mine herrar! - ta l om läck er heter

N

är Eder ynnest och oförskylta förtroende, för tre månader sedan, för andra gången uplyste mig, som villigt anser mig för den ringaste, til ordförande i detta lysande Samfund, hade jag gerna på samma stund framburit deremot min vördsammaste sinnes-ärkänsla, om sådant icke varit stridande mot den här vedertagna plägsed. i dag, då jag för sista gången har den äran at bekläda detta hederssäte, är detta göromål min första plikt; men i dag är denna plikt långt svårare at värdigt upfylla, ty jag finner nu långt flere ämnen för min tacksamhet, än jag förra gången hade. i hafven, nådige herrar, mine herrar, under hela den sedermera framgångne tiden, immerfort förnyat eder ynnest emot mig och förökt edra välgerningar, medelst edert kraftiga bistånd och lättelse under förvaltningens tyngd, edert ädelmodiga tålamod och öfverse-ende med mina röjda ofullkomligheter, samt edert lärorika uplysande uti många för mig mörka ämnen. Fördenskull, som min ärkänsla för altsammans ej med få ord kan uttryckas, och jag derjämte vet, at edra granlaga öron icke tåla något utsväfvande beröm, lärer jag göra bäst, då jag helt kort och upriktigt försäkrar, at eder ynnest och godhet skall hos mig städse förvaras uti det tacksammaste hjerta.

Jag gör mig sjelf någon förebråelse, då jag nu besinnar, huru föga jag på dessa sista åren kommit at för min andel tilskjuta til denna k. academiens handling-ar; hvilket eftersättjande jag dock förmodar skola tåla ursäkt, åtminstone af dem som kunna veta, at jag derföre icke varit fåfäng, utan snarare arbetat och odlat mitt pund, äfven uti lärdoms-vägen. och om jag, vid mitt nu innehafde heders-ämbete, ej med öpendagad försorg kunnat verka til någon synnerlig vetenskaps eller konsts framgång, hvilket ej heller ibland så rättsinta medlemmar varit af

nöden, är jag dock viss på, at icke med min vanvårdnad hafva stält någon på förfall, eller i så vådelig belägenhet, som Baron holberg sade at metaphysican förföll under det han var dess Professor, nemligen at denna vetenskap aldrig var råkad i större fara, än under hans förestånderskap*. men min åtgärd må uttydas ehuru som hälst, så tror jag mig åtminstone nu göra academien en god tjenst, genom det jag öfverlåter denna betydeliga plats åt en så värdig efterträdare, som nyss blifvit utkorad, hvilken genom sina mogna insigter och drift kan ärsättja hvad som hos mig kan hafva fattats.

Jag har nu at fägna kongl. academien med den underrättelse, at Dess räken-skaper äro behörigen Öfversedde, och invärtes hushållningen på god och redig fot befunnen; äfvensom jag ock får upvisa det Stycke af Dess handlingar, som på det nu förflutne fjerdedels-året blifvit tryckt.

i sen, nådige herrar! mine herrar! vid första ögnakastet, at ti-telen är blefven ändrad, och at academien härmed begynner en ny kädja af sina handlingar, likasom hon börjar ett nytt tidskifte af år, sedan ett långvarigt 40 åra tidehvarf lyckeligen lupit til ända. i sen dock ingen ändring i dessa hand-lingars väsendteliga delar, hvilka varit de rätta trappesteg, hvarpå academien upklifvit til det anseende hon af hela den lärda Verlden njuter, och de medel, hvarigenom hon vunnit vår Svenska allmänhets kärlek och högaktning. men den lilla ändring, som skedt, har egenteligen syftat på någon beqvämlighet för Förläggaren, som trodt afsättningen skulle blifva mindre qvick i den mån Ban-dens antal med en och samma titel skulle vidare komma at ökas.

Jag kan icke dölja de innerliga fägnads-rörelser, som hos mig upstiga, vid be-sinnandet af den sällsynta lyckan denna academie i dessa 40 år haft, at, utan synnerligt uplyftande genom Öfverhetens arm, eller minsta hjelp af kronans drätsel, först komma på fötter, och sedan ej allenast hafva det jämnaste bestånd, äfven midt uti de bullersammaste skiften och under åtskilliga andra goda in-rättningars förfall, utan ock i utmärkt måtto kunna tiltaga i förmögenhet, och derigenom vara i stånd, at göra många nyttiga anstalter. Det kan väl icke vara aldeles ur vägen, at vid detta tilfälle något litet om denna lyckliga belägenhet påminna, änskönt den samma tilförne blifvit af en vitter medlem** nog värdigt och til fullt nöje förestäld.

hvad är det icke för en dyrbar samling af handlingar, som academien i så oafbruten ordning utgifvit, bestående icke af något tomt konst-prat,

* L. Holbergs Trende Epistle om hans Liv og Levnet, pag. 117.

