Som beskrivits i metoddelen har alla skalorna i artikel I visat sig vara valida och reliabla. Sambanden mellan skattningarna på de olika skalorna väcker olika frågor. Är det så att de olika salutogena begreppen är lika, och att därför frågorna i de olika skalorna påminner om varandra? Kan detta i så fall ses som ytterligare en validering av resultatet i delstudie I, som visar att de salutogena skalorna har samband med psykisk hälsa? Om skalorna mäter samma sak, vad mäter då dessa skalor? Kan det i framtiden utformas en ny skala som mäter det väsentliga i dessa konstruerade begrepp – en ”inre styrka skala”?
De allra äldsta skattade sig lika högt eller högre på de olika ”inre styrka” - skalorna, jämfört med yngre personer som deltagit i andra studier (t.ex. Chin-A- Loy & Fernsler, 1998; Cowars, 1996; Wahnild, 1993), vilket kan tolkas som att man som mycket gammal mår bra och upplever en ”inre styrka”. Att som gammal både bli utvald och känna att man orkar delta i en stor forskningsstudie kan eventuellt ha påverkat dessa positiva resultat. Det är också viktigt att komma ihåg att deltagarna utgjorde en selekterad grupp av de mest alerta och kognitivt intakta mycket gamla människorna.
Börjesson (2003) menar att enkätundersökningar i allmänhet producerar vissa typer av vetande som är relaterade till specifika diskurser. I delstudie I skulle den diskursen kännetecknas av betoning av individens styrka. Börjesson påpekar vidare att de frågor som ställs och de möjliga svarsformer som finns gör enkäten till en diskursiv praktik, som producerar åsikter, känslor och önskemål.
Frågandet vilar alltid inom en given diskursiv ram, en diskurs, som den frågande liksom den svarande förväntas dela. Den diskursiva ramen i delstudie I skulle då vara betoningen av det individens inre styrka och av det friska – hälsa – i stället för betoning av ohälsa.
I delstudierna II och III valdes kvalitativ innehållsanalys som analysmetod. Syftet med båda studierna var att synliggöra olika kvinnligheter och
manligheter. Vid första genomläsning försökte jag frigöra mig så mycket som möjligt från olika genusperspektiv och jag försökte närma mig texten så
fördomsfritt som möjligt. Jag sökte först det textnära innehållet i texten. Kanske analysen skulle ha gått snabbare om jag redan från början letat i texten efter det som relaterade till genus. För mig var det dock viktigt att försöka vara så
”teoritom” som möjligt vid en första genomläsning och analys. Att använda innehållsanalys gjorde att jag inledningsvis kände mig fri och jag var inte bunden till att finna vare sig fenomen eller sociala processer (jfr Baker et al., 1992). Sedan texten analyserats och uttryckts i kategorier och subkategorier analyserades dessa utifrån genusperspektiv.
Analysen i delstudie IV gjordes med inspiration av Grounded Theory (GT). Symbolisk interaktionism är en grundläggande teori inom GT (Dahlgren et al., 2004 ). Vid intervjutillfällen kan det vara betydelsefullt att fundera över hur olika symboler påverkar mötet, eftersom symboler är viktiga i olika
maktförhållanden. Vilka symboler (omedvetna och medvetna) förmedlade jag under intervjutillfällena med de samiska kvinnorna? Jag vet att jag försökte att inte förmedla symboler eller bete mig på sätt som eventuellt kunde relateras till makt som; strikt dräkt, avmätt förhållningssätt eller alltför formellt språk. De flesta av de samiska kvinnorna förmedlade på något sätt sitt samiska ursprung via symboler i sina hem. De symboler jag noterade var, tavlor av etablerade samiska konstnärer, egentillverkad sameslöjd, verktyg som använts i den samiska renskötseln, bilder från gångna tider och samiska tidskrifter. Dessa symboler och andra erfarenheter i samband med intervjuandet påverkade min förförståelse till exempel genom att de fanns med i utformandet av ”memos” och påverkade därmed analysen. Memos kan översättas som en slags privata
anteckningar och funderingar, mer eller mindre teoretiskt grundade, som görs under forskningsprocessen.
