Naturvårdsplan för Västmanlands län

Som referens till arbetsmaterialet för skötselplanen har Uppsala läns länsstyrelse använt sig av Västmanlands läns naturvårdsplan från 1985. Den är på 139 sidor och består av en grundlig geologisk, naturgeografisk samt biologisk beskrivning av området (Länsstyrelsen i Västmanlands län, 1985:19). Länsgränsen har ändrats så att Hårsbäcksdalen och Örsundaåns övre dalgång numera tillhör Uppsala län och inte Västmanlands län, vilket var fallet 1985.

I Västmanlands läns naturvårdsplan (1985:19) ges en sammanfattning av landskapets geologiska utveckling från bildandet av berggrunden och dess olika faser fram till kvartärtiden och den senaste inlandsisen, samt mycket kort om Yoldiahavet. Moränen, som avsattes under vatten, är ursvallad och förhållandevis grov och bildar i vissa fall egna ytformer, så som ändmoräner,

radialmoräner och drumliner (Länsstyrelsen i Västmanlands län, 1985:19). Begrepp som inte förklaras i den löpande texten, så som kalottberg, fornstrandvall och klapperstensfält förklaras istället i den omfattande ordlistan.

Vidare finns beskrivet klimatet i länet, landskapsformer, de naturgeografiska regionerna, länets kulturhistoriska bakgrund samt naturtyper så som sjöar, vattendrag, myrar, åkermark, skogar samt ängs- och hagmarker (Länsstyrelsen i Västmanlands län, 1985:19). Den skyddsvärda faunan och floran beskrivs och även den skyddsvärda geologin.

Som skyddsvärd geologi räknas berggrundens storformer. Övre Örsundaåns raka U-formade sprickdal tillhör de särskilt viktiga större berggrundssformerna i dåvarande Västmanland

(Länsstyrelsen i Västmanlands län, 1985:19). Ingrepp av människan i form av vägdragningar och täkter skulle påtagligt påverka helhetsupplevelsen av dalen. Andra mindre berggrundsformer kan ha ett särskilt geologiskt värde. Naturvårdsplanen för Västmanlands län (1985:19) beskriver bland

annat att jättegrytor, isräfflor, rundhällar samt en trappstensvittrad diabasgång i Heby kommun tillhör skyddsvärd geologi och att dessa kan ta stor skada vid täkt och vägbyggnad.

Rullstensåsarna i det dåvarande länet nämns som de mest påtagliga av former skapade av lösa avlagringar från inlandsisen och format av vatten och vind. I och vid åsarna har det pågått en omfattande täktverksamthet, något som i viss mån fortfarande pågår. I anslutning till åsarna hittas ursvallat material, dödisgropar, isälvsdeltan och grundvattenuppflöden i form av källor som till exempel Ingbokälla i Heby kommun som beskrivs som en stor sevärdhet (Länsstyrelsen i Västmanlands län, 1985:19). Alla dessa geotoper hotas av eller kan komma att hotas av

täktverksamhet. Idag är hotet av täktverksamhet i området mindre då man i riksdagens miljömål nummer 9 ”Grundvatten av god kvalitet” (Miljömålsportalen) har tagit fram som delmål att uttaget av naturgrus i landet ska minska och endast användas där det inte finns ersättningsmaterial att tillgå (Sveriges geologiska undersökning).

Moränens olika former beskrivs i naturvårdsplanen (1985:19) och visar sig i vissa fall vara hotade av att schaktas bort då de utgör hinder för storskaligt jordbruk. Naturliga forssträckor och meandrande åar, där ackumulations- och erosionsprocesser pågår för fullt, hittas i länet. Örsundaåns meanderlopp söder om Heby anses vara det bästa exemplet på dessa geoprocesser. Slättåarnas slingriga bana utsätts dock till viss mån för rätning.

I naturvårdsplanen för Västmanlands län (1985:19) betraktas även landskapet från ett visuellt och estetiskt perspektiv genom så kallat landskapsbildsvärden. Till dessa

landskapsbildsvärden nämns mälarlandskapet, skogslandskapet, jordbrukslandskapet och de stora ådalarna med Örsundaåns övre dalgång som exempel.

