Muhammedbilderna publiceras

I början av oktober 2005 reagerar några muslimska organisationer på publi- ceringen, genom ett initiativ av Danskt Islamiskt Trossamfund. De sätter ihop en grupp som formulerar ett protestbrev, som skickas till kulturminis- ter Brian Mikkelsen. Mikkelsen förhåller sig passiv och vare sig ministern eller hans departement reagerar på brevet. Föreningarnas brev får inget svar av kulturministern förrän några månader senare, i början av februari 2006. Då hänvisas brevskrivarna till Statsministeriet eller Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet menar att brevet inte fått svar tidigare på grund av ett ”expeditionsfel.” Anledningen till att de muslimska föreningarna skickar brevet till kulturministern Brian Mikkelsen är att han i samband med det Konservativa partiets stämma, hållit ett tal om att det pågår en kulturkamp mellan danska

40

Politisk krishantering i Danmark

värderingar och muslimska, men även det faktum att karikatyrerna publicera- des i Jyllands-Postens kulturdel spelade in för att de muslimska organisationerna ville diskutera med Mikkelsen.

Samma dag som publiceringen ägde rum, den 30 september, hade en grupp diplomater samlats på en reception i Köpenhamn, och under denna uppkom en diskussion om Jyllands-Postens publicering av karikatyrerna. Med på denna reception var Egyptens dåvarande ambassadör Mona Omar som i en intervju senare berättar att hon köpte tidningen på vägen hem och blev mycket upprörd över bilderna.2 _{Omar tar under de närmaste dagarna efter publiceringen initia-}

tiv till, med stöd från Saudiarabiens och Irans ambassadörer att representanter från en rad muslimska länder ska träffas för att diskutera en gemensam protest mot karikatyrerna. De andra länderna är Turkiet, Algeriet, Libyen, Pakistan, Indonesien, Marocko, Bosnien Hercegovina och Det Palestinska Självstyret.3

Deras motiv för att agera är att de menar att den muslimska befolkningen i Danmark diskrimineras. De elva muslimska ambassadörerna i Danmark har på initiativ av Egyptens ambassadör satt ihop ett brev där de kritiserar publice- ringen och ber om ett möte med statsministern. Enligt Mona Omar reagerade ambassadörerna på en i deras mening tilltagande islamofobi i det danska sam- hället, som fick till följd att karikatyrerna betraktades som droppen som fick bägaren att rinna över. Två händelser som Omar och ambassadörerna skriver om är “Radio Holger” och ”Louise Frevert” som beskrivits ovan, i avsnittet om den inrikespolitiska kontexten. I brevet står bl.a. att:

We strongly feel that casting aspersions on Islam as a religion and pub- lishing demeaning caricatures of Holy Prophet Mohammad (PBUH) goes against the spirit of Danish values of tolerance and civil society. This is on the whole a very discrimatory tendency and does not bode well with the high human rights standards of Denmark. We may under- line that it can also cause reactions in Muslim countries and among Muslim communities in Europe. 

Ambassadörerna menade att karikatyrerna av profeten Muhammed innebär diskriminering och rimmar illa med Danmarks höga profil ifråga om mänskliga rättigheter. De hävdar också att bilden kan orsaka reaktioner i muslimska länder och bland muslimska grupper i Europa.

Den 2 oktober befinner sig statsminister Fogh Rasmussen på resa och läser därför brevet från de muslimska ambassadörerna några dagar senare. Han tar inget beslut utan låter ambassadörerna vänta tills hans rådgivare beslutat vad de ska svara. I en intervju säger Rasmussen appropå detta:

 Petersen (2007) not. 20.

2 Thomsen (2006: 50) Intervju med Mona Omar. 3 Ibid.

Beslutstillfällen

Jag läste brevet, då jag kom hem. Jag blev förvånad eftersom det var mycket osedvanligt att statsministern får ett brev från  ambassadör- er med uppmaning till ett möte. Normalt vänder sig ambassadörer till Utrikesdepartementet. Det andra var att de önskade att jag som statsminister skulle gå i rättning, inte bara med en tidning, det var anmärkningsvärt i sig själv men också med en minister och en folket- ingsledamot. Över huvud taget ansåg jag att det var en mycket besynner- lig förfrågan. Jag företog mig inte mer i saken, utan väntade på förslag från tjänstemännen.5

Samtidigt får UD andra påtryckningar från Egypten som indikerar att de bör agera i saken. Samma dag som Rasmussen får brevet, den 2 oktober 2005, möter Danmarks ambassadör i Egypten, Bjarne H Sørensen och Utrikesdepartementets chef för ”Sydgruppen” Carsten Staur, under ett möte om danskt bistånd den egyptiska vice utrikesministern, Ashraf Rashed. I ett referat av mötet beskriver Staur hur Rashed när de är på väg ut från mötet tar upp att Egypten ser allvar- ligt på publiceringen av Muhammedbilderna. Staur har inte sett bilderna men säger att eftersom det råder religions och yttrandefrihet i Danmark kan de inte gripa in mot enskilda tidningar. Efter att Rasmussen samtalat med UD, skri- ver Utrikesdepartementets avdelning för mänskliga rättigheter i samarbete med Mellanöstern avdelningen ett utkast till svar till ambassadörerna. Brevet skickas iväg från Statsministeriet den 2 oktober.6 _{Enligt de diskussioner som förs då}

är det aldrig tal om ett möte. I brevet står att det enligt dansk grundlag inte är möjligt att vidta åtgärder mot fria medier. Ambassadörerna ansågs med sitt brev blanda sig i danska angelägenheter och därmed frångå sin diplomatroll.7

Beslutet att inte träffa diplomaterna får stöd i dansk press och bland de danska politiska partierna under veckorna som följer. Generellt tycker olika politiska partier och media att Rasmussens inställning till yttrandefrihet är rik- tig även om kritiska röster höjs. Bland annat menar partiledaren för Socialistisk Folkeparti (SF), Villy Søvndahl, att Rasmussen skulle ha gått med på ett möte.

Den 25 oktober 2005 möter Bjarne H Sørensen återigen den egyptiske vice- utrikesministern som i ett samtal menar att ”saken” skulle kunna påverka Danmarks relation till Egypten men också till hela den arabiska världen.

Den 7 oktober trycks bilderna i den egyptiska tidningen el-Fagr.0 _Egypens

engagemang i karikatyrerna medför frekventa diplomatiska kontakter mellan Köpenhamn och Kairo. De danska ambassaderna i Mellanöstern rapporterar

5 Thomsen (2006: 6). Intervju med Anders Fogh Rasmussen.

6 Anders Fogh Rasmussens brev till ambassadörerna 0502. www.stm.dk. 7 Thomsen (2006:73).

 Berlingske Tidende, 05023.

 Thomsen (2006: 5) Intervju med Ambassadör Bjarne H. Sørensen. 0 el-Fagr 0507, sid..

42

Politisk krishantering i Danmark

också om att de börjar få en stor mängd mail som handlar om hur Danmark ska förhålla sig till karikatyrerna.