I det här avsnittet studeras minimilönerna för ett urval av avtals-områden på den svenska arbetsmarknaden: Detaljhandelsavtalet, Allmän kommunal verksamhet (HÖK), Hotell- och Restaurang-avtalet och TeknikRestaurang-avtalet. De tre första avtalsområdena har rela-tivt låga genomsnittslöner i förhållande till övriga arbetaravtal, och minimilönerna kan i dessa avtal tänkas påverka många indi-vider. Teknikavtalet har en relativt sett hög genomsnittslön och dess medlemmar kan tänkas vara mindre påverkade av minimi-löner.
Avsnittet kommer att beskriva: (1) hur minimilönerna är konstruerade, dvs. i vilken utsträckning minimilönerna är diffe-rentierade inom respektive avtalsområde, (2) hur stort det s.k.
minimilönebettet är, dvs. hur höga minimilönerna är relativt avtalsområdets medianlön, (3) hur många som har minimilön och (4) minimilönernas eventuella påverkan på lönestrukturen.
DIFFERENTIERING AV MINIMILÖNER
Detaljhandelsavtalet definierar minimilöner för fem grupper av arbetare som är minst 18 år. Minimilönerna är differentierade efter ålder och erfarenhet. Det finns en minimilön som gäller för dem som fyllt 18 år och en minimilön för dem som fyllt 19 år.
För individer som är 19 år eller äldre finns minimilöner för dem med minst ett, två och tre års branschvana.
Hotell- och Restaurangavtalet har sex minimilönegrupper.
Liksom i Detaljhandelsavtalet finns det två grupper för dem som fyllt 18 respektive 19 år. För individer äldre än 19 år finns två minimilönegrupper baserat på yrkets svårighetsgrad: yrkesarbete och kvalificerat yrkesarbete. För de två yrkesgrupperna finns även minimilönenivåer för de med minst sex års erfarenhet.93
Det finns två minimilönegrupper inom HÖK. Före 2003 fanns en nivå för dem som fyllt 18 år och en för dem som fyllt 19 år. 2003 definierades grupperna om till okvalificerat yrke och yrke med förkunskapskrav. Förkunskapskrav innebär en yrkes-förberedande gymnasieutbildning och minst ett års samman-hängande anställning i yrket.
Till och med 2003 fanns i Teknikavtalet fyra minimilöne-grupper för arbetare som är 18 år eller äldre. Grupperna ordna-des efter arbetsmiljö och förkunskapskrav. Grupp 1 hade den bästa arbetsmiljön och de lägsta förkunskapskraven och grupp 4 den sämsta arbetsmiljön och de högsta förkunskapskraven. Från och med 2004 infördes två grupper, där de med teknisk utbild-ning eller treårig gymnasieutbildutbild-ning samt med minst tre års yrkeserfarenhet utgjorde en grupp och övriga den andra.94
93 Till och med 2000 fanns det avtalade minimilönenivåer för de två yrkeskategorierna med tre, fyra, fem respektive sex års erfarenhet.
94 Under hela tidsperioden har det funnits ett tillägg för de i samma verkstad under två år (och i det gamla systemet även för fyra år). Dessa tillägg har i denna studie inte valts att klassificeras som egna minimilönegrupper.
MINIMILÖNERNA ÄR HÖGA I SVERIGE
Minimilönernas storlek brukar analyseras genom att relatera minimilönenivån till medianlönen. Kvoten mellan minimilönen och medianlönen kallas för minimilönebettet.
Minimilönerna är höga i Sverige. 2006 varierade minimilöne-bettet för de fyra avtalsområdena mellan 65 och 91 procent (se diagram 34). I samtliga avtal har den minimilönegrupp använts som skulle svara mot en okvalificerad arbetare utan erfarenhet som är äldre än 20 år. Bland OECD-länder ligger bettet i genomsnitt runt 50 procent, och i USA är minimilöne-bettet endast drygt 30 procent. Vid en internationell jämförelse bör det dock noteras att minimilönerna är konstruerade på ett annat sätt i Sverige än i de flesta andra länder (se sidan 63). Ni-våerna i detta diagram är också högre än i andra undersökningar då medianlönen baseras på den avtalade grundlönen som inte inkluderar fasta och rörliga tillägg.95
Minimilönebettet är över 85 procent inom Hotell- och Re-staurangavtalet under hela tidsperioden. Åren 1998 och 1999 ökar medianlönen långsamt för att kraftigt öka 2000. Detta får till följd att minimilönebettet stiger 1998–1999 för att sedan falla 2000. Förändringarna i minimilönebettet dessa år är således ett resultat av förändringar i medianlönen snarare än förändringar i minimilönen.
