Nackdelar

För att studera vilka nackdelar som kan finnas, enligt de biologiska barnen med

familjehemsuppdrag, ställdes frågan om vad som kunde upplevas som mindre bra med att ha fostersyskon.

5.3.2.1 Energikrävande

De flesta av intervjupersonerna beskriver att det var krävande och tog mycket energi. En informant berättar om skillnaden mellan de biologiska syskonen och fostersyskonen, de biologiska syskonen är uppväxta tillsammans och har fått liknande värderingar medan fostersyskonen har växt upp med helt andra förutsättningar och enligt informanten

”sticker ut” från övriga familjemedlemmar. Detta har informanten upplevt som negativt eftersom de placerade barnen inte smälter in i familjen på samma sätt som de biologiska familjemedlemmarna.

IP2: Och liksom det blir väl kanske mer komplicerade barn än vad de biologiska gör. För de biologiska är ju liksom formade, stöpta i samma form, de har ju mer eller mindre fått samma uppväxt liksom, med samma, vad säger man, samma åsikter. Medans de här som kommer utifrån, kanske sticker ut eller passar inte in i samma form, såklart. Men det kan ju både va positivt och negativt, men jag har nog upplevt det mer negativt. Det gör ju att de inte smälter in helt i familjen… så...

En annan intervjuperson menar att det tar energi eftersom fostersyskonen inte har mycket egen energi att använda och därför behöver ta för att klara sig.

IP4: Inte att jag har mått dåligt, utan mer den här känslan att, den här tar, det här barnet/tonåringen tar väldigt mycket energi. För de gör de. De tar mycket energi, för de har ingen egen energi att bygga utifrån, utan de måste

ta för att klara av det själva. Och man måste vara så drivande för att de ska ta några små steg, så det är energi som tas, men…

En informant, som fortfarande bor hemma, beskriver att det kan vara jobbigt att ofta behöva kontrollera med sina föräldrar när aktiviteter ska planeras in. Informanten menar att denne kan behöva fråga sina föräldrar om det finns möjlighet att åka iväg på någon aktivitet, ifall föräldrarna behöver hjälp med någon syssla eller att passa barnen. De pratar dock mycket i familjen och har enligt informanten god kommunikation.

IP3: Men sen, jo men, det tar på en alltså. Hur mysigt det än är att ha barn hemma, så är det ju, det är krävande och jag. Det blir ju så att jag, nu är det ju, nu är det ju mamma och X som har liksom barnen, men då är det ändå, man blir lite, kan jag åka och göra det här, eller behöver du hjälp med att passa barnen eller behöver du hjälp med att laga mat, så att du hinner med det där?

På det privata familjeplanet finns familjens normer och regler, gällande det som anses vara rätt och fel att göra, och vilka beteenden som är acceptabla. Precis som en

intervjuperson nämner, är hennes biologiska syskon i familjen ”stöpta i samma form”

eftersom de fått liknande uppväxt. De fostersyskon som kommer in i familjen, med sitt förflutna, har förmodligen inte liknande åsikter och värderingar med sig. De kan leda till en känsla av att fostersyskonen inte riktigt känner tillhörighet i familjen, och att

intervjupersonen inte känner att fostersyskonen tillhör familjen på samma sätt som de biologiska syskonen (jmf. Schultz Jørgensen, 1999).

En annan intervjuperson förklarar att fostersyskonen inte har någon egen energi att använda, och behöver därför ”ta” energi för att stå på egna ben. En förklaring som kan jämföras med ovanstående tolkning, är att fostersyskonen har andra sociala beteenden och inlärningar med sig från sitt förflutna, som inte överensstämmer med familjens, vilket gör att det kan bli en utmaning att få in fostersyskonen i det privata familjeplanet.

Fostersyskonen har troligen egna känslomässiga problem att tampas med (jmf. Schultz Jørgensen, 1999).

För en annan informant försvann en del tid från mamman. Intervjupersonen, som innan fostersyskon placerades, är ensambarn, är kanske inte lika van att behöva dela tiden med andra barn vilket gör det märkbart, att det har blivit en förändring i det privata

familjeplanet eftersom relationerna förändras, när fostersyskonen finns i familjen.

Intervjupersonen beskriver att det behövs mer medvetenhet och uppmärksamhet om aktivitetsscheman i familjen (jmf. Schultz Jørgensen, 1999).

5.3.2.2 Känslan av skam

En av intervjupersonernas berättelse skiljer sig från de andra. Intervjupersonen beskriver att denne kände mycket skam under tiden som fostersyskonet bodde i

familjen. Skammen kom från att intervjupersonen tyckte att denne hade det så bra i livet och inte lika mycket problem som sitt fostersyskon haft, vilket gjorde att informanten skämdes och upplevde det som jobbigt.

IP1: Nej, precis. Det var ju väldigt jobbigt, det var skämmigt å så hära, fan... jag som har det så bra ska väl inte… för då börja jag också må dåligt och så tänkte jag att, ja har det ju så bra jag ska inte må dåligt, nu ska jag liksom bita ihop å är en bra förebild istället, att det vart för mycket så. Så den här förebilds grejen kan ju både vara positiv och negativ. Men jag tror jag växte som människa av det iallafall.

Under denna period började informanten få egna känslomässiga problem och beskriver att det tog emot eftersom informanten hade det bra och skulle vara en god förebild för sitt fostersyskon. Intervjupersonen tog kontakt på eget initiativ med barn och

ungdomspsykiatrin (BUP) för att få hjälp, då det fanns en känsla av skam i att prata med sina föräldrar. Informanten beskriver att händelsen gjort personen mer självständig och nämner att det är en god erfarenhet som kommit ur detta.

IP1: Jag blev mer självständig. Jag faktiskt vågade smyga iväg till ungdomsmottagningen och prata om mina problem utanför familjen. För inför familjen skämdes jag ju. För att jag inte ska gnälla. Så det vart ju en erfarenhet i sig, även om den inte hade, liksom, den kom ju ändå från den där grejen. Alltså fosterfamiljsituationen.

Känslan av skam som intervjupersonen berättar om, av att ha det bra, kan jämföras med tidigare studier som visar att biologiska barn i familjehem, kan må dåligt de gånger de är arga eller irriterade på sina fostersyskon. Detta eftersom de vet att fostersyskonen oftast haft ett svårt förflutet (jmf. Part, 1993, Poland & Goze, 1993, Twigg, 1994, Pugh, 1996, Talbot, 1997 & Familjepjelen i Danmark, 1998, refererade i Nordenfors, 2006).

Känslan av skam som intervjupersonen kände bottnade i att fostersyskonet hade haft en svår bakgrund. I den här situationen berodde det inte på ilska eller irritation mot

fostersyskonet utan att intervjupersonens liv hade varit bra. Intervjupersonen använde sig av en strategi på det personliga planet genom att stöta bort sina egna känslomässiga problem, för att det kändes fel att med tanke på fostersyskonets historia. Informanten sökte på eget initiativ samtalshjälp på BUP. Att detta inte berättades för föräldrarna, kan på ett privat familjeplan handla om att familjen inte hade som norm att tala om känslor öppet och informanten inte är van att be om hjälp hemma. Skammen på det personliga planet kan också ha tagit över och intervjupersonen kände att det var lättare att tala med någon utifrån (jmf. Schultz Jørgensen, 1999).