Hur skapas då en ny stil? Naumann menar att en ny stil inte skapas medvetet. Är stiletiketteringen då en efterhandskonstruktion, byggt på behovet att skapa ordning?
En kompositions skapandeprocess skall icke undervärderas, ens om kompositionen i sig är ett beställningsverk med tydliga önskemål. När en tonsättare utvecklar en ny stil beror det på att han har utvecklats i sig själv, funnit nya ackord som faller honom i smaken. Själva epitetet, bildandet av en ”ny stil”, ligger alltså i åhörarens öron, och var inte nödvändigtvis tanken från början. Att det bildas en ny stil när man komponerar är en ”biverkning”, det är själva skapandeprocessen som är det viktiga. Man sätter t.ex. nya ackord eller nya harmonier i ett sammanhang där de inte varit förut och man får en ny, annorlunda bakgrund som bildar en utstickare, något som skiljer sig ifrån det invanda. Och att åhöraren sedan väljer att kalla det för en ny stil, beror på ett behov av att kategorisera. Egentligen vet inte tonsättaren vad han gör, kompositionen utlöser vad han hör inom sig.90
Oavsett stilbildning, stilexistens och ursprung så är inte musiken i sig själv som talar. Dirigentens förmåga att så bra som möjligt göra musik och musikernas sätt att så bra som möjligt förverkliga dirigentens intentioner är lika viktiga delar, och det kräver mycket repetitionstid, som i sin tur kostar mycket pengar. Under rubriken ”En kossa för mycket” skriver Niklas Ekdal i Dagens Nyheter om problem med prioriteringar av kostnader i Försvarsmakten. Ekdal menar att försvarsmakten är en dyr statlig historia och refererar till en mätning gjord i slutet av 1990-talet som påvisade att ungefär hälften av landets yrkesofficerare saknade förtroende för ÖB och försvarsledningen som en följd av nedläggningar, omorganisationer och oklara uppgifter. Ekdal skriver:
Försvarets personal och värnpliktiga har varit misshandlade i åratal, med ständiga besparingar på allt det som gör deras jobb meningsfullt: övningstid, ammunition,
89 Muntlig referens: Per Ohlsson
modern materiel. Generalernas fester, fruar och familjelekar kostar inga stora pengar i sammanhanget, men signalerna till deras sargade organisation är förödande. […] Liksom vaktparader, kadettbaler, militärmusik och allmän värnplikt har sådana övningar mycket lite med ett modernt försvar att göra.91
Leni Björklund, f.d. försvarsminister, skriver om militärmusikens betydelse i ett uttalande:
Försvarsmusiken är en betydelsefull del inom Försvarsmakten. Genom sina framträdanden inom Försvarsmakten samt vid till exempel statsceremonier och konserter bidrar försvarets musikkårer till att bevara och utveckla både det militärmusikaliska arvet och blåsmusiktraditionen. I likhet med övriga delar av statsförvaltningen pågår en i budgetprocessen löpande genomgång i Försvarsmakten där verksamheten prövas och rationaliseras. Till detta kommer att Försvarsmakten genomgår en betydande förändring till följd av försvarsomställningen. I riksdagen har jag tidigare redovisat att vi ska ha en ordentlig musikverksamhet i försvaret. Försvarsmusiken har en viktig roll i försvaret även framöver. […] De besparingar som enligt Försvarsmakten hade varit aktuella, ca 25 miljoner kronor, ska enligt myndigheten i huvudsak tas ut inom andra områden. 92
Det råder alltså uppenbarligen olika åsikter om både vikten av musik, samt musikens funktion för Försvarsmakten. Kanske har Ekdal rätt i att vaktparader och militärmusik har ganska lite med ett modernt försvar att göra, men fyller militärmusiken ändå inte en mycket viktig funktion för Försvarsmakten? Militärmusiken är viktig PR, både för Försvarsmakten i stort, men också för statsledningen i samband med statsbesök och representationer. Nog ger en väldrillad musikkår med glänsande instrument och uniformer ett pampigt intryck. Då uppstår frågan om varför man valt just militärmusik vid sådana tillfällen, när man istället kunde ha valt att låta representera Sverige med t.ex. folkmusik på traditionella instrument.