De kvalitativa analysmetoderna i denna avhandling skiljer sig främst åt genom att intervjuerna i delstudierna II och III har genomförts av andra forskare, medan jag själv har gjort intervjuerna i delstudie IV. I delstudierna II och III hade jag inte minnesbilden av en person bakom de skrivna orden, vilket kan vara både till nackdel och till fördel. Nackdelar kan vara att jag som forskare alltför mycket distanserar mig från personen bakom det skrivna ordet och att jag går miste om dimensioner i intervjutillfället som känslor, lukt, syn- upplevelser, tonfall, mimik osv. Fördelen kan vara att texten talar direkt till mig och att det då kan innebära större möjligheter att analysera på en mer abstrakt och analytisk nivå. Det är svårt att säga om mina analyser hade varit annorlunda om jag själv gjort intervjuerna med de gamla kvinnorna och männen. Troligtvis hade jag delvis fått andra berättelser eftersom både den intervjuade och intervjuaren är medskapare i berättelsen (Mishler, 1995). Delstudie IV har genomsyrats av närhet mellan intervjuare och den som intervjuats och som forskare har jag använt mig själv som forskningsinstrument. Jag har reflekterat över om detta kan ha varit hämmande i min tolkningsprocess. Min tolkning är att det inte hade någon avgörande betydelse för analysen.
Delstudie V är inspirerad av Foucaults (1993) syn på makt och diskurser, och i studien reflekteras över maktförhållanden inom diskurserna ålder, genus, etnicitet, utbildning, kropp, och ideologi. Att göra en diskursanalys av egna upplevelser i samband med olika intervjutillfällen kan kanske ifrågasättas utifrån ett strikt vetenskapligt perspektiv. Det finns kanske risk för att tolkning och analys blir alltför subjektiva? Jag hävdar dock att genom att teoretisera egna upplevelser av olika intervjutillfällen utifrån makt och diskursbegrepp bidrar detta till ökad medvetenhet om betydelsen av olika diskurser i ett möte. Vid reflektion ät det positivt att reflektera tillsammans med andra och i studie V har vi varit två som hjälpts år att reflektera.
Urval
Deltagarna i delstudierna I – III var en selekterad grupp gamla människor, som själva kunde skatta sig och sina upplevelser på olika skattningsskalor, som mäter ”inre styrka” och upplevelser av hälsa, och som kunde delta i tematiska
intervjuer. I delstudie II ingick berättelser från 31 kvinnor och i studie III ingick berättelser från 13 män. Det kan ifrågasättas om 31 intervjuer var för många för en kvalitativ studie. Jag har dock försökt att analysera dessa 31 intervjuer lika omsorgsfullt som de 13 intervjuerna med männen. Det är svårt att säga om jag hade funnit, till exempel ytterligare en manlighet om jag haft fler intervjuer, men min bedömning är att ytterligare intervjuer troligtvis inte skulle ha påverkat resultatet, då jag läst och/eller lyssnat till många av de andra intervjuerna som ingår i Umeå 85+ studien.
Deltagarna i delstudie IV var nio samiska kvinnor. Jag försökte ha en öppen attityd för att få kontakt med olika samiska kvinnor. I en kommun
rekommenderade bensinförsäljaren en samisk kvinna för intervju. Namn på de tre sista kvinnorna fick jag via kontakt med en ordförande i en sameby. Att intervjua kvinnor som endast rekommenderar varandra kan medföra att deltagarna i studien kan vara släkt eller att de kommer från alltför lika sociala förhållanden. Därför menar jag att det var berikande att tillämpa en modifierad snöbollsmetod vid urvalet.
Urvalet av intervjusituationerna i delstudie V grundade sig på egna upplevelser av maktförskjutningar i samband med fyra olika intervjusituationer. Andra situationer hade kunnat väljas men de situationer jag valde innehöll de tydligaste maktförskjutningarna.
Ömsesidighet i intervjuerna
Inom 85+ projektet har vi strävat efter öppenhet och vi har ständigt fört diskussioner om erfarenheter i samband med att intervjua mycket gamla personer. Dessa diskussioner har bidragit till större medvetenhet om betydelsen av att reflektera över vilka berättelser som ges. Alla människor har flera
perspektiv på samma händelse och den historia som kommer i förgrunden under intervjun beror på variationer i kontexten, lyssnaren och intentionerna (Mishler, 2004; Riessman, 2003). Som forskare är man delaktig i de berättelser som ges och i den tolkning som görs (Cuesta, 2003; Mishler, 2004). Reflektionerna i delstudie V fördjupar diskussionen om hur vi som intervjuare är medskapare till berättelser. Analysen i delstudie V var dels ett sätt att medvetandegöra mig själv som intervjuare om maktförhållanden och maktförskjutningar under
intervjutillfällen, dels att problematisera hur makt finns, utövas och förändras i en intervjusituation.