Västmanlands län är tydliga i naturvårdsplanen (1985:19) med att förklara hur vissa landformer är känsligare än andra. Viss markanvändning, så som jord- och skogsbruk, behöver nödvändigtvis inte alls vara skadligt för till exempel förkastningsbranter eller drumliner, i dessa fall är det värre med omfattande anläggningsverksamhet som vägbyggen eller täkter. Andra geoelement kan ta stor skada av även små ingrepp av människan. Till dessa tillhör ravinbildningarna i länet som beskrivs som känsliga geologiska former som kan ta skada av exempelvis skogsavverkning.

Raviner som har utsipprande grundvatten i sluttningarna, som till exempel ravinen genom Hårsbäcksdalen, anses vara särskilt känsliga (Länsstyrelsen i Västmanlands län, 1985:19).

Avslutningsvis går naturvårdsplanen (1985:19) igenom bevarandevärdena inom botanik, friluftsliv, geologi/geomorfologi, landskapsbild samt zoologi kommun för kommun. För Heby kommun har Örsundaåns dalgång klassats för sin geologi/geomorfologi på grund av länets, under dåvarande gränser, längsta och mest utpräglade meandersträcka med varierande meanderform samt raka U-dal med tvärås (sidoås). Den har även på grund av en öppen och vacker dalgång klassats för sitt landskapsbildsvärde. Hårsbäcksdalen har i sin tur klassats för de botaniska och zoologiska värden. I det förstnämnda för ädellöv-förekomster och rik lundflora och i det sistnämnda för en rik småfågelsfauna. Hårsbäcksdalen har ett geologisk/geomorfologisk bevarandevärde på grund av dalens djupa ravin och källflöden, samt Örsundaåns forsande sträckor genom dalen. Den klassats även för sitt friluftslivsvärde som ett utflyktsmål och strövområde.

Naturvårdsplanen för Västmanlands län (1985:19) ger en detaljerad beskrivning av geodiversiteten i Hårsbäcksdalen och Örsundaåns övre dalgång, trots att den inte är tänkt som en beskrivning för enbart dessa områden utan för hela länet. I och med att så många exempel för de olika geotoper som klassas som skyddsvärda tas från just Hårsbäcksdalen och Örsundaåns övre dalgång visar det på hur viktiga dessa områden är för geodiversiteten i det regionala området.

Tyvärr är inte naturvårdsplanen för Västmanlands län lätt att hitta i dagsläget och i och med att det studerade området ändrat länstillhörighet och numera tillhör Uppsala län måste man leta mycket aktivt för att hitta naturvårdsplanen.

10. Diskussion

Om man utgår från Nordiska Ministerrådets (2000:8) generella kriterier för hur man ska värdera geodiversiteten i ett område står sig Hårsbäcksdalen och Örsundaåns övre dalgång väl.

Ravinbildningen i dalen är väl utbildad och tydliga geoelement och geoprocesser träder fram i både Hårsbäcksdalen och Örsundaåns övre dalgång. Enligt Nordiska Ministerrådet värderas

geodiversiteten i ett regionalt sammanhang utifrån hur tydlig relationen är mellan fenomenet och den omkringliggande geologin och geomorfologin och även hur väl fenomenet representerar den region som området tillhör. (Nordiska Ministerrådet, 2000:8). Hårsbäcksdalen passar mycket bra in i dessa kriterier då den tydligt avspeglar inlandsisens påverkan på landskapet genom Flostaåsens formation och de mer ovanliga genombrotten i åsen.

Gällande geologin i det studerade området finns det många frågor kvar att besvara. Exakt hur avtappningarna genom Flostaåsen skedde är fortfarande oklart. Det är oklart hur länge de sjöar som isolerades från Litorinahavet existerade innan avtappningen skedde samt hur snabb denna process var. Genombrottet vid Fnysinge/Åstorpet är mycket mäktigt och frågan är om inte insjön bör ha varit mycket större för att kunna skapa en sådan magnifik ravin rakt genom åsen. Att veta hur mycket vatten som rann genom åsen och med vilken hastighet kan hjälpa till att förklara fenomen nedströms, exempelvis de stora terrasseringarna norr om Flosta och relationen mellan dessa och Örsundaåns meandrande. Mer studier av den förlängda terrassen vid terrasseringarna skulle kunna ge svar på frågor hur den har bildats och, om det skulle visa sig vara en extension av meanderbågen, vore detta ett mycket bra exempel på en sådan i undervisningssyfte.

