Den moderna föräldraskapspraktiken syns inte lika tydligt i materialet eftersom denna form av praktik helt enkelt inte är lika vanligt förekommande i ”samhället”. När den väl förekommer i materialet är det framförallt i kombination med att textförfattaren valt att lyfta fram denna fråga för diskussion, och därmed inte så ofta i samband med föräldrareportage. Eftersom Vi Föräldrar säger sig förespråka jämställdhet är det förståeligt att detta tema ibland fokuseras av textförfattarna. När det sedan kommer till att skildra hur familjer lever i verkligheten blir bilden en mer traditionell föräldraskapspraktik då den sociala praktiken verkar utifrån den traditionella praktiken oftare. Under detta tema får läsaren ”lära” sig om hur ett mer modernt moderskap och faderskap (föräldraskappraktik) ser ut.
Artikeln ”Är du en curlingpartner?”112 har för avsikt att förmedla en negativ inställning till
föräldraskapspraktik av mer traditionell karaktär och en positiv bild av det moderna förhållningssättet till hem och familj. I denna artikel får läsaren först veta vad curling innebär, vilket är att ”sopa golvet rent framför den andra” dvs., att den ena partner tar hand om barn, städning, disk och tvätt exempelvis, en mer traditionell uppdelning av hem och familj. I artikeln nämner textförfattaren olika anledningar till detta curlingbeteende:
111 Martin Rösthammar, ”Min pappa är bäst i världen!”, I Vi Föräldrar, Nr 4, 2005, s. 25. 112 Mia Coull, ”Är du en curlingpartner”, I Vi Föräldrar, Nr 10, 2005, s. 48-51.
För att känna sig behövd. Att man misstror den andres förmåga. Att ens partner inte hjälper till. En önskan om att vara snäll. Få makten på hemmaplan genom att göra sig oumbärlig. För att få som man själv vill.113
Genom att exemplifiera för läsaren att curling kan innebära flera olika saker syftar detta troligen till att läsaren ska känna igen sig och ta till sig det som står i artikeln. I artikeln nämns inte ordet jämställdhet eller ojämlikhet för att förklara curlingbeteendet, detta kan betraktas som ett strategiskt sätt att först få läsaren att känna igen sig genom att utelämna ord som jämställdhet eller makt, och därmed tar läsaren till sig budskapet i texten. Detta kan också betraktas vara en del av det jag tidigare redogjorde för, nämligen den genre som Vi Föräldrar utgörs av, intervjugenren, där textförfattaren väljer vad som ska sägas och skrivas i artikeln och att detta sedan bidrar till att forma diskursordningen, enligt Fairclough.
Vidare i texten exemplifieras även curlingbeteendet för läsaren genom att olika par får redogöra för deras curlande. En yrkesarbetande kvinna, som curlar sin man, berättar exempelvis följande:
Mentalt är jag alltid steget före hela tiden för att underlätta min mans vardag. Jag tänker, planerar och förbereder.114
Läsaren får vidare i artikeln veta att kvinnans man jobbar borta varannan vecka och att hon därför anser det fint att han kan koncentrera sig på barnen och andra praktiska saker när han är hemma, hon säger:
Om han hinner mysa med barnen, tanka bilen, laga sådant som är trasigt och ta hand om räkningarna – då gör jag gärna det andra, så att han hinner njuta av sin ledighet också. Kanske för att vara snäll. Kanske för att jag vill vara duktig och fixa allt. Kanske för att jag är nöjd med att veta att jag har kontroll över saker och ting. 115
I detta citat blir traditionalismen tydlig, kvinnan anpassar sitt liv efter mannens och sätter hans intressen före sina egna, hennes tid och intressen bortprioriteras, det viktiga är att ”han hinner njuta av sin ledighet”. Vidare i artikeln får läsaren komma i kontakt med en kvinna som blir curlad av sin man. Hon berättar att hon försöker göra lika mycket som sin man, men att hon inte hinner och orkar, och att hon då får dåligt samvete, hon säger:
”Antagligen är det så får mänga män. Undrar om de också får dåligt samvete. Jag märker att jag använder samma dåliga argument som vissa män som inte orkar göra sin del av hushållsarbetet: ’att den andre har lägre toleransnivå mot smuts eller gör något bättre själv’.”116
I detta citat är situationen det omvända, men här förmedlas ändå till läsaren att det oftare är fler kvinnor än män som curlar, genom att kvinnan i citatet betonar ”antagligen är det så för många män” och därmed antyder att det är vanligare att kvinnan ansvarar för hushållsarbetet än det omvända. Att lyfta fram att en kvinna blir curlad framhäver ytterligare att denna artikel vill
113Mia Coull, ”Är du en curlingpartner”, I Vi Föräldrar, Nr 10, 2005, s. 48 114 Ibid. s. 48.
