Individer med demenssjukdomar tillhör sårbara patientgrupper, därför är det svårt eller till och med omöjligt att intervjua dem. Av den anledningen valde författaren att intervjua deras anhöriga istället. Endast anhöriga till patienter som fick demensdiagnos inkluderades i studien, då det var den patientgrupp som primärt berördes av förbättringsarbetet. Basalutredningar inom primärvården har till syfte att fånga upp patienter med demenssjukdomar även om anledning att komma till minnesmottagning var samma hos samtliga patienter och alla fick nytta av utredningen då andra sjukdomar upptäckts och åtgärdats. Även åsikter av andra anhöriga eller patienter som väntade på diagnosbesked var viktiga, men då hade det varit svårt att påvisa nyttan av resultatet utifrån planering av vård eller omsorg för patienter hos vilka inte hade konstaterats någon diagnos.
Anhöriga och medarbetare deltog i studien frivilligt genom att lämna muntligt samtycke till att bli intervjuade. Intervjuguiden byggde på områden som anses viktiga för att svara mot studiens syfte. Frågorna ställda till anhöriga syftade direkt mot förbättringsarbetet med fokus på utredningsprocessens logistik. Syftet var att fånga upp anhörigas upplevelser hur processen fungerade, hur de upplevde tidsåtgång, hur de kände sig informerade kring hjälpmöjligheter. Inga frågor ställdes till anhöriga gällande hälsan eller deras roll som vårdare till sina närmaste. Då inte data som kan karaktäriseras som känslig ingick i studien, har ingen ansökan till Etiskgransknings kommitté gjorts. En etisk egengranskning enligt Högskolans anvisningar genomfördes istället, innan intervjun med anhöriga påbörjades. Samtliga deltagare fick information om studiens syfte. Data förvarades på ett säkert sätt, endast intervjuaren (författaren) hade tillgång till data. Alla intervjuerna blev konfidentiella genom att alla namn i materialet som blev inspelad och transkriberad blev avidentifierade och kodade med siffror.
Metoden med intervjuer i fokusgrupp ansågs fördelaktig utifrån omfattning av datainsamling. Under en kort tid samlades in mycket information från flera respondenter samtidigt. Dessutom kunde diskussion i grupp stimulera andra respondenter till yttrande av sina åsikter. Nackdelen med denna metod kunde vara att inte alla människor kände sig bekväma att yttra sina åsikter framför andra. I grupper med en eller flera starkare individer kan en speciell gruppkultur bildas. För att minska risken för en kulturdominans valde författaren att dela medarbetarna till två fokusgrupper. Homogena grupper främjar en bekväm gruppdynamik. Människor brukar känna sig mer bekväma att utrycka sina åsikter när de delar samma bakgrund (Polit & Beck, 2017). Demensteamet är en homogen grupp med stor erfarenhet och kompetens inom vår och omvårdnad av individer med demenssjukdomar. Gemensamt för anhörigfokusgruppen var att samtliga intervjuade anhöriga hade en närstående som var i samma åldersgrupp och hade fått diagnosen demens.
