Metoddiskussion

Litteratur som behandlar kvalitativ forskning tar upp sakförhållandet att en kvalitativ studie inte kan följa ett givet mönster. Trost (2005) skriver att det finns en hel uppsättning regler, överenskommelser och konventioner för hur en kvalitativ forskare kan organisera sin undersökning samt att forskaren måste använda både fantasi och kreativitet. Patel & Davidson (2003) skriver att det är vanligt förekommande att forskare utformar och tillämpar egna varianter och tolkningar av kvalitativa metoder. Det är således upp till varje forskare att inta det förhållningssätt till undersökningen som bedöms som mest lämpligt i respektive fall. Med vägledning av Widerberg (2002) har vi valt att inta ett empirnära, dock med vissa inslag av ett teorinära, förhållningssätt till det transkriberade materialet. Widerberg anser att ett empirnära förhållningssätt är att rekommendera vid kvalitativa undersökningar, där man hämtar teman, i vårt fall analysenheter, från det empiriska materialet och utgår från dessa då materialet analyseras, men menar att det även kan vara positivt att använda de två förhållningssätten i kombination. Eftersom vi kopplar resultatet av undersökningen till våra teoretiska utgångspunkter och därigenom speglar undersökningen mot de resonemang som förs av Vygotskij och Säljö gällande ett sociokulturellt perspektiv, menar vi att vi kombinerar de båda synsätten i vår studie.

Beträffande hur en kvalitativ forskningsintervju dokumenteras, påpekar Patel & Davidson (2003), att användning av diktafon eller annan bandupptagning har många fördelar men även nackdelar. Närvaron av en diktafon kan påverka de svar intervjuaren får. Endast en av respondenterna i vår undersökning upplevde diktafonen som hämmande. Läraren ifråga uttryckte före intervjun att svaren skulle komma att bli mycket korta och koncisa till följd av att intervjun spelades in. Öviga sju respondenter uttryckte dock tydligt att de i sina svar inte på något sätt påverkades av ljudupptagningen. Vi upplevde inte att, som Patel & Davidson (2003) skriver, intervjupersonerna började tala mer fritt eller spontant efter det att diktafonen stängts av.

Vi är medvetna om, som Säljö (2000) påpekar, att en person som intervjuas kan ge de svar som denne finner rimliga eller önskvärda att säga och/eller vad denne i hastigheten kommer på. Enligt det sociokulturella perspektivet ger människor utryck för att vilja uppfylla de kommunikativa kontrakt som gäller för social interaktion. Detta innebär att det kan vara mindre besvärligt att svara än att inte svara då intervjupersonen oftast vill tillfredställa den som intervjuar, dennes villkor och förväntningar. Detta beteende är vanligt förekommande i interaktion mellan samtalande parter.

Säljö (2000) tar även upp andra faktorer som spelar in under en intervju, t.ex. objektiviteten hos den som intervjuar och om den som intervjuar är dominant i sin roll. Att hålla sig objektiv i en intervju är ofta svårt. I vår undersökning försökte vi förhålla oss så objektiva som möjligt genom att föra en öppen dialog med respondenterna och i möjligaste mån undvika att vinkla intervjufrågorna och dess följdfrågor efter personliga uppfattningar. Ledande frågor såväl som frågor som kunde besvaras med enbart ja eller nej undveks, dels för att vi, i rollen som intervjuare, inte skulle upplevas som dominanta av respondenterna, dels av den anledningen att slutprodukten av intervjun då kunde ha blivit mindre trovärdig.

Widerberg (2002) skriver att i kvalitativ forskning är det väsentligt att ta ställning till och legitimera sina kunskapsanspråk. Kvale (1997) talar om vetenskapens heliga treenighet och hänvisar till begreppen generaliserbarhet, reliabilitet och validitet. Generaliserbarheten har att göra med om resultaten av undersökningen är generaliserbara. Begreppen reliabilitet och validitet i sin tur förklaras av Widerberg (2002) med att reliabilitet är när ”upprepade mätningar ger samma resultat” (s.18) och validitet ifrågasätter om ”man mäter det man avser att mäta” (s.18). Dessa förklaringar stöds av Trost (2005). Båda författarna betonar dock att

begreppen är anpassade till kvantitativ, och inte till kvalitativ, forskning. Syftet med en kvalitativ forskning är inte att forskaren ska kunna bytas ut eller att på förhand bestämma vad man ska mäta (Widerberg 2002). Dessutom bygger reliabilitet på standardisering eller generalisering, vilket inte är förenbart med kvalitativa undersökningar (Trost 2005). Dock påpekar båda författarna att resultaten av en kvalitativ undersökning ändå måste vara relevanta och trovärdiga. Dessa begrepp behandlas därför närmare i samband med att de etiska övervägandena tas upp nedan.

Trots att vi är medvetna om diverse dilemman som en kvalitativt genomförd intervju kan orsaka, upplever vi att vårt arbetsmaterial i form av de transkriberade intervjuerna håller en efter omständigheterna god objektiv kvalitet. Vi vill hävda att respondenterna i yttersta mån försökte samarbeta och underlätta för oss i efterfrågandet av relevant underlag för vår studie. Vad som dock alltid är en nackdel med transkriberat material är att det inte längre är ett original som ligger till grund för vidare analys. Kvale (1997) poängterar att det utskrivna materialet ger uttryck för avkontextualiserade samtal dvs. utskrifterna är abstraktioner och tolkade konstruktioner och presenterar inte en ursprunglig verksamhet.

Att det inte gavs tillfälle att påbörja transkribering av intervjuerna efterhand som de genomförts kan enligt Patel & Davidson (2003) innebära att forskaren går miste om idéer om hur det fortsatta arbetet kan läggas upp samt att ny och oväntad information då inte ges möjlighet att berika undersökningen. Eftersom intervjuerna diskuterades i anslutning till deras genomförande och en analysprocess därmed sattes igång, upplevs detta faktum inte ha utgjort en försvårande omständighet i vårt fall. Det kan snarare ses som en fördel att avvakta med att bearbeta det insamlade materialet. Trost (2005) menar att forskaren behöver distans till själva intervjun för att kunna analysera den på ett rimligt sätt. Däremot kan goda idéer och tankar noteras när de dyker upp, vilket också gjordes.

Eftersom Patel & Davidson (2003) betonar att det inte finns en bestämd metod för hur man kvalitativt bearbetar intervjumaterial har vi lagt stor vikt vid att vara distinkta i redogörelsen av tillvägagångssätt och uppläggning av undersökningen samt att vara mycket tydliga med att under metoddiskussionen dels motivera våra beslut, dels belysa dess för- respektive nackdelar. Detta ser dessutom Widerberg (2002) som ett sätt att höja trovärdigheten i undersökningen, eftersom man då låter läsaren värdera undersökningens kunskapsanspråk.