5. F ÖRSLAG TILL METODIK
5.2 Metodikens plats i havsplaneringsprocessen
Havsplaneringsprocessen föreslås bestå av sex skeden: Program-Planförslag- Granskning-Beslut-Tillämpning-Uppföljning. I tabell 5.1 och 5.2 relaterar vi den föreslagna metodiken till de två första skedena genom att redovisa förslag till aktiviteter och leveranser. I granskningsskedet ska alla leveranser från de två första skedena vara lättillgängliga, vilket ställer höga krav på fullständig och begriplig dokumentation. Resultaten från metodiken som föreslås här kan därefter närmast användas under uppföljningsskedet, där det bland annat kan utvärderas om det beslutade användningsalternativet får de konsekvenser som framgick av genomförda konsekvensanalyser.
Tabell 5.1. Förslag till aktiviteter och leveranser under programskedet.
Aktivitet Leverans
Upprättande av startdokument som ger en ram för
havsplaneringen i form av en beskrivning av dess allmänna utgångspunkter, befintliga internationella och nationella lagar och överenskommelser, beslutade åtgärdsprogram, etc. Vidare görs en nulägesbeskrivning som bl.a. kartlägger nuvarande användning av
havsområdena och den tänkta havsplaneringsprocessen beskrivs.
Startdokument
Identifiera centrala aktörer och etablera olika typer av forum för aktörsdeltagande, inklusive en allsidigt
sammansatt referensgrupp som programarbetet sker i nära samspel med.
Presentation av former för aktörsforum och
kommunikationskanaler
anpassade efter dessa (möten, utfrågningar, webbmedia, workshops, deltagande-GIS, osv.). Presentation av medverkande aktörer. Genomförande av förberedande
hållbarhetsbedömning med hjälp av en översiktlig MKA. Utifrån startdokumentet och genom
aktörsmedverkan diskuteras:
Hur de allmänna målen för havsplaneringen kan formuleras som preliminära generella ekologiska, ekonomiska och sociala kriterier
Referensalternativet (BAU)
Potentiella principiella användningsalternativ De potentiella principiella användningsalternativen bedöms sedan utifrån de preliminära generella kriterierna i syfte att identifiera principiella rimliga
användningsalternativ.
Förslag till
programdokument som bl.a.
innehåller:
förslag till mål och syfte med planen, inklusive reviderade generella kriterier identifierade principiella rimliga användningsalternativ identifierat referensalternativ identifierade konfliktpunkter som indikerar behov av fördjupad analys
Programsamråd och de justeringar som detta samråd
kan ge upphov till.
Tabell 5.2. Förslag till aktiviteter och leveranser under planförslagskedet.
Aktivitet Leverans
Allmänt ska under planförslagskedet en slutlig
hållbarhetsbedömning genomföras med hjälp av en fullständig MKA. Detta inleds med att bland annat: Planera vad som ska göras under planförslagskedet
Identifiera och knyta till sig nödvändig kompetens för att genomföra den slutliga hållbarhetsbedömningen
Utvärdera formerna för aktörsdeltagande under programskedet i syfte att om nödvändigt revidera dessa former inför planförslagskedet
Startdokument
Utveckla detaljerade kriterier utifrån
programdokumentets formulering av mål och syfte med planen inklusive reviderade generella kriterier.
Dokument som presenterar och motiverar detaljerade kriterier
Ta fram ett fåtal preliminära användningsalternativ
som ska bli föremål för slutlig hållbarhetsbedömning utifrån programdokumentets identifiering av principiella rimliga användningsalternativ.
Dokument som presenterar och motiverar de
preliminära
användningsalternativen
Identifiera och beskriva alternativens
konsekvenser i förhållande till referensalternativets
konsekvenser med hjälp av MKB, SKA och social konsekvensanalys. MKB, SKA och social
konsekvensanalys genomförs integrerat, vilket bl.a. innebär att:
o Information tas fram som låter sig bedömas med hjälp av kriterierna o MKB:n tar inte bara fram information om
effekter på miljön i sig, utan även vad dessa effekter betyder för tillgången på ekosystemtjänster
Bedömning av alternativens konsekvenser
genom att relatera konsekvenserna till de detaljerade kriterierna.