Reflexivitet
Long och Johnson (2000) menar att det i forskning är viktigt att beskriva sig som forskare för att läsaren ska veta vilken epistemologisk grund forskaren står på. De menar även att det är betydelsefullt för forskaren att under
forskningsprocessens gång skriva reflekterande anteckningar för att
medvetandegöra sig själv om den egna epistemologiska grunden. Reflexivitet är enligt Wilkinson (1988) ett systematiskt studium av forskarens del i
forskningsprocessen och därför en nödvändig del i det analytiska arbetet. I manus V har jag skrivit fram mig själv som forskare i samband med att jag tillsammans med en handledare har reflekterat över olika maktförhållanden mellan den intervjuade och mig själv i olika intervjusituationer relaterat till olika diskurser. Inom antropologisk forskning har det sedan 70-talet poängterats att forskaren som person påverkar insamling och analys av data (Ambjörnsson, 2004). Både inom feministisk forskning och inom annan kvalitativ forskning har det länge betonats att forskare och deltagare är samarbetspartners i
kunskapskonstruktionen (Wilkinson, 1988).
Att reflektera över maktperspektiv under intervjutillfällen kan vara
betydelsefullt för att vidga medvetenheten om hur berättelser konstrueras. För mig har maktperspektiven kanske främst blivit synliga, när intervjupersonen sagt eller reagerat på ett sätt som för mig inte var förväntat (jfr Cutcliff, 2003). Som exempel kan nämnas en intervjusituation med en kvinna, som jag under intervjuns gång uppfattade som tillmötesgående (kanske nästan underdånig?). Jag uppfattade att kvinnan ville svara så uppriktigt som möjligt på olika frågor. Just innan jag skulle lämna henne sa hon: ”Du var en trevlig svensk!” Detta uttalande fick mig att reflektera över att vara utsatt för att vara sedd som ”den andre”, vilket kändes ovant och överraskande. Kvinnans uttalande gjorde mig rent fysiskt medveten om att hon såg på mig som ”inte en av oss” - den andre, men att även jag troligtvis såg på en gammal samisk kvinna som den andre. Genom vissa kommentarer eller beteenden från gamla kvinnor och män har jag upplevt att mitt försök att positionera mig som forskare (inte främst kvinna, sjuksköterska, relativt välutbildad, svensk) ibland har varit problematiskt. Jag
har upplevt mig betraktad på olika sätt som, (relativt) ung kvinna (går att förstå bland annat utifrån att jag faktiskt var minst 30 år yngre än de jag intervjuade), som svensk, som sjuksköterska, och detta kan naturligtvis ha påverkat intervjun. Att ses som ung kan till exempel innebära att en gammal man har ett faderligt, men även raljerande beteende. Dessa olika attityder påverkar troligtvis de berättelser som ges.
Från feministiskt perspektiv har det betonats att intervjusituationen ska sträva efter ett möte mellan två jämlika agenter (Aléx & Hammarström, 2004;
Campbell & Bunting, 1991; Fahy, 2002; Gordon, 1998; King, 1994). Trots alla goda intentioner kan dock intervjusituationen upplevas som, och vara, en form av övergrepp. Inom Umeå 85 + studien ställdes frågor som; mening med livet, rädsla för döden, och synen på att vara gammal. Dessa frågor gick att ställa, trots att de kunde uppfattas som svåra och inträngande. Intervjusituationer kan även innehålla frågor som inte ”bör” förkomma eller som inte anses ”politiskt korrekta”. Till några av de samiska kvinnorna som jag intervjuade ställde jag frågor som ”fiskade” efter hur många renar de ägde. I efterhand har jag funderat över hur jag kunde ta mig friheten att fråga en kvinna från en annan etnisk grupp om hennes ekonomiska tillgångar. De äldre kvinnorna och männen i inlandet, som jag intervjuat, blev inte tillfrågade om hur mycket pengar de hade på banken eller i pensionssparande. Ur ett etnicitetsperspektiv kan en fråga som, ”Hur många renar äger du?” ses som ett övergrepp, som en fråga från en person från en dominerande etnisk grupp.
