Hjälpa andra människor och självförverkligande
Verksamhetsledarna/ kooperatörerna som har intervjuats i denna studie visar på olika
motivationsfaktorer för att driva sociala företag. De brinner för sitt arbete och har en vilja att inte ge upp fast de kan stöta på svårigheter ibland. Många av intervjupersonerna motiveras av att hjälpa andra människor och se dem växa. Det går att dra paralleller mellan denna studie och Germak och Robinsson (2014) när gäller motivationsfaktorn att hjälpa samhället och andra människor, samt sig själva. Detta skulle kunna bero på att vissa av intervjupersonerna har upplevt svårigheter i livet och inte vill att andra ska få uppleva samma smärta som de. En av intervjupersonerna beskriver, att hon brinner för arbetsintegrering och önskar att sociala företag hade funnits då hon blev sjuk. De känner igen sig i hur andra känner i att vara utanför arbetsmarknaden och vill hjälpa dem att integreras på arbetsmarknaden. De vill att andra ska få samma möjlighet att växa och få ett arbete som de själva har fått. Germak och Robinsson (2014) studie visade också att motivationsfaktorer hos sociala företagare var att de inte ville att andra skulle få uppleva samma smärta som de hade erfarit.
De intervjupersoner som inte upplevt arbetslöshet eller sjukskrivning beskriver också att de brinner för att hjälpa andra. En av intervjupersonerna är prestationsinriktad och beskriver att hon upplever sitt arbete som givande och att hon får bekräftelse för att hon skapar långsiktig skillnad i andra människors liv. Hon får utlopp för sin kreativitet att skapa något som kan bli hur stort som helst. Det finns stöd för detta i tidigare forskning att prestationsinriktade motivationsfaktorer förekommer hos sociala företagare och att de vill uppnå en betydande inverkan på samhället (Germark & Robinsson, 2014). Varför just denna intervjuperson har valt att arbeta som verksamhetsledare i ett socialt företag skulle kunna bero på att hon känner att hon inte får utlopp för att skapa en signifikant skillnad i ett ”vanligt” företag. De finns även stöd för detta i Ronit Yitshaki och Fredric Kropps (2015) studie om pådrivande faktorer, som menar på att sociala företagare vill ha meningsfulla arbeten som gör skillnad både för dem själva och för samhället. Detta skulle även kunna vara fallet för Janne som drivs av att generera mycket arbete till företaget och skapa arbetstillfällen för så många som möjligt. Det
32
som driver dem kan vara att de får känna sig behövda och känna att de kan påverka andras utveckling. De kan även se resultat hur de har påverkat andra människors liv i en positiv riktning. En av intervjupersonerna beskriver att han har ett flexibelt och omväxlande arbete, vilket tyder på att han uppnår självförverkligande genom sitt arbete. Detta stöds av Germak och Robinsons (2014) studie som visar att självförverkligande och att vara sin egen chef var en av motivationsfaktorerna hos sociala företagare.
Förverkliga affärsidé med icke monetärt fokus
Ronit Yitshaki och Fredric Kropps (2015) menar i sin forskning att den huvudsakliga
drivkraften inte handlar om ekonomisk vinst. I deras forskning fanns det bland de undersökta personerna ett visst vinstfokus, för att de skulle kunna leva ett drägligt liv och kunna uppnå de sociala målen. Detta finner man bland annat hos intervjupersonen Lars som driver en
restaurang. Lars drivs inte av att han genererar personlig ekonomisk vinst, utan han vill visa att det går att leva på ett annat sätt med hänsyn till miljön och medmänskliga mål med sitt företag. Han mäter inte sina framgångar i pengar utan i miljömässiga mål. Det tyder på att han värderar miljömässiga mål högre än pengar. De framkommer också att intervjupersonerna drivs av att skapa en arbetsplats med hälsan i fokus. Detta tyder också på att de inte mäter sina framgångar i pengar utan mäter sina framgångar ur hälsosynpunkt. Samtidigt framkommer det hos en del intervjupersoner att de drivs av att ha en lön och inte leva på bidrag. Sociala
företagare skiljer sig inte helt och hållet från vinstdrivande företag, eftersom de ändå vill generera vinst fast det inte är deras huvudfokus. De vill uppnå en viss vinst för att uppnå de sociala målen med sina företag. Det överensstämmer med Boluk och Mottiar (2014) som menar att de flesta företag inte enbart drivs av antingen vinstdrivande eller sociala mål, utan att dessa mål är sammanflätande.
I Boluk och Mottiars (2014) studie är livsstilsmotiv och personligt intresse
motivationsfaktorer hos sociala företagare. Detta skulle även kunna vara fallet med bland annat intervjupersonen Lars som har ett personligt intresse av miljön eller i Lisa och Annas fall för deras intresse av djur. I Lisa och Annas fall ger de uttryck för att djuren skänker tröst och stöd, som skulle kunna vara ett led i rehabiliteringen till att tillfriskna efter exempelvis utbrändhet. De kombinerar sina intressen med att driva sitt företag med liknande mål. När ett företag kombineras med ett personligt intresse och en affärsidé blir resultatet en drivande kraft hos verksamhetsledarna/kooperatörerna.