Minimilönen inom Hotell- och Restaurangavtalet ökade med 300–400 kronor per år till 2000. Från 2001 har minimilönerna ökat med ca 500 kronor per år. Före 2000 var höjningen lika med den generella lönehöjningen, men från och med 2001 är höjningen lika med summan av den generella lönehöjningen och den genomsnittliga lönepotten. Detta gör att i kronor stiger mi-nimilönen lika mycket som snittlönen, vilket definitionsmässigt leder till att minimilönebettet stiger. 2006 var minimilönebettet över 91 procent. Liknande konstruktion återfinns i Detaljhan-delsavtalet, dvs. från 2001 är höjningen i kronor lika med den genomsnittliga löneökningen och minimilönebettet ökar.
Inom HÖK justeras inte minimilönerna på samma regel-bundna sätt. Till exempel skedde en relativt kraftig uppjustering av minimilönerna 1998 på närmare 5 procent, men därefter hölls minimilönerna mer eller mindre oförändrade fram till 2001 då nästa uppjustering skedde. Under de senaste avtalsrörelserna (2005 och 2007) har minimilönerna hållits oförändrade under de första avtalsåren för att kraftig justeras upp under avtalsperio-dens sista år. Anledningen till detta kan vara att skapa utrymme för arbetsgivaren att fördela löneökningarna på ett sätt som pas-sar verksamheten bättre. Under tidsperioden finns en svagt ned-åtgående trend i minimilönebettet inom HÖK.
Minimilönebettet inom Teknikavtalet har kontinuerligt fallit 1996–2006. Detta implicerar att den procentuella ökningstakten för minimilönerna inte har varit lika stor som den procentuella
95 Per Skedinger analyserar storleken på svenska minimilöner, se ”Hur höga är minimilönerna?”, Rapport 18, IFAU, 2005.
Diagram 34 Minimilönebett Kvoter
Anm. Minimlöebettet är definierat som kvoten mellan minimilönen och medianlönen, där medianlönen baseras på den avtalade grundlönen.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
Diagram 35 Andelen individer med mi-nimilön
Andelar, procent
Anm. Anm. En individ definieras som löntagare med minimilön då lönen är lika med eller högre än minimilönen men inte överstiger den med mer än 1 procent.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
Diagram 36 Teknikavtalet, 2006 Lönefördelning, grundlön
Anm. De streckade linjerna anger minimilönenivåerna.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
ökningstakten för medianlönen. 2006 är minimilönebettet ca 65 procent inom Teknikavtalet, och det ger möjligen en finger-visning om att det inte är så många individer som har minimilön i detta avtalsområde.
ANDELEN INDIVIDER MED MINIMILÖN ÖKAR
I datamaterialet finns ingen indikator för huruvida en individ har minimilön och det finns heller ingen indikator för vilken minimi-lönegrupp individerna tillhör. En individ klassificeras här som lönetagare med minimilön om den faktiska lönen ligger i inter-vallet [minimilön, 1,01*minimilön]. Denna beräkningsmetod innebär en risk för att den sanna andelen minimilönetagare över-skattas, om en individ som tillhör en av de lägre minimilöneni-våerna har en faktisk lön som av en slump ligger inom intervallet för en av de övre nivåerna.96
Andelen individer med minimilön inom respektive avtalsom-råde skiljer sig åt, både i nivå och i förändring över tiden (se diagram 35). Inom Teknikavtalet och HÖK är det bara någon procent av medlemmarna som har minimilön. Dessa är dock stora avtalsområden och t.ex. två procent av 400 000 medlem-mar (HÖK) motsvarar 8 000 personer. Inom Hotell- och Re-staurangavtalet sker en närmast dramatisk ökning av andelen minimilönetagare under tidsperioden, från tio procent 1996 till nästan 30 procent 2006. Ökningen inom Detaljhandelsavtalet är också stor, med ett kraftigt skift i nivå runt millennieskiftet.
MINIMILÖNERNA PÅVERKAR LÖNEFÖRDELNINGARNA I HOTELL- OCH RESTAURANG- OCH DETALJHANDELSAVTALET
En lönefördelning brukar likna en normalfördelning. Med detta menas att individers löner fördelar sig symmetriskt runt sitt me-delvärde och fördelningen kan liknas vid en puckel.97 Teknikav-talets lönefördelning 2006 liknar en normalfördelning (se diagram 36). Den streckade fördelningen motsvarar en normal-fördelning med samma medelvärde och standardavvikelse som den faktiska fördelningen. De streckade lodräta linjerna anger minimilönenivåerna. Lönefördelningen tycks inte vara påverkad av minimilönerna i någon större utsträckning. Detta påstående grundar sig på två iakttagelser. För det första ligger minimilöner-na långt nere i fördelningen, och för det andra tycks det inte finnas någon tydlig ansamling av individer på eller nära minimi-lönenivåerna. Teknikavtalets lönefördelning ser ut på ungefär samma sätt mellan 1996 och 2006.
