3. BEDÖMNINGEN AV STRAFFVÄRDET ENLIGT 29 KAP. 1–2 §§ BRB
3.4. Närmare om bedömningen av straffvärdet för brott mot journalister
Som nyss nämndes i föregående avsnitt kan 29 kap. 2 § 1 p. BrB ha betydelse för bedömningen av straffvärdet för ett brott som har begåtts mot en journalist med anledning av dennes yrkesutövning. Det beror på att ett subjektivt överskott utgör en del av vissa brottstypers
114 Prop. 1987/88:120, s. 82.
115 Prop. 1987/88:120, s. 82; Jareborg & Zila, 2017, s. 113; Borgeke & Heidenborg, 2016, s. 181 f.
30 konstruktion. I dessa fall krävs det således att en gärning har utförts med ett visst syfte eller uppsåt för att brottsrubriceringen ska kunna aktualiseras. Ett exempel på sådant brott är brott mot medborgerlig frihet, se 18 kap. 5 § BrB. Mot bakgrund av att detta brott kan aktualiseras just vid angrepp mot pressen så kan det också få betydelse för straffvärdebedömningen vid brott mot journalister.117 Brottet kommer därför att behandlas mer ingående i det följande.
Brott mot medborgerlig frihet är konstruerat som en särskild kvalificerad form av brotten olaga tvång och olaga hot.118 Som nyss nämnts är brottet stadgat i 18 kap. 5 § BrB. Bestämmelsen i 18 kap. 5 § BrB lyder enligt följande:
”Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.”
Av straffrättskommitténs slutbetänkande framgår att bestämmelsen föreslogs mot bakgrund av bristfälliga möjligheter att ingripa vid angrepp mot medborgerliga fri- och rättigheter enligt då gällande lagstiftning. En komplettering av lagstiftningen ansågs även ligga väl i linje med EKMR. Enligt kommittén utgör de i paragrafen avsedda fri- och rättigheterna sådana värden att de straffrättsligt borde skyddas mot svårartade angrepp även i de fall där upprors- eller högförräderiuppsåt saknas.119 I propositionen uttalar departementschefen att den föreslagna kompletteringen har goda skäl för sig.120
De rekvisit i 18 kap. 5 § BrB som är av särskilt intresse när det gäller brott som begås mot journalister, är uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen samt därigenom sätter yttrandefriheten i fara. I slutbetänkandet framhåller kommittén att uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen i första hand föreligger vid angrepp mot pressen, vilket beror på att den har en central betydelse för åsiktsbildningen. Denna typ av angrepp kan också innebära att
117 Angående att brottet kan aktualiseras vid brottsliga angrepp mot pressen, se SOU 1953:14, s. 334; Dahlström, Mats, Strand, Anette och Westerlund, Gösta; under medverkan av Krantz, Christer, och Lang, Christer, Brott och
påföljder: en lärobok i straffrätt om Brottsbalken, 6 uppl., Bruun Juridik, Stockholm, 2017, s. 457. Jfr. även RH
2015:46.
118 En prövning måste därför göras huruvida handlandet utgör någon av de nämnda brottstyperna. Frågan om vilka rekvisit som gäller avseende själva handlandet bedöms enligt stadgandena i fråga, se 4 kap. 4 § BrB om olaga tvång respektive 4 kap. 5 § BrB om olaga hot.
