Nätverket mot hedersrelaterat våld

Nätverket mot hedersrelaterat våld är en paraplyorganisation som arbetar internationellt mot hedersrelaterat våld. Organisationen arbetar för att samarbete mellan frivilliga organisationer och statliga institutioner skall samverka med varandra. Nätverket mot hedersrelaterat våld verkar för att bygga broar mellan medlemsparterna i arbetet att stötta de som drabbas av hedersrelaterat våld.

Organisationen anser att hedersrelaterat våld grundar sig i religiös fundamentalism och/eller i konservativa traditioner. På deras hemsida skriver de att hedersrelaterat våld är ”av särskild karaktär” men att det oftast förminskas och inte tas på allvar. Att hedersrelaterat våld kategoriseras under ”mäns våld mot kvinnor” anser de i Nätverket mot hedersrelaterat våld är fel. En av nätverkets största utmaningar är att det finns en myt om att hedersrelaterat våld inte är en form av våld som utskiljer sig från andra former av våld. Då anser de att man förbiser homosexuella, transsexuella, bisexuella och heterosexuella män, som även de kan bli utsatta för hedersrelaterat våld. Nätverket vill synliggöra hedersproblematiken och visa på att det inte är rasistiskt att påstå att hedersrelaterat våld inte endast är mäns våld mot kvinnor. Hedersrelaterat våld är ett fenomen som enligt nätverket är ett hot mot demokratin och jämställdheten.190

Karin191 är internationell kvinnorättsaktivist och en av två ordförande för Nätverket mot hedersrelaterat våld. Hon är även sakkunnig inom hedersrelaterade ärenden och har många års erfarenhet som socialarbetare inom problematiken. Karin har arbetat i Irak i fem år, mellan 2007-2012 och har även skrivit en bok som heter Vid 20 börjar den ruttna. Karin startade Nätverket mot hedersrelaterat våld med en nära kollega till henne. De båda var väldigt arga på debatten om hedersrelaterat förtryck och försöken att osynliggöra problematiken. 2007 samlade de ihop en grupp vänner som tillsammans startade upp nätverket. Nätverket mot hedersrelaterat består av ”både enskilda medlemmar och andra kvinnoorganisationer som jobbar i närliggande områden”, berättar Karin. ”Alla är engagerade i hedersrelaterat förtryck, både religiösa och ickereligiösa organisationer”. Karin kritiserar kvinnoförtryckande traditioner och religioner, och hon anser att de religiösa familjelagarna i de tre monoteistiska religionerna bidrar med att kvinnors rättigheter går tillbaka där. Hedersrelaterat våld är enligt Karin ett ”kollektivt utövat våld, utövas över landsgränser” och hon anser att det krävs ett internationellt arbete inom problematiken. Hon ser fenomenet som ”homofobiskt, rasistiskt, klansystem och sekter, som även finns i Sverige, ser kvinnan som en egendom och handelsvara i äktenskap”. Att hedersrelaterat våld ansågs vara ett ”kurdproblem”, som Karin själv kallade det, tyckte hon var fel. ”Från början gjorde man det till ett kurdproblem, vilket inte var fallet, jag jobbade i skyddat boende i Skåne i 2 år och där träffade vi ungdomar från 20 olika länder, från Marocko till Bangladesh, från Somalia till Sverige”. Enligt henne har media ”stigmatiserat en hel grupp människor”. ”Det har med kultur att göra, inte religionen”, menar hon. Enligt Karin kan inte problematiken läggas på ett folk, utan det har att göra med ”värderingssystem som man bär med sig med familjer, där religion och tradition har en stark inverkan”.

190 Nätverket mot hedersrelaterat våld: http://minheder.nu/

Inblandade i Nätverket mot hedersrelaterat våld har sedan 2006 arbetat helt ideellt. Verksamheten har svårt att få hjälp från myndigheterna, som anser att det inte borde vara en paraplyorganisation. Nätverket får exempelvis bidrag från privatpersoner som väljer att skänka lite pengar till deras arbete, men det är inga stora summor. ”Vi har inget kontor, utan vi får låna kontor från våra organisationer”. Enligt Karin har Nätverket mot hedersrelaterat våld ”valt som nätverk jobba rent opinionsbildande, sprida kunskap, debattera”. Trots att verksamheten inte får statligt stöd har deras organisation fortsatt existera i många år.

Även Karin har svårt att finna statistik över hur många som årligen blir utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck, vilket hon anser är ett problem. ”Antingen är det för att man pratar om det som ett kulturellt problem, eller där man förnekar att det finns ett särskilt våld som heter hedersrelaterat våld”. De kan endast gå utefter Ungdomsstyrelsens kartläggning angående ungdomars rätt till att själva få välja livspartner. Samma rapport som Somaya kvinnojour använder sig utav. Karin tror att siffrorna är högre än så. Enligt henne är det ett mörkertal på 4-5 gånger mer än de siffrorna som ungdomsstyrelsen uppgett.

Karin nämner att de svenska myndigheterna inte har stor kompetens inom problematiken. Utbildning om hedersrelaterat våld måste enligt henne ”in på grundutbildningarna, om de inte kan se problemet, kan de inte ge människor rätt hjälp”. Enligt henne är det viktigt att de personer som arbetar inom området måste kunna hantera de fall som kommer in till de. ”Det som är det stora problemet är att man inte får rätt hjälp, och att de i myndigheterna inte kan frågan”. Det är enligt henne viktigt att utredningar och analyser görs på rätt sätt. Enligt Karin finns det organisationer som gör pengar på att arbeta inom problematiken. För Karin är det viktigt att ”normalisera hanteringen av problemet” och att utbildning ges till de institutioner som arbetar inom ämnet. Karin anser fortfarande att det finns en vanställning om att det är ”de andras problem” och att det existerar en ”myndighetsrasism som är väldigt stark”.

Förutom det finansiella anser Karin inte att nätverket stöter på hinder i deras arbete och hon anser till och med att det är enklare att prata om problematiken idag, jämförelsevis med hur det var att prata om det för några år sedan. Dock anser hon att myndigheterna borde ändra inställning och synliggöra problematiken mer än vad som faktiskt görs.

Karin berättar att nätverket är unika som både har ”troende och icketroende grupperingar i nätverket”. Alla organisationer som är med i nätverket ”värnar om en sekulär lagstiftning som baseras på mänskliga rättigheter”. Enligt henne och de organisationer som är med i nätverket är det viktigt att de som är utsatta kan känna att de får stöd av en lagstiftning som är neutral och inte baserat på patriarkalt tänkande där kvinnlig underordning råder.

Nätverket mot hedersrelaterat våld får ibland kontakt med utsatta flickor och unga kvinnor, men organisationen arbetar inte med rehabilitering som en kvinnojour gör, utan slussar vidare personen i fråga till en av deras medlemsorganisationer som hanterar sådana fall.