Trovärdighet
Delstudie I hade många deltagare och deltagarna svarade på flera olika skalor. De mycket gamla graderade sina upplevelser av resiliens, känsla av
sammanhang, livsmening och förmåga till självtranscendens på skalor från 1 till 4 och 1 till 7. Att som mycket gammal svara på många olika frågeformulär kan vara både positivt och negativt. Inom forskargruppen har vi många gånger reflekterat över hur många välgenomtänkta och omsorgsfulla svar som gavs på de olika skalorna. Det har dock även förkommit motsatt förhållanden. En egen erfarenhet var att en gammal person som jag intervjuade (en man) efter nästan varje fråga sa: ”Ja, en sjua”, utan reflektion. Jag fick då för mig att personen ”kommit på” att det ”bästa” svaret var en sjua.
Ingen av intervjuerna innehöll direkta frågor om genus, men intervjuerna har ändå analyserats från ett genusperspektiv. Detta kan kanske ifrågasättas utifrån ett etiskt perspektiv. Har den intervjuade någon rätt till hur intervjumaterialet kan användas? Jag har själv en gång blivit intervjuad och upplevt mig felciterad, vilket inte kändes bra. De gamla som intervjuades har troligtvis inte alls tänkt i genustermer och därför kanske inte känner igen sig i mina tolkningar. Detta behöver inte betyda att tolkningarna inte är giltiga eftersom analys innebär att
data kondenseras och abstraheras. Resultatet bygger dessutom på berättelser från många olika människor och ingen enskild person ska kunna igenkännas. Inom forskning är det också viktigt att betona forskarens frihet för att kunna komma fram till ny kunskap (Morse et al., 2002). Analyserna har diskuterats med dem som gjort intervjuerna.
Inom kvalitativ forskning diskuteras validitet och generaliserbarhet, kontra begrepp som trovärdighet och överförbarhet (Morse et al., 2002; Rolfe, 2006). Morse et al. (2002) menar att begreppen validitet och reliabilitet kan användas både inom kvantitativ och inom kvalitativ forskning. Det viktigaste är dock rigor (noggrannhet i forskningsprocessen), det vill säga att det ska vara tydligt hur forskaren gått till väga. Från början till slutet ska läsaren kunna följa och ta till sig forskningen (Long & Johnson, 2000). De teman som är uttryckta i
kvinnligheter (delstudie II) och manligheter (delstudie III) har illustrerats med olika citat som kan anses som validering. Jag har eftersträvat att försöka hitta citat som på ett rättvisande sätt illustrera budskapen i berättelserna. Även de funna kategorierna i analysen av de samiska kvinnorna (delstudie IV) har validerats med citat. Rolfe (2006) menar att det är läsaren som avgör om studien är trovärdig (valid) eller ej, vilket förutsätter en noggrann beskrivning av processen.
Delstudierna I-V genomsyras av konstruktivistiska perspektiv. Att kunna se resultat från olika synvinklar, att använda sig av två eller flera teorier, olika metoder, ingångar, instrument eller undersökare har benämnts som triangulering (Rolfe, 2006). I denna avhandling kombineras både kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder, och olika teorier som belyser genus, diskurser, tillgång till olika kapital, intersektionalitet och symbolisk interaktionism har varit
inspirationskällor för analysen. Triangulering har åstadkommits genom kombination av olika metoder och kombination av olika teorier.
Analys av intervjuerna i delstudierna II och III gjordes delvis under samma tidsperiod som jag intervjuade gamla människor i Västerbottens inland inom 85+ projektet. Under analysens gång har jag även deltagit i analys av andra intervjuer inom 85+ studien (intervjuer som inte tillhörde personer som skattat högst och lägst på resiliens – skalan). Erfarenheterna av att själv intervjua och att delta i olika uppsatsarbeten och seminarier där tolkningar av äldre
människors berättelser varit i fokus, kan naturligtvis ha påverkat tolkningen av de utvalda intervjuerna till i delstudierna II och III. Jag menar dock att mina erfarenheter av ett stort antal intervjuer med personer inom Umeå 85+ projektet främst kan ses som en validering av resultaten i studierna av de olika
kvinnligheterna och manligheterna eftersom många berättelser som jag har läst stödjer mina tolkningar. Resultaten i dessa studier har även diskuterats i ett flertal seminarier där de som utfört intervjuerna har deltagit.