** Herr S. Sandels Tal om K. Sv. Vet. Academiens inrättning och fortgång til närvarande tid. 1771.

7 tiga tankelekar, upstufvadt gräl, vrängda förtydningar, och lösliga sägner; utan af kärnfulla afhandlingar, sunda och vigtiga utläggningar, utarbetade originala undersökningar, grundade granskningar, samt tilförlåteliga rön och försök!

hvad har ock icke academiens ställning på välmågans sida blifvit fägnesam, då hon, jämte det hon kommit i rolig besittning af tvänne vackra hus, samt ett hjelpeligt Bok-förråd, en täck naturaliesamling, och ståteliga instrumenter, har förmådt med nog betydeliga redbara medel upmuntra eftertanka och idoghet, belöna medborgares förtjenster, understödja torftiga inrättningar, framlåcka många sina landsmäns inombords hafde kunskaper, besörja resor til nya up-täckters befordrande, så inom som utom riket, ja uti aflägse verlds-delar, påkosta nyttiga arbetens tryckande, med mera: korteligen sagdt, befordra Vetenskapers och konsters tilväxt och utspridande!

Det såg visst icke så ut några år före academiens inrättning, som alt detta möjeligen skulle kunna hända, åtminstone ej inom så kort tid. Sådant skulle ock nog kunna visas, medelst afskildrande af det då varande tidehvarfs verkeliga beskaffenhet i anseende til seder, smak, tänkesätt och böjelse, samt åtgärd til nyt-tiga Vetenskapers och konsters rykt; men dertil skulle fordras en vitter tolk, som derjämte vore måldjerf, hvilket jag icke är. Jag tror näppeligen, at den teckningen skulle blifva särdeles behagelig, som då komme at göras, om ett långvarigt krigs verkan til rikets förnedring på flerahanda sätt, til allmänna creditens förfall, til torftiga vilkor och vanmagt i alla mål, til landtbrukets lägervall, til Bergverkens obestånd, til handelens förtryck, til Sjöfartens dvala, til konsters vantrefnad, til Slögders förakt, til snart sagt alla rörelsers matthet och alla näringars usel-het, med mera sådant. ej heller skulle några angenäma bilder kunna upväckas i sinnet genom föreställning af folkets deraf förorsakade tunga väsende, mulna anleten, och nedfälda händer; af de beklämdas låga tänkesätt, inskränkta begär, och försvagade hopp om upresning; af de mägtigares obekymmersamhet om den svagare hopens uphjelpande; af de utarmades ledsnad vid ett ohjelpsamt Fäder-nesland; af den rådande magtens oaktsamhet om Folk-numerns storlek i riket, och Folk-hopens gagneliga sysselsättande och tilväxt; af den sammas efterlåten-het uti de naturliga afkomsternas främjande på egen botten; af de handlandes oförmögenhet at besörja handelen med egna capitaler, och deraf flytande be-hof af utländskt förlag och förskott; af Penninge-Judarnes enhällighet uti deras mammons gömmande på kiste-bottnen; af granlåts-älskarnes benägenhet at förakta all inhemsk tilverkning, och at endast prunka med utländskt kram; af de fegsintas afund på de muntras drift och tiltagsenhet; af de lyckligares butter-het emot de mindre lyckliga, änskönt förtjenta, och motvilja at med dem omgås;

af de manhaftigas osediga grofhet i omgänget med de spakfärdiga; af samma

hops otilbörliga vanvördning för bokvett, och nesliga välbehag för en fåkunnig hurtighet; af läro-Fädernas missvårdnad om de i allmänna lefvernet närmast gagneliga vetenskaper, och större tilgifvenhet för sväfvande tanke-försök och vissa döda språk.