119 SOU 1953:14, s. 332 f.
31 yttrandefriheten sätts i fara. Kommittén påpekar dock att bestämmelsen även kan aktualiseras vid angrepp mot andra organ för yttrandefriheten, såsom radio-, televisions- och filmföretag.121 Med rekvisitet att yttrandefriheten sätts i fara genom gärningen avses enligt kommittén att fara för yttrandefriheten uppstår hos en vidare krets av medborgare, och inte bara för vissa enskilda personers yttrandefrihet. Så kan vara fallet om gärningen riktas mot ledande eller tongivande personer, om de till exempel har en stor opinionsbildande betydelse, eller mot ett stort antal personer som har en mindre framskjuten ställning. Som ett exempel på när yttrandefriheten skulle kunna anses sättas i fara nämner kommittén ett handlande som riktas mot hela eller en stor del av personalen vid en eller flera mera betydande tidningar.122 Även departementschefen betonar i propositionen att rekvisitet avser en vidare krets av medborgare.123
Som framgått ovan krävs förutom vanligt uppsåt i förhållande till gärningsrekvisiten även att brottet har begåtts med ett särskilt uppsåt – såvitt här är av intresse, uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen – för att straffbarhet enligt bestämmelsen om brott mot medborgerlig frihet ska aktualiseras. Det betyder att uppsåtet har bedömts utgöra en viktig straffvärdefaktor. Om ett sådant uppsåt har förelegat hänförs gärningen under en strängare lagregel än vad som annars hade varit fallet. Mot bakgrund därav är det, enligt Jareborg och Zila, förenligt med straffrättssystemets värderingar att beakta denna typ av subjektivt överskott som en försvårande omständighet även vid andra brottstyper där det inte utgör ett brottsrekvisit.124 Med ett sådant synsätt kan uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen bedömas vara en försvårande omständighet vid straffvärdebedömningen av exempelvis en misshandel eller ett ofredande som har begåtts mot en journalist. Detta faller även in under den ram som ges i 29 kap. 1 § 2 st. 1 men. BrB eftersom gärningspersonen då kan sägas ha visat en uppenbar likgiltighet för ett rättsligt skyddat värde.125
Vid skrivandet av denna uppsats finns det inte något prejudikat som behandlar vilken hänsyn som, vid bedömningen av ett brotts straffvärde, kan tas till omständigheten att brottet har begåtts mot en journalist med anledning av dennes yrkesutövning. Att det subjektiva överskott som ingår i bestämmelsen om brott mot medborgerlig frihet kan utgöra en försvårande omständighet
121 SOU 1953:14, s. 334.
122 SOU 1953:14, s. 334.
123 Prop. 1962:10, s. 272.
124 Jareborg & Zila, 2017, s. 116.
32 vid bedömningen av straffvärdet för andra brottstyper, trots att det inte framgår uttryckligen av lagtexten, får däremot stöd av hovrättspraxis.
I RH 2015:46 prövade Hovrätten för Västra Sverige huruvida en gärning var att betrakta som olaga hot eller brott mot medborgerlig frihet. Prövningen avsåg hot som hade riktats mot två ledande företrädare för en tidnings nyhetsredaktion. Den tilltalades handlande hade enligt hovrätten åtminstone delvis motiverats av att tidningen hade gett uttryck för vissa kritiska åsikter som den tilltalade själv inte omfattade och att den tilltalade ville få till stånd en ändring av det publicerade materialet. Hovrätten ansåg därför att den tilltalade haft uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen. Enligt hovrätten fanns det dock inte förutsättningar för att döma den tilltalade för brott mot medborgerlig frihet eftersom det för straffansvar krävs att gärningen får till följd att yttrandefriheten sätts i fara på ett mer generellt plan i samhället. En sådan effekt hade inte påståtts i målet. Hovrätten dömde därför den tilltalade för olaga hot. Att gärningen inte bara hade riktats mot målsägandena som personer utan också syftat till att i förlängningen påverka den allmänna åsiktsbildningen beaktades emellertid som en försvårande omständighet vid bedömningen av brottets straffvärde.126 Liknande överväganden gjorde Svea hovrätt i en dom som meddelades 2017. I samband med straffvärdebedömningen uttrycker hovrätten att det finns anledning att se allvarligt på den brottslighet som den åtalade gjort sig skyldig till eftersom de åtalade gärningarna utgjort sådana angrepp mot den fria pressen som typiskt sett är ägnade att påverka den allmänna åsiktsbildningen.127
I detta hänseende bör en skiljelinje dras mellan brott mot medborgerlig frihet och övriga brottstyper. Eftersom ett överskjutande uppsåt förutsätts i bestämmelsen om brott mot medborgerlig frihet, se 18 kap. 5 § BrB, så påverkar det rubriceringen av brottet och följaktligen även den tillämpliga straffskalan. Det påverkar i sin tur domstolens möjlighet att beakta uppsåtet som en försvårande omständighet vid straffvärdebedömningen.128 Det finns därmed större möjlighet för domstolen att beakta det som försvårande för straffvärdet att brottet har begåtts med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen när den aktuella brottsrubriceringen är någon annan än brott mot medborgerlig frihet.
Det är också möjligt att i detta sammanhang resonera kring ett överskjutande uppsåt som har koppling till rätten till yttrandefrihet istället för det mer övergripande uttrycket den allmänna åsiktsbildningen. Genom bestämmelsen om brott mot medborgerlig frihet har lagstiftaren infört
126 RH 2015:46.
127 Svea hovrätts dom i mål nr B 5386-17, meddelad den 23 november 2017.