5HJHULQJHQVI|UVODJ Nuvarande praxis när det gäller krav på permanent uppehållstillstånd i Sverige för att beviljas svenskt medborgarskap samt att fyra års hemvisttid är tillräckligt för den som är statslös eller flykting skall framgå av lag.
I övrigt skall villkoren för naturalisation vara oförändrade. Begreppet
”hederlig vandel” skall dock bytas ut mot ”hederligt levnadssätt”.
.RPPLWWpQVI|UVODJ överensstämmer i huvudsak med regeringens.
5HPLVVLQVWDQVHUQD De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva till förslaget eller lämnar det utan erinran. 6WDWHQVLQYDQGUDUYHUN är positivt till förslaget men önskar förtydliganden i vissa avseenden.
2PEXGVPDQQHQPRWHWQLVNGLVNULPLQHULQJ anser bl.a. att två års hemvist borde gälla för såväl nordiska som icke-nordiska medborgare och för statslösa. 6DPDUEHWVRUJDQHW I|U LQYDQGUDURUJDQLVDWLRQHU och ,UDQVND 5LNVI|UEXQGHWL6YHULJH anser att kravet på hemvisttid för personer som inte kan styrka sin identitet bör sänkas till sex år.
6NlOHQI|UUHJHULQJHQVI|UVODJ 9LOONRUI|UQDWXUDOLVDWLRQ
De villkor för naturalisation som i dag framgår av 6 § MedbL är att sökanden styrkt sin identitet, fyllt arton år, sedan fem år eller, i fråga om medborgare i annat nordiskt land, sedan två år har hemvist här i landet samt att sökanden fört och kan förväntas komma att föra en hederlig van-del.
Det finns inte skäl att ändra nu gällande villkor för naturalisation i materiellt hänseende. Utöver gällande krav bör dock två förtydligande
Prop. 1999/2000:147
46 tillägg göras. Det ena avser att sökanden skall ha permanent
uppehållstill-stånd i Sverige. Det andra är att det i fråga om hemvistkravet skall framgå att detta är fyra år för den som är statslös eller att bedöma som flykting enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529). Dessa tillägg utgör inte några nyheter i sak utan avspeglar rådande praxis. Det bör dock i sammanhanget noteras att Statens invandrarverk i dag inte kräver att en medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall ha permanent uppehållstillstånd för att svenskt medborgarskap skall beviljas. I stället görs en prövning av om sökanden skulle ha fått permanent uppehållstillstånd om han eller hon ansökt om det. Detta leder i de flesta fall till bedömningen att EES-medborgaren skulle ha kunnat få permanent uppehållstillstånd efter ansökan och svenskt medborgarskap beviljas då. När det gäller undantag från kravet på permanent uppehållstillstånd för medborgare i de nordiska länderna och för medborgare i övriga länder inom EES hänvisas i övrigt till avsnitt 12.
Enligt förslaget i lagrådsremissen skulle i lagtexten anges att det lägre kravet på hemvisttid skulle gälla den som är ”RIULYLOOLJW statslös”. /DJUn
GHW förordar att uttrycket ”statslös” används genomgående och att den närmare innebörden klargörs i författningskommentaren. Regeringen in-stämmer i denna uppfattning. Liksom enligt nuvarande praxis bör de för-månligare reglerna för statslösa i naturalisationsärenden vara förbehållna personer som inte själva vidtagit några åtgärder för att bli statslösa. När det gäller statslösa personer som i och för sig kan få medborgarskap även i ett annat land, anser regeringen att detta förhållande inte skall påverka bedömningen av huruvida personen skall anses vara statslös eller ej.
gYULJDIUnJRUNULQJQDWXUDOLVDWLRQ
Statens invandrarverk anser att begreppet vandel bör bytas ut mot ”ha levt skötsamt och hederligt och kan förväntas även i framtiden leva på detta sätt”. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering anser att lagtexten bör ange vilken misskötsamhet som kan läggas till grund för avslagsbeslut på grund av brister i vandelsvillkoret.
Frågan om att byta ut begreppet vandel mot det av Invandrarverket nu föreslagna uttycket har aktualiserats under tidigare lagstiftningsarbete, men förkastats (prop. 1994/95:179, 1994/95:SfU16). Utskottet ansåg att det föreslagna uttrycket ”skötsamt” hade en tänjbar betydelse och att be-greppet ”hederlig vandel”, även om det kan förefalla ålderdomligt, bättre än det föreslagna uttrycket motsvarar de krav som avses att ställas på en utlänning som ansöker om svenskt medborgarskap.
