För att få en tydlig bild av den interaktion som sker i kontexten, valde vi att använda observation som metod. Att använda sig av en kvalitativ metod menar Ahrne och Svensson (2013) gör det lättare för forskare att beskriva den sociala interaktion som sker i sammanhanget. Något som dock bör diskuteras är den problematik som uppstod vid våra observationer av den fria leken. Det var inte alldeles enkelt att fånga upp händelser där de deltagande pedagoger gav stöd. Under
32
den fria leken utförde exempelvis pedagogerna ofta datorarbete eller andra praktiska uppgifter som de möjligtvis inte fann tid till att utföra annars. Eftersom pedagogerna inte alltid befann sig nära barnen under deras fria lek, fick vi spendera tre dagar på förskolan istället för två dagar som vi hade planerat från början. Aspelin (2008) betonar att den mest effektiva datainsamlingsmetoden för att studera den sociala interaktionen är videodokumentation. Ett etiskt problem som uppstod vid observationerna i denna studie var att alla barn inte fick godkännande från sina vårdnadshavare för att vara med på videodokumentationen. Att de barn som inte fick godkännande dök upp när vi dokumenterade andra barn och pedagoger, ledde till problematiken att vi fick avbryta samt radera intressanta händelser. Dock anser vi att vi fick tillräckligt med intressant och relevant material för studien.
Vårt urval gjorde att vi fick en mer intensiv period hos en social grupp då vi valde att observera endast på en förskola. Kvalitativa undersökningar har detta som mål, att vara hos en mindre grupp mer intensivt (Bryman, 2011). Då vi befann oss flera dagar på förskolan uppfattade vi att vårt deltagande inte blev konstlat då barnen kom ofta fram och pratade med oss under tiden som vi befann oss på förskolan. Att vi var delaktiga när pedagoger och barn ville visa eller fråga oss någonting var ett val som vi gjorde för att öka studiens trovärdighet, då vi inte ville att situationen skulle bli stel och onaturlig. Vårt val som samspelande forskare gjorde att vi förminskade forskareffekten. Denna effekt kan uppstå om forskarens närvaro har en incerkan på deltagarnas beteende (Lalander, 2013).
Att vi utfört en kvalitativ observationsstudie under tre dagar har bidragit till att vårt resultat inte är möjligt att generalisera. Dock är detta inte något vi varit ute efter, utan med denna studie har vi velat bidra med kunskapsbidrag för pedagoger om deras förhållningssätt för utvecklingen av social interaktion i barns lek.
7 Slutsats
I denna studie har vi erfarit olika handlingar som kännetecknas som stöttande respektive ickestöttande. Sammanfattningsvis kan vi påvisa att vårt resultat samt analys visar att pedagogers stöttande handlingar kännetecknas i form av språkligt och fysiskt samt att de icke- stöttande handlingarna kännetecknas av ouppmärksamhet och negligering. Utifrån vårt resultat och analys kan vi dra slutsatsen om att det är av vikt att pedagoger noga reflekterar kring deras handlingar för att stödja varje barn in i deras lekvärld med andra. För att kunna hjälpa och stötta barn på bästa sätt menar vi att det är betydelsefullt att pedagoger försöker utveckla en trygg relation till varje barn. För utvecklingen av pedagogiska förhållningssätt kan vi dra slutsatsen att den stöttning för social interaktion i leken som oftast ges är slutna samt öppna frågor, verbala
33
uppmaningar och bekräftelser. Men i denna studie har vi kommit fram till att verbala uppmaningar och bekräftelser från pedagoger har gett störst effekt för utvecklingen av social interaktion under den fria leken, vilket motsäger tidigare forskning.
En annan inblick vi har fått i denna studie är att situationer där barn exempelvis leker för sig själva inte bör ses som en situation som måste stöttas varje gång utan att det kan handla om en mognadsfråga där intrycken från omgivningen kan ta tid att bearbeta för barn. I tidigare forskning nämns det att i varje barngrupp finns det barn som har svårt att leka. I motsats till detta är en viktig slutsats av föreliggande studies resultat att det inte är barn som har svårt att leka. Vi menar att det handlar om att pedagoger inte känner av hur de ska handla i barns lek för att utveckla social interaktion mellan barn. Utifrån detta menar vi att observationer, reflektioner och analyser av omgivningen bör genomsyra förskoleverksamheten för att vidare utveckla social interaktion mellan barn.
8 Didaktiska implikationer och vidare forskning
I denna studie har vi kunnat synliggöra pedagogers handlingar för utvecklandet av social interaktion i barns lek. För vidare forskning inom området anser vi att det vore intressant med en kvalitativ intervjustudie gällande pedagogers uttryck eller uppfattningar om pedagogiskt förhållningssätt i barns lek. Det vore även relevant med en ytterligare observationsstudie med ett bredare urval av deltagare så att resultatet blir mer möjligt att generalisera.
Vi hoppas att det vi kommit fram till i vårt resultat kan inspirera andra till fortsatt forskning om pedagogers handlingar för utvecklingen av social interaktion i barns lek. Vi önskar även att denna studie bidrar till ökad kunskap och förståelse gällande effekter av pedagogers handlingar. Vi förmodar att detta examensarbete har inspirerat pedagoger till att reflektera kring deras eget handlande för att ge barn större möjlighet att kunna leka med andra barn under den fria leken.
Referenser
Trycka källor
Ahrne, G & Svensson, P. (2013). Kvalitativa metoder i samhällsvetenskapen. I Ahrne, G. & Svensson, P. (red). Handbok i kvalitativa metoder. (s. 10-17). Malmö: Liber.