Delrapporter om varje steg
i processen
Punkterna i föregående ruta upprepas som en iterativ
process med dokumentation av varje steg och med aktörsdeltaganden, inklusive löpande samråd. Med
hjälp av justeringar och fördjupade konsekvensanalyser beträffande svårlösta konfliktpunkter konvergerar processen till identifieringen av ett förslag till användningsalternativ som bedöms vara det mest hållbara.
Planförslag för samråd som
bl.a. presenterar förslaget till det mest hållbara
användningsalternativet med tillhörande MKB, SKA och social konsekvensanalys
Plansamråd och de justeringar och fördjupade analyser
som detta samråd kan ge upphov till.
Referenser
Alexander, K. A., Janssen, R., Arciniegas, G., O’Higgins, T. G., Eikelboom, T., Wilding, T. A., 2012. Interactive marine spatial planning: Siting tidal energy arrays around the Mull of Kintyre. PLoS ONE 7(1), 1-9.
Arciniegas, G., Janssen, R., Omtzigt, N., 2011. Map-based multicriteria analysis to support interactive land use allocation. International Journal of
Geographical Information Science 25, 1931-1947.
Arrow, K., Dasgupta, P., Goulder, L., Daily, G., Ehrlich, P., Heal, G., Levin, S., Mäler, K-G., Schneider, S., Starrett, D., Walker, B., 2004. Are we consuming too much? Journal of Economic Perspectives 18, 147-172.
Backer, H., Frias, M. (red.), 2012. Planning the Bothnian Sea – key findings of the Plan Bothnia project. Finepress Turku. ISBN 978-952-67207-4-8.
Boyd, J., 2007. The endpoint problem. Resources 165, 26-28. Resources for the Future, Washington, DC.
Boyd, J., 2010. Lost Ecosystem Goods and Services as a Measure of Marine Oil Pollution Damages. RFF discussion paper 10-31. Resources for the Future, Washington, DC.
Chess, C., B. J. Hance, P. M. Sandman, 2002. Bättre dialog med allmänheten. Riskkommunikation. Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Rapport R 92:1. Universitetssjukhuset Örebro.
CLG, 2009. Multi-criteria analysis: A manual. Department for Communities and Local Government, London, UK.
http://www.communities.gov.uk/documents/corporate/pdf/1132618.pdf (läst 2012-10-30).
Common International Classification of Ecosystem Services (CICES) v2 http://cices.eu/
Defra, 2010. Charting Progress 2. Defra, London, Storbritannien.
Defra, 2011. A description of the marine planning system for England. Defra, London, Storbritannien.
Ehler, C., Douvere, F., 2009. Marine Spatial Planning: a step-by-step approach toward ecosystem-based management. Intergovernmental Oceanographic Commission and Man and the Biosphere Programme. IOC Manual and Guides No. 53, ICAM Dossier No. 6. UNESCO, Paris.
Ekologigruppen, 2011. Översiktsplan för Nynäshamns kommun: Miljökonsekvensbeskrivning. Ekologigruppen AB.
Enveco Miljöekonomi AB, Enviroeconomics Sweden och IVL Svenska
Miljöinstitutet AB, 2012a. An ecosystem service approach for analyzing marine human activities in Sweden: A synthesis for the Economic and Social Analysis of the Initial Assessment of the Marine Strategy Framework Directive. Rapport levererad till Havs- och vattenmyndigheten, Göteborg.