Regeringen anser att det, mot bakgrund av att ”vandel” är ett otidsenligt begrepp, finns skäl att på nytt aktualisera frågan om att byta ut detta begrepp. Avsikten är inte att lägga in en annan innebörd i detta krav för naturalisation. Om ett annat begrepp väljs bör det därför vara ett som ligger det nuvarande nära. ”Levnadssätt” är ett begrepp som är synonymt med ”vandel”. Regeringen föreslår därför att ifrågavarande krav för natu-ralisation uttrycks så att sökanden skall ”ha haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt”.
Prop. 1999/2000:147 Det finns inte skäl att i lagtexten ange vilken misskötsamhet som kan
läggas till grund för avslagsbeslut. Detta bör liksom hittills avgöras genom praxis.
Frågan om vad som utgör avbrott i hemvistet har betydelse såväl i naturalisationsärenden som i vissa anmälningsärenden. Det krävs givetvis inte att en utlänning måste ha varit innanför Sveriges gränser under hela den hemvisttid som föreskrivs. Sedvanliga semesterresor, kortare släktbesök och andra liknande besök i utlandet bryter inte hemvistet. De påverkar inte heller beräkningen av hemvisttiden.
Utlandsvistelser av annat slag bör bedömas mot den bakgrunden att en person normalt anses ha sitt hemvist på den ort där han eller hon bor och har för avsikt att kvarstanna. Hemvist på en viss ort anses alltså föreligga om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständighe-terna i övrigt måste anses vara stadigvarande. Hemvisttiden bör inte anses avbruten om inte sökanden antingen tagit hemvist i ett annat land eller på annat sätt gett upp hemvistet i Sverige. Vid bedömningen bör, vid sidan av de faktiska förhållandena, hänsyn tas till sökandens avsikt (se rege-ringens beslut den 2 december 1999, Ku 1999/1876). De faktiska förhål-landena tar sikte på objektivt konstaterbara omständigheter såsom familj, bostad och anställning.
I sammanhanget bör frågan om uppehållstillstånd grundade på EES-reglerna beröras. Utlänningsnämnden har genom sitt beslut den 13 november 1997 i ärende UN 95/12382 slagit fast att ett sådant tillstånd i princip inte bör kunna ligga till grund för beräkning av hemvisttid i ett medborgarskapsärende. Med beaktande av vad som anförs i det följande om att likställa tidsbegränsade uppehållstillstånd för medborgare i EES-länder med permanent uppehållstillstånd anser regeringen emellertid att även EES-tillstånd bör kunna ligga till grund för beräkning av hemvisttid i ett medborgarskapsärende (se avsnitt 12).
Vad som anförts i detta avsnitt i fråga om hemvisttid bör i tillämpliga delar gälla även i anmälningsärenden.
I detta sammanhang bör även frågan om konsekvenserna av att svenskt medborgarskap beviljats på felaktiga eller falska uppgifter beröras. Frå-gan har aktualiserats av /DJUnGHW.
Det finns ingen möjlighet att återkalla ett beslut om naturalisation som har meddelats på grundval av felaktiga uppgifter. Att införa en sådan möjlighet har diskuterats i tidigare lagstiftningsärenden, men något för-slag i den riktningen lades inte fram (prop. 1994/95:179 s. 57 och prop.
1997/98:178 s. 18–20). Frågan är då om ett beslut att bevilja svenskt medborgarskap på grund av felaktiga eller falska uppgifter skulle kunna anses som en nullitet (dvs. att det betraktas som obefintligt), och i så fall under vilka förutsättningar detta skulle kunna vara fallet. Hänsynen till den enskildes trygghet leder allmänt till att det finns mindre anledning att anta att ett beslut är en nullitet om beslutet är gynnande än om beslutet är betungande. Likaså bör restriktivitet iakttas när det gäller ett beslut med långtgående rättsverkningar, t.ex. ett naturalisationsbeslut (jfr Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, 1997, s.78). Hur situationen skall hanteras bör enligt regeringens mening avgöras i rättstillämpningen, mot bakgrund av förvaltningsrättsliga principer och med beaktande av bestämmelsen i 2 kap. 7 § RF.
Prop. 1999/2000:147
48