Studiens reliabilitet relaterar till forskningsresultatens konsistens och tillförlitlighet (Kvale et al., 2017; Polit et al. 2017). Det handlar om samma resultat kan reproduceras vid andra tidpunkter och av andra forskare. Forskningens oberoende kan hotas av forskarens relation till anhöriga. Samtliga intervjuade anhöriga hade varit kända av intervjuaren från besöken på minnesmottagningen, däremot kände inte deltagarna varandra. Genom att ställa öppna frågor och låta gruppen leda diskussionen kunde författaren upprätthålla en professionell distans. Annars kunde uppstå risker för att intervjuaren tolkar intervju utifrån deltagarens perspektiv istället att hålla sig till objektivitet. Anhöriga kunde störa samtalet själva utifrån varandras upplevelsebeskrivning. Av den anledningen valde författaren fokusgruppintervju framför individuella intervjuer. Intervjuarens roll blev begränsad snarare till att hålla den röda tråden än att få svar på framställda frågor, vilket ökade samtalets objektivitet. Frågorna i intervjuguiden blev framtagna av författaren som samtidigt var minnesmottagningsansvarig. Detta kunde ha påverkat deras utformning. Även intervjuerna blev utskrivna av själva författaren. Studiens reliabilitet hade kanske varit starkare om intervjuerna hade varit utförda av en annan oberoende person (Kvale et al., 2017). Men samtidigt var författarens kunskaper om förbättringsarbetet viktiga för studien, varför fördelarna med att författaren genomförde intervjuerna får anses överväga. För att försäkra sig om intervjuns reliabilitet hade det varit önskvärt att låta en till oberoende person att skriva ut samma avsnitt av en bandad intervju och sedan jämföra skillnader. Å andra sidan, vid transkribering av en och samma person som intervjuar, blir sannolikheten större att intervjuaren minns alla detaljer i den muntliga informationen och överför det till text på ett korrekt sätt, utan att ändra textens betydelse.
Denna masteruppsats hade för avsikt att rapportera en valid redogörelse av förbättringsarbetets och studiens resultat. Utifrån studiens syfte användes relevanta metoder, teorier och begrepp för at få fram det empiriska materialet och tolka det. Att fastställa intervjuutskriftens validitet kan vara svårt. Validitet riktar mot sanningen, riktigheten och styrkan i ett yttrande (Kvale et al. 2017; Polit et al.
2017). Om studiens metod undersöker vad den påstås undersöka då innebär det att studien motsvarar krav för validitet. Vid denna studie valdes att utskrivningar gjordes ordagrant inklusive pauser, upprepningar. Validitet handlar också om hur generaliserbart resultatet är. Resultatet i studien bekräftar välgrundade tolkningar av erfarenheter och upplevelser av personer som tillhör patientens mikrosystem. Intervjuguiden och intervjumetoderna får anses adekvata till studiens ämne och syfte. Medarbetarna och anhöriga blev intervjuade efter avslutad utredningsprocess och diagnosbesked. Deras upplevelser var subjektiva och anpassade till process förloppets kontext. Validiteten hade varit stakare om medarbetarnas erfarenheter och anhörigas upplevelser hade kunnat jämföras med erfarenheter och upplevelser från en annan grupp tillhörande en annan minnesmottagning, dock har författaren inte hittat några sådana studier. Bland alla tillfrågade läkare var det endast tre som ställde upp på intervju. Övriga läkare avböjde med förklaringen att de kände sig obekväma att bli intervjuade och de visade inget intresse att bidra till studien. Det skapade begränsningar för den objektiva uppfattningen av projektgruppens erfarenheter. Även andra medarbetare fick möjlighet att föra fram sina åsikter till detta förbättringsarbete och det ändrade arbetssättet i verksamheten, genom att författaren presenterade en lägesrapport vid två tillfällen, till all personal i verksamheten.
Slutsatser
Detta arbete visar att det är möjligt att genomföra ett förbättringsarbete med befintliga resurser. Genom att förbättra arbetssättet i verksamheten kan vården förbättrats för dem vi arbetar för. Med begränsade resurser inom hälso- och sjukvård är det viktigt att använda kompetens och tid i de områden där det är mest nödvändigt för en patientcentrerad och jämlik vård av hög kvalitet. Genom snabba upptäckter, utredningar och åtgärder ökar förutsättningar för mer kostnadseffektiv vård i hemmet än vård i särskilt boende. Genom att åstadkomma ett bra samspel mellan effektivisering av utredningssystem, professionell utveckling i demensteamet, samt bättre vardag för patienter och anhöriga, har detta förändringsprojekt blivit en permanent förbättring.
