I denna studie har vi valt att undersöka pedagogers uppfattning av flerspråkighet för elever med hörselnedsättning. Vi har därför inte tittat på vad pedagogerna faktiskt gör och om detta överensstämmer med deras utsagor eftersom det inte är relevant utifrån vårt syfte eller önskvärt vid en fenomenografisk ansats (Larsson, 1986).
Vi valde att intervjua pedagoger med uttalad kunskap om hörselnedsättning utifrån att vi ansåg oss då få fram fenomenet flerspråkighet i kombination med hörselnedsättning där lagom stor hänsyn till hörselnedsättningen har tagits. Samtidigt påtalar Marschark et al. (2015) att det finns studier som visar att pedagoger som arbetar inom specialiserad
hörselverksamhet har lägre förväntningar på eleverna än vad pedagoger som arbetar inom vanlig skola har. Vi ser i vårt utfall att pedagogerna tar stor hänsyn till hörselnedsättningen och det är den del av språkutvecklande verksamhet som tar störst utrymme i deras utsagor, vilket skulle kunna överensstämma med Marschark el al. (2015) farhågor kring att de har lägre förväntningar utifrån att allt för stort fokus läggs vid hörselnedsättningen. Dock vill vi inte dra den slutsatsen utan att ha ett jämförande material med pedagoger som arbetar inom ordinarie verksamheter, med elever med hörselnedsättningar.
Att använda sig av mer än en teoretisk utgångspunk, perspektiv och analysmodell har haft både för- och nackdelar. Man använder sig av mer än en teori för att inrymma fler perspektiv ur vilket ens insamlade data granskas och tolkas (Denscombe, 2016). Vi har valt att använda två perspektiv utifrån att vi velat granska och få fram olika saker inom våra forskningsfrågor. Vi har inte granskat alla forskningsfrågor ur samma perspektiv eftersom fenomenografi endast lämpar sig för att undersöka personers uppfattningar om ett visst fenomen, vilket innebär att denna ansats inte är användbar för våra två sista frågeställningar. Vi har därför enbart granskat fråga ett ur ett fenomenografiskt perspektiv. Vi ser det dock inte som en nackdel att
kombinera två perspektiv utan snarare som en tillgång. Inom samhällsforskning hävdar (Denscombe, 2016) att forskningen kan resultera i mer givande fynd om man betraktar det studerade ur flera synvinklar. Vår studie hade möjligen kunnat fördjupas genom att formulera
forskningsfrågor annorlunda eller välja teoretiska utgångspunkter som möjliggör att samma material granskas ur flera perspektiv. Utifrån vårt syfte med denna studie ansåg vi dock att vi fick fram ett djupare svar genom att analysera de olika frågorna med olika teoretiska ansatser.
Vi tror att vårt resultat hade kunnat nå större djup och tydligare visa fram uppfattningen om vi ytterligare fokuserat och definierat vår syn på fenomenet. Genom att fokusera på en mer begränsad del av fenomenet samt formulera forskningsfrågor som alla berörde samma avgränsade fenomen, hade våra följdfrågor vid intervjuerna kunnat utvecklas mer. Man hade även kunnat definiera tydligare vad som är kännetecknande för pedagogernas uppfattningar och vilka variationer som finns. Vi känner dock, att vi utifrån vår utgångspunkt och vår ingång i problemområdet har kunnat får fram en bild av pedagogers uppfattning av
flerspråkighet för elever med hörselnedsättningar, deras förväntningar och deras uppfattning av användandet av stödfunktioner, då särskilt digitala verktyg. Det är också av denna
anledning som vi inte heller anser oss ha en fullt ut fenomenografisk ansats och även har valt att använda oss av sociokulturella teorier. Vi upplever att vi har haft stöd av den tydliga arbetsgång som används vid fenomenografiska kvalitativa analyser och att detta har lett till att vi hämtat inspiration från den även då vi genomförde den sociokulturella analysen. Genom att följa den fenomenografiska analysmodellen, har vi bearbetat vårt material i flera steg och gjort om arbetet flera gånger för att varje gång tycka oss nå ett större djup i vår förståelse av innebörden i utsagorna. Vi har valt att lägga ett större fokus på likheter än skillnader. Detta då vi anser att vårt underlag inte går tillräckligt djupt in på varje del för att säkerställa att
skillnaderna är variationer i uppfattningar. Utifrån denna studies omfattning och vårt syfte anser vi att detta är försvarlig. En större studie med mer definierat fenomen anser vi mer lämpade att lyfta fram skillnader i uppfattningar.
Vårt syfte var att få fram pedagogernas uppfattning, inte ett förberett svar vilket vi hade farhågor om att det skulle vara tillrättalagt, en risk som också Dahlgren och Johansson (2015) ger uttryck för om informanterna är allt för förberedda. Därför var våra informanter på förväg inte informerade om vilka frågor som skulle behandlas vid intervjun. Vi kan se att många informanter hade svårigheter att i sittande stund identifiera och beskriva sin uppfattning och sin verksamhet. Utifrån den erfarenheten tror vi att denna studie sannolikt skulle ha kunnat vinna på att förbereda informanterna på vilka ämnen vi skulle behandla i förväg. Möjligen är detta en sak som vi hade kunnat upptäcka om vi valt att genomföra en pilotstudie.
För att minska risk för att vår yrkesroll skulle ha en påverkan på denna studie överlät vi valet av informanter till skolledning. Detta resulterade att vi fick en variation i vilka pedagoger vi intervjuade. Dock bör nämnas att vi haft svårigheter att finna informanter och har använt oss av så kallade grindvakter för att få skolledning till att samarbeta med oss.