Andra frågor som vore av intresse för vidare studier av Örsundaån är graden av erosion i nutid och hur aktiva dessa erosionsprocesser är. Det vore också av intresse att ta reda på hur mycket människan påverkar vattenflödet till ån och i vilken omfattning människan påskyndar

sidoravinprocesserna i Hårsbäcksdalen.

En noggrannare inventering av Örsundaåns övre dalgång och dess meandrande vore av betydelse då IR-bilderna som användes i denna analys är relativt gamla, från 1986, och mycket kan ha hänt de senaste åren, till exempel bildning av ytterliga meanderbågar eller rätningar på grund av antropogen inverkan. På grund av tidsbrist vid arbetet med denna studie fanns inget utrymme för att genomföra en fältstudie med inventering längs med Örsundaån och ta prover, något som borde genomföras för att utveckla kunskapen om Örsundaåns meandrande.

Att behålla det öppna landskapet vid Örsundaån är framför allt viktigt för att bibehålla allmänhetens möjlighet att kunna se en meandrande å i sin helhet. Det saknas stigar för att kunna gå längs med ån, men man kan urskilja åns mönster från bilväg 254 söderut från Heby. Det är även mycket bra i undervisningssyfte att kunna påvisa tydliga exempel på en meandrande å och dalen som ån eroderar ner i.

Vad studien över de olika myndigheternas hemsidor visar är att mycket lite geologisk information går att hitta om dalen och att det är samma information om geologin som upprepas på de olika hemsidorna. Ingen hemsida utmärker sig från den andra i detta avseende. Det enda materialet där man verkligen hittar geologisk information är ingen hemsida utan naturvårdsplanen för Västmanlands län (1985:19) som dock går att få tag i på internet.

Kontrasten mellan arbetsmaterialet för skötselplanen för Hårsbäcksdalen (opublicerat material) som Uppsala länsstyrelse tar fram och naturvårdsplanen för Västmanlands län (1985:19) är slående. Syftet med de båda texterna skiljer sig nämnvärt. En del av Västmanlands läns

naturvårdsplans syfte är att tydligt beskriva geodiversiteten i länet, samt förklara hur geotoper kan ta skada av diverse mänskliga ingrepp. Skalan över arbetsområden skiljer sig också betydligt. Trots det innehåller Västmanlands läns naturvårdsplan mycket geologisk information som Uppsala länsstyrelses skötselplan för Hårsbäcksdalen helt saknar. Man kan lätt se detta genom att titta på naturvårdsplanens mycket omfattande referenslista. Här hittar man, förutom SGUs kartblad, referenser som behandlar bland annat Västmanlands geologiska historia från 1958, en inventering av Västmanlands läns åsar från 1965-70, en översiktlig inventering av länets meanderlopp från

1974, geovetenskapliga riksintresseområden från 1975, en allmän naturinventering av Örsundaåns dalgång mellan Heby och Flosta från 1975 samt den geomorfologiska delen av en översiktlig naturinventering från 1980. En förhoppning är att skötselplanen Uppsala länsstyrelse arbetar med kommer att innehålla information från många av dessa inventeringar, eller i alla fall mer geologisk information tagen från naturvårdsplanen för Västmanlands län (1985:19).

Man kan fråga sig varför inte geodiversiteten mer öppet belyses i Hårsbäcksdalen och Örsundaåns övre dalgång. Mycket geologiska information över området kan eventuellt ha gått förlorad i skiftet mellan länstillhörighet, generationsbyten på arbetsplatsen, eller ha blivit bortglömt i gamla arkiv. Bristen på geologisk information skulle också kunna vara ett resultat av ett ointresse eller okunskap hos länsstyrelsen och kommunen, men även kunna komma från regeringsnivå som ej prioriterar frågan, detta trots löften om att Sverige ska vara den pådrivande kraften för en ekologisk hållbar utveckling (SGU, 2000). För att kunna jobba för en ekologisk hållbar utveckling krävs att de som jobbar med miljöfrågor och är med och påverkar beslut om ingrepp i och utveckling av

landskapet har en grundkunskap om geologiska processer och geoelement. Detta är nödvändigt på grund av den starka koppling mellan geodiversitet och biodiversitet.

