I Arvidsjaur kommun, två mil nordväst om Moskosel ligger Nilasjokk. Det avsattes 1954 som domänreservat, men ombildades 1997 till naturreservat (Länsstyrelsen i Norrbottens län, beslut 1997-01-10). Det består av samman-lagt 126 hektar, varav drygt 100 hektar är skogsmark, dominerad av tall;
resterande areal är myrmark och vatten. Ändamålet med naturreservatet är att bevara en naturskogsrest i ett område med vidsträckta hyggen.
I länsstyrelsens beslut beskrivs reservatet på följande sätt: ”Det sydvästra hörnet av reservatet utgörs av talldominerad skog av relativt välstädad ka-raktär. Invid avtagsvägen mot norr står en lappkåta som renoverats under 1996 och påverkan på skogen är störst i närheten av denna. – – Stubbar och ratade stockar efter dimensionsavverkning syns i större delen av sluttningen [nordsluttningen söder om vägen]. Oftast är det glest mellan dem och skogen uppvisar fina naturskogskvalitéer i form av liggande och stående död ved”
(Länsstyrelsen i Norrbottens län, beslut 1997-01-10). Den omnämnda kåtan, Nilaskåtan, ingick i det lappskatteland som Olof Larsson och hans familj använde under 1800-talet (Aro u.å.). Nilasvallen har dock troligen varit i bruk sedan 1700-talets mitt, som del i ett system av mjölkningsvallar. Förut-om kåtan så har även rengärdan, d.v.s. den timrade hagen där man samlade renarna för mjölkning, renoverats. Kåtans kulturhistoriska värde nämndes vid bildandet av naturreservatet.
Bortsett från den kunskapsuppbyggnad som renoveringen av kåtan inne-burit, så har forskning bedrivits i reservatet. En skogshistorisk undersökning visar hur skogsstrukturen i närheten av kåtan skiljer sig från strukturen i övriga delar av reservatet (Tabell 2; Östlund m.fl. 2003). Skogsstrukturen inom rengärdan avviker ännu mer. I studien har även träd med spår av bark-täkt, stig- och gränsmarkeringar samt inkilade pinnar inventerats och date-rats; medan kilarna endast återfanns i rengärdan så hittades huvuddelen av
barktäkterna på ett större avstånd från kåtan. Dessa skogsförändringar beror på det tidigare nyttjandet av platsen, och utgör på så sätt ett biologiskt kul-turarv.
Det skogssamiska nyttjandet och dess effekter på skogen är relativt okän-da. En undersökning, som den av Nilasvallen, ger därför värdefull kunskap om hur skogen nyttjades. Vid en jämförelse av de olika beståndstyperna kan man förstå hur vallen och området närmast den använts för vedtäkt, medan skogen längre bort använts för barktäkt (Östlund m.fl. 2003). Frånvaron av lövträd kan bero på näver-, löv- och vedtäkt, något som dock inte kunnat påvisas i den skogshistoriska studien.
Att det samiska skogsutnyttjande fortfarande är synligt höjer Nilasvallens redan höga kulturhistoriska värde. Eftersom skogen tillsammans med kåtan utgör ett sammanhållet kulturarv ska kulturmiljön ses och bedömas som en helhet. För att tillvarata Nilasvallens karaktär som skogssamiskt kulturland-skap föreslås följande åtgärder:
Tabell 2. Sammanställda resultat från den skogshistoriska undersökningen av skogsstrukturen runt Nilasvallen (efter Östlund m.fl. 2003). Träd som vuxit upp efter att vallen slutade användas ger en lägre medelålder i bestån-det runt kåtan och i rengärdan än i skogen längre bort, bestån-detta trots att de äldsta daterade träden i bestånden är nästan lika gamla.
Tall med spår efter barktäkt daterad till 1721 i Nilasjokk naturreservat, Lapp-land. Foto: Lars Östlund, SLU (Östlund m.fl. 2003).
