Migrationsberättelsen, erfarenheter av spridning

Diaspora är ett fenomen som föranletts av en gemensam migrationshistoria, som tillsammans med ursprungslandet har betydelse för den nya gemenskapsbildningen i det nya hemlandet (Olsson, 2017) Migrationen tenderar även att skapa en känsla av en kollektiv katastrof då familjer slits upp från sina tidigare rötter för att ge sig ut på en resa i sökandet efter en ny trygghet (Cohen 2001 s.ix). Det är inte självklart att denna flykt sker vid gemensamma tidpunkter utan kan i självaverket splittra familjer och leda till spridning över en större geografi, det vill säga i ett transnationellt rum där statsgränser korsars vid olika tillfällen och platser. Migrationsberättelser konstruerar nya erfarenheter och vi måste ställa oss frågan hur den förenar men samtidigt splittrar människor. För att förstå detta måste vi gå djupare in och förstå anledningen till varför valet om att migrera från Eritrea togs samt hur livet där såg ut.

Min pappa jobbade inom militären och min mamma var hemmafru. … Majoriteten av familjer ser ut så. … Vi bodde i en småstad i Eritrea, långt från centrum. Där är det bara hus, inga stora byggnader, utan små hus radade efter varandra som vilket samhälle som helst i ett utvecklingsland.

Mohammad skildrar sin bakgrund i Eritrea som normal, berättelsen säger oss att livet var som alla andras inte bara i form av hans föräldrars sysselsättning utan även den övergripande

45

samhällsstrukturen av att växa upp på en plats vilken beskrivs som, vilket annat utvecklingsland som helst. Med skillnaden att hans pappa var i militären vilket utskiljer Eritrea från många andra platser, vilket beskrivs vidare när Mohammad berättar varför han och hans familj blev tvungna att lämna landet.

Vad jag förstod det som så var det farsan, att hans liv var hotat. Han hade ingen annan lösning än att fly. I och med att han var ganska uttalad av sig och vågade säga vad han tyckte. Han var rädd att han skulle förlora livet, det var den främsta anledningen till att vi flydde. Vi kände ingen i Sverige. Jag tror inte ens att pappa visste att vi skulle komma till Sverige. Vi flydde från Eritrea till Sudan med kamel. Det jag kommer ihåg och vet är att vi sedan åkte ett fartyg från någonstans i Afrika och kom till Sverige 2004 när jag var nio år. Men jag vet inte de exakta detaljerna och har inte velat fråga heller.

Utifrån tidigare forskning och rapportering från Eritrea se så är den nationella militärtjänstgöringen en av de främsta anledningar för migrationen från Eritrea, så även i Mohammads fall (Hirt & Mohammad, 2013). Värderingen i berättelsen ligger vid att det är svårt att uttrycka fria åsikter inom det militära. Mohammad beskriver migrationen som oviss där ett liv på en plats lämnas för att ge sig ut i ovissheten. Det kan liknas vid att en social trygghet om att känna sin omgivning överges för att inte veta vart och när den återkommer. Även Ella har liknande minnen från Eritrea i bemärkelse att hennes mamma var hemma fru i, hon beskriver att hennes pappa var affärsman med goda till gångar i som han ärvt sina föräldrar.

Jag är född i Eritrea och bodde där tills jag var 13 år gammal sen flydde jag eller ja mina föräldrar flydde så jag fick ju lov att följa med dem…i början på 2000-talet. Min pappa var en affärsman han hade hotell och en klädaffär och så hade han mark någonstans som jag minns det. Jag tror att min mamma mest var hemmafru hon jobbade inte iallafall.

I Ellas inledande berättelse finns det en tydlig värderingspunkt då hon lägger vikt att hennes föräldrar flydde så hon ”fick ju lov att följa med”. Vilket tyder just på den utsatthet som migration skapar för framförallt barn. Ella vittnar även om en splittring i och med att hennes pappa flydde innan resten av familjen. Hennes pappa flydde likt Muhammads från militärtjänstgöringen. Vilket kan tydas som starten för den diasporiska splittringen där familjer tvingas leva från varandra i en större transnationell sfär.

46 De tog min pappa till att bli soldat och jag vet inte hur länge han var där för jag var

ganska liten då, kanske 5 – 6 år, så jag kommer inte ihåg så mycket av det. Men det jag minns är att de kom och tog honom en dag och så var han där, jag vet inte om det var månader eller år. Men han kände att han inte kunde fortsätta att vara där. Så hans enda alternativ att lämna var att fly och lämna det han ägde. Sen är det så att flyr någon från din familj så har regimen rätten att ta deras business och man får betala tillbaka till staten eftersom en familjemedlem har flytt, så är det, det är väldigt märkligt. Så han flydde via Sudan och kunde åka till Sverige och vi växte upp utan pappa, jag var mellan 6–13 år.

