Metoder, del 1: Att dokumentera

6. Metoder, del 1: Att dokumentera

Det här kapitlet handlar om olika metoder för att dokumentera. Nästa kapitel handlar om hur dokumentationen blir pedagogisk.

Metoder för pedagogisk dokumentation kan delas upp i två olika delar. Dels me-toder för insamling, dels meme-toder för bearbetning och analys av det man samlat in.

Det senare kallas ofta för ”läsningar” av pedagogisk dokumentation, alltså den del av arbetet som gör dokumentation till just pedagogisk dokumentation. Men det här kapitlet handlar om den första delen: insamlingsmetoder.

HUr SAMLAr MAN IN doKUMENTATIoNErNA?

Att dokumentera med stillbildskamera, videokamera, ljudinspelare eller papper och penna är ett hantverk som man måste öva mycket på för att bli riktigt skicklig.

I det här arbetet är det viktigt att även göra barnen aktiva och delaktiga. De behö-ver också lära sig att fotografera, filma och obserbehö-vera sitt eget och andras lärande – eller vad som händer med en klump lera när den omvandlas till en lerfigur.

Arbetslaget kan också lära sig mycket av att involvera barnen i att dokumentera.

Barnen är ofta mycket skickliga observatörer. När de ”läser” dokumentationer från utforskande projekt blir det ofta tydligt att barnen är väldigt bra på att lyssna in varandra.⁵⁵ De tittar noga på hur andra gör, de prövar andra barns strategier och de frågar varandra hur de tänker och varför de gör som de gör.

Det kanske verkar enkelt, men det är en konst att som vuxen verkligen lyssna på barns konversationer och uppmärksamma och fånga in det som de gör och fun-derar på. Det är också en konst att sedan kunna använda det som man samlat in för att föra läroprocesserna bland barnen vidare. Konkret handlar det om att fånga ögonblicken då något händer. Det kan gå väldigt fort och det är inte alltid lätt att hinna med. Det gäller att block och penna eller kamera ständigt finns tillgängliga i verksamheten.

I de fall då man planerar en aktivitet i förväg måste man också planera in att dokumentera. Vem i personalen och vilka barn ska dokumentera? Vilken teknik ska man använda? Vilka frågor ska man fokusera på? Ett annat sätt att

dokumen-55 Se Åberg och Lenz Taguchi, 2005, för fler beskrivningar.

tera kan innebära att man bestämmer sig för att undersöka vad som händer under en viss period, i ett visst rum eller omkring ett visst material. Att dokumentera innebär alltid att ta ställning till en rad olika val.

För att lyckas med dokumentationen behöver både barn och personal få skaffa sig kunskap om tekniken och tillfälle att öva. Om man är bekant med kameran går det lättare att hinna med att fotografera, anteckna och spela in de ofta snabbt förbipasserande ögonblicken. Till en början kan det kännas ovant att arbeta med nya former av teknik, men som med allt nytt går det lättare efter ett tag. Att arbeta med penna och papper är en metod som många underskattar, men den kan synliggöra att det händer väldigt mycket på kort tid. Med anteckningar går det att uppmärksamma vad som sägs men också vad som görs, hur det görs samt vilka relationer som uppstår.

ATT GörA SPALTdoKUMENTATIoNEr

Spaltdokumentation är ett verktyg som kan hjälpa till att synliggöra vad som sägs och vad som görs i en situation och vilka reflektioner som uppstår hos den som dokumenterar. En spaltdokumentation är ett enkelt schema med tre spalter som har varsin rubrik.⁵⁶ Rubrikerna kan se lite olika ut men vanliga rubriker är ”gör”,

”säger” och ”reflektioner”.

I den första spalten kan den som dokumenterar skriva ned eller rita det som görs och även hur det görs. Här finns det utrymme för att beskriva handlingar, samspel med ting och andra barn. I den andra spalten finns utrymme för att skriva ned så mycket man hinner av vad som sägs. I den tredje spalten finns plats för att reflektera och fundera vidare över det som sker bland barnen och vilka relationer som verkar uppstå. Här kan man utveckla tankar, problemställningar, diskussioner och frågor som dyker upp under dokumentationstillfället, så mycket som man hinner med. Mycket av det som skrivs i den här spalten kan man diskutera med barnen direkt. Genom att prata med barnen och visa dem vad man har skrivit och fråga hur de tänker om det som man fångat in blir dokumentationerna fylligare.

Barnen får då en chans att förtydliga och föra fram fler frågor som kan föras in i spaltdokumentationen. Den tredje spalten går också att fylla på senare, när det finns mer tid för eftertanke och när nya frågor kanske dyker upp.

Den här metoden har flera fördelar. Till exempel styr den inte den som doku-menterar mot att skriva linjärt och följa skeenden från A till B. I stället blir det

56 Wehner-Godée, 2010; 2011, Modern barndom, 1995.

6. METodEr, dEL 1: ATT doKUMENTErA 47

möjligt att hoppa fram och tillbaka mellan spalterna och följa det som sker på andra sätt. Beroende på vad det är som man uppmärksammar för tillfället kommer spaltdokumentationerna att utvecklas olika.

En annan fördel med metoden är att det blir möjligt för den som dokumenterar att använda flera olika uttrycksformer. Det är möjligt att rita i mittenspalten, skissa fram händelseförlopp som är svåra att beskriva i löpande text och även (efter att dokumentationen är renskriven) klistra in foton och delar av barnens teckningar i dokumentet. Man kan också jobba kollaborativt och flera personer kan skriva och rita på samma dokument. Det kan vara bra att använda stora papper, till exempel A3, för att få plats med mycket och för att dokumentationen ska bli tydlig och tillgänglig även för barnen. Det blir något annat än med mindre papper med liten text som kan upplevas som ”hemliga” eller svåröverskådliga för barnen.