Enveco Miljöekonomi AB, DHI Sverige AB och Resurs AB, 2012b. Marine tourism and recreation in Sweden – a study for the Economic and Social Analysis of the Initial Assessment of the Marine Strategy Framework Directive. Rapport 2012:2, Havs- och vattenmyndigheten, Göteborg
Fish, R., Burgess, J., Chilvers, J. Footitt, A., Haines-Young, R. Russel, D., Winter, D.M., 2011. Participatory and Deliberative Techniques to Embed an Ecosystems Approach into Decision Making: An Introductory Guide. Defra Project Code: NR0124. Defra, London.
http://randd.defra.gov.uk/Document.aspx?Document=NR0124_10262_FRP.p df (läst 2012-12-03).
Fisher, B., Turner, R.K., and Morling, P., 2009. Defining and classifying ecosystem services for decision-making. Ecological Economics 68: 643-653. Franzén, F., 2012. Creating pathways for stakeholder participation in water management. Lic thesis 2063. KTH, Land and Water Resources Management, Stockholm.
Furuviks kommun, 2010. Översiktsplan, 2010.
Garpe, K., 2008. Ecosystem services provided by the Baltic Sea and the Skagerrak. Report 5873, Naturvårdsverket, Stockholm.
Halpern, B. S., Longo, C., et al., 2012. An index to assess the health and benefits of the global ocean. Nature 488, 615-620.
Hanley, N., Barbier, E. B., 2009. Pricing Nature, Cost-Benefit Analysis and Environmental Policy. Edward Elgar, London.
HaV, 2012a. Havsplanering. http://www.havochvatten.se/Havsplanering.html HaV, 2012b. God havsmiljö 2020. Marin strategi för Nordsjön och Östersjön. Del 2: God miljöstatus och miljökvalitetsnormer. Rapport, Havs- och
vattenmyndigheten 2012-07-12, reviderad 2012-10-12. Göteborg.
HELCOM, 2010 (Helsinki Commission). Ecosystem health of the Baltic Sea: A holistic assessment of environmental status in the Baltic Sea 2003-2007, Baltic Sea environmental proceedings No. 122. Available at: www.helcom.fi.
Helin, J., Artell, J. and Ahtiainen, H., 2010. From ecosystem services to benefits of the Baltic Sea – indicators and threats. TemaNord
2010:544:Denmark. Available at: www.norden.org.
IVL Svenska Miljöinstitutet AB, Enveco Miljöekonomi AB och
EnviroEconomics Sweden, 2012. Oil spills in the Baltic Sea and Northeast Atlantic: Preliminary analysis to support Sweden's Initial Assessment under the Marine Strategy Framework Directive. Rapport levererad till Havs- och
vattenmyndigheten, Göteborg.
Johansson, P-O, 1993. Cost-Benefit Analysis of Environmental Change. Cambridge University Press, Cambridge, UK.
Johansson, P-O., Kriström, B., 2012. The Economics of Evaluating Water Projects: Hydroelectricity Versus Other Uses. Springer-Verlag, Heidelberg. Kautsky, N., Kautsky, H., Kautsky, U., Waern, M., 1986. Decreased depth penetration of Fucus vesiculosus (L.) since 1940´s indicates eutrophication of the Baltic Sea. Marine Ecology 28, 1-8.
Kinell, G., Söderqvist, T., Elmgren, R., Walve, J., Franzén, F., 2012. Cost- benefit analysis in a framework of stakeholder involvement and integrated coastal zone modeling. CERE Working Paper No. 2012:1, Centre for
Environmental and Resource Economics, Umeå University and the Swedish University of Agricultural Sciences, Umeå.
KLIF, 2012. Helhetlig forvaltningsplan for Nordsjøen og Skagerrak, verdiskaping og samfunnsmessige forhold. Klima- og
forurensningsdirektoratet, Oslo.
KOM, 2010. Economic and social analysis for the initial assessment for the Marine Strategy Framework Directive: A guidance document. Non-legally binding. European Commission, DG Environment, Working Group on Economic and Social Assessment, 21 December 2010.