Den främsta anledningen till migrationen som Ella vittnar om är att hennes pappa var en affärsman och inte en soldat. Valet av att fly följdes av att han och hans familj förlorade allt de ägde. Familjen splittrades och Ella växte upp med sina syskon och mamma. Tesfay har delvis samma erfarenhet att växa upp utan sin pappa, men till skillnad från Ella så flyttade Tesfay och han mamma tillbaka till Eritrea efter gränskonflikten med Etiopien.

Jag är född i Sudan 1996, flyttade till Eritrea 2003 och därifrån till Sverige 2007. I Eritrea bodde jag med min mamma min pappa fanns inte där utan flyttade till Sverige när jag var 7 månader. … Det var svårt att leva i Eritrea på den tiden och delvis nu också. Men 2003 fick vi möjlighet att flytta hem, vi fick mark och boende i Eritrea. Morsan tyckte att det var det bästa vi kunde göra. … Hon bor där med min lillebror och äger en kiosk eller ja i Eritrea är det en affär så det är hennes levebröd.

Tesfay har samma erfarenhet av spridning som många andra, dels att han levde sina första år i Sudan, som är ett återkommande transitland i berättelserna. Tesfays berättelse visar att den diasporiska spridningen samtidigt kan skapa möjligheter, då familjemedlemmar finns spridda i en transnationell rumsligkontext där kopplingar sträcker sig över statsgränser och skapar möjligheter. De facto att Tesfays pappa skapat nya relationer i Sverige och införlivats med nya aktörer och institutioner, samtidigt som det fanns starka band till det forna hemlandet (Glick Schiller 2005, s.50). Detta resulterade i andra förutsättningar för Tesfay vars migrationsresa sker i en annan transnationell kontext.

Det var inga större problem med att få uppehållstillstånd. När jag emigrerade till Sverige så var jag inte någon flykting jag var anhörighetsinvandrare eftersom jag skulle återförenas med min pappa. Det var inga personliga bekymmer jag fick flyga tillskillnad från andra, tack och lov jag är väldigt tacksam för det. Jag har

47 familjemedlemmar som har fått resa genom öknen och med båt över medelhavet. Men

jag kom tryggt till Sverige och fick börja skolan och gå i gymnasiet.

Precis som Tesfay beskriver får inte alla samma möjlighet att lämna Eritrea lika bekymmerslöst. Ellas berättelse har en helt annan karaktär i återföreningen med sin pappa i Sverige där det inte fanns samma uppehållande av institutionella band mellan Ellas pappa och den eritreanska staten, på grund av hans flykt från det militära.

Dom sa till min mamma att hon fick åka. … att de gick bra och processen hade påbörjats vi skulle bara skaffa passen. Men i slutet, sa de att vi, barnen, inte fick lämna landet men min mamma fick om hon ville. Jag vet inte de anser väl att barnen är landets framtid, jag vet inte varför men det är väl en del av deras propaganda liksom. Så vi kunde inte lämna landet och mamma kunde ju inte bara lämna oss. Så vi fick hitta ett annat sätt, och jag kan tänka mig att det inte var enkelt för min mamma att ta hand om tre barn helt själv. … Man får antingen gå liksom från en stad på gränsen mellan Sudan och Eritrea. Man kan inte åka bil eller så för då kommer de att skjuta mot dig. ... Man ger människor, som i mitt fall, ett val som är otänkbart att mamma får åka men inte hennes barn. Man gör allt för att få folk att stanna i landet, så man måste hela tiden leta efter andra alternativ, som oftast är väldigt riskfyllda. … Man var självklart rädd, vattnet tog slut och det var mycket tristess och ångest. När vi väl gick så viste vi inte hur långt vi fick lov att gå. Vi var hungriga och törstiga. Men plötsligt kom det en man galopperande på kamel och bjöd oss på kamelmjölk. Så sådana minnen har jag också. Allt var inte helt hemskt.

Ella bevittnar den riskfyllda resan som de blir tvungna att välja på grund av statens ovilja att ge utresetillstånd. Hon beskriver även gränskorsningen ut ur Eritrea, där många vittnar om beskjutning från eritreanska gränsvakter (UNHRC, 2016.) för att sedan ge sig ut och vandra i den sudanska öknen. Senait en företrädare av spridningsaspekt i diasporasammanhang. Hon är född och uppvuxen i Sverige, och hennes migrationsberättelse härleds därför till hennes föräldrar som emigrerade till Sverige strax innan den eritreanska självständigheten.

Mina föräldrar kom till Sverige sent 80-tal tidigt 90-tal. Min mamma föddes i Eritrea men som ganska liten flydde hon med sin familj till Sudan, i och med kriget som var mellan Etiopien och Eritrea, hon var kanske 10 år och därefter växte hon upp i Sudan. Min pappa kommer från en liten by i Eritrea, han kämpa mycket för sin utbildning mycket på grund av hans pappa. Så han gick i skolan i sin by fram tills årskurs 4. Då han flyttade till en lite större stad för att fortsätta, och tillslut flyttade han till Asmara för att fortsätta utbilda sig. … Men han trivdes inte där och flydde till Etiopien där han

48 började jobba och mecka med bilar. Det var där hans politiska intresse började växa

fram och han blev ganska engagerad politiskt. Blev soldat och ganska högt uppsatt, han var väldigt engagerad många år men kände tillslut att det här funkar inte riktigt. Och då flyttade han till Sudan och började jobba, träffade min mamma och de gifte sig. Från Sudan åkte han sedan till Sverige sent 80-tal och därefter kom mamma.

