Några rättsfall angående skadeståndsansvar

Eftersom någon rättspraxis baserad på lagen om försäkringsförmedling ännu inte hunnit utvecklas, finns för tillfället endast möjligheten att hänvisa till rättsfall som gäller skadeståndsansvar för försäkringsmäklare enligt den äldre lagstiftningen. Självfallet uppkommer då frågan om det överhuvudtaget finns anledning att hänvisa till denna praxis när den nuvarande lagen omfattar så många andra kategorier av försäkringsförmedlare än enbart försäkringsmäklare. I förarbetena till lagen om försäkringsförmedling har dock uttalats att

125

skadeståndsregeln i den nya lagen utformats för att motsvara den skadeståndsregel som fanns i FML.126 Det kan därför vara av intresse att undersöka rättspraxis beträffande skadeståndsansvar för försäkringsmäklare på grund av åsidosättande av de skyldigheter som åvilade försäkringsmäklarna enligt bland annat god försäkringsmäklarsed. Det finns emellertid endast ett fåtal rättsfall på området och flera av dem har redan behandlats ovan i avsnitt 8.3.4 angående försäkringsmäklares informationsansvar. Här kommer därför endast ytterligare två fall att omnämnas. I båda dessa fall dömde dock hovrätten till försäkringsmäklarens fördel.

Ett fall (T 303-99) rörde en försäkringsmäklares omsorgsplikt. Efter att en man dog visade det sig att mannen inte hade en tjänstegrupplivförsäkring (TGL) med sin fru och sina barn som förmånstagare, trots att en sådan uppgift fanns redovisad i en utredning från en försäkringsmäklare två år tidigare. Även om någon försäkring aldrig hade förmedlats på grund av mäklarens uppdrag ansågs ändå mäklarens arbete för familjen falla inom ramen för försäkringsmäklarverksamhet. Uppåt 95 % av alla arbetstagare omfattas av en TGL- försäkring, men då osäkerhet uppstod i frågan uppmanade mäklaren mannen att själv kontrollera att han omfattades av en sådan försäkring. En TGL-försäkring tecknas av en anställds arbetsgivare och därför är det mycket svårt för en mäklare att kontrollera om en kund omfattas av en sådan försäkring. Eftersom de flesta försäkringstagare vanligtvis omfattas av en TGL-försäkring och på grund av att det är näst intill omöjligt för en försäkringsmäklare att utfå information i frågan ansåg hovrätten inte att mäklaren åsidosatt sin omsorgsplikt. Mäklarens uppmaning till mannen att själv kontrollera försäkringen ansågs alltså tillräcklig.

En annan hovrättsdom från 2002 (T 4058-02) berörde en försäkringsmäklares skadeståndsskyldighet, men här ansågs mäklaren inte vara ersättningsskyldig. I det aktuella fallet hade ett telecomföretag anlitat en försäkringsmäklare för att upphandla en ny företagsförsäkring. Ett inbrott skedde sedan i företagets lokaler och ett antal datorer stals. Eftersom företagets lokaler inte ansågs uppfylla den säkerhetsklass som företagets försäkring krävde utgick ingen ersättning från försäkringsgivaren. Telecomföretaget menade då att försäkringsmäklaren inte uppfyllt sina skyldigheter, eftersom försäkringsskyddet inte täckte stölden av datorerna. Försäkringsmäklaren hävdade att det inte ingår i dennes skyldigheter att

126

kontrollera kundens lokaler då dessa inte verkar avvika från det normala. Hovrätten gick på försäkringsmäklarens linje och konstaterade att mäklaren inte var skadeståndsskyldig. Varken försäkringsvillkoren eller telecomföretagets lokaler hade avvikit klart från det normala och lokalernas utformning hade inte diskuterats närmare mellan parterna. Någon längre gående skyldighet än vid ett vanligt försäkringsmäklaruppdrag hade inte heller avtalats mellan parterna. Hovrätten menade därför att mäklaren inte hade något ansvar att kontrollera lokalernas utformning, utöver att konstatera att de inte tydligt avvek från det normala.

9.4 Analys

9.4.1 Klagomålshantering

Den nya bestämmelsen angående försäkringsförmedlarens skyldighet att ha ett effektivt klagomålsförfarande verkar enbart vara fördelaktig ur kundhänseende. Att klagomålen ska motiveras samt besvaras snarast möjligt ger kunden ett skydd mot godtyckliga beslut och mot fördröjda beslut som skylls på tidsbrist. Att försäkringsförmedlare tar eventuella klagomål på allvar är viktigt för att upprätthålla förtroendet för verksamheten. Genom en effektiv klagomålshantering ges också möjligheter för såväl förmedlaren som FI att se vad de flesta klagomål berör. Utifrån en granskning av klagomålen blir det sedan enklare att kunna arbeta i förebyggande syfte. Att företag har en alltför stor administrativ börda är något som ofta framhålls i den allmänna debatten. Antagligen stämmer det att småföretag inom vissa branscher omfattas av så detaljerade regler att de kan få svårigheter att efterleva dem. Att upprätta en klagomålspolicy torde dock inte innebära en särskilt betungande arbetsbörda. Det är också viktigt att såväl de anställda på ett företag, som eventuella kunder, vet vad som gäller ifråga om inkomna klagomål så att de inte bara blir liggande. För att bestämmelsen om klagomålshantering ska bli effektiv verkar det emellertid också krävas att FI tilldelas större resurser för att genomföra undersökningar.

9.4.2 FI: s tillsyn

De flesta försäkringsmäklare som intervjuats har menat att FI har haft otillräckliga resurser när det gällt att utöva tillsyn enligt FML. Den nya lagen om försäkringsförmedling omfattar många fler aktörer än FML någonsin gjorde och om tillsynen inte fungerade tillfredsställande när det endast var försäkringsmäklare som skulle kontrolleras, verkar det här föreligga en uppenbar risk att tillsynen kommer att bli ännu mer bristfällig framöver. Enligt min åsikt är det därför av yttersta vikt att FI tilldelas mer resurser för att utöva sin tillsyn. Följden skulle

annars kunna bli ett sanktionssystem som enligt lagtexten verkar effektivt ur kundsynpunkt, men som endast blir till en ihålig fasad. Om resurser finns tillgängliga verkar emellertid den nya lagen ge ännu större möjligheter för FI att ingripa mot försäkringsförmedlare som inte uppfyller sina åtaganden. De nya sanktionsmöjligheterna ger en större flexibilitet och antagligen blir åtgärderna också effektivare när de nu i vissa fall kan kombineras med en straffavgift. Det finns också fler uppräknade fall i den nya lagen, då en försäkringsförmedlares tillstånd att bedriva verksamheten kan dras in.