Kriström, B., Bonta Bergman, M., 2013. Samhällsekonomiska analyser av miljöprojekt: En vägledning. Forskningsprogrammet PlusMinus och Naturvårdsverket. (Under utgivning.)
Larsson, M., Bratt, L., Sandahl, J., 2011. Hållbar utveckling och ekonomi inom planetens gränser. Studentlitteratur, Lund.
Marine Planning Portal, Storbritannien.
http://planningportal.marinemanagement.org.uk/
MA, 2005. Ecosystems and Human Well-being: Synthesis. Millennium Ecosystem Assessment. Island Press, Washington, DC.
MMO och Marine Scotland, 2012a. A review of marine social and economic data. A report produced for the Marine Management Organisation and Marine Scotland, pp 42. MMO Project No: 1012. ISBN: 978-1-909452-01-5.
MMO and Marine Scotland, 2012b. A critical review of tools and methods to apply marine social and economic data to decision-making. A report produced for the Marine Management Organisation and Marine Scotland, pp 58. MMO Project No: 1012. ISBN: 978-1-909452-02-2.
NOAA, 2010. Mapping Human Uses of the Ocean Informing Marine Spatial Planning Through Participatory GIS. National Marine Protected Areas Center, NOAA’s National Ocean Service, USA.
http://www.mpa.gov/pdf/helpful-
resources/mapping_human_uses_nov2010.pdf (läst 2012-11-03)
NV, 2003. Konsekvensanalys steg för steg: handledning i samhällsekonomisk konsekvensanalys för Naturvårdsverket. Rapport, ISBN 91-620-5314-0. Naturvårdsverket, Stockholm.
NV, 2005. Kvalitetskriterier för ekonomiska miljövärderingsstudier. Rapport, ISBN 91-620-1247-9. Naturvårdsverket, Stockholm.
NV, 2007. Skydd av marina miljöer med höga naturvården – vägledning. Rapport 5739, ISBN ISBN 91-620-5739-1. Naturvårdsverket, Stockholm. NV, 2008a. Ecosystem services provided by the Baltic Sea and Skagerrak. Rapport 5873, Naturvårdsverket, Stockholm.
NV, 2008b. The economic value of ecosystem services provided by the Baltic Sea and Skagerrak. Report 5874. Bromma: CM Gruppen. Available at: www.naturvardsverket.se.
NV, 2009a. Handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer och program. Handbok 2009:1, utgåva 1. Naturvårdsverket, Stockholm.
NV, 2009b. Monetära schablonvärden för miljöförändringar. Rapport 6322, Naturvårdsverket, Stockholm.
NV, 2011. Ekonomisk värdering med scenariometoder: En vägledning som stöd förgenomförande och upphandling. Rapport 6469, Naturvårdsverket,
Stockholm.
NV, 2012. Sammanställd information om ekosystemtjänster. Skrivelse 2012- 10-31 till Miljödepartementet. Ärendenr NV-00841-12. Naturvårdsverket, Stockholm. http://www.naturvardsverket.se/upload/20-om-
naturvardsverket/Regeringsuppdrag/2012/ekosystemtjanster-information/ru- est-slutlig-rapport-1101.pdf (läst 2012-11-30).
Nynäshamns kommun, 2012. Översiktsplan för Nynäshamns kommun, 2012. Pearce, D., Atkinson, G., Mourato, S., 2006. Cost-Benefit Analysis and the Environment: Recent Development. OECD, Paris.
Pentz, T-A., 2012. Stakeholder involvement in MSP. BaltSeaPlan Report 24. www.baltseaplan.eu.
Pomeroy, R., Douvere, F., 2008. The engagement of stakeholders in the marine spatial planning process. Marine Policy 32, 816-822.
Premfors, R., Roth, K. (red.), 2004. Deliberativ demokrati. Studentlitteratur, Lund.