Sådana mörka pensel-drag skulle icke göra målningen särdeles prydelig, hvar-före jag ock gerna undgår, at mig vidare dermed befatta. Jag har allenast med lätt hand vidrört dem, för at dermed få tilfälle til så mycket större fägnads upväck-ande, då man nu ser dessa nämnda oarter vara antingen med tidens ström på dessa 40 åren bortförda, eller ock på vägen at kunna undanrödjas.

om det i allmänhet är sant, at Folket i hvarje tid ofta sjelf tilskapar sin tids lynne, så är äfven det sant, at den Flock af ädelsinta och driftiga medborgare, som verkade besluten på den näst före detta 40-åra tidehvarf gående riksdagen, lade med det samma grunden til den mästa, och befordrade sedan all denna nyttiga ändring.

man fick den följande tiden efterhand se och höra, de qväfda snillen fatta mod och gripa sig an, den allmänna rådlösheten försvinna, Folkets tankar uphö-jas, feghet föraktas, den rätta äran åtrås, sederna höfsas, vänlighet och höflighet pryda alla stånd, smaken förbättras, tycke för vett och vältalighet tiltaga, kunska-per högaktas och göras gagneliga, konster värderas, de närmast til gagn ledande vetenskaper ansas och förkofras, upfostringen ömsintare vårdas, näringarne up-muntras, landtbruket med förnuft och uträkning häfdas, bergs-rörelsen utvid-gas och stadutvid-gas, fiskeri-farten uprättas, handelen qvickna, sjöfarten med egna skepp utbredas, folkbristen motas, den torftige och idoge få tilfälle til förtjenst, penninge-rörelsen uplifvas, handa-slögder idkesamt skötas, inrikes rå-ämnen förädlas, Svenska män klädas i egna tilverkningar, lurendrägerier näpsas, andra inritade missbruk tyglas, svårigheter på alla håll lindras, och, med ett ord, Fri-heten upbyggas på rikets sanskylliga förkofran och sjelfbestånd.

Jag säger icke, at alla dessa förmånliga saker kommo til gångs i en ryck, eller til stadga vid första försöken, än mindre at de vunno fullkomlighet, hvilket ock aldrig kunde förmodas, då krig, söndring i tänkesätt, och sjelfsvåld, med flera anstöter, rubbade planen och gjorde uppehåll i åtskilligt; men grunden var i en god stund lagd, och den står i många hufvudsakeliga delar ännu qvar.

här ofvanpå bör jag anmärka, at samma patriotiska anda, som hos nyssbe-mälte muntra Flock verkade så berömlig nit om rikets bästa och nyttiga veten-skapers och konsters uphjelpande, verkade äfven hos några få särdeles hugstora män denna vår academies stiftande, såsom ett ypperligt medel, hvarigenom det påsyftade höga ändamålet, Samtids och efterkommandes uplysning, samt Fä-derneslandets dermed förknippade sällhet, skulle i genaste måtto kunna vinnas

9 och evärdeligen fortfara. en afsigt, som nogsamt framlyser ur academiens visa Grund-reglor.

huru och i hvad mån detta sedermera träffat in, låter sig ej på en så kort stund styckevis förtälja, och jag vore ej heller skickelig til den sakens vederbörliga un-dersökande. Jag nöjer mig med den korta påminnelsen, at så naturlig den tankan var, at en förening af många lärda och ansenliga mäns mogna insigter och ädla hugdrift borde kunna åstadkomma en väsendtelig vinning, så önskeligen har ock sedermera en jämn och varaktig fullbordan dermed instämt, så at hvar och en af de Vetenskaper, som höra til academiens yrke, blifvit med träget vinnläg-gande och ogement eftertryck drifven, samt afhandlingarne i allmänhet bygde på oförtruten forskning, på tydeliga rön, på klarsynt upmärksamhet, på nog-granna försök, på uplyst förfarenhet, på ömhet för sanning, på ifrig hug för nya uptäckter, och dertil med klädde i en ren och anständig drägt: omständigheter, som man i den föregående tiden sällan vårdade sig om at rätt i akt taga.