Att det finns individer som har en lön som understiger den lägsta minimilönenivå kan bero på två saker. Antingen har löne-revisionen släpat efter och nya avtal har inte hunnit verkställas,
96 Även en felaktig klassificering av individer till avtalsområden kan påverka dessa andelar.
97 Se Gujarati, D., Basic Econometrics, McGraw-Hill, Singapore, 1996, för en beskrivning av en normalfördelning.
Diagram 38 Hotell- och Restaurang-avtalet 2001
Lönefördelning, grundlön
Anm. De streckade linjerna anger minimilönenivåerna.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
Diagram 39 Hotell- och Restaurang-avtalet 2006
Lönefördelning, grundlön
Anm. De streckade linjerna anger minimilönenivåerna.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
Diagram 37 Hotell- och Restaurang-avtalet 1996
Lönefördelning, grundlön
Anm. De streckade linjerna anger minimilönenivåerna.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
eller så är det ett resultat av mätfel. I studier av minimilöner är det vanligt att det observeras löner under minimilönenivån.98
Diagram 37, diagram 38 och diagram 39 visar hur löneför-delningen har utvecklats 1996–2006 inom Hotell- och Restau-rangavtalet. Lönefördelningen inom avtalsområdet kan inte sägas likna en normalfördelning utan är, till skillnad från Teknikavtalet, kraftigt påverkad av minimilönerna. Denna påverkan har också blivit starkare över tiden. Ökningen av antalet individer med minimilön syns tydligt i och med att topparna vid respektive minimilön är kraftigare 2006 jämfört med 1996. Minimilöneni-våerna tycks fånga upp fler och fler individer och verkar bidra till att hålla ihop lönestrukturen. Det är också värt att notera att minimilönerna befinner sig mycket högre upp i lönefördelningen än i Teknikavtalet. Den högsta minimilönen (kvalificerat arbete med sex års erfarenhet) är till och med högre än medellönen i avtalsområdet.
Diagram 40, diagram 41 och diagram 42 visar lönefördel-ningarna med tillhörande minimilönenivåer 1996, 2001 respekti-ve 2006 för Detaljhandelsavtalet. Ärespekti-ven här pårespekti-verkar minimilö-nerna kraftigt lönestrukturen, framför allt är det en tydlig grup-pering av individer kring den högsta minimilönen, dvs. för dem med minst tre års yrkeserfarenhet. Inte heller detta avtalsområ-des lönefördelning uppvisar såleavtalsområ-des några större likheter med en normalfördelning. På samma sätt som i Hotell- och Restaurang-avtalet trycker minimilönerna fördelningen uppåt, och även om andelen individer med minimilöner inte har ökat på samma sätt som i Hotell- och Restaurangavtalet tycks minimilönerna bidra till att hålla ihop lönestrukturen.
EFFEKTER AV FÖRÄNDRINGAR I MINIMILÖNEN
Hur påverkar minimilönerna resten av lönefördelningen? Leder höjningar av minimilönenivåerna till att lönestrukturen pressas samman eller leder de till kompenserande löneökningar för övri-ga löntaövri-gare så att relativlöneskillnaderna ska bestå?
För att kunna diskutera frågor av denna art jämförs olika ty-per av minimilöneförändringar. Inom HÖK:s avtalsområde justerades minimilönerna kraftigt upp mellan 2003 och 2004, för att mellan 2004 och 2005 inte förändras alls (se diagram 43).
Minimilöneökningen från 13 000 till 14 000 kronor mellan 2003 och 2004 lyfter upp en del av fördelningen som annars skulle ha legat under 14 000 kronor. Mellan 2004 och 2005, när ingen höjning av minimilönen sker, minskar ansamlingen av individer vid minimilönenivån. Inom Hotell- och Restaurangavtalet har minimilönerna i kronor justerats upp i samma takt som genom-snittslönen både 2003–2004 och 2004–2005.
För att jämföra förändringar i minimilönenivåer har följande metod använts. Först identifieras de individer inom
98 Se Skedinger, P., ”Minimum wages and employment in Swedish hotels and restaurants”, Working Paper 18, IFAU, 2002.
Diagram 41 Detaljhandelsavtalet 2001 Lönefördelning, grundlön
Anm. De streckade linjerna anger minimilönenivåerna.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
Diagram 42 Detaljhandelsavtalet 2006 Lönefördelning, grundlön
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
Diagram 40 Detaljhandelsavtalet 1996 Lönefördelning, grundlön
Anm. De streckade linjerna anger minimilönenivåerna.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
det som har minimilön 2003. Övriga individer 2003 delas in i tio lika stora lönegrupper i stigande ordning över minimilönen.
