FI föreslår att ändra metoden för tillämpningen av det nuvarande
riskviktsgolvet för svenska bolån som i dag tillämpas i pelare 2 genom att ersätta det med ett krav inom ramen för artikel 458 i tillsynsförordningen.
Ändringen innebär att kapitalkravet ställs som ett krav i pelare 1.
2.1 Risker kopplade till svenska bolån
Den bedömning av riskerna i bostadsutlåningen som FI presenterade i samband med att riskviktsgolvet för bolån i pelare 2 infördes kvarstår.13 Såväl
bostadspriserna som hushållens skulder har ökat snabbt under en lång tid och i en högre takt än hushållens inkomster. Hushållens höga och stigande skulder utgör en betydande sårbarhet i det svenska finansiella systemet. Detta innebär ökade risker i makroekonomin och i förlängningen risker för den finansiella stabiliteten i Sverige.14
Bolån står för den större delen av de svenska hushållens samlade skulder. En hög skuldsättning, i kombination med en stor andel lån med kort
räntebindningstid, gör hushållen känsliga för ränteförändringar. Den egna bostaden är dessutom många hushålls enskilt största tillgång. Vid ett fall i bostadspriserna eller vid räntehöjningar riskerar hushållens agerande att förvärra en lågkonjunktur genom minskad konsumtion. Detta kan i sin tur försvaga kreditkvaliteten i andra sektorer som kreditinstituten är exponerade emot. Sammantaget kan en sådan utveckling i förlängningen hota den finansiella stabiliteten.
Svenska bolån utgör därtill en stor andel av kreditinstitutens totala tillgångar.
De utgör också i huvudsak den säkerhetsmassa som ligger till grund för en av bankernas viktigaste finansieringskällor i form av säkerställda obligationer. En störning i kreditutbudet till hushållen kan skapa eller förstärka en negativ utveckling för bostadsmarknaden och hushållssektorn. En sådan utveckling kan orsaka allvarliga problem för såväl det finansiella systemet som för den
svenska ekonomin i stort. Det är därför viktigt att aktörerna på
bolånemarknaden har tillräckligt med motståndskraft för att kunna hantera störningar utan att behöva göra dramatiska anpassningar i sin kreditgivning.
Genom att hålla tillräckligt med kapital för sina bolåneexponeringar ökar kreditinstitutens kapacitet att hantera eventuella förluster utan att minska sin utlåning. Tillräckligt med kapital minskar också risken att investerare tappar
13 Se även kapitel 4 ”Höjning av riskviktsgolvet för svenska bolån” i Kapitalkrav för svenska banker, september 2014 (Dnr 14-6258), FI.
14 De systemrisker som svenska bolån och utvecklingen på den svenska bostadsmarknaden innebär har uppmärksammats även av internationella organ såsom Internationella Valutafonden (IMF), ESRB och EU-kommissionen. Dessa pekar på riskerna med höga och stigande
hushållskulder och bostadspriser som bedöms vara övervärderade. Samtidigt finns det risk för potentiella gränsöverskridande effekter i andra länder i Norden-Baltikum om riskerna materialiseras.
förtroendet för kreditinstitutens förmåga att hantera störningar i såväl
hushållens ekonomi som i den svenska ekonomin. Därmed minskar risken för störningar i kreditinstitutens finansiering.
Sammantaget har utvecklingen med stigande bostadspriser och ökande hushållsskulder orsakat förhöjda systemrisker. Dessa risker täcks inte fullt ut av de institutsspecifika kapitalkraven enligt pelare 1. Därmed kvarstår behovet av riskviktsgolvet för att säkerställa att kreditinstitut som ger ut bolån har tillräcklig motståndskraft för att hantera störningar utan att tvingas till sådana anpassningar som kan skapa eller förstärka en negativ utveckling.
2.2 Ett riskviktsgolv om 25 procent för bolån 2.2.1 Definition av berörd portfölj
Den portfölj som omfattas av den föreslagna åtgärden och som i denna promemoria, i likhet med nuvarande behandling av riskviktsgolvet i pelare 2, förenklat benämns ”svenska bolån” är exponeringar i Sverige med säkerhet i fastighet inom exponeringsklassen exponeringar mot hushåll. Det vill säga, exponeringar belägna i Sverige som hanteras i enlighet med artikel 147.2 d i tillsynsförordningen. Exponeringsklassen består till i särklass största del av bolån till privatpersoner. Men det kan också ingå vissa exponeringar till
småföretag med fastighetspant, liksom exponeringar med pant i annan fastighet än bostadsfastigheter.
I enlighet med nuvarande beräkning av riskviktsgolvet i pelare 2 föreslås att beräkningen grundar sig på rapporterad data i COREP-mallen utifrån följande celler:
C 09.02 – Geografisk uppdelning av exponeringar efter motpartens säte: exponeringar enligt internmetoden (CR GB 2), Sverige.
o Rad 070, kolumn 105 och 125.
