues in Ergonomics Science, 11(6), 504–531. https://doi.org/10.1080/14639220903165169
Stanton, N. A. (2006). Hierarchical task analysis: Developments, applications, and extensions. Applied
Ergonomics, 37, 55–79. https://doi.org/10.1016/j.apergo.2005.06.003
Stanton, N. A., Salmon, P. M., Walker, G. H., Baber, C., & Jenkins, D. P. (2005). Human factors
methods: a practical guide for engineering and design Di. Farnham: Ashgate Pub. Co.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk - samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Elanders Gotab.
50
8 Bilagor
51
52
53
54
55
56
57