Bevarandet och skötseln av geotoper i landskapet är inte bara av intresse för växter, fiskar, fåglar, däggdjur och insekter, det är även viktigt för förståelsen över den geologiska historien. Från studier av geoelement och geoprocesser fås kunskap om hur vår jord har skapats och formats, av exempelvis inlandsisar, och är enda sättet för oss att ta reda på hur och till vilken grad människan påverkar klimatet och även hur vår jord kommer att bete sig i framtiden och vilka åtgärder människan behöver ta för att kunna hantera en planet i förändring.

Geotoper är även viktiga för förståelse över människans historia. För att få en helhetsbild över vår historia krävs en förståelse för landskapet omkring oss och hur det har bildats. Geotoper som de mäktiga genombrotten i Flostaåsen är lämningar och bevis från en tid då Uppland hade en helt annan landskapsbild än den vi har idag. Förutsättningar för de bosättare som kom hit för över tusen år sedan var således helt annorlunda på grund av den rådande landskapsutveckling.

Även socialt kan upptäckandet av Hårsbäcksdalens geodiversitet vara ett nytt sätt att umgås och njuta av naturen. Med exempelvis geologiska informationsskyltar eller informationshäften som beskriver områdets geodiversitet skulle man ge allmänheten en chans att lära sig förstå flera

aspekter av vad Hårsbäcksdalen har att erbjuda.

11. Slutsats

Hårsbäcksdalen bildades initialt av inlandisen som för ca 10000 år sedan smälte undan och lämnade moränformationer och den magnifika Flostaåsen efter sig. Under landhöjningen blev stora mängder vatten isolerade av Flostaåsen och bildade två stycken sjöar. Dessa avtappades senare genom åsen och bildade mäktiga raviner varav den mäktigaste bildades längs med Flostaåsen och eroderade fram Hårsbäcksdalen. Hårsbäcksdalen formas fortfarande men i dag främst utav Örsundaåns meandrande och sluttnings- och erosionsprocesser.

Hårsbäcksdalen och Örsundaåns övre dalgång fullkomligen sprudlar av geodiversitet, från inlandsisens avlagringar som Flostaåsen och varvig glaciallera, till fluviala geotoper som

meanderbågar, nipformationer, terrasseringar och pools- och riffles-sekvenser. Dessutom hittas sidoraviner, naturliga källor och två stycken genombrott genom Flostaåsen.

Varken Uppsala länsstyrelse eller Heby kommun får fram tillräckligt med information om geodiversiteten i området. Med informationshäften, eller tydliga informationstavlor utsatta i dalen som beskriver de olika geoprocesserna och geoelementen, skulle man inte bara öka allmänhetens kunskapen om geologi och geodiversitet utan även öka intresset för dalen från skolor i form av studiebesök och från geoturism-branchen. En ökad förståelse över geodiversitet och dess koppling till biodiversitet är även nödvändig för att säkerställa bevarandet av Hårsbäcksdalen och

Örsundaåns övre dalgång.

12. Tackord

Jag skulle vilja rikta ett stort tack till min handledare Magnus Hellqvist för hans hjälp och stöd under projektets gång, såväl vad gäller innehåll till upplägg samt i fält och inför IR-analysen. Jag vill även tacka Maria Forslund på Uppsala länsstyrelse som har bidragit med värdefull information om Hårsbäcksdalen samt Henrik Mikko på SGU som letade upp IR-bilderna över området. Sist men inte minst vill jag tacka Maria Lindkvist för hennes värdefulla insats som fältassistent, samt Anton Ericson för hjälp med alla figurer, korrekturläsning och stöd genom hela arbetets gång.

13. Referenser

13.1 Litteratur

Aronsson, M. & Hedenäs, L. & Lagerbäck, R. & Lemdahl, G. & Robertsson, A-M. 1993: Flora och fauna i Norrbotten för 100 000 år sedan. [Flora and fauna in the province of Norrbotten, N.