För de institut som omfattas av åtgärden men som inte rapporterar enligt C 09.02 föreslås följande:
C 08.01– Kreditrisk och motpartsrisk och transaktioner utan samtidig prestation: internmetod för kapitalkrav (CR IBR 1)
o Rad 010, kolumn 260.
2.2.2 Definition av genomsnittlig riskvikt
Den föreslagna åtgärden avser den exponeringsviktade genomsnittliga riskvikten. Den beräknas genom att portföljens riskvägda exponeringsbelopp divideras med exponeringsbeloppet (EAD). Detta ger att:
ä å 458
25%
För ett institut som rapporterar i mall C09.02 ska beräknat krav enligt artikel 458 därmed ske på följande sätt:
ä å 458
09.02, 070, 105 25% 09.02, 070, 125
09.02, 070, 105
2.2.3 Rapportering
De riskvägda tillgångar som tillkommer genom artikel 458 ska rapporteras i mall C 02.00, rad 730 samt 710. Därmed påverkas även rad 010, ”totalt riskvägt exponeringsbelopp”, i samma mall av åtgärden.
2.2.4 Beräkning av kapitalkrav
För att beräkna effekten av riskviktsgolvet när det tillämpas genom artikel 458 i tillsynsförordningen, multipliceras först exponeringsbeloppet för svenska bolån med skillnaden mellan 25 procent (riskviktsgolvet) och institutets riskvikt i pelare 1 för motsvarande portfölj. Detta belopp multipliceras sedan med tillämpligt kapitalkrav.
FI:s avsikt är att uppnå samma effekt som vid dagens hantering i pelare 2. Det innebär att riskviktsgolvet för storbankerna beräknas med ett totalt kapitalkrav på 15,5 procent plus det kontracykliska buffertvärdet. För övriga kreditinstitut beräknas det med ett kapitalkrav på 10,5 procent plus det kontracykliska buffertvärdet.15
När den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten beräknas är det FI:s bedömning att minimikapitalkravet för de relevanta exponeringarna ska inkludera det kapitalkrav som tillkommer av att riskvikten höjs för exponeringar i Sverige med säkerhet i fastighet inom exponeringsklassen exponeringar mot hushåll. Genom att använda artikel 458 ökar riskvikterna i del tre, avdelning 2 i tillsynsförordningen och därmed de riskvägda
tillgångarna för kreditriskexponeringarna.
FI:s utgångspunkt är att det är de underliggande kreditriskexponeringarna som är grunden för vilka relevanta exponeringar med tillhörande kapitalkrav som ska ingå i beräkningen. Den bedömningen förändras inte av att riskvikterna ökar med stöd av artikel 458.
Effekten på kapitalkravet för den kontracykliska bufferten, både i nominella termer och i procent, påverkas av nivån på relevanta exponeringar, dess geografiska fördelning samt nivån på den kontracykliska kapitalbufferten som
15 Det vill säga på samma sätt som med nuvarande riskviktsgolv, se även avsnitt 1.2.1.1.
Åtgärdens utformning innebär även att den andel av kravet som ska uppfyllas med kärnprimärkapital är samma som tidigare.
gäller för Sverige i förhållande till det institutspecifika buffertvärdet. Den föreslagna metoden innebär därför att det kontracykliska kapitalbuffertkravet kan få olika konsekvenser för de berörda kreditinstituten.
En mer detaljerad beskrivning av effekten på kapitalkravet och dess komponenter finns i nedanstående ruta.
2.3 Riskviktsgolvets buffertfunktionalitet
De totala kapitalkraven består av olika delar: minimikrav och buffertar, som i sin tur kan tillämpas i pelare 1 eller pelare 2. Minimikrav och buffertar fyller delvis olika syften. Ett kreditinstitut som inte når upp till minimikravet
uppfyller inte villkoren för sitt verksamhetstillstånd. Detta medför att FI måste ingripa, vilket kan leda till att kreditinstitutet måste avvecklas eller försättas i resolution. Ett högt minimikrav skulle kunna minska risken för att långivare drabbas av förluster i händelse av ett fallissemang, men minskar inte
nödvändigtvis sannolikheten för att ett fallissemang inträffar. Kapitalbuffertar fyller delvis en annan funktion än minimikraven genom att kreditinstitut under vissa omständigheter och givet vissa restriktioner kan använda buffertarna utan att riskera fallissemang. Stora buffertar gör därmed kreditinstitut mer
Riskviktsgolvet för svenska bolån i pelare 2 på totalt 25 procent tas bort då det ersätts med ett riskviktsgolv för bolån i pelare 1.
Minimikravet stiger som en direkt effekt av ökningen av de riskvägda tillgångarna
Kapitalkrav i pelare 2 ändras till följd av krav som uttrycks i relation till de riskvägda tillgångarna.
Kapitalkonserveringsbuffert på 2,5 procent ökar i nominella tal till följd av högre riskvägda tillgångar.
Kapitalplaneringsbuffert. FI:s stresstester för 2017 i syfte att bestämma kapitalplaneringsbufferten har visat att
kapitalplaneringsbufferten inte överstiger 2,5 procent. Något buffertkrav utöver kapitalkonserveringsbufferten ingår därför inte i exemplet.