Intervjuerna med de samiska kvinnorna gjordes under relativt lång tidsperiod och under den tidsperioden påbörjades analysen. De kategorier som framkom efter analys av sex intervjuer fick ”utvärderas” av två av de tre sist intervjuade personerna. För mig var det viktigt att kunna visa analysen för dessa kvinnor och att de bekräftade mina tolkningar. Två yngre samiska kvinnor har även läst ett manus från delstudie IV och funnit tolkningarna trovärdiga, vilket kan ses som validering med hjälp av experter (jfr Lincoln & Guba, 1985). Morse et al. (2002) ifrågasätter synsättet att trovärdigheten styrks, när man som forskare går tillbaka till deltagarna eller frågar nya deltagarna om de finner analysen trovärdig. De argumenterar för att även om den intervjuade inte håller med om den tolkning som forskaren gör, kan tolkningen vara riktigt. Enligt Morse et al. (2002) finns risk för att analysen blir för textnära och inte lyfts tillräckligt om de som
intervjuats ska bekräfta den gjorda analysen. Delstudie V utgörs av en reflektion angående maktperspektiv i olika intervjusituationer relaterat till olika
positioneringar som intervjuare och intervjuad intar relaterat till olika diskurser, och hur dessa positioneringar troligtvis påverkar de berättelser som ges.
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen inleds med en kort sammanfattning av resultaten från de olika delstudierna. Dessa resultat diskuteras därefter utifrån begreppen resiliens, det ”goda” och det ”svåra” åldrandet. Resultaten diskuteras även utifrån arbete och sexualitet eftersom dessa områden varit framträdande i våra tolkningar. Dessutom diskuteras begreppen åldersdiskriminering och intersektionalitet, eftersom dessa begrepp är viktiga att lyfta i samband med forskning på gamla människor.
Delstudie I visar att för kvinnor fanns statistiskt signifikant samband mellan skattad resiliens, känsla av sammanhang, livsmening och självtranscendens och skattad upplevd mental hälsa. De kvinnligheter som belysts i delstudie II är ”att leva i förhållande till andra”, ”att vara aktör”, ”att leva i skuggan av andra” och ”att känna sig utanför”. De manligheter som belysts i delstudie III är ”att leva i det manliga centrumet”, ”att sträva efter att upprätthålla den manliga fasaden” och ”att kunna relatera till andra och annat”. Att vara gammal samisk kvinna innebar att kunna balansera mellan olika diskurser som; att vara renägare och att inte vara renägare, att vara same och att vara svensk, att drömma om förr och att titta framåt, att betona jämställdhet mellan kvinnor och män och att leva i skuggan av manliga renskötare och att kontinuerligt ändra sig och samtidigt sträva efter att få vara specifik samisk.
Resiliens och olika sätt att förhålla sig som kvinna och man
Delstudie 1 påvisade statistiskt signifikant samband mellan självskattad resiliens och självskattad mental hälsa för kvinnorna. Detta samband fanns ej för männen, vilket kan tolkas som att resiliens betyder mindre för männens mentala hälsa än
för kvinnornas. Skillnaden kan också ha samband med att männen var färre än kvinnorna. Resultaten från delstudie II visade att kvinnligheten ”att vara aktör” främst framkom från berättelser med kvinnor med hög resiliens. Kvinnligheten ”att leva i ett sammanhang” framkom från berättelser av kvinnor med uppmätt hög och låg resiliens. Kvinnligheterna ”att leva i skuggan av andra” och ”att känna sig utanför” framkom främst från intervjuer med kvinnor med uppmätt låg resiliens. Resultaten i delstudie III visade att manligheten ”att vara i det manliga centrumet” främst framkom från berättelser från män med uppmätt hög resiliens. Ingen av de funna manligheterna relaterades främst till låg resiliens. Manligheterna ”att sträva efter att upprätthålla den manliga fasaden ” och ”att kunna relatera till andra och annat” fanns både bland män med uppmätt hög och