När studiens problemområde fastställts så bestämdes att en kvalitativ studie skulle användas med intervjuer som datainsamlingsmetod. Detta eftersom avsikten med studien var att undersöka intervjupersonernas uppfattningar kring ett fenomen och att individer har lättare att öppna sig om intervjuer sker direkt ansikte mot ansikte (Bryman, 2011). En annan fördel är att det oftast blir tydligare och att färre missförstånd sker. Då jag inte har någon tidigare forskarerfarenhet kan det antingen leda till att intervjupersonerna känner osäkerhet och inte vill berätta mer än nödvändigt. Men det kan också leda till att studien upplevs som mindre formell och att deltagarna känner sig komfortabla och bekväma att berätta sin uppfattning utifrån frågorna. Då kan även det motsatta inträffa som att intervjun svävar iväg för mycket då berättarlusten kommer igång och jag som ny forskare inte förmår styra upp den till sakfrågorna. Eftersom jag valt att använda en semistrukturerad intervjumetod med en
38
intervjuguide som följer en struktur men att ordningsföljd samt eventuella följdfrågor inte är styrda så upplever jag att förutsättningar finns för att hitta en balansgång mellan det återhållsamma och det utsvävande alternativet.
Intervjuguiden utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar och där valde jag att göra två olika guider beroende på om intervjun skulle ske med chef eller medarbetare. Inledningsfrågor och frågor om hur de kommunicerar på arbetet var lika och det som skilde guiderna åt gällde samarbete och utveckling. Där medarbetarna fick svara på frågor om hur de samarbetar och löser uppgifter i grupp och om och i så fall hur de samarbetar med andra grupper och gränssnitt. Cheferna som inte arbetar i grupp på det sättet, fick istället frågor om hur de ser på lärande och utveckling för sina medarbetare och sig själva. Att använda semistrukturerad intervjumetod med öppna frågor kändes som ett korrekt val då jag inte styrde intervjupersonernas svar, utan de fick med egna ord beskriva sina uppfattningar. Som intervjuare bör jag kunna vara balanserad mellan påläst, tydlig, vänlig och känslig men även styrande, kritisk och tolkande (Kvale & Brinkmann, 2014). Det är viktigt att få deltagarna att förstå frågorna och vilja berätta så som hen upplever något. Att det finns tillräckligt med tid och de kan känna sig fria att utveckla sina svar. Under intervjuerna pratar intervjupersonerna både mycket och gärna och det verkar som att prata med mig får dem att reflektera över sitt arbete på ett sätt som de kanske inte gör så ofta. Den befarade farhågan att deltagarna skulle bli hämmade på grund av att samtalen spelades in, verkade inte gälla under den här studien. Vad det gäller urval så bestämde jag en del urvalskriterier och som jag vidarebefordrade ihop med missivet till en sekreterare i organisationen. På så sätt uppnåddes intervjupersoner som är relevanta för studien och som bör ha riklig information om fenomenet som ska studeras. En variation gällande kön uppnåddes men gällande ålder kan urvalet ses som bristfälligt då alla deltagare i studien var i åldersspannet 38-50 år.
För att få tillträde till organisationen så fick jag ett samtycke av informationsdirektören och en viss utsedd del, eller division av företaget som jag kunde utföra min undersökning på. Därefter kontaktade jag en sekreterare på tilldelad division och gav hen urvalskriterier, missivet och uppgift att finna tillgängliga personer en viss vecka. I samband med detta upplystes hen om att det är en undersökning som skall göras och att deltagarnas anonymitet och allt annat föreskrivet enligt Vetenskapsrådets riktlinjer skall följas. Därmed finns förutsättningar till att etiska riktlinjer följs (Bryman, 2011). Men så fort en utomstående förutom forskaren får en viss inblandning finns alltid en risk med att den personen inte håller sitt löfte eller manipulerar själva urvalet. Dock har jag som forskare genom att upplysa både sekreteraren, direktören och alla deltagare om vad som gäller om etik och kvalitet gjort vad jag kunnat för att följa Vetenskapsrådets riktlinjer. Dessutom är den studerade organisationen anonym och därmed minskar etiska och kvalitetstekniska dilemman avsevärt.
I den här studien har jag arbetat ensam under hela tiden. En fördel är att arbetssättet blir likformigt och med en viss konformitet. All bedömning under och efter intervjun liksom all analys blir enhetligt gjord. Men det finns en stor nackdel med att jag ensam har läst och analyserat allt material. Vid kodning nämner Burnard (1991) att validering kan fås på det kodade materialet om en eller två kollegor oberoende av forskaren går igenom och kodar materialet. Vid senare jämförelser kan vissa justeringar eller kompletteringar göras om flera ser en sak som inte uppfattas av någon annan. Den typen av validering har inte den här studien och kan därför ses som en svaghet. Likaså påtalar Burnard (1991) att respondenterna kan få transkriptionen för genomläsning och se att inga missförstånd smugit med vid momentet mellan det talade och det skrivna, själva transkriptionen. Det har inte heller varit möjligt i den här studien och kan också ses som en svaghet. Vid jämförelser mellan flera
39
intervjupersoner som berättar om sina livsvärldar finns även där en problematik (Burnard, 1991). I vilken grad kan man egentligen jämföra en persons livsvärld med någon annans, här är det bra att ha det i åtanke när man försöker analysera materialet, vilket jag har haft.
Planeringen var att ansatsen skulle vara induktiv och processinriktad och att gå in i studien och genom empirin finna resultat. Men under forskningsprocessen så utvecklades arbetet till att likna abduktiv ansats genom att teori och empiri växlade om vartannat. Att nya fakta och förståelser uppkommer och påverkar studien under studiens gång och att studien inte bara vilar på tidigare forskning. Detta kan även liknas vid den hermeneutiska spiralen (Patel & Davidson, 2011). Forskaren pendlar mellan helhet och del och mellan olika synvinklar vid tolkningen. Forskarens egen förförståelse är i den här tolkningen viktig. En abduktiv ansats är därför ofta förknippad med hermeneutiken och som inte har någon start- eller slutpunkt, att gå mellan text, tolkning, förståelse om och om igen. Att se alla delar i en helhet som ständigt växer och utvecklas är mänskligt (Patel & Davidson, 2011). Att arbeta på detta sätt har känts naturligt och givande och att det finns större möjligheter att få ett fylligt resultat och som ger mer rättvisa till den fylliga empirin som studien hade.