Proposition 2003/04:116. Miljöbedömningar av planer och program. (www.regeringen.se/sb/d/411/a/22714)
Rosén, L., Back, P-E., Söderqvist, T., Soutukorva, Å., Brodd, P., Grahn, L., 2009. Multikriterieanalys för hållbar efterbehandling – metodutveckling och exempel på tillämpning. Rapport 5891, Naturvårdsverket, Stockholm.
The Scottish Government, 2011. Scotland’s National Marine Plan: Interim SA Report. Edinburgh.
http://www.scotland.gov.uk/Publications/2011/03/16135933/0 (läst 2012-11- 24)
SLL, 2009. RUFS: Miljökonsekvensbeskrivning. Regionplanenämnden, Stockholms läns landsting.
SOU 2010:91. Planering på djupet. SOU 2011:56. Kunskap på djupet.
Sundblad, E-L., Gipperth, L., Grimvall, A., Morf, A., 2012. Social analys - en havsrelaterad samhällsanalys: Underlagsrapport för Sveriges inledande bedömning i havsmiljöförordningen. Rapport 2012:5, Havs- och vattenmyndigheten, Göteborg.
Söderqvist, T, Hammer, M., Gren, I-M., 2004. Samverkan för människa och natur: en introduktion till ekologisk ekonomi. Studentlitteratur.
TEEB, 2010. The Economics of Ecosystems and Biodiversity: Mainstreaming the Economics of Nature: A synthesis of the approach, conclusions and recommendations of TEEB. TEEB, ISBN 978-3-9813410-3-4.
TEP (The Evaluation Partnership) and CEPS (Centre for European Policy Studies), 2010. Study on Social Impact Assessment as a tool for mainstreaming social inclusion and social protection concerns in public policy in EU Member States. Final Report (Specific Contract No VT/2008/046) to the European
Commission, DG Employment, Social Affairs and Equal Opportunities, Brussels, Belgium.
Tjörns kommun, 2012. Översiktsplan, 2012.
Trafikverket, 2012. Samhällsekonomiska principer och kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 5. Trafikverket, Borlänge.
http://www.trafikverket.se/Foretag/Planera-och-utreda/Planerings--och- analysmetoder/Samhallsekonomisk-analys-och-trafikanalys/ASEK--- arbetsgruppen-for-samhallsekonomiska-kalkyl--och-analysmetoder-inom- transportomradet/ASEK-5---rapporter/ (läst 2012-11-22).
Tym & Partners, 2011. Maximising the socio-economic benefits of marine planning for English coastal communities. Tym & Partners, London. Tännsjö, T., 2000. Grundbok i normativ etik. Thales, Stockholm. UNESCO, 2012. MSP Around the World. http://www.unesco-ioc-
marinesp.be/msp_around_the_world?PHPSESSID=pk8q9nl8hbr4mdhg57b2r v5867 (läst 2012-11-24).
USEPA, 2009. Valuing the protection of ecological systems and services: a report of the EPA Science Advisory Board. EPA-SAB-09-012, United States Environmental Protection Agency, Washington, DC.
Världskommissionen för miljö och utveckling, 1988. Vår gemensamma framtid. Bokförlaget Prisma och Tidens förlag, Stockholm. Svensk översättning av World Commission on Environment and Development, 1987. Our Common Future. Oxford University Press, Oxford, UK.
Örnsköldsviks kommun, 2012. Översiktsplan, 2012.
Östberg, K., Håkansson, C., Hasselström, L., Bostedt, G., 2011. Benefit transfer for environmental improvements in coastal areas: general vs. specific models. CERE Working Paper, 2011:2. Umeå University and Swedish University of Agricultural Sciences, Umeå.