Studien har bidragit till nytta för professionen genom att stärka behov av ständiga förbättringar i vård av patienter med demenssjukdomar. Samarbete mellan olika aktörer, inte endast inom verksamheten utan även över gränser är en viktig faktor för att kunna uppnå gemensamma mål. God kommunikation och bra samarbete mellan olika aktörer skapar förutsättningar för att kunna sträva mot gemensamma mål. Det var många kompetenta intressenter involverade i detta förbättringsarbete. Genom att inta en coachande och stödjande roll har författaren lyckats att skapa en förståelse för syfte med förändringen samt engagera medarbetarna till förändringsprocessen. En god samverkan med goda kommunikationsvägar har byggts, vilket har skapat bra förutsättningar för förbättringsprocessen. Denna förändring av arbetssättet vid utredningsprocessen har blivit en förbättring och arbetsmodellen kommer att spridas vidare regionalt och nationellt via ett gemensamt nätverk i Region Skåne. Resultaten från detta förbättringsarbete är konkreta och representativa för forskningsområdet och kan vara aktuella och till nytta för andra primärvårdsenheter eller privata aktörer som utför basala minnesutredningar. Resultatet har inte enbart ett lokalt intresse, utan kan vara representativt i andra kontexter och situationer inom hela hälso- och sjukvården.
Referenser
Batalden, P. B. & Stoltz, P. (1993). A Framework for the continual Improvement of Health Care. The
Joint Commission Journal on Quality Improvement, 19(10): 424-425.
Bergman, B. & Klefsjö, B. (2011). Kvalitet från behov till användning. Studentlitteratur: Lund.
Berwick, D. M. (1991). Controlling variation in health care: a consultation from Walter Shewhart. Med
Care, 29 (12): 1212-25.
Blomgren, M. & Waks, C. (2010). Ett nytt tänk: Öppna jämförelser i hälso- och sjukvårdens ledning, styrning och kvalitetsarbete, Sveriges Kommuner och Landsting.
Blomqvist, K. & Edberg, A-K. (2004). Att vara äldre…” man har ju sina krämpor...” Studentlitteratur: Lund.
Chrisp, T. A. C., Tabberer, S., Thomas, B. D. & Goddard, W. A. (2012). Dementia early diagnosis: Triggers, supports and constraints affecting the decision to engage with the health care system. Aging
& Mental Health, 16 (5): 559-565.
Dodik, A. & Lundgren, L. (2015). Hur jag är, vare sig medvetet eller omedvetet, så påverkar jag och det är ju det som är grunden. En kvalitativ studie om att leda i arbetet med nationell värdegrund i äldreomsorg.
Eliasson, M. & Larsson, P. (2005). Sätt fart på arbetsmötet: en handbok i facilitering. Koala Corporate Publishing: Stockholm.
England, E. (2010). Survival after diagnosis of dementia i primary care. BMJ, 341:c3530 doi: 10.1136/bmj.c3530.
Finn, J. C., Fatovich, D. l. M., Arendts, G., Mountain, D., Tohira, H., Williams, T. A., Sprivulis, P., Celenza, A., Ahern, T., Bremner, A. P., Cameron, P., Borland, M. L., Rogers, I. R. & Jacobs, I. G. (2013). Evidence-based paramedic models of care to reduce unnecessary emergency department attendance-feasibility and safety. BMC Emergency Medicine, 13:13.
http://www.biomedcentral.com/1471-227X/13/13
Fritzell, S., Bokedal, C., Schultz, A. & Burström, B. (2016). Jämlik hälsa kräver nya arbetssätt i vården.
Socialmedicinsk Tidskrift, 93(5).
Fowler, N. R., Boustani, M. A., Frame, A., Perkins, A. J., Monahan, P., Gao, S., Sachs, G. A. & Hendrie, H.C. (2012). Effect of Patient Perceptions on Dementia Screening in Primary Care. Journal of the
American Geriatrics Society, 60(6): 1037-43.
Gustavsson, T. (2011). Agil projektledning. Sanoma Utbildning: Stockholm.
Graneheim, U. H., Lindgren, B. & Lundman, B. (2017). Methodological challenges in qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today. Umeå University.
Grol, R., Wensing, M., Eccles, M. & Davis, D. (2017). Improving Patient Care. The Implementation of
Change in Health Care. BMJ Books. Wiley Blackwell.