Latenta och manifesta funktioner
Många av motivationsfaktorerna som intervjupersonerna beskriver kan också tolkas i ljuset av Jahodas (1982) teori om manifesta och latenta funktioner. Arbete bidrar till individens
grundläggande psykologiska behov som har en stark effekt på en persons mentala hälsa och välbefinnande. För de intervjupersoner som har erfarenhet av långtidsarbetslöshet och utbrändhet är det de manifesta och latenta funktionerna som motiverar dem. Beträffande de manifesta funktionerna beskriver en del av intervjupersoner att de motiveras av att få en riktig lön. Lönen är inte hög, men de menar att det är bättre att leva på en lön än på bidrag. Detta tyder på att manifesta funktioner är viktiga för dem och kan vara en av motivationsfaktorerna.
33
Flera av de latenta funktionerna framkommer i denna studie under temat Latenta och
manifesta funktioner som en av motivationsfaktorerna hos intervjupersonerna. Jahoda (1982) menar att arbete ger en tidstruktur i dagliga livet och att arbete fyller dagen med meningsfulla aktiviteter. En av intervjupersonerna beskriver att hon inte klarar av att gå hemma och att hennes arbete har blivit som hennes andra hem. Andra intervjupersoner beskriver att de är envisa och har en vilja att inte ge upp. De vill att företaget ska överleva och skapa mera arbeten. Detta tyder på att de motiveras av att skapa meningsfulla aktiviteter och att detta behov blir tillfredsställt genom arbete. Jahoda (1982) menar att människor har ett behov av att av att vara en del av ett större sammanhang. Människor har också ett behov av att fylla en funktion i samhället och att uppnå kollektiva mål tillsammans med andra. Många av
intervjupersonerna upplever att detta behov har tillfredsställts genom att arbeta i det sociala företaget och att de bidrar till samhällsnytta. Det framkommer tydligt när en av
intervjupersonen beskriver att hon fått höra, ”att hon ska vara tacksam för att hon fick leva på bidrag” när hon var sjukskriven. Hon beskriver att hennes samhälleliga drivkraft är att visa att hon har lyckats och vill göra rätt för sig.
Jahoda, (1982); Jahoda, Lazarsfeld och Zeisel, (2014) menar att det är viktigt för individen att få sociala kontakter och dela gemenskap utanför kärnfamiljen. Många av intervjupersonerna beskriver att de motiveras av gemenskapen på arbetsplatsen och att ha arbetskamrater. Detta tyder på att intervjupersonernas sociala behov tillfredsställs genom arbete, som de har saknat när de varit arbetslösa/ sjukskrivna. Det kan vara en motivationsfaktor att arbeta i det sociala företaget. Jahoda (1982) menar att människor har ett behov av att känna sig behövda och få bidra till samhällsnytta. En del av
intervjupersonerna beskriver att just dessa motivationsfaktorer är de som driver dem och att de bidrar till samhället genom sitt företag. I intervjuerna framkommer det, att det inte är helt lätt att driva det sociala företaget med att både individanpassa arbetet och att få företaget att gå ihop ekonomiskt. De som kan gör att de lyckas är, att de utvecklat en gemenskap på arbetsplatsen där alla kompetenser tillvaratas och att de finner stöd i varandra. En av drivkrafterna hos intervjupersonerna är att få vara med i gemenskap och bli respekterad, trots att en del av dem har nedsatt arbetsförmåga. De har ett kollektivt mål de strävar efter och att deras sociala behov blir tillfredsställda på arbetsplatsen.
Detta leder till att de känner personlig utveckling och att de orkar trots att de stöter på motgångar ibland. Intervjupersonerna beskriver att de får känna livsglädje igen och att de får utnyttja sin yrkeskompetens. Det skulle kunna kopplas till vad Jahoda (1982) menar, att individen får en identitet och status genom arbete. De upplever att de får ett egenvärde genom arbete samt att deras självkänsla och självförtroende ökar. Genom att gå från att vara bidragstagare till att bli egen företagare får de en yrkesidentitet och det tyder på att de upplever att de tilldelas en högre status i samhället.
Den sista latenta funktionen i Jahoda, (1982);Jahoda, Lazarsfeld & Zeisel, (2014) studie om regelbundenhet och stabil vardag belyses i denna studie när intervjupersonerna beskriver att de uppskattar sitt arbete och att de känner att de har vuxit som människor.
Det tyder på att arbetet fyller en funktion i deras vardag och skapar regelbundenhet för dem.
34
Det finns flera latenta funktioner som ett arbete fyller, än vad som kommer fram i i Jahodas studie. Dessa funktioner identifierades i denna studie under temat latenta och manifesta funktioner. En funktion som framkommer hos intervjupersonerna i denna studie är att de får kraft och inspiration att utmana sig själva i sitt dagliga arbete genom att arbeta tillsammans med andra. Intervjupersonerna får utnyttja sin kreativa förmåga och vara med att skapa något i ett större sammanhang. Det framkommer exempelvis när Lena beskriver att hon vill öppna en hantverksbutik. Intervjupersonerna som beskriver att de har värk eller är stresskänsliga finner en mening i sitt arbete, för att de fått rätt förutsättningar för att kunna påverka sin arbetssituation. En annan latent funktion skulle kunna vara att de har utvecklats som människa genom ett arbete. Det framkommer när en del av intervjupersonerna beskriver att de genomgått en personlig utveckling genom arbetet. Även en annan latent aspekt skulle kunna vara att ha ett riktigt arbete och inte vara fast i en arbetsmarknadsåtgärd. En del av intervjupersonerna känner på så sätt att de blir självständiga och kan påverka sin egen livssituation. Sammanfattningsvis tyder det på att intervjupersonerna känner självständighet genom det sociala företaget och det kan vara en motivationsfaktor.