Appendix. Rapporten i korthet
Sverige står inför införandet av en statlig fysisk planering av havet. Sverige ansluter sig därmed till en typ av planering som vinner insteg i många länder, se UNESCO (2012) för en översikt. Inom ramen för UNESCOs arbete för principer för havsplanering har följande nyckelkomponenter i havsplanering identifierats (Ehler och Douvere, 2009):
Ekosystembaserad; ekologiska, ekonomiska och sociala mål balanseras i
riktning mot hållbar utveckling
Integrerad; över sektorer och myndigheter på olika nivåer
Plats- eller områdesbaserad
Anpassningsbar (adaptiv); med förmåga att lära av erfarenhet
Strategisk och förutseende; med fokus på långsiktighet
Deltagandebaserad; med intressenter som deltar aktivt i processen
I förberedelserna för havsplanering i Sverige finns många kopplingar till de här nyckelfaktorerna. Syftet med den svenska havsplaneringen beskrivs som att kunna använda havet på det mest lämpliga sättet i olika områden. Detta
innebär en vägning mellan de många olika intressen som är kopplade till havet och dess användning, t.ex. sjöfart, fiske, turism, energiutvinning och försvar samt en förvaltning av de marina ekosystemen och deras tillhandahållande av olika ekosystemtjänster. Som underlag för ställningstaganden kring olika alternativ beträffande användningen av havsområden behövs normalt information om användningsalternativens konsekvenser. Sådan information ges genom miljöbedömningar inklusive miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) av föreslagna användningsalternativ, men även andra
konsekvensbedömningar, exempelvis samhällsekonomiska konsekvensanalyser (SKA). Tillsammans syftar dessa underlag till att möjliggöra en
hållbarhetsbedömning genom att såväl den ekologiska, ekonomiska som den sociala dimensionen av hållbar utveckling belyses.
Multikriterieanalys (MKA) tillhandahåller en sammanhållen metodik för att genomföra hållbarhetsbedömningen. MKA är en metod för att på ett
strukturerat sätt beskriva hur väl olika beslutsalternativ uppfyller ett eller flera önskvärda syften. Dessa syften brukar kallas för kriterier, vilket kan ses som synonymt med bedömningsgrunder. I havsplaneringssammanhang är beslutsalternativen lika med olika användningsalternativ, och därför kan en MKA förenklat sägas bestå av följande steg:
1. Identifiera användningsalternativ och referensalternativ 2. Definiera kriterier
3. Undersöka användningsalternativens konsekvenser i förhållande till referensalternativet
4. Analysera i vilken mån användningsalternativen uppfyller kriterierna 5. Bedöm vilket användningsalternativ som är bäst
I princip kan definitionen av kriterier sägas ingå som en integrerad del av MKA-processen. Om en MKA ska fungera som en hållbarhetsbedömning måste det dock finnas riktlinjer för hur kriterierna bör definieras. Det måste närmare bestämt definieras kriterier som täcker in var och en av de tre
hållbarhetsdimensionerna på ett tillfredsställande sätt. För den ekonomiska dimensionen gäller att kriterierna ska handla om ekonomisk önskvärdhet. Ett allmänt verktyg för att bedöma ekonomisk önskvärdhet är SKA, som i sig kan bestå av ett eller flera delverktyg. För den sociala dimensionen krävs kriterier som handlar om social önskvärdhet. Sådan önskvärdhet kan bedömas med hjälp av social konsekvensanalys. Den ekologiska dimensionen handlar om ekologisk hållbarhet. Indikationer på vad som är relevanta ekologiska kriterier ges av havsmiljödirektivets definitioner på god miljöstatus. Detta kan göras inom ramen för en MKB.