Henricson, M. (Red.). (2012). Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom
omvårdnad. Studentlitteratur: Lund.
Hort, J., O´Brien, J. T., Gainotti, G., Pirttila, T., Propescu, B. O., Rektorova, I., Sorbi, S. & Scheltens, P. (2010). EFNS guidelines for the diagnosis and management of Alzheimer´s disease. European Journal
of Neurology, 17: 1236-1248.
general practice: a qualitative study. Family practice, 20: 376-381.
Iliffe, S., Robinson, L., Brayne, C., Goodman, C., Rait, G., Manthorpe, J, Ashley, P. & the DeNDRoN Primary Care Clinical Studies Group (2009). Primary care and dementia: 1.diagnosis, screening and disclosure. International Journal of Geriatric Psychiatry, 24: 895-901.
Jessen, F., Wiese, B., Bickel, H., Eiffländer-Gorfer, S., Fuchs, A., Kaduszkiewicz, H., Köhler, M., Luck, T., Mösch, E., Pentzek, M., Riedel-Heller, S. G., Wagner, M., Weyerer, S., Maier, W. & van Den Bussche, H. Prediction of dementia in primary care patients. PLoS ONE, 6(2): 16852.
Jones, P., Chalmers, L., Wells, S., Ameratunga, S., Carswell, P., Ashton, T., Curtis, E., Reid, P., Stewart, J., Harper, A. & Tenbensel, T. (2012). Implementing performance improvement in New Zealand emergency departments: the six hour time target policy national research project protocol. BMC
Health Services Research, 12 (45) doi: 10.1186/1472-6963-12-45.
Kasteridis, P, Mason, A. R., Goddard, M. K., Jacos, R., Santos, R. & McGonigal, G. (2015). The Influence of Primary Care Quality on Hospital Admissions for People with Dementia in England: A Regression Analysis. Centre for Health Economics, University of York, York, United Kingdom, 2 Department of Medicine for the Elderly, York Teaching Hospital NHS Foundation Trust, York, United Kingdom. 10(3):01211506.
Kitson, A. L., Rycroft-Malone, J., Harvey, G., McCormack, B., Seers, K. & Titchen, A. (2008). Evaluating the successful implementation of evidence into practice using the PARiHS framework: theoretical and practical challenges. Bio Mecicin Central. 3 (1) doi: 10.1186/1748-5908-3-1.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2017). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur: Lund. Langley, G. J., Moen, R. D., Nolan, K. M., Nolan, T. W., Norman, C. L. & Provost, L. P. (2009). The Improvement Guide. San Francisco: Jossey-Bass. A Wiley Imprint.
Lau, F., Price, M. & Keshavjee, K. (2011). From Benefits Evaluation to Clinical Adoption: Making
Sense of Health Information System Success in Canada. Healthcare Quarterly, 14(1).
Marshall, C. & Rossman, G. B. (2011). Designing Qualitative Research. Sage: London. McEwen, M., Wills, E. M. (2014). Theoretical basis for Nursing. Wolters Kluwer Health.
Milne, A. J., Hamilton-West, K. & Hatzidimitriadou, E. (2005). GP attitudes to early diagnosis of dementia: Evidence of improvement. Aging & Mental Health, 9(5): 449–455.
Nelson E. C, Batalden P. B, Huber T.P, Mohr, J. J, Godfrey M. M, Headrick, L. A & Wasson, J. H. (2002). Microsystems in Health Care: Part 1. Learning from High-Performing Front-line Clinical Units. The Joint Commission Journal on Quality Improvement, 28 (9): 472-493.
Nelson, E. C., Batalden, P. B., & Godfrey, M. M. (2007). Quality by design: a clinical microsystems
approach. Jossey-Bass: San Francisco.
Nygaard, H.A. & Ruths, S. (2003). Missing the diagnosis: senile dementia in patients admitted to nursing homes. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 21: 148-152.
Ostir, G. V., Schenkel, S. M., Berges, I. M., Kostelec, T. & Pimentel, L. (2016). Cognitive health and risk of ED revisit in underserved older adults. The American Journal of Emergency Medicine, 34 (10): 1973-1976.