Systemriskbuffert/ buffert för systemviktiga institut på 3,0 procent (för storbankerna) som en del av det kombinerade buffertkravet ökar i nominella tal till följd av högre riskvägda tillgångar.
Systemriskbuffert i pelare 2 på 2,0 procent (för storbankerna) ökar i nominella tal till följd av högre riskvägda tillgångar.
Kontracykliska kapitalbufferten ökar i nominella tal till följd av högre riskvägda tillgångar. Det svenska buffertvärdet uppgår till 2 procent.
motståndskraftiga mot förluster. Detta minskar i sin tur sannolikheten för att de ska bryta mot minimikraven och att de problem som kan uppstå till följd av detta ska spridas till andra delar av det finansiella systemet. Stora buffertar ökar därmed kreditinstitutens och det finansiella systemets stabilitet.
Pelare 2-påslag är tillsynsmyndighetens krav på enskilda institut och ska täcka risker som inte fullt ut fångas av regelverkets minimi- och buffertkrav. Det kan handla om ett högre kapitalkrav för risker som inte alls täcks av pelare 1, en risk som delvis täcks av pelare 1 eller ett tillägg för risker som kreditinstitutet utsätter det finansiella systemet för. Både nivån på pelare 2-krav och
konsekvensen om nivån inte uppfylls bestäms av FI och beror på de rådande omständigheterna. När ett kreditinstitut har betydande finansiella svårigheter kan riskbilden förändras på kort tid. Exempelvis kan vissa risker som
inkluderats i bedömningen av pelare 2-kravet redan ha materialiserats, vilket kan innebära att det inte längre finns skäl för att kreditinstitutet ska hålla kapital för dessa. Därmed kan stora delar av pelare 2-kravet, under vissa omständigheter, i praktiken betraktas som en ytterligare kapitalbuffert. FI kan även ompröva de pelare 2-krav som ställts.
När en åtgärd enligt artikel 458 i tillsynsförordningen införs ökar andelen kapitalkrav i pelare 1. Därmed minskar marginalen till den nivå då de automatiska utdelningsrestriktionerna träder i kraft. Detta skulle kunna innebära att den nivå då FI måste ingripa inträffar tidigare än med dagens riskviktsgolv i pelare 2. Det är i detta sammanhang därför av stor vikt att betona att FI har möjlighet att ompröva och återkalla en åtgärd enligt artikel 458, vilket är i linje med avsikten i denna artikel. I artikel 458.4 i
tillsynsförordningen framgår att åtgärden kan tillämpas för en period på upp till två år eller tills makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att existera, om detta sker tidigare. Detta innebär att om risken materialiseras så kan FI komma att ompröva åtgärden, minska nivån och som ett sista steg avaktivera åtgärden.
FI kan alltså även framledes uppnå en liknande buffertfunktion på systemnivå som med dagens riskviktsgolv i pelare 2.
2.4 Åtgärdens tillämpningsområde 2.4.1 Omfattning
De kreditinstitut som föreslås omfattas av åtgärden är de kreditinstitut som har tillstånd att använda IRK-metoden och har en exponering mot svenska bolån.16 Kravet gäller för det enskilda institutet och dess konsoliderade situation.
Om ett ytterligare kreditinstitut skulle få tillstånd att använda IRK-metoden för att beräkna kapitalkravet för svenska bolån kommer även detta kreditinstitut att omfattas av åtgärden. Kreditinstitut som använder schablonmetoden för att beräkna kapitalkravet för kreditrisk omfattas inte.
16 Därmed omfattas även utländska kreditinstituts dotterbolag belägna i Sverige.
Utländska kreditinstituts filialer i Sverige som är exponerade mot svenska bolån och som använder IRK-metoden för dessa kan också beröras.
Förutsättningarna för detta beskrivs i avsnitt 2.4.2.
2.4.2 Utländska filialer kan omfattas genom ömsesidighet
I avsnitt 1.5 beskrivs de rättsliga förutsättningarna för FI att vidta en nationell åtgärd inom ramen för artikel 458 i tillsynsförordningen. FI har beslutsrätt när det gäller kapitalkravet för kreditinstitut med säte i Sverige, men inte för utländska filialer i Sverige. FI har dock möjlighet att påverka kapitalkravet för utländska filialers verksamhet i Sverige genom att begära ömsesidighet för den svenska åtgärden.
FI kommer att ansöka om ömsesidighet för den föreslagna åtgärden för att säkerställa att kravet även omfattar de utländska filialerna. Ömsesidigheten innebär att andra EU-medlemsstater tillämpar det svenska riskviktsgolvet för bolån som har fastställts i enlighet med artikel 458 på nationellt auktoriserade filialer som är belägna i Sverige i enlighet med artikel 458.5 i
tillsynsförordningen. Detta innebär i sin tur att åtgärden tillämpas på svenska bolåneexponeringar i utländska kreditinstituts filialer i Sverige.
2.5 Ikraftträdande
Åtgärden föreslås träda i kraft från och med 31 december 2018.