Då jag själv är bekant med förskolans miljö sedan tidigare och genom förskollärarutbildningen var kvalitativ metod ett relativt självklart val. Ejvegård (2009) beskriver metod som ett sätt att närma sig det forskade ämnet i en undersökning. I en kvalitativ metod menar Ejvegård (2009) att forskaren ofta befinner sig i den sociala miljö som undersökningen handlar om. Jag anser att kvalitativ metod med intervju som redskap fungerade väldigt bra eftersom syftet var att undersöka hur pedagoger arbetar med att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan.
Genom intervju som redskap fick pedagogerna berätta tydligt hur de arbetar med sina egna ord. Ejvegård (2009) beskriver att intervju som redskap i en kvalitativ metod möjliggör för respondenten att utförligt uttrycka sig samt tillåter intervjuaren på ett mer ingående sätt få förståelse för respondentens budskap. Intervju som redskap gav mig som intervjuare utrymme till att ställa följdfrågor samt återgå till frågorna om svaret varit oklart. Detta hade förmodligen inte varit möjligt om jag hade valt enkät som metod. Att använda enkät eller annan kvantitativ metod hade fungerat för att få fram en större allmän bild av hur pedagogerna arbetar förebyggande mot hedersrelaterat våld och förtryck men jag anser att jag var för lite insatt i ämnet för att kunna formulera enkätfrågor som hade gett svar på syftet. Med observation som metod hade jag fått tolka pedagogernas handlingar, vilket jag anser inte hade besvarat mitt syfte eftersom jag ville belysa pedagogernas tankar och åsikter mer ingående.
Pedagogerna som medverkade i studien valdes med omsorg. Vid valet av förskolor blev jag informerad om att en specifik förskola var bekant i arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck. Studien genomfördes därmed endast på en förskola vilket kan ifrågasätta bredden på forskningsområdet. Hade flera förskolor medverkat i studien är det möjligt att resultatet hade sett annorlunda ut. Eftersom syftet med studien är att undersöka hur förskolans pedagoger arbetar för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck i så tidig ålder som möjligt, var det även av stor vikt att inte begränsa vilken ålder av barn respondenterna arbetade med.
Under intervjuerna använde jag mig av ljudinspelning. Att intervjun blev inspelad gav mig möjligheten att ställa följdfrågor samt be respondenten förtydliga sitt svar om det var något som jag inte förstod. En fallgrop som kan uppstå med ljudinspelning under en intervju är att respondenten uttalar sig mer försiktigt och inte riktigt känner sig bekväm med det (Ejvegård 2009). Jag talade om att intervjun var genomförbar även om respondenterna verkligen inte ville bli inspelade och att jag kunde föra anteckningar istället, men när de blev säkra på att syftet inte var att någon skulle få höra dem visade de en större avslappning med att ljudinspelningen på. Jag fick alltså ta ställning till vad respondenterna kände kring
ljudinspelning genom att visa förståelse för deras oro men samtidigt förklara varför det var bra om ljudinspelningen kunde vara på. Hade ljudinspelning inte varit på under intervjuerna, skulle det ha kunnat försvåra analysarbetet eftersom möjligheten till att gå tillbaka och lyssna på materialet inte hade funnits. Att anteckna under en intervju kan vara hämmande, därför är det bästa att avsätta tid för det efter intervjun (Ejvegård 2009). Jag gjorde misstaget med att inte ha någon tid avsatt för anteckningar efter de första två intervjuerna, vilket jag förstod tidigt att jag borde göra eftersom intervjuerna var så omfattande och långa. Därför avsatte jag tid för minnesanteckningar för kvarvarande intervjuer. Denna teknik var framgångsrik för senare transkribering av det empiriska materialet.
