Med en kvalitativ metod eftersträvas ett djup och en känsla i studiens resultat, vilket vid ett så pass litet urval som var aktuellt i detta fall försvårar överförbarheten till andra studier. Det är även svårt att på detta lilla urval dra några säkra slutsatser som kan förväntas vara något annat än en slump varför resultatet endast kan antas relatera till det för studien specifika urvalet. När det gäller aktuell intervjuguide finns det flera beröringspunkter som kan ha kommit att påverka resultatet av studien. Även om testintervjuer genomfördes finns en osäkerhet kring huruvida guiden fångade det väsentliga i ungdomarnas berättelser och även hur väl det överensstämde med valda frågeställningar. Vid önskan om att få ut så mycket som möjligt av intervjuerna kan kärnan och helheten lätt ha gått förlorad i detaljer, även om detta undveks i största möjliga mån genom generella, övergripande frågor med enbart vissa mindre djupdykningar där det setts som relevant. Samma sak gäller tolkningen av intervjumaterialet. Frågornas följdordning kan också ha varit ofördelaktig. Hade man istället använt sig av en kvantitativ insamling skulle man ha undkommit intervjuareffekten på materialet, se mer om detta senare. Den kvantitativa enkäten kan även den ifrågasättas, trots att dess betydelse för studien var ringa. Den kan ha varit förvirrande för respondenterna, det är svårt att vara säker på hur användarvänlig den var och ifall den avlästes på rätt sätt.
34 6.2.1 Bortfallsanalys
Eftersom det av sekretesskäl var Perrongens personal som tog den inledande kontakten med ungdomarna fanns det vissa svårigheter att följa den listordning som lottats fram inför valet av respondenter. Då personalen endast kunde söka upp ungdomarna i mån av tid, uteblev de som var svårare att få tag på och urvalet blev således mer av ett bekvämlighetsurval (Bryman 2002).
Då samtycke till uppföljning inhämtades först vid avslutandet av fullgången insats, föll de som avbrutit insatsen i förtid bort vilket kan ha snedvridit resultatet åt det positiva hållet. Information som varför en ungdom väljer att avsluta Perrongens insats i förtid fångades inte upp, och resultaten speglar således enbart de ungdomar som insatsen lämpats bäst för. Värdefull kritik har gått förlorad som kan vara svår att införskaffa på annat håll. Enligt Spencer (2006) har det för ungdomar som avbrutit en kontaktpersonsinsats inom tre månader från insatsens start, uppmätts en nedgång i självförtroende gentemot innan insatsens början. I utvärderingen av insatsen skulle dessa avhoppande ungdomars svar kunnat ge ytterligare en dimension till resultatet.
Det kan ha varit något i insatsen avhopparna inte var bekväma med, att det hände det något under insatsens gång som påverkade ungdomarna negativt. Hur gick det för de ungdomarna sedan? Alla nämnda faktorer, och säkert ännu fler, hade kunnat påverka resultatet av utvärderingen negativt.
För vissa av ungdomarna gick kontaktuppgifter inte att finna av okänd anledning. En hypotes är att de inte längre är bosatta i Uppsala eller av något skäl har dold kontaktinformation. Kanske är det dessa ungdomar det gått sämre för; att de är utan telefon eller rent utav bostad, och att de av den anledningen inte står att finna. Några av ungdomarna ville heller inte längre delta i uppföljningen, även om de sagt ja vid insatsens avslut. Även här går det endast att spekulera kring anledningarna. En gissning är att de ungdomar som har fallit tillbaka i sitt tidigare beteende inte vill att detta ska uppdagas. En annan är att man har klippt banden till Perrongen, kanske för att man känner sig färdig med den delen av livet eller att man inte vill röra upp tankar och känslor rörande insatsen.
Något som också är värt att notera är att det, trots större andel män som deltar i Perrongen, mestadels var kvinnor som deltog i studien. Detta kan visserligen bero på slumpen under lottningen. En annan teori är att det i högre grad är kvinnor som tackar ja till att delta, kanske
35
för att de har en mer positiv bild av insatsen eller att insatsen haft mer positiv effekt på kvinnor.
Vidare kan man fråga sig om ifall de som det gått bra för efteråt ser på Perrongen i mer positivt ljus. De tillskriver Perrongen den aktiva ingrediensen i förändringen medan det i själva verket kan ha legat i dem själva att styra upp sin situation, att det var en period som skulle gått över med eller utan Perrongens inverkan.
6.2.2 Intervjusituation
Fyra av intervjuerna genomfördes som tidigare nämnt i en av Perrongens övernattningslägenheter. Några av ungdomarna hade varit där under tiden för insatsen och hade i huvudsak positiva minnen av platsen, vilket kan tänkas ha haft viss inverkan på intervjun. En möjlighet är att den bekanta omgivningen hade en lugnande inverkan på respondenten som känner sig bekväm i den välbekanta lägenheten. Detta kan i sin tur att gjort respondenten lättare öppnade upp sig och gav ärliga svar. Dock måste man även se även till motsatsen, att det kan ha funnits negativa känslor förknippade till lägenheterna som gjorde respondenten mer inbunden och därför gav mindre uttömmande svar.
6.2.3 Intervjuareffekter
Bryman (2001) beskriver effekten intervjuaren kan ha på respondenternas svar. Bland annat kön, etnicitet och social bakgrund tycks påverka utfallet, samt, oavsett tidigare egenskaper, en vilja från respondentens sida att ge en positiv bild av sig själva att eventuella negativa händelser, egenskaper eller resultat utesluts och resulterar i en skevhet i resultatet av studien. Vad som också kan tänkas påverka situationen är det sätt frågorna ställs på, att de varit öppna och inte slutna, hur mycket utrymme som lämnats för respondenten att styra samtalet och hur mycket tillfälle som givits för respondenten att tänka efter. Att som intervjuare fånga upp underliggande meningar och ställa följdfrågor är också av stor vikt, och känslan under intervjun och under analysen av materialet vittnar om en positiv intervjusituation för respondenten. Övning är något som Kvale & Brinkmann (2009) benämner som det som gör en intervjuare bra på sin uppgift. Då jag är en nybörjare på intervjuande kan jag bara hoppas att jag förmedlat det förtroende och den atmosfär som gynnar situationen.
Då vi var två som genomförde intervjuerna ställs man mot det faktum att resultatet kunde sett annorlunda ut om det varit samma person som genomfört alla intervjuer och haft liknande effekt på respondenterna.
36