5.3.1 Allmänt om oklarhetsregeln i Norge
I Norge finns oklarhetsregeln lagstadgad i § 37 punkt 3 NAvtL:144
”For vilkår som ikke er individuelt forhandlet, og som inngår i en avtale mellom en forb- ruker og en næringsdrivende, gjelder følgende:(…)
3. Ved tvil om tolkningen av et avtalevilkår, skal vilkåret tolkes til fordel for forbruke- ren.”
Oklarhetsregeln tillämpades även innan den blev lagstadgad, vilket kan utläsas i fö- rarbetet till införelsen av § 37 NAvtL. I förarbetet påtalas detta samt att lagstadgandet inte skulle komma att förändra det nuvarande rättsläget.145
I norsk doktrin återfinns en något mer omfattande definition av oklarhetsregeln. Ett oklart avtal ska tolkas till nackdel för den som borde ha uttryckt sig tydligare, eller till nackdel för den som har haft störst ansvar och möjlighet till att kunna avvärja den oklara situationen.146 Den norske författaren Huser formulerar oklarhetsregeln som: ”En avtale bør i tvilstilfelle tolkes mot den av partene, som kan sies å ha størst ansvar for den uklarhet som har foråsaket tolkningstvilen”.147
Den norske författaren Arnholm för ett resonemang om att båda parterna måste ta lika ansvar för att avtalet är tydligt och riktigt, men att det inte är detta som oklar- hetsregeln går ut på. Arnholm menar att eftersom det oftast är en part som är starka-
144§ 37 NAvtL: ”For vilkår som ikke er individuelt forhandlet, og som inngår i en avtale mellom en forb- ruker og en næringsdrivende, gjelder følgende:
1. Ved anvendelse av § 36 skal det tas hensyn til forhold som nevnt i § 36 annet ledd. Senere inntrådte for- hold skal likevel ikke tillegges betydning til skade for forbrukeren med den virkning at et avtalevilkår som ellers ville anses som urimelig, blir ansett som rimelig. 2. Hvis ett eller flere avtalevilkår medfører en betyde- lig skjevhet til skade for forbrukeren i de rettigheter og plikter partene har etter avtalen, kan forbrukeren ved anvendelse av § 36 kreve at avtalen for øvrig skal være bindende for partene, dersom den kan bestå med uforandret innhold. 3. Ved tvil om tolkningen av et avtalevilkår, skal vilkåret tolkes til fordel for forbrukeren. 4. En næringsdrivende som hevder at et avtalevilkår er individuelt forhandlet, må godtgjøre dette. Med forbruker menes i denne bestemmelsen enhver fysisk person som ikke hovedsakelig handler som ledd i næringsvirksomhet.
Inneholder en avtale som har nær tilknytning til EØS-landenes territorium, en bestemmelse om at lovgiv- ningen i et land utenfor dette området skal anvendes på avtalen, gjelder bestemmelsen ikke for spørsmål om urimelige avtalevilkår mellom en forbruker og en næringsdrivende, hvis forbrukeren ved dette får en dårli- gere beskyttelse mot slike vilkår.”
145 Se Ot prp nr 89 1993-94 s. 10: ”Vi vil understreke at tolkningsregelen neppe medfører endringer i for- hold til det som allerede følger av uskreven norsk rett”.
146 Huser, Avtaletolking, s. 560 f. 147 A.a. s. 553.
Oklarhetsregeln i Danmark, Norge och Storbritannien
re i avtalsförhållandet så ska oklarheten tolkas till nackdel för denne.148 Huser påtalar att oklarhetsregeln är en kompletterande tolkningsregeln som bara tillämpas då inga andra tolkningsmetoder har gett resultat.149
5.3.2 Norsk praxis rörande oklarhetsregeln
I Rt 1952 s. 670 gällde frågan om ersättning skulle utgå till försäkringstagaren för att denne hade blivit rånad. Då Norge var ockuperat av Tyskland blev försäkringstaga- ren rånad av motståndsrörelsen. Försäkringsgivaren ville ej ersätta skadan med hän- visning till att den uppkommit i samband med krig. I Høyesterett påtalades att efter- som undantagsvillkoret inte var tillräckligt tydligt formulerat om vad som inte skulle omfattas av försäkringen så blev försäkringsbolaget ersättningsskyldigt.
Försäkringstagaren blev rånad och försäkringen hade under normala omständigheter täckt denna skada. I detta fall menade försäkringsbolaget att rånet skett på grund av att krig rådde i landet och att rånet ej då skulle ersättas. Detta undantag var inte tyd- ligt nog formulerat, därför skulle rånet ersättas oavsett denna omständighet.
I Rt 1980 s. 1037 tillämpades oklarhetsregeln också till försäkringstagarens fördel. Frågan gällde hur ett villkor för motoransvarsförsäkring skulle tolkas. Försäkringsta- garen orsakade en skada på bilen då denne körde rattfull och krävde ersättning av för- säkringsbolaget. Försäkringsbolaget nekade ersättning och hänvisade till undantags- villkoret. I detta påtalades att ersättning inte utbetalades då bilen framförts på ett fel- aktigt sätt. I fallet påpekade försäkringsbolaget även att om försäkringen skulle omfat- ta rattonykterhet så skulle premien vara betydligt dyrare. Enligt Høyesterett så var inte undantaget tillräckligt tydligt utan oklarhetsregeln blev tillämplig och drabbade därför den som skrivet undantaget, försäkringsbolaget blev ersättningsskyldigt. Radetzki påtalar detta fall som ett mycket tydligt exempel på oklarhetsregelns enor- ma räckvidd vid konsumentförsäkring. Försäkringstagaren har utfört en brottslig handling men detta har domstolen överseende med och går endast på oklarhetsre- geln.150 Fallet fick en märklig utgång eftersom ersättning skulle utbetalas till försäk- ringstagaren. I undantaget står att ersättning inte utbetalas då bilen framförts på ett felaktigt sätt. Brottsliga handlingar måste anses vara ett exempel på att bilen har fram- förts på felaktigt sätt. Dock så ansåg domstolen att det inte var tillräckligt tydligt for- mulerat med vad som skulle anses som felaktigt.
Gemene man är väl medveten om att rattonykterhet är en brottslig handling. Detta måste anses vara ett felaktigt sätt att framföra ett fordon på såsom avsett i försäk- ringsvillkoren. På grund av detta borde ej oklarhetsregeln ha tillämpats.
148 Arnholm, Alminnelig avtalerett, s. 132. 149 Huser, Avtaletolking, s. 565.
Oklarhetsregeln i Danmark, Norge och Storbritannien