Docent i statsvetenskap Mittuniversitetet
E-post: niklas.bolin@miun.se Twitter: @NiklasBolin
Figur 1.
Svenska partisympatisörers förtroende för Donald Trump
Källa: Pew Research Center, Global Attitudes Spring 2019 Dataset.
Förtroende för Trump på den internationella arean Förtroende för Trumps politik för att minska invandring
Splittringar
57 Men om vi för stunden bortser från dessa skillnader är det
tydligt att det finns centrala ideologiska och väljarmässiga överlappningar mellan Republikanerna och Sverigedemo-kraterna under Trumps respektive Åkessons ledning. I vad mån denna likhet förstärks eller försvagas efter att Trump lämnat den politiska scenen får framtiden utvisa, men givet att Trump snarast ska ses som ett symptom och inte en orsak till Republikanernas förändring kan vi nog förvänta oss att de sverigedemokratiska väljarna inte heller 2024 kommer att ge sitt stöd till Joe Biden.
Splittringar
Kapitel 4
59 Donald Trump framställs ofta som en olycka för USA med sitt
sätt att så split i varje fråga, sina lögner, sin fixering vid sin egen person. Så det är naturligt att tänka att nu är det över, nu blir det en tid av korrigering och återgång till det vanliga.
Men revorna i det amerikanska samhället kommer inte att försvinna med Trump. Nobelpristagaren i ekonomi Joseph Stiglitz har beskrivit hur ojämlikheten har skenat under de senaste årtiondena. I princip hela den ekonomiska tillväxten har hamnat hos den enda rikaste procent av befolkningen som nu äger 40 procent av kapitalet. De ojämna maktrelatio-nerna försvagar till slut staten så långt att demokratisk styr-ning blir omöjlig. Stiglitz beskrev 2012 ett USA på väg mot att bli dysfunktionellt på ett sätt som påminner om situationen i Jamaica, Uganda eller Filippinerna. Riskkapitalisten Warren Buffet beskriver tillståndet som resultatet av ett klasskrig och konstaterar: ”min klass vann”. Så Trumps ankomst var ett symptom mer än en olyckshändelse.
Men ojämlikhet borde ju bana vägen för mer politik för att utjämna klyftorna. I stället fick man en stark höger i om-råden som drabbats hårt av industrinedläggning, utflyttade jobb, miljöförstöring och minskande befolkning, en ilsken motståndare till en stor/stark stat. Den hämtar mycket av sitt stöd från grupper som kunde vinna på en stat som kan jämna ut inkomster och ge stöd åt svaga regioner osv. I t.ex. Louisia-na där rörelsen är stark, kommer nästan halva delstatsbudge-ten från federala bidrag. Antropologen Arlie Hochschilt kallar det ”the Great Paradox”; ju mer beroende människor är av staten desto mer tycks de hata den.
Hochschilt tillbringade fem år i Louisiana för att kunna beskriva den ”djupa” berättelsen i deras liv. En djup berättel-se är den som kommer ur människors känslor av hopp, oro, stolthet, skam och rädsla. Det är en bild av hur den amerik- anska drömmen om att individen skapar sin egen lycka har gått i kras. Ungefär så här ser Hochschilt den: alla står i ett led uppför en kulle och på andra sidan krönet väntar den Amerikanska Drömmen. Du vill röra Dig uppåt, Du har slitit hårt, Du har varit hederlig, skött Dig själv utan att ta hjälp.
Du har slitit ut kroppen, Du har sett Din väntade pension minska. Men kön rör sig nästan inte, har den till och med stannat? Några får gå före, vilka är dom? En del är svarta, andra immigranter, flyktingar, kvinnor, offentliganställda;
dom är line cutters, dom tycks ha fått fördelar som Du aldrig fick. Och Dina skattepengar förmedlas genom eliternas libera-la sympatier som Du inte delibera-lar. Staten har de facto inte skapt välfärd för Dig. Miljöpolitiken, där en sällsynt fågel kan bli viktigare mål för politiken än vad Du är! Klimatförändringen är det senaste stora påhittet som motiverar att jobben försvin-ner när fracking och oljeindustri hotas.
Dina egna ideal, Din tro på monogami och heterosexuali-tet och Din rätt att gå skjutklar för att försvara Din egendom är närmast föraktade. Du står utanför de nya värdering-arna, en redneck, okunnig och förödmjukad. Du blev till
slut en främling i Ditt eget land: ekonomiskt, kulturellt, demografiskt och politiskt hamnade Du utanför den stora moderniseringen som drivs av vad Du uppfattar som en vänsterliberal elit som försett sig. Deras dominans kommer utifrån, bortifrån och ”förstör” livet i det egna lokalsamhället.
Industriföretag har flyttat utomlands och tog med sig jobben, miljöförstöringen har i vissa områden ödelagt möjligheterna till jakt och fiske, delstatsregeringen har misslyckats med både jobben, miljön och ekonomin. Och den lokala kontex-ten med företagen, kyrkan och de medier som människor tar del av underbygger de här känslorna. Fox News sänder dygnet runt med exempel på hur Big Government ställer till det, och kyrkan strävar efter att hålla de gamla idealen intakta.
I den här djupa berättelsen drar inte privata företag på sig någon större ilska. Det är jobb som räknas. Det är staten som förstör. Det är inte så konstigt att en presidentkandidat som delar denna djupa berättelse framstår som en frälsare. Genom att regelmässigt avskeda topptjänstemän och skära ner på statsapparaten lyckades Trump hyfsat med det omöjliga att vara president i opposition mot staten.
Hur mycket av de här strömningarna känner vi igen i Sverige? I den senaste valrörelsen fick vi se partiledarna turnera på den svenska landsbygden. Det var länge sen sist.
De drevs av en plötslig insikt om att också här har en dröm försvunnit och att politiken behöver ta besvikelsen på lands-bygden på allvar. Det är känslan att landslands-bygden tunnas ut när jobb och service och sociala relationer lyfts ur lokalsam-hället och upprättas någon annanstans. Många upplever att gemenskaper har försvunnit, att deras egen hemtrakt har förlorat något viktigt. Också här en växande konservativ höger med starkt nostalgiska inslag. Den har drag av det som kultursociologen Bauman kallar Retrotopia, en slags vision riktad bakåt i tiden, en längtan efter en landsbygd som vi aldrig kan få tillbaka. Känslan av utanförskap känner vi igen och vi har liksom USA växande sprickor i välfärden. Så vi har absolut strömningar som skickar varningar. Men vi har inte starka krafter som pekar ut staten som problemet. Här finns mer av förväntningar och tilltro till välfärdsstaten. I Sverige formuleras landsbygdens problem i stället som en växande klyfta mellan land och stad. Det är ett väldigt svepande sätt att undfly att säga vad det egentligen handlar om; ekonomisk, kulturell, demografisk och politisk isärdragning. Den kan vi aldrig bota med fortsatt ökande inkomst- och förmögenhets-klyftor.