Alvestad, T. (2010). Preschool relationships – young children as competent participants in Negotiations. Gothenburg studies in educational sciences. Diss. Institutionen för pedagogik och didaktik: Göteborg.
34
Aspelin, J. (2008). Social interaktion i klassrummet – Ett mikrosociologiskt angreppssätt. I
Rönnqvist, C. & Vinterek, M. (red.) Se skolan: forskningsmetoder i pedagogiskt arbete. (s. 139-150). Umeå: Fakultetsnämnden för lärarutbildning, Umeå universitet.
Björck-Åkesson, E. (2014). Specialpedagogik i förskolan. I Sandberg, A. (red.) (2014). Med
sikte på förskolan: barn i behov av stöd. (s. 23-41) (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Bjørndal, C.R.P. (2005). Det värderande ögat: observation, utvärdering och utveckling i
undervisning och handledning. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.
Bryman, A. (2013). Samhällsvetenskapliga metoder. (3., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.
Danielsson, L. & Liljeroth, I. (1998[1996]). Vägval och växande: förhållningssätt, kunskap och
specialpedagogik för yrkesverksamma hjälpare. (2., [rev. och uppdaterade] uppl.)
Stockholm: Liber.
Edenhammar, K & Wahlund, C. (2000). Utan lek ingen utveckling: Metoder och
förutsättningar för barns lek. Rädda barnen.
Folkman, M. & Svedin, E. (2008). Barn som inte leker: från ensamhet till social lek i förskolan. (2. uppl.) Stockholm: Liber.
Howe, S. (2016). What play means to us: Exploring children’s perspectives on play in an English Year 1 classroom, European Early Childhood Education Research Journal, 24:5, 748-759, DOI: 10.1080/1350293X.2016.1213567.
Jordan, B. & Henderson, A (1995). Interaction Analysis: Foundations and Practice. The
Journal of the Learning Sciences, 4 (1), (s. 39-103).
Lalander, P. (2013). Observationer och etnografi. I Ahrne, G. & Svensson, P. (red.) Handbok i
kvalitativa metoder. (s. 83-102). Malmö: Liber.
Løndahl, K & Greve, A (2015). Didactic Approaches to Child-Managed Play: Analyses of Teacher’s Interaction Styles in Kindergartens and After-School Programmes in Norway. International Journal of Early Childhood, 11/2015, Volym 47:461-479. Olofsson, B. (2003). I lekens värld. (2. uppl.) Stockholm: Liber.
Peng, C. (2011). Children learning through play: Perspectives and practicies of early childhood educators in Singapore preschools serving children aged four to six years. Thesis,
35
Rennstam, J & Wästerfors, D. (2013). Att analysera kvalitativt material I Ahrne, G. &
Svensson, P. (red). Handbok i kvalitativa metoder. (s. 194-208). Malmö: Liber.
Stanton, C. T. (2014). Promoting Positive Peer Interactions in the Preschool Classroom: The Role and the Responsibility of the Teacher in Supporting Children’s Sociodramatic Play. Early Childhood Educ J (2015) 43:99–107, DOI 10.1007/s10643-014-0635-8.
Svensson, P & Ahrne, G. (2013). Att designa ett kvalitativt forskningsprojekt. I Ahrne, G. & Svensson, P. (red). Handbok i kvalitativa metoder. (s. 19-33). Malmö: Liber.
Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken - ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Nordstedts.
Trawick-Smith, J & Dziurgot,T (2010). ‘Good-fit’ teacher–child play interactions and the subsequent autonomous play of preschool children. Early Childhood Research
Quarterly, 26, 110–123.
Vygotskij, L. (1999). Del 4: Lärandet: Förhållandet mellan undervisning och utveckling. I.B Lindqvist, G (red.) Vygotskij och skolan: texter ur Lev Vygotskijs Pedagogisk
psykologi kommenterade som historia och
aktualitet. (s.259-284). Lund: Studentlitteratur.
Vygotskij, L.S. (2001). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos.
Wertsch, J.V. (1998). Mind as action. USA: Oxford University Press.
Weldemariam, K.T. (2014) Cautionary Tales on Interrupting Children's Play: A Study From Sweden, Childhood Education, 90:4, 265-271, DOI: 10.1080/00094056.2014.935692. Wood, D., Bruner, J.S. & Ross, G. (1976) The role of tutoring in problem solving, Journal of
Child Psychology and Psychiatry, 17, pp. 2, pp. 89-10.
Wood, D. & Wood, H. (1996). Vygotsky, Tutoring and Learning. Oxford Review of Education, 22 (1), 5-16.
Åsberg, R. (2001). Ontologi, epistemologi och metodologi: en kritisk genomgång av vissa
grundläggande vetenskapsteoretiska begrepp och ansatser. (Rev. uppl.) Göteborg:
36
Elektroniska källor
Skolverket (2015). Sveriges officiella statistik för 2015. Tabell 2 B Förskola. Inskrivna barn 2007–2015. Andel av alla barn i befolkningen. Hämtad 21 november, 2016. http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/statistik-i-
tabeller/forskola/barnoch-grupper/barn-och-grupper-i-forskolan-15-oktober-2015- 1.248719
UNICEF (2009). Barnkonventionen [Elektronisk resurs]: FN:s konvention om barnets
rättigheter. Hämtad 10 november, 2016. (bestämmelse 31). Stockholm: UNICEF
Sverige. https://unicef.se/barnkonventionen
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning [Elektronisk resurs]. Hämtad 21 november, 2016. Stockholm:
Vetenskapsrådet.
http://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf