Det finns flera sätt att samla in material om människors tidsanvändning. Några ger mer osäker information än andra. Underlag för att analysera lärares yrkesvardag kan samlas in med hjälp av skriftliga enkäter, intervjuer (enskilt eller i grupp) och dagböcker. När intresset riktas mot vad människor gör och hur mycket tid de ägnar åt olika sysslor ger tidsdagböcker det mest tillförlitliga materialet.
Enkäter ger osäkra svar på hur mycket tid som används för vardagliga aktiviteter eftersom de
baseras på uppskattningar om sådant som görs rutinmässigt och har blivit till vanor. Sådant är det mycket svårt för den som svarar på enkäten att ha grepp om. Intervjuer kan styras av intervjuaren och därmed hjälpa informanten att identifiera sina vanor. Intervjuer kan ge mycket detaljerad och reflekterad information men om studien ska innehålla många informanter blir det alltför krävande och kostsamt för att vara genomförbart.
Dagböcker är en förhållandevis tillförlitlig form för insamling av uppgifter om människors
tidsanvändning, även sådana aktiviteter som utförs rutinmässigt. I Sverige har SCB55 lång
erfarenhet av arbete med nationella tidsanvändningsundersökningar som baseras på
tidsdagböcker. (Se till exempel SCB 1992, 2003 och 2012) och det främsta användningsområdet är underlag för åtgärder inom jämställdhetsområdet. Tidsanvändningsundersökningarnas dagböcker kan dock användas för betydligt fler användningsområde. De kan användas som underlag för olika politikområden: hälsofrågor, transport- och infrastruktur, energianvändning, utbildningsfrågor osv.56
Nedan görs en kort genomgång av olika metoder för att samla in tidsdagböcker för att det visa vilka fördelar och svagheter som olika dagboksmetoder är förknippad med.
Den vanligaste ansatsen när det gäller att utforma dagböcker för att studera tidsanvändning innebär att de personer som ingår i studien uppmanas att med egna ord skriva ner i sin
huvudsakliga aktivitet för varje angiven tidsperiod (som vanligen omfattar 10, och ibland 15,
minuter). Så har t ex SCB hittills gjort i de nationella tidsanvändningsundersökningarna. Dagböckerna kodas sedan utifrån ett kodschema som utvecklats mot bakgrund av syftet med studien ifråga. Fördelen är att dagboksförarna kan skriva med egna ord och inte behöver gissa vad de som formulerat en aktivitetskategori menar ska ingå i den. En annan fördel att att det går bra att skriva flera saker samtidigt i rutan för aktiviteter (även om instruktionen innehåller en uppmaning att bara skriva den huvudsakliga aktiviteten). En nackdel är att dagboksförarens egna ord sedan ska tolkas av den som ska koda och denne kanske inte riktigt kan tolka vad som avses med det som skrivits i dagboken. Det tar också lång tid att koda dagböckerna, vilket är kostsamt.
55 Nationella tidsanvändningsstudier görs i många länder och inom EU har ett omfattande arbete genomförts för att
harmonisera kategoriseringen av aktiviteter. I Sverige genomför SCB nationella tidsanvändningsundersökningar vart tionde år.
97 En snarlik ansats är en så kallad lättdagbok, där dagboksförarna markerar vilken av ett antal
förutbestämda aktiviteter, som han/hon genomförde under en bestämd tidsperiod (också detta vanligen 10 eller 15 minuter). Lättdagboken har fördelen att insamling och bearbetning av stora mängder dagböcker underlättas, bland annat är dagböckerna lätta att koda och bearbeta
maskinellt. En nackdel som rör lättdagboken är att dagboksförarna inte alltid hittar någon
passande förutbestämd aktivitet för den aktivitet de genomfört. Svarsfrekvensen kan förväntas bli jämförelsevis hög eftersom lättdagböckerna är relativt enkla att fylla i. Lättdagböcker användes när Skolverkets dagboksmaterial samlades in.
Dagboksmetoder där den huvudsakliga aktiviteten under perioder på 10-15 minuter anges har den nackdelen att den gör att kortvariga aktiviteter utelämnas eftersom dessa per definition inte utgör den huvudsakliga aktiviteten (som alltså tar kortare tid än den huvudsakliga aktiviteten under tidsperioden ifråga). Trots sin kortvarighet kan sådana aktiviteter vara mycket
betydelsefulla för utvecklingen av vad som händer senare under den enskildes vardagsdygn. Ytterligare en ansats för att skriva dagböcker för att studera tidsanvändning innebär att de personer som ingår i studien fyller i sina dagböcker genom att ange klockslag för när en aktivitet börjar, vad han/hon gör, var han/hon befinner sig och eventuellt andra saker som kan
förknippas med varje aktivitet (Ellegård 1993, 1994; Ellegård & Nordell 2011). Därmed blir starttiden för nästkommande aktivitet också sluttid för den som angivits innan. Detta är en öppnare form av dagbok som ger den som skriver utrymme att med egna ord skriva ner vad han/hon gör och ange precis den tid som aktiviteten ifråga tar, från 1 minut och uppåt. En fördel med den här metoden är att den ger utrymme även för kortvariga aktiviteter. En kortvarig
aktivitet som inte den är huvudsakliga aktiviteten under en given tidsperiod, kan som nämndes ovan, ändå ha stor betydelse för vad som sker senare. I en studie av lärares yrkesvardag skulle det kunna röra sig om att någon elev stör ordningen och läraren tillrättavisar eleven, och detta kan gå fort. Sedan måste denna korta episod följas upp med samtal med eleven för att undvika
upprepningar och sådana samtal måste förberedas. Såväl planering som genomförande av
uppföljande samtal tar betydligt längre tid än den utlösande episoden. Den öppna dagboksformen är mer krävande att skriva för dagboksföraren och de insamlade dagböckerna tar inledningsvis relativt lång tid att koda eftersom det kräver manuell kodning av varje dagbok. Svarsfrekvensen kan också förväntas bli jämförelsevis låg eftersom dagboken kan uppfattas som jobbig att skriva och därför kan det vara ett vågspel att genomföra stora studier med den metoden. Som explorativ ansats, i mindre studier med nära kontakt mellan dagboksförare och forskare/utredare kan den vara lämplig eftersom den ger utrymme för mer detaljerade dagboksnoteringar.57 Därför är den
också användbar som grund för att utveckla aktivitetskoder för något särskilt undersökningssyfte. Den är också låmplig att använda på arbetsplatser när flera personer tillsammans vill analysera sina arbetsförhållanden. (Ellegård 1989, 2001) Så kan den till exempel användas i skolor där lärare och skolledning bestämmer sig för att inleda ett förändringsarbete.
Nu pågår teknikutveckling och olika typer av elektroniska dagböcker för så kallade smarta telefoner är på gång. De kan underlätta kodningsarbete (som kan ske automatiskt), men kan samtidigt eventuellt vara förknippade med teknikskepticism hos en del människor.
98