Således har elva grupper av löntagare skapats, grupp noll har minimilön och grupp tio har högst lön. För varje individ beräk-nas sedan en procentuell löneökningstakt genom att studera individernas löner 2004. Slutligen tas ett genomsnitt för varje grupp. En liknande analys görs för 2004–2005.
Mellan 2003 och 2004 hade löntagare med minimilön (grupp noll) inom HÖK ett kraftig procentuellt lönepåslag på i genom-snitt ca sex procent (se diagram 44). Detta svarar mot minimilö-neökningen från 13 000 till 14 000 kronor (diagram 43). Den kraftiga minimilönehöjningen innebar att grupperna strax ovan-för minimilönen också fick stora lönehöjningar. Ju högre lön en individ hade 2003, desto lägre blev i genomsnitt den procentuel-la löneökningstakten och därmed minskar det reprocentuel-lativa löneav-ståndet mellan grupperna. Det tycks som att en relativt sett stör-re del av det totala löneökningsutrymmet 2004 kom att fördelas på låglönegrupper. Således verkar inte en kraftig höjning av mi-nimilönen leda till att alla grupper får samma procentuella löne-påslag. Med andra ord, lönestrukturen pressas samman och det verkar inte som att minimilönehöjningen ger upphov till generell löneinflation.99 Mellan 2004 och 2005 höjs inte minimilönen och skillnaderna i genomsnittlig löneökningstakt mellan grupperna är inte lika stora.
En liknande analys för Hotell- och Restaurangavtalet visar att den procentuella löneökningstakten är större båda åren för mi-nimilönetagare (se diagram 45). Detta är vad som förväntades eftersom minimilönerna i kronor justerats upp lika mycket som genomsnittslönen.100 Således visar den här analysen att föränd-ringar i minimilönerna pressar samman lönestrukturen, snarare än att öka den genomsnittliga löneökningstakten och leda till löneinflation.
Avslutningsvis bör det noteras att denna analys har genom-förts för ett fåtal avtalsområden och i en period av relativt mått-liga löneökningar. Generella slutsatser torde därför göras med stor försiktighet.
99 Notera att lönespridningen inom HÖK minskade mellan 2003 och 2004, se diagram 25-27.
100 Resultaten är likartade även för Detaljhandelsavtalet.
Diagram 44 HÖK Genomsnittlig löneökningstakt
Anm. På den horisontella axeln återfinns elva olika lönegrupper. Grupp noll är minimilönetagare och övriga tio grupper svarar mot de tio deciler som finns i basårets lönefördelning över minimilönen.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
Diagram 43 HÖK 2003, 2004 och 2005 Lönefördelningar, grundlön
Anm. Den heldragna linjen anger minimilönenivån 2003 och den streckade linjen anger minimilönenivån 2004 och 2005.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
Diagram 45 Hotell- och Restaurang-avtalet
Genomsnittlig löneökningstakt
Anm. På den horisontella axeln återfinns elva olika lönegrupper. Grupp noll är minimilönetagare och övriga tio grupper svarar mot de tio deciler som finns i basårets lönefördelning över minimilönen.
Källor: Lönestrukturstatistiken (SCB) och Konjunkturinstitutet.
DETTA AVSNITT I KORTHET
Till skillnad från de flesta andra länder specificeras de svenska minimilönerna i kollektivavtal, samt differentieras efter exempelvis ålder, erfarenhet och yrke.
I en internationell jämförelse är svenska minimilöner höga.
Andelen individer med minimilöner varierar kraftigt mellan avtalen. Inom t.ex. Teknikavtalet och Allmän kommunal verksamhet, HÖK, är det endast några få procent av med-lemmarna som har minimilön.
Minimilönerna påverkar kraftigt lönefördelningarna i De-taljhandelsavtalet och Hotell- och Restaurangavtalet. Inom Detaljhandelsavtalet har ca 20 procent av individerna mini-milöner 2006 och inom Hotell & Restaurangavtalet är mot-svarande siffra ca 30 procent.
Analysen visar att de kraftiga höjningarna av minimilönerna inom HÖK, Hotell- och Restaurangavtalet och Detaljhan-delsavtalet under 2000-talet tycks ha pressat samman löne-strukturen snarare än att leda till omfattande kompenseran-de löneökningar och därmed löneinflation.