Det vore visst billigt, at härvid på värdigt sätt påminna oss de stora och riks-berömda, ja ock verldskunniga, heders-män, som, hvar i sitt ämne, med utmärk-ta lärdoms-alster bidragit til academiens framsteg, och tilskyndat henne glans och upkomst, såsom i synnerhet en c. von linné, en n. von rosenstein, en S. klingenstierna, en c. Polhem, en a. von Swab, en c. De Geer, en a. F. cronstedt, en a. celsius, en P. elvius, en G. Brandt, en h. t. Scheffer, en a. ehrensverd, en m. Strömer, en m. triewald, en J. Faggot, en D. ekström, en o. v. Dalin, en c. r. Berch, en J. Bro-wallius, en F. hasselqvist, en J. Brauner, en P. kalm, med flera andra högtförtjenta medlemmar; (i märken väl, nådige herrar! mine herrar! at jag ej uptager någon af de ännu lefvande, til at ej misstänkas för smicker); men jag skulle då säkert uprifva för många sår, som ännu ömma;

äfvensom jag ock skulle upröra en diger saknad, om jag ville utföra en Gref c. G. tessins, en Baron c. hårlemans, och en Gref cl. ekeblads blän-kande egenskaper samt berömliga åtgärd at uphöja vetenskaper och konster, och framdraga deras idkare, hvarmed de ock gjort sig värdiga til det vackra, men af så få herrar förtjenta, namnet af Mecænater; och för at ej upreta en altför bitter känsla af sorg, får jag knapt mer än nämna den milde och ärerike aDolPh FreDrichS, academiens hulde Beskyddares, namn, hvilken, ej allenast på mecænaternas förord, utan ock af egen prisvärd böjelse, plägade hafva ynnest och aktning för snille-bragder och fria konster, samt med konglig nåd omfatta dem, som sig deruti utmärkte.

Jag vil häldre vända mig om, för at som hastigast efterse, hvad utsigt det nya tidehvarf bodar, hvaruti vi, under väntan af den högstes välsignelse, nu inträde.

människliga inrättningar kunna aldrig göra så grundfasta, at icke möjelighet äger rum, at någon vanskelighet skall med tiden på dem råda, och således är altid en mörk sak, hvad som möjeligen kan hända i ett helt förestående tidehvarf. Vi se nu efteråt många i det förra sig tildragna händelser, hvartil vid dess början icke var minsta liklighet. men en inrättning sådan som vår, hvilken ögonsken-ligen syftar på den högstas ära, jämte vårt rikes, ja i vissa delar hela människo-slägtets, redbara förmån, kan med fog lofva sig framgång, ehvad svårigheter som kunna upkomma, när hon med förtröstan innesluter sig uti Försynens fortfa-rande vård, och med ståndaktig munterhet sköter sina egna värf. en okunnig kunde befara, at ämnen en gång skulle kunna tryta, och göromålen ej väl räcka til; men naturens förråd är outöseligt, och rymden för eftertankan är oändelig;

och då de Vetenskaper, vår academie har at odla, äro verkeligen fruktgifvande, så äro de ej af den beskaffenhet, at de någonsin kunna komma ur moden.

Det är aldeles sant hvad en stor man sagt, at tidernas oart kan qväfva det bästa snille; och skulle visst våra fredliga konster äfventyra mycket til sitt nödiga lugn, i händelse af något bistert och långvarigt krig, hvilken grymma landsplå-ga man sedt förorsaka andra lärda Sällskaps uppehåll, och somlilandsplå-gas ändtelilandsplå-ga afstadnande. men hvad glädsamt hopp gifver oss icke vår dyre konungs fred-älskande sinnelag och förträffliga Stats-konst, at få slippa krigs-buller, och at under Fredens ljufva skygd uti stillhet få arbeta på våra plikters upfyllande emot konung, Fädernesland och Vetenskaper! men det är icke nog med det lugn och den lycka denna Stormägtige herre förmår skaffa riket i gemen, utan som han i nåder åtagit Sig, at för denna vår academie i synnerhet vara en nådig och huld Skydds-herre, samt redan visat Sig räkna henne för en Juvel i Sin krona, så äger hon dymedelst en glad utsigt, ty hon kan ej allenast blifva i trygghet för vidrigheter, som gemenligen åtfölja snille, ära och goda seder, samt af okun-nighet och afvundsjuka underhållas*, utan ock röna framgång i sina värf och göromål genom den driftighet, som ej gerna kan uteblifva, då en konung, som har största magten at upmuntra, nådigt täckes tid efter annan se efter ledamö-ternas nit och idoghet, och derjämte kan dömma, så om deras snille-fosters, som öfriga förtjensters värde.

magnater eller höga herrar äga altid en mägtig kraft til Vetenskapers främ-jande i margfallig måtto, synnerligen genom det de hägna, upelda och under-hjelpa deras nitiska, och merendels betryckta, stundom ock försagda, idkare.

lyckeligt, när sådane herrar tillika fått nog insigt i dessa fria konster, för at förstå deras rätta dyrd, ty då saknas aldrig omtankan och viljan at befordra deras

* Konung GUSTAF den III:djes Tal til K. Vetenskaps Academien, pag. 6.