Sättet att utföra en miljöbedömning inklusive upprättande av MKB är
hårdare reglerat rent juridiskt i förhållande till samhällsekonomiska och sociala konsekvensanalyser. Ett fundamentalt förberedande steg för
miljöbedömningen är identifieringen av vilka användningsalternativ som ska miljöbedömas. Det handlar här om att identifiera ”rimliga alternativ” för att uppnå målen med havsplanen. I princip fordras därför en
hållbarhetsbedömning för att avgöra om ett alternativ bidrar till hållbar utveckling, och att göra en sådan hållbarhetsbedömning för ett stort antal alternativ blir snabbt orimlig av resursskäl. En förberedande
hållbarhetsbedömning är därför nödvändig för att kunna avgränsa vilka alternativ som kan anses vara rimliga. De rimliga alternativen ska sedan vara föremål för en MKB. Den miljöpåverkan som ska beskrivas i en MKB har en vid definition. Utöver sådant som vanligen inbegrips inom begreppet ”miljö” ska även t.ex. påverkan på befolkning, människors hälsa, materiella tillgångar, bebyggelse och forn- och kulturlämningar beskrivas. Det här innebär att
MKB:n ska beskriva effekter som närmast hör hemma inom de ekonomiska och sociala dimensionerna. För att MKB:n ska kunna bidra till en
hållbarhetsbedömning i linje med en MKA är det centralt att MKB:n använder sig av en beskrivningsansats som bidrar till en bedömning utifrån de kriterier som är definierade för MKA:n. Det är exempelvis önskvärt att MKB:n ger information som är användbar för den samhällsekonomiska
konsekvensanalysen. Vidare bör beskrivningen i MKB:n av det som vanligen inbegrips inom begreppet ”miljö” möjliggöra en bedömning utifrån den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling. Beskrivningen bör med andra ord kunna relateras till kriterierna för god miljöstatus.
Inledningsvis nämndes att det ses som centralt att havsplaneringen är deltagarbaserad. Detta är i linje med att ekosystemansatsen ska tillämpas och behövs även som en del av MKA, miljöbedömningar och SKA. En
deltagarbaserad havsplanering kräver en reell integrering av berörda grupper i havsplaneringsprocessen. För att åstadkomma detta i praktiken finns en rik flora av olika tekniker tillgängliga, exempelvis offentliga utfrågningar, workshops, fokusgrupper, deltagande-GIS (participatory GIS),
kommunikation via webben och sociala medier, osv. Vilka tekniker som ska tillämpas är en komplex fråga och beror bland annat på vilken berörd grupp som ska involveras. I en havsplaneringsprocess finns ett behov av att först identifiera berörda och utifrån denna identifiering utforma lämpliga sätt att involvera olika grupper.
I rapporten presenteras SKA lite mer i detalj på ett sätt som harmoniserar kostnads-nyttoanalys (cost-benefit analysis) och SKA. Ett grundläggande syfte för en SKA är att identifiera, och så långt det är möjligt, kvantifiera och
monetarisera positiva och negativa konsekvenser med ett
användningsalternativ för att slutligen väga samman de totala kostnaderna och nyttorna och dra slutsatser huruvida alternativet är samhällsekonomiskt lönsamt. En SKA handlar alltså om att analysera konsekvenser. Om ett
användningsalternativ är så översiktligt att det är svårt att överhuvudtaget säga något om dess konsekvenser blir en SKA följaktligen ett trubbigt hjälpmedel. I fallet havsplanering är det tänkbart att en havsplan nöjer sig med att
översiktligt dela in ett havsplaneområde i olika geografiska
användningsområden utan att indikera graden av nyttjande inom respektive användningsområde. Då kan beskrivningen av konsekvenser bli mycket allmän, vilket även innebär att en SKA blir mycket allmänt hållen. Relevansen av att använda SKA i havsplaneringen, och för övrigt även de andra typer av konsekvensanalyser som tas upp i rapporten, blir därför större ju mer havsplaneringen syftar till att både allmänt peka ut geografiska användningsområden och indikera graden av nyttjande.
Genomförandet av en SKA kan ses som en procedur som innehåller följande steg:
1. Problemformulering, som ger en bakgrund till det beslutsalternativ som ska bedömas. Här förklaras exempelvis det större sammanhanget och