Metodens stöd till lärande genom spegling och dialog

Hur bidrar metoden till ökat lärande (individuell kompetensutveckling) genom spegling och dialog? Vi börjar med att reflektera om dialogen bidragit till ökat lärande. I alla genomförda seminarier har vi observerat en fokuserad dialog mellan deltagare. Vi har sett och hört deltagares koncentration på att använda de begrepp och frågor som tillhandahålls genom metoden för att diskutera egna och andras verksamheters tillämpningar och sammanhang. Deltagarna har också fört dialogen om generella frågeställningar såsom t.ex varför innovation är viktigt nu, hinder för innovativa processer eller motiv till olika angreppsätt i innovationsarbete. Vi menar att deltagare genom sitt deltagande i dialogen i hög grad stärkt sin uppmärksamhet på frågorna om innovation. En grund för lärande är att etablera termer och begrepp och vidare att kunna känna igen, urskilja och avgränsa frågor och problem (Krathwohl, 2002). En deltagare uttrycker t.ex att ”Jag har blivit mer fokuserad på möjligheterna till innovativa arbetssätt”. En annan deltagare uttrycker att ”Framför allt dialogen med andra verksamheter har varit givande. Att visa upp och presentera sin egen verksamhet är på många sätt ett lärande i sig, bra och dåliga sidor blir synliga”. Vi uppfattar också, både utifrån enkätsvar och uttalanden i seminarierna, att många deltagare har ökat sin motivation för att ”ta tag i innovationsfrågorna”.

I och med de iakttagelser vi gjort menar vi att större delen av deltagarna har uppnått ett viktigt grundläggande lärande och en motivation genom den dialog som förts. Vi uppfattar också att lärandet är individuellt motiverat, olika deltagare har gått in i lärprocessen med olika engagemang. För alla deltagare är inte dialogformen den ideala lärsituationen, en deltagare uttrycker sig i enkät efter ett seminarium ”Vad leder detta till? Har det givit några nya insikter? Jag vet inte om det hände något som leder till nya innovationer för någon”. Uttalandet väcker också frågan om vad lärandet Action Innovation handlar om. De deltagare som engagerat sig i, och prioriterat tid för sin egen lärprocess, har utvecklat mer reflekterande kunskaper. På ett sätt kan vi se att Action Innovation fungerar som en kunskapsutvecklingsarena, där rika möjligheter till fördjupat lärande finns och erbjuds, där dialog har en central funktion, men där samtidigt lärandet är personligt, frivilligt och motiverat av individen själv.

En intressant iakttagelse från enkäterna är att deltagarna resonerar om tre olika ”dialogplan” som etableras genom metoden. Den första är dialogen som man har med sig själv, en deltagare uttrycker ”Att förbereda sig för intervjuerna bidrog till att jag vände blicken till vår innovation med nya "glasögon"”. De andra dialogplanen är teamet samt storgruppen, en deltagare uttrycker sig så här ”Har varit bra och lärorika diskussioner i storgrupp, men allra mest intressanta diskussioner i det egna teamet kring intervjuresultat, om besökt innovation och organisation, och i synnerhet kring egen innovation och organisation”. Ett exempel på att dialogen fortsätter uttrycker en annan deltagare så här: ”Jag tycker att det blev en intressant diskussion med den studerade organisationen. Vi fortsatte att diskutera detta även senare.” Vår bedömning är att Action Innovation erbjuder en väl balanserad förening av flera dialogkontexter som är fruktbara för lärande genom dialog.

När vi frågat (i enkät) om hur deltagarna upplevt dialogstrukturen, med presentation och replik i seminarierna, så tolkar vi att deltagarna övervägande har tyckt att detta fungerat bra av flera andledningar; de har fått feedback och synliggörande av det egna arbetet samt att det fått dem att fundera vidare. Det har också varit viktigt för deltagarna med replikerna då de varit angelägna om att ge en kompletterande bild av den egna verksamheten. En deltagare uttrycker t.ex ”Kändes bra att ge en kompletterande bild till förståelsen av den egna organisationens processer, inte minst för en ’egen’ förståelse av den egna organisationen”. Skillnader i berättelser mellan de undersökta och de undersökande, kan upplevas både förvirrande men också som en drivkraft för att ta reda på mer, eller ”få det rätt” som någon uttryckt sig. I enkätsvaren ser vi att det har funnits en drivkraft i att berättelserna/ rapporterna ska bli ”rätt”.

Flera deltagare pekar dock på att dialog och diskussion tenderar att bli för kortfattad och ytlig, att de önskat mer tid för att fördjupa diskussioner. Det finns också en efterfrågan hos deltagare att de undersökande teamen inte ska vara ”för snälla” utan var mer kritiska i sin undersökning. Detta stämmer väl överens med våra egna observationer under seminarierna, där vi uppfattat att mängden exempel fått företräde framför fördjupande dialog.

När det gäller speglingens funktion, för lärande så har alla team arbetat seriöst med att undersöka innovationsfrågorna i andra verksamheter och att delta i seminariernas presentationer och replikväxlingar. Man kan här fråga sig om hur det skulle tett sig om teamen undersökt sina egna verksamheter och innovationer istället för varandras. Vi kan inte veta det men vi kan ändå ha ett kvalificerat resonemang om detta. Att studera sig själv och sedan berätta för andra innebär en risk för att man som undersökare tar mycket för givet, att man är hemmablind. Ett sådant förfarande skulle också automatiskt ge mindre dialog mellan deltagarna och inte samma ”genuina frågande” eftersom man ”vet hur det är”. När teamen nu gör undersökningarna så sätts de i en situation där de faktiskt inte vet, och de måste klura på vem de ska fråga, hur de ska fråga för att ta reda på hur den andra organisationen har gjort och gör. Vi har ju sett att det har funnits en genuin strävan efter att faktiskt ”förstå det hela rätt”, och kanske framförallt en otillfredsställelse när det är svårt att få den helhetliga bilden. Vi menar att speglingen, med hjälp av undersökning av andras verksamheter, har en viktig funktion för lärandet på flertalet sätt:

• genom att tillhandahålla andra (och goda) exempel som också kan vara förebildliga och ge idéer

• genom träningen på att ställa frågor och härma den nyfikne forskarens angreppsätt, att verkligen vilja veta hur det egentligen förhåller sig

• genom uppmärksamhet på frågorna som riktas till den andra verksamheten börjar man också fundera på ”hur skulle jag själv svara på denna fråga?”

• genom möjligheten till jämförelse

• genom att svara på frågor om den egna verksamheten och få feedback och nya ögon på sig själv

• och slutligen också genom den dialog som speglingen startar upp, genom det dialogiska förhållningssättet i kommunikationen i undersökningarna med ”fråga-svar-följdfråga- precisering” osv som etableras mellan deltagarna då de studerar varandra

Vi menar också att deltagarnas inställning till, och förståelse för, den dialogiska metoden för lärande påverkar lärandet i Action Innovation.