11 upkomst, kunnandes tilfällen dertil gifvas många. Så sinnade magnater kunna visserligen, utan minsta arbetsamma åtgärd på sjelfa lärdoms-fältet, obeskrifve-ligen gagna ett Vetenskaps-Samhälle, med hvilket de sig förbinda, ty de göra dess ädla tänkesätt gällande genom det kraftiga intryck de verka hos allmänheten med sin upmuntrande föresyn, de pryda och uplifva sammankomsterna med sin flitiga närvarelse, de gifva eftertryck åt författningarna med sitt anseende, och de uprätthålla ordning medelst sin myndighet. För öfrigt kunna de ofta ogement bidraga til en Vetenskaps framsteg, genom någon dess idkares munt-rande och framdragande i rättan timma, hvilket ock nogsamt i det förra ti-dehvarfvet visade sig på natural-historien, som vann så ganska mycket genom det en torftig och ohulpen linnæus vardt af magnater, och tillika mecæna-ter, framhafd, och satt uti ställning, at få följa sin lust, och uphjelpa sin älskade Vetenskap. För närvarande tid äro vi lyckelige, at hafva åtskilliga höga herrar, både på snillets och hjertats sida vördnadsvärda, som i detta lärda Samfund söka sin yppersta vederqvickelse under ledigheten från ämbetsbördor. Jag tror icke, at i en framtid något så förvändt tänkesätt möjeligen skall kunna upkomma, at de då varande magnater skola finna sig förmörkade af något nedlåtande ibland lärda, fast mindre lysande, män, til Vetenskapers odlande och hägn. om nu varande upfostrings-sätt, som så mycket bygges på bokvett, kommer framgent at fortfara, hvartil all liknelse är, så behöfver ingen Svensk konung någonsin gifva de Förnäme sådan förebråelse, som kung maGnUS ladulås fordom var föranlåten at gifva Folkungarne.

allmänhetens förtroende för en gagnelig inrättning verkar altid välvilja, och välviljan åstadkommer undertiden välgerningar. lyckeligt, när förmögenhet tillåter dem blifva rundeliga. Vi hafve på den förledna tiden sedt medborgare, likasom under inbördes täflan, understödja denna academies afsigter, och lätta Dess behof, med redbara välgerningar; mycket sannolikt, at enahanda ädel täflan skall förspörjas i den tilkommande. imedlertid blifver väl altid nog ovisst, om ädelmod och förmögenhet någon gång mera så lyckeligen sammanstöta, som hos en rosenadler, och en Sahlgren, vårt Samfunds gifmildaste Välgörare.

academien har uptecknat de större med de mindre välgerningar i sin minnes-bok, och ärnar aldrig släppa dem utur en tacksam åtanka.

hvad utsigten för det nya tid-skiftet i lärdoms-vägen beträffar, så är det väl sant, at månge af de dråpelige Stolpar, som uti förledna tidehvarfvet upreste och uprätthöllo detta vårt Samhälle, äro icke mera til, äfvensom vi ock nog se förut, at en smärtefull saknad efterhand förestår academien, då de hugstore heders-män, som nu stadga Dess anseende, i sinom tid gå til sin hvila; men en nog säker förmodan, at tilgång beständigt skall blifva, ibland det upväxande

slägtet, til en ny upsättning af andra dugtiga män, som i stället kunna värdigt inträda på vädjobanen, gör utsigten behagelig. hvad som i synnerhet styrker denna förmodan, är det goda tilfälle, som redan blifvit för Ungdomen, så vid hög-Skolarna, som annars, särdeles här i hufvud-Staden, at förkofra sig i de delar, som academien har at sköta; hvarvid ingen tvifvel är, at ju altid någre högtänkte Ynglingar deribland skola träffas, som låta våra afgångne stora mäns anda och mästerliga efterdömen uplifva sig til at immerfort eftersträfva högd i de påbörjade lärdoms-yrken; blifvandes det altid lättare för dem, at vandra i

In document ta l om läck er heter (Page 98-200)