Även om Senait är född i Sverige så visar hennes berättelse om hennes föräldrars migration en förståelse, som visar på migrationens betydelse och hur de påverkar människor. Senait kan återge en upplysande beskrivning om hur hennes föräldrar växte upp i och utanför Eritrea samt ett visst händelseförlopp, vilket visar att migrationens innebörd och dess upplevelser förs vidare över generationen. I Senaits fall skapar spridningskontexten en diasporisk tillhörighet. Sophia har liknande erfarenhet av att växa upp utanför det forna hemlandet. Hennes föräldrars familjer utvandrade från Eritrea till Saudiarabien under självständighetskriget. Sophia har därefter vuxit upp som eritreansk medborgare i ett annat land.

Jag har växt upp i Saudiarabien, där bodde jag med mina föräldrar och gick i skolan. Efter jag slutade skolan när jag var 17 år så började jag jobba. Men livet var tufft, så när jag var 21 år flyttade jag och min syster till Sverige. Vi ansökte om asyl här 2014 och 2016 fick jag mitt uppehållstillstånd. Då hade jag också precis gift mig med min man som jag bor tillsammans med nu, han är också från Eritrea. Så nu vill jag bara försöka ha ett så normalt liv som möjligt här i Sverige.

Sophias föräldrar bor fortfarande kvar i Saudiarabien, tillsammans med sin syster fick hon asyl i Sverige. Sophia beskriver att livet i Saudiarabien var tufft, vilket till stor del har sin betydelse i att hennes familj är kristna protestanter, vilket kommer diskuteras vidare i ett senare, del kapitel. Att växa upp i diasporan kan enligt den diasporiska teoriutvecklingen vara en anledning till assimilation, att en inte känner samma lojalitet med sina rötter (Brubaker 2005). Något som kan uppfattas som en gränsbevarande aspekt i Sophias berättelse är att hon sedan flytten till Sverige har gift sig med en man som har en liknande bakgrund av att vara eritrean och kristen protestant. Detta belyser den diasporiska spridningen i det eritreanska fallet än mer och att det i Sophias fall inte är nationaliteten utan den religiösa identiteten som bemärks med en större betydelse.

49

5.1.1 Sammanfattning

De fem olika berättelserna visar olika fall av spridningen i det transnationella rummet, med utvandring från en plats som skett vid olika tidpunkter och har varit både påtvingade och frivilliga. Mohammad och Ellas migrationsberättelser utmärks av att var påtvingade. Migrationen och spridningen i deras fall sker även vid en snarlik tidpunkt, i början av 2000- talet och har föranletts att deras pappor flytt militären. Sophia och Senaits berättelser har likheten av att de båda växt upp utanför det forna hemlandet i en befintlig spridningskontext, vilket skapar en diasporisk tillhörighet genom deras föräldrar. Sophias berättelse utskiljer sig då hennes diasporasammanhang omfattar tre geografiska platser i det transnationella rummet vilket visar oss en högre grad av spridning. Berättelsen visar även tecken på styrkan inom den diasporiska tillhörigheten då hon sedan ankomsten till Sverige har gift sig med en eritreansk man, vilket visar tecken på ett diasporiskt gränsbevarande (Brubaker, 2005).

Tesfays migrationsberättelse visar på en frivillig migration. Vilket visar förklaringar till att en diasporiska spridningen också skapar möjligheter inom det transnationella sociala fältet, där hans pappa etablerats på en annan plats (Glick Schiller 2005a). Migration föranleds av olika orsaker vilket berättelserna visat prov på. Gemensamt är att migration skapar två eller fler platser som kommer att benämnas som ”hem”, det vill säga i det nya hemlandet kommer det uppkomma situationer och tankar som gör uttryck för det forna hemlandet. Tesfay ifrågasätter sitt val till att lämna Eritrea, vilket uttrycker en hemlands orientering som kommer att diskuteras vidare i nästa delkapitel.

Jag hade alltid en längtan efter pappa, jag hade ju nästan aldrig träffat honom. Sen så uppfattas ju västvärlden som mycket grönare än den andra sidan. Så jag tänkte att jag vill flytta till Sverige, jag var 11 år. Men om det hade varit nu så vet jag inte, personligen så brukar jag säga att jag inte skulle sticka eftersom jag skulle lämna min mamma ensam. Men när jag bestämde mig gick jag i skolan och var en av de bästa i klassen och ville ha det bättre.