115 Ibid. s. 49. 116 Ibid. s. 49.
uttrycka curlingbeteendet i sig mer än att diskutera jämställdhet/ojämlikhet, en del av hur genren fungerar. Vidare i artikeln möter sedan läsaren ett par vilka fördömer den traditionella praktiken och menar att det är en självklarhet att båda tar ansvar för hem och familj. En man, förespråkare för delat ansvar, säger exempelvis följande:
Man är ju två om att ha familj/…/Att vara overksam på soffan när ens partner dammsuger känns inte rättvist och leder till onödiga gräl. Det blir ingen harmoni i förhållandet där den ena gör allt.117
Även detta citat, där en man tycker att curlande är fel, är troligen ett strategiskt sätt att få läsaren att sluta upp kring kritiserandet av curlingbeteendet. I detta citat tydliggörs dock den moderna föräldraskapspraktiken vilket är, delat ansvar för hem och familj i parrelationen. Efter denna del där föräldrarösterna uttalat sig, får sedan två ”experter” resonera kring fenomenet curling. Här diskuterar en familjeterapeut och en psykolog kring fenomenet. Båda dessa vill förmedla till läsaren att ett curlingbeteende är dåligt. Familjeterapeuten menar att:
Då ”alla andra” par verkar dela på sysslorna utan större svårighet kan det kännas lite pinsamt att tala om att man av olika skäl curlar någon. Men det går att sluta curla.118
Det handlar dels om att ”släppa” taget och nöja sig med sin och sin partners insats, dels att sätta ord på hur man känner och tycker, menar familjeterapeuten vidare, och säger:
Talar man inte om hur man känner sig kan man inte förvänta sig att den andra förstår vad man pratar om. Du har ju inte sagt något så han eller hon lever i tron att allt är bra. Och att du så gärna vill ta hand om allt arbete hemma.119
Familjeterapeuten menar sedan att det är farligt att sköta allt åt en vuxen människa, och menar att det för den som blir curlad är det handikappande. Den som curlar diskriminerar en människa ”som är vuxen nog att ta eget ansvar”.120 Här används ord som ”handikappande” och
”diskriminerande” för att betona det farliga i att curla för läsaren, så att läsaren skall uppmanas till att sluta curla. Psykologen menar sedan att fenomenet curling är vanligare hos kvinnor:
Rent statistiskt kan man slå fast att det finns fler kvinnor som gör mer i hemmet än sina män. Det är bland annat, en fråga om hur vi gör manlighet och kvinnlighet.121
Psykologen menar att kvinnlighet och moderskap ofta tillskrivs andra förväntningar än vad manlighet och faderskap gör, vilket medför att män har mer valfrihet medan det betraktas vara naturligt och ett måste för en kvinna att vara ansvarig för hem och barn. Hon menar vidare att kvinnan måste lämna ifrån sig en del uppgifter och inse att även mannen vill sitt barns bästa, och är minst lika bra på att ta hand om barnet, ”Man måste vara tydlig med vad man ska dela på,
117 Mia Coull, ”Är du en curlingpartner”, I Vi Föräldrar, Nr 10, 2005, s. 50. 118 Ibid. s. 50
119 Ibid. s. 50. 120 Ibid. s. 51. 121 Ibid. s. 52.
förhandla och ifrågasätta vem som gör vad”122, råder hon. Transitiviteten i artikeln kommunicerar
till läsaren att det oftast är kvinnor som curlar och att detta har med den traditionella bilden av kvinnlighet och manlighet att göra. Det kommuniceras även till läsaren att denna uppdelning är felaktig och bör förändras. Det är även den som curlas fel och skyldighet att ändra på hur det förhåller sig, sägs det till läsaren. I artikeln uppmanas läsaren att eftersträva en mer modern familjepraktik med delat ansvar för hem och familj. Modaliteten i artikel är ett påstående om att det är farligt, orättvist och dåligt att curla