Bestånds- Medelålder Grundyta Grundyta Stubbar Trädslags-typ (äldsta m2 ha-1; m2 ha-1; Antal ha-1
ålder) levande träd döda träd sättning % Tall Gran Löv
Runt kåtan14 139 (320) 19 0,025 113 85 15 0
Skog15 242 (343) 21 5 31 85 10 5
Rengärdan16 159 (318) 44 0 200 80 20 0
• Enligt den gällande skötselplanen för Nilasjokk naturreservat ska skogen utvecklas fritt (Länsstyrelsen i Norrbottens län, beslut 1997-01-10), d.v.s.
ingen skötsel får vidtas. För att de åtgärder som föreslås nedan ska kunna genomföras måste skötselplanen revideras. Eftersom det bara är området närmast kåtan, knappt tre hektar, som behöver en hänsynstagande sköt-sel, förstörs inte reservatets naturvärden. Däremot tillvaratas de kultur-historiska värdena, som annars kommer minska. Genomförda skötselåt-gärder ska dokumenteras på ett lämpligt sätt.
• Träd, framför allt granar, har vuxit upp i och utanför rengärdan efter det att vallen slutade användas. Står man vid kåtan, skyms delar av hagen och det är svårt att uppfatta hela kulturmiljön. Träden och uppväxande
Den restaurerade rengärdan på Nilasvallen i Arvidsjaur, Lappland. Några av de stora tallarna har kilar i stammen, för att ge stöd åt mjölktrågen som ställdes ovanpå dem.
Kåtan ligger några meter till vänster om hagen. Foto: Håkan Nilsson, Riksantikvarie-ämbetet.
lövsly i rengärdan och runt kåtan ska därför huggas och röjas bort så snart som möjligt.
• Den skogshistoriska undersökningen visar att mängden död ved samt an-delen lövträd och gran är mindre i beståndet runt kåtan än längre bort (Östlund m.fl. 2003). Denna skillnad kommer successivt försvinna om inte skogen närmast kåtan sköts. Skötseln ska baseras på forskningsresul-taten samt kompletterande dateringar av träden för att se vilka som vuxit upp sedan vallen slutade användas. Förslagsvis används veden från de borthuggna träden som bränsle, precis som man gjort tidigare. Skötsel-åtgärderna genomförs av Länsstyrelsen i Norrbottens län, som är förval-tare av området.
• Eftersom det biologiska kulturarvet är förgängligt behövs en strategi för att långsiktigt ta tillvara det. Samtidigt som uppväxande träd ska röjas bort runt kåtan, måste vissa tallplantor sparas så de kan växa upp och ersätta de stora, gamla tallarna när de dör. Den långsiktiga skötselstrate-gin arbetas fram utifrån kultur- och skogshistoriska överväganden samt skogsbeståndets förutsättningar, och tas med i reservatets skötselplan.
• Träden med väg- och gränsmarkeringar samt barktäkter berörs av sam-ma problesam-matik; de kommer försvinna om inte nya skapas. Men ett ny-skapande, bara för att få visuellt liknande spår, kan vara till större skada än nytta. Principen bör istället vara att en funktionell användning av tra-ditionella metoder, förslagsvis genom att märka upp naturreservatets gränser eller en kultur- och naturstig i reservatet med bleckade träd.
• De kulturhistoriska värdena i Nilasjokk behöver lyftas fram i informatio-nen om naturreservatet. Länsstyrelsen i Norrbottens län sätter upp en in-formationsskylt vid Nilasvallen där kulturvärdena, inklusive de biologis-ka, beskrivs tillsammans med naturvärdena. Här är det även viktigt att andra spår av människors vistelse i området, t.ex. stubbar och ratade stockar efter dimensionsavverkningar samt nya trädbleckor, förklaras.
Skötselåtgärderna, både varför de behövs samt vilka effekter de har på skogen, tas också med. Informationen kan på så sätt nyansera bilden av skogens olika värden samtidigt som upplevelsen av området kan för-djupas.
Kombinationen av ett restaurerat skogssamiskt viste, en skog med synliga spår av det tidigare nyttjandet samt en stor kunskap om platsens historik gör att Nilasjokk naturreservat har mycket stora kulturhistoriska värden. Ge-nom de förslagna åtgärderna kan dessa värden tillvaratas och göras
till-gängliga för besökande människor. Nilasjokk är ett biologiskt kulturarv över skogssamernas historia!