Hur står det då till med själva verktyget för Försvarsmaktens PR? Ström menar att all musik
spelas för lyssnande öron, utsänd ton kommer inte tillbaka, man har bara en chans att förmedla något och ta sin plats i mediebruset. I stor konkurrens med andra underhållningskanaler måste också den nutida militärmusiken inta och behålla sin plats. Trots de värnpliktiga musikkårerna är väletablerade och fungerar som representanter för Sverige i många sammanhang är det viktigt att ständigt utvecklas för att upprätthålla ett intresse för publiken. Janhagen ger en bild av detta:
Under 1980-talet var Arméns Musikkår populärare än någonsin, vi var med på TV etc. Det hade ett klart underhållningsvärde i det begränsade mediautbud som fanns då. Det fanns ingen större konkurrens. Nu är det större konkurrens med annan underhållning.93
91 Ekdal ”En kossa för mycket” Dagens Nyheter, webbartikel (besökt 2007-05-01)<http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=167317>
92 Björklund svar på skriftlig fråga på webbsida (besökt
2007-02-05)<http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?Media=Print&&nid=71&dtyp=frs&rm...>
Hur kom det sig då att den svenska försvarsmakten, som var först i världen med att lägga ner sin musikverksamhet ändå beslöt att drygt 35 år senare på allvar ta militärmusiken under sina vingars skydd igen? Det finns flera orsaker till detta. Janhagen har en förklaring:
Jag tror att det är en växelverkan mellan samhället och militärmusiken, men samhället påverkar militärmusiken mer än vad militärmusiken påverkar samhället. Då, under övergången till Regionmusiken och civil status ansågs militärmusiker vara väldrillade musiker med hög status. Med 68-rörelsen skedde en nedgång, och det hela blev mer flummigt. När musikplutonen bildades 1982 sattes en ny NORM för militärmusiken, en korrekthet med putsade skor, givakt, figurativt program etc.94
Har då militärmusiken genom samhällets påverkan och bollandet med olika organisationskonstellationer förändrats i någon riktning? Det vilar ett tungt ansvar på att som Leni Björklund säger, vara både nyskapande och traditionsbärare på samma gång. Ohlsson menar att svensk militärmusik har genomgått en viss förändring, och ser det som något positivt, eftersom det bland annat har medfört att man har bildat de värnpliktiga musikkårerna vilka bidrar med att både förnya och bevara de militärmusikaliska traditioner vi har i Sverige. Kraven på musikerna i ovanstående kårer är höga och dess ledare är kompetenta och ambitiösa. Ohlsson menar att problematiken inte ligger hos den unga generationen musiksoldater, utan problemet uppstår när man slutar spela med entusiasm, när man slutar tänka innovativt, slutar interpretera och övergår i slentrian. Ohlsson menar att det inte finns något mellanting mellan tradition och icke-tradition vilket också medför att man inte medvetet bildar en ny stil bara genom att skriva samma sats och lägga till nya ackord. Detta förfarande blir istället som en metafor för begreppet ”nutida musikprojekt”. Dock menar Ohlsson att
Försvarsmakten inte gärna vill utsätta sig för den oväntade, okända musikupplevelsen.95
De militärmusiker som rekryteras idag går igenom en hård gallring innan antagning, och drillas sedan i någon av Försvarsmaktens musikkårer, där ambitionsnivån är hög, och dess dirigenter välutbildade. Dagens militärmusiker tränas i att nå en väl utvecklad förmåga att förverkliga dirigentens intentioner, och dagens dirigenter är oerhört skickliga på att göra bra musik. Det ultimata framträdandet är spelglädje kombinerat med såväl interpretationisk som teknisk skicklighet. Konservatismen inom militärmusiken, viljan att bevara behöver inte bestå på bekostnad av förmågan att varsamt förnya utan att förlora musikens ursprungliga klang.
94 Intervju: Mats Janhagen
Under 1980-talet diskuterades frågan om vad militärmusiken egentligen var bra för, och hur den kunde användas. Kulturrådets rapport ”Musik i försvaret” menar att ett skäl för att vidhålla musik i försvaret är att musikens psykologiska betydelse i en beredskapssituation knappast kan underskattas, varför det ansågs mycket angeläget att musikresurser för försvarets behov redan i fredstid skulle planeras och organiseras så att man på förläggningarna
kunde erbjuda meningsfulla fritidsaktiviteter i form av musik.96 I diskussionen kring vilken
funktion militärmusiken fyller för Försvarsmakten väcks frågan om försvaret skulle kunna vara utan militärmusiken. Det är lätt att bara se till de hårda värdena av musiken, i det som är mätbart, utan att ge de mjukare värdena lika stor vikt. Janhagen menar att:
Man kan likna militärmusiken vid Svenska kyrkan. Man kanske inte uppmärksammar den och tycker att man behöver den i sitt vardagliga liv, men när det händer något, när livet förändras t.ex. dödsfall, man vill gifta sig etc. blir kyrkan plötsligt väldigt viktig och man tycker att det är där det skall ske. De flesta människor vill begravas i kyrkan, döpa sina barn i kyrkan etc. Detsamma gäller för militärmusiken. Musiken behövs vid alla typer av ceremonier. 97