Sweden, 100, 000 years ago.] Svensk Bot. Tidskr, vol. 87, 241-253.

Bell, M. & Walker, M. J. C. 2005: Late Quaternary Environmental Change. Physical and Human Perspectives. Pearson Prentice Hall. Harlow, 348 s.

Bridge, J.S. 2003: Rivers and Floodplains. Forms, Processes and Sedimentary Record. Blackwell Science LTD. Oxford, 491 s.

Dury, G. H. 1969: Relation of Morphometry to Runoff Frequency cap. 9.II: Chorley, R. J.,

(Red.): Introduction to Fluvial Processes. Methuen and Co. Ltd. London, 218 s., 177-188.

English Nature, 2004: Geology and biodiversity - making the links. Peterborough, 15 s.

Fredman, P-O. & Hermodsson, Ö. 2004:16: Skog och Historia 2003. Inventering och granskning.

Enköpings, Tierps och Östhammars kommuner. Upplandsmuseet. Uppsala, 43 s.

Gray, M. 2008: Geodiversity: developing the paradigm. Proceedings of the Geologists' Association, vol. 119, 287-298.

Heby kommun, 2011. Hebyguiden 2011. Kommun Media. Borås, 26 s.

Heijkenskjöld, R. 2001: Landskapsutveckling i Uppsalatrakten. Naturkonsulten. Uppsala, 88 s.

Knighton, D. 1998: Fluvial Forms and Processes, a new perspective. Arnold. London, 383 s.

Lindström, M. & Lundqvist, J. & Lundqvist, T. 2000: Sveriges Geologi från urtid till nutid.

Studentlitteratur. Lund, 491 s.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, 1985:19: Naturvårdsplan för Västmanlands län. Västerås, 139 s.

Länsstyrelsen Uppsala län, Natura 2000, 2006: Bevarandeplan för Natura 2000-område, Hårsbäcksdalen SE0210346. 10 s.

Länsstyrelsen Uppsala län, opublicerat material: Förslag till skötselplan Hårsbäcksdalen 2008.

Skötselplan för naturreservatet Hårsbäcksdalen Heby och Enköpings kommuner.

Mikko, H. 1995: Fish and Seal Remains in Skattmansöådalen – A Chronological and Palaeoenvironmental Evaluation of the Find. Opublicerad licentiat avhandling vid institutionen för Geovetenskap, Kvartärgeologi, Uppsala Universitet, 77 s.

Nilsson, G. 1974: Geomorfologi – Exogena processer. Uppsala Universitet, Naturgeografiska instutitionen, avdelning för naturgeografi. Uppsala, 116 s.

Nordiska Ministerrådet, 2000:8: Geodiversitet i nordisk naturvård. Köpenhamn, 149 s.

Olsson, P-E. 1986: Naturområdet vid Flostaåsen en geomorfologisk inventering. Opublicerad C-uppsats i Naturgeografi vid Naturgeografiska institutionen, Uppsala Universitet, 35 s.

Petts, G. & Foster, I. 1985: Rivers and Landscape. Edward Arnold. London, 274 s.

Richards, K. 1985: Rivers, Form and processes in alluvial channels. Methuen and Co. Ltd. London, 361 s.

Santucci, V.L. 2005: Historical perspectives on Biodiversity and Geodiversity. Geodiversity and Geoconservation, vol. 22, 29-34.

Schumm, S, A. 2005: River Variablility and Complexity. Cambridge University Press. Cambridge, 220 s.

SGU, Sveriges Geologiska Undersökning, 2000: Behovet av en geologisk grundsyn i samhället, Sammanfattning av en rapport till Miljömålskommittén. Uppsala, 8 s.

Summerfield, M. A. 1991: Global Geomorphology. Pearson Prentice Hall. Harlow, 537 s.

Svantesson, S-I. 1999: Beskrivning till Jordartskartan 11H Enköping NV. Jordartskartor SGU serie Ae 131. Sveriges Geologiska Undersökning. Uppsala, 99 s.

Sveriges Nationalatlas, 2002: Berg och Jord, Vällingby, 208 s.

Tarbuck, E. J. Lutgens, F. K. 2008: Earth an introduction to physical geology. Pearson Prentice Hall, Upper Saddle River, 714 s.