Ejvegård (2009) menar att den som intervjuar bör eftersträva en neutral attityd gentemot respondenten samt de svar den får. Intervjuaren får och bör inte kommentera, eller visa gillande eller ogillande emot svar som den får eftersom det kan påverka vidare vad för svar respondenten ger. Detta kan i sin tur göra att studien istället baseras på vad respondenten tror att intervjuaren vill ha för svar. Däremot bör man inte ha en kylig attityd gentemot respondenten så att den inte känner obehag eller känner sig oviktig (s.52). Som individ har man alltid egna åsikter kring ämnen som man undersöker. Själv har jag vittnat personer i min omgivning drabbas av hedersrelaterat förtryck och genom att välja detta ämne behövde jag ta ställning till om jag som intervjuare skulle kunna hålla mina egna åsikter utanför både under intervjuernas gång men även i den senare sammanställningen av empirin. Genom att beskriva mitt syfte i början av intervjun nämnde jag hur viktiga deras svar är för denna undersökning. Jag beskrev även att de kan känna sig trygga med att berätta sina synpunkter utan att mina egna värderingar skulle påverka materialet. Jag gjorde klart för dem att jag var där för att lyssna på dem och inte blanda in egna åsikter eller värderingar.
För att skapa en ännu tryggare miljö förklarade jag för respondenterna i början av intervjuerna att jag har den tiden som krävs för att de ska få prata till punkten som dem känner. Samtidigt förklarade jag att jag satt en tidsram för att de inte ska känna att de måste sitta och fylla ut tiden, att om de går över tiden är det ingen fara samt att om vi sitter under en kortare stund är det också av värde. Det uppskattades av respondenterna att det fanns en tydlig tidsram då många utav dem behövde gå tillbaka till barngrupp eller återgå till sin planeringstid. Löfdahl & Franzen (2014) menar att det är av betydelse att respondenterna känner sig bekväma med att det finns tid för dem att kunna berätta sina historier och ge sina fulla svar.
Vid informeringen av tystnadsplikt för respondenterna informerade jag inte om att jag har anmälningsplikt ifall någon information som går emot lagen skulle träda fram. Vetenskapsrådet fastställer att svensk lag går före tystnadsplikt (Hermerén 2011). Nyttjande av anmälningsplikten var inte nödvändig vid varken datainsamlingen eller analysen. Hade behovet funnits skulle det kunna bli problematiskt för analysen samt resultatet i föreliggande studie. Hermerén (2011) menar att forskare inte kan lova att personer utanför forskningsgruppen någonsin kan få ta del av material samt uppgifter som samlats in under undersökningen. Detta på grund av att den svenska lagen kräver att uppgifter ges ut eller att andra forskare ska kunna pröva styrkan i ett vetenskapligt resultat. Däremot menar Hermerén (2011) att detta oftast sker under läkemedelsprövningar och liknande situationer. Att man inte
kan lova definitiv anonymitet kan medföra en risk att personer inte vill delta i undersökningen.
Utmaningen med kvalitativ analys menar Fejes (2009) är att man sedan ska skapa mening med en stor mängd data. Under analysen blev det tydligt att detta inte var ett enkelt arbete att utföra. Jag hade massa material men behövde nu skapa en mening utav det utan att värdera men samtidigt skapa ett slutmaterial som var sammanhängande. Det anses vara en svår uppgift att bedöma i analysen ifall resultatet i en vetenskaplig studie är tillförlitlig (Hermerén 2011). Det är dock en del av forskningens kvalitet. Ett vanligt misstag som sker är att forskaren överskattar betydelsen av resultatet vilket i sin tur gör att forskaren inte gör realistiska bedömningar. Detta kan bli etiskt problematiskt om det leder till att man medvetet undanhåller detta för att exempelvis få en artikel publicerad (Hermerén 2011). När jag påbörjade undersökningen var jag väl medveten om att vara ärlig i skrivandet av mitt resultat för att kunna skapa tillförlitlighet. Dock tror jag att man omedvetet kan ignorera resultat som inte passar in i ens frågeställningar och syfte. Däremot anser jag att det viktiga är att forskaren tar med allt som relateras till syftet och frågeställningarna för att bibehålla en god ärlig kvalitet i sin forskning. Jag gjorde mitt bästa för att agera professionellt under intervjuerna samt under analysen av empirin men det finns alltid rum för förbättring, bland annat genom nya erfarenheter.
Förutom vad som sägs ovan uppstod inga etiska dilemman eller andra svårigheter med metodvalet vilket var en framgångsfaktor till att studien kunde genomföras. Pedagogerna i intervjuerna var väldigt hängivna till att få dela med sig av sina kunskaper vilket bidrar till att det kan konstateras att intervju var ett passande val av metod.