Panegyres, P. K., Berry, R. & Burchell, J. (2016). Early Dementia Screening. Diagnostics, 6(1).
Plantin, A. & Johansson, M. (2012). Implementing production planning processes in healthcare – a
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2017). Nursing Research. Generating and Assessing Evidence for Nursing
Practice. Wolters Kluwer: Philadelphia.
Provencher, V., Généreux, M., Gagnon-Roy, M., Veillette, N., Egan, M., Sirois, M-J., Lacasse, F., Rose, K. & Stocco, S. (2016). Preventing avoidable incidents leading to a presentation to the emergency department (ED) by older adults with cognitive impairment: protocol for at scoping review. BMJ, 6(2):009818.
Provost, L. & Murray, S. (2011). The Health Care Data Guide. Learning from data for Improvement. Jossey-Bass: San Francisco.
Rosén, M. (2010). Översyn over de nationella kvalitetsregistren-Guldgruvan i hälso- och sjukvården. Förslag till gemensam satsning 2011-2015.
Rosenhead, J. (2001). Operational research. In N. Fulop, P. Allen, A. Clarke & N. Black, N. (Ed.),
Studying the organization and delivery of health services. Research methods, 154-171. Taylor &
Francis Books Ltd: London.
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. (2008). Dementia - Ethnology and Epidemiology A systematic Review, 1.
SCB (2013). Befolkningsstatistik.
Senge, P. (1999). Den femte disciplinen – den lärande organisationens konst. Thomson Fakta: Stockholm.
Sveriges Kommuner och Landsting. (2005). Modell för utveckling av kvalitetsindikatorer. Rapport från Info VU-projektets nätverk för kvalitetsindikatorer.
Sveriges Kommuner och Landsting. (2012). Kvalitetsindikatorer i hälso- och sjukvården. Ett komplement till Öppna jämförelser från ett urval kvalitetsregister.
Sveriges Kommuner och Landsting. (2014). Ersättningssystem i primärvård. Socialstyrelsen. (2005). Stöd till anhöriga, anhörigstöd. Stockholm, Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2009). Nationella indikatorer för God vård. Stockholm, Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2014). Folkhälsan i Sverige-Årsrapport 2014 Stockholm. Stockholm, Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2014). Patientlag (2014:821). Stockholm, Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2016). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2016. Stockholm, Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2017). En nationell strategi för demenssjukdom. Underlag och förslag till plan för
prioriterade insatser till år 2022. Stockholm, Socialstyrelsen.
Song Beeber, A. & Zimmerman, S. (2012). Adapting the Family Management Style Framework for Families Caring for Older Adults With Dementia. Journal of Family Nursing, 18(1): 123-145.
Tonnquist, B (2012). Projektledning. Sanoma Utbildning: Stockholm.
Waldorff, F, B, Bülow, L. B, Malterud, K. & Waldemar, G. (2001). Management of dementia in primary health care: the experiences of collaboration between the GP and the district nurse. Family
Van Vliet, D, de Vugt, M. E., Bakker, C., Pijnenburg, Y. A. l., Vernooij-Dassen, M. J. F. J, Koopmans, R. T. C. M. & Verhey, F. R. J. (2013). Time to diagnosis in young-onset dementia as compared with late- onset dementia. Psychological Medicine, 43: 423-432.
Wilkinson, D., Stave, C., Keohane, D. & Vincenzino, O. (2004). The Role of General Practitioners in the Diagnosis and Treatment of Alzheimer`s Disease: A Multinational Survey. The Journal of
International Medical Research, 32: 149-159.
Zinfandel, C. & Österberg, P. (2009). Aktionsforskning som metod för att uppnå delaktighet och godkännande vid omorganisationer – en fallstudie i Nynäshamns kommun.
Bilagor
Bilaga 1: Samverkan mellan landsting och kommun vid demensvård omvårdnad
utvecklad efter CAF modellen.
Bilaga 2: PDSA hjul 1 och PDSA hjul 2