NORMER OCH FÖRESTÄLLNINGAR OM KÖN

Män är överrepresenterade när det gäller arbetsrelaterade olyckor och dödsolyckor i Sverige (Arbetsmiljöverket, 2016b) liksom inom övriga Europa och många andra länder (Jensen med flera, 2014). Så är även fallet i USA där Bauerle, McGonagle och Magley (2016) genomförde en statistisk analys för att testa antagandet att män var överrepresenterade vid arbetsrelaterade allvarliga olyckor. Resultaten visade att män har ökad risk för allvarliga arbetsrelaterade olyckor jämfört med kvinnor inom samma yrke. En vanlig förklaring till överrepresentationen har varit att män har mer fysiskt krävande yrken än kvinnor, eller att normer och könsroller bidrar till en högre andel svåra olyckor för män. De poängterar därför vikten av att studera vilken roll kön har avseende skador och svåra olyckor eller dödsolyckor i framtida forskning. Även Jensen med flera (2014) understryker att det kan vara problematiskt att jämföra mäns och kvinnors olyckstal, eftersom den könssegregerade arbetsmarknaden inte tillåter en jämförelse där ”allt är lika”. Trots detta tycks det finnas ett samband mellan att vara man och ha ökad risk för arbetsrelaterade olyckor. Därför kan ett maktperspektiv fördjupa kunskapen om vilken roll genus spelar, vad kvinnor och män tillåts göra, hur de kan uppträda och hur de värderas (Kvande, 2003).

Könsmärkningen av yrken är en pågående process som påverkas av normer och värderingar i samhället. Vissa egenskaper anses vara maskulina och andra feminina vilket gör att olika arbetsuppgifter också könsmärks men detta kan variera över tid och rum (Ulfsdotter Eriksson, 2006). Det betyder att normer och förväntningar skapas som handlar om hur kvinnor och män förväntas uppföra sig inom en bestämd situation (West och Zimmerman, 2009). Dessa förväntningar påverkar individen på olika sätt och tvingar hen att förhålla sig

till dessa förväntningar. Det kan handla om förväntningar om vissa beteenden, attityder och förhållningssätt. Alla individer är aktörer på en arbetsplats och har olika strategier för att hantera sin arbetssituation och har dessutom olika möjligheter att påverka beroende på till exempel bakgrund, erfarenheter och utbildning (se också Abrahamsson och Gonäs, 2014; Amundsdotter, 2010;

Korvajärvi, 2003). Detta gäller inte minst för de personer, oftast män, som söker sig till mansdominerade yrken inom exempelvis jord- och skogsbruk, bygg, tillverkning och transport.

I sin klassiska bok ”Men and Women of the Corporation”

genomförde Rosabeth Moss Kanter (1977/1993) en genusanalys av arbetsorganisationer. Hon visade att kvinnor och män får olika villkor inom en organisation vilket resulterar i att de handlar och agerar på olika sätt. Hon menar att organisationens struktur, kultur och värderingar påverkar kvinnors och mäns möjligheter att agera.

I arbetsgrupper med mindre än 15 procent av det ena könet skapas lätt vissa föreställningar, beteendemönster och strategier som kan innebära problem för den grupp som är i minoritet, exempelvis synlighet och stereotypisering som i förlängningen kan leda till arbetsmiljöproblem. Detta innebär att inom både kvinno- och mansdominerade arbetsgrupper skapas beteenden, föreställningar och strategier som på olika sätt påverkar arbetssituationen och arbetsmiljön.

Maskulina egenskaper och identiteter

Trots att organisationer kan uppfattas som könsneutrala, lyfter ett flertal studier fram organisationer som maskulint kodade (Acker, 1990; Acker, 1998; Kelan, 2009; Kanter, 1977/1993; Wajcman, 1998).

Detta innebär att sociala praktiker som är rotade i mäns liv och erfarenheter tenderar att, genom ofta subtila och smygande sätt, privilegiera män och missgynna kvinnor (Ely ochMeyerson, 2010).

Dessutom beskrivs ofta vissa egenskaper som viktiga för att arbeta i mansdominerade yrken, men också som en förklaring bakom den höga andelen olyckor inom dessa yrken. Jordbruk är en av de sektorer som har den högsta andelen olyckor och dödsolyckor i Sverige (Arbetsmiljöverket, 2016a). Situationen är liknande i exempelvis Australien, där jordbruksarbete beskrivs av Liepens (2000) som associerat med en maskulinitet som kännetecknas av att vara ”tuff” och ”aktiv”. Den maskulineten har sin grund i det hårda utomhusarbetet som en ”riktig jordbrukare” möter.

Desmond (2006) i sin tur har genomfört en etnografisk studie i USA om varför vissa individer söker sig till riskfyllda yrken som

”vildmarksbrandmän” och hur de anpassar sig till farorna i sitt yrke.

Desmond visade att det inte handlade om äventyrslystnad utan

snarare om hur tidiga socialisationsprocesser från dessa unga mäns barndom och ungdomstid påverkar deras yrkesval. Det handlar om en maskulin glesbygdskaraktär (habitus) som söker ett igenkännande sammanhang där den kan utvecklas.

Ajslev med flera (2013) visar utifrån en intervjustudie inom byggsektorn att män ofta förväntas kunna utstå fysisk smärta och skador utan klagomål. Skador tas på allvar enbart om de allvarligt påverkar personens prestation. De menar att vissa former av traditionella arbetarklassmaskuliniteter (som understryker styrka, uthållighet och förmågan att motstå smärta), i kombination med ökad tidspress och produktivitetskrav, kan förklara överrepresentationen av muskuloskeletala arbetsskador samt svårigheterna att förändra säkerhetsarbetet inom byggsektorn.

I en dansk enkätstudie undersökte Nielsen, Hansen, Bloksgaard, Christensen, Jensen och Kyed (2015) sambandet mellan maskulinitet och säkerhetsöverträdelser, säkerhetsförbiseende samt prioritering av säkerhet bland ambulansförare och slakteriarbetare. Studien utgick från två förklaringsmodeller om maskuliniteter, dels den egenskapsbaserade, dels den normbaserade ansatsen. Den egenskapsbaserade förklaringsmodellen utgår från egenskaper som att till exempel vara ambitiös, dominant eller atletisk. Den normbaserade förklaringsmodellen handlar om att ansluta sig till traditionella maskulina ideal. Resultaten visade att arbetare som håller fast vid traditionella normbaserade maskulina ideal var inblandade i fler säkerhetsöverträdelser. De rapporterade också mer sällan till arbetsledare om åsidosatt säkerhet. Inga sådana samband hittades utifrån den egenskapsbaserade ansatsen. Trots att resultaten var samstämmiga mellan yrkesgrupperna visade det sig att slakteriarbetarna var mer traditionella än ambulansarbetarna, men slakteriarbetarna hade bättre säkerhetsbeteende och attityder. Detta kan ha två olika förklaringar, dels att slakteriarbetarna arbetade i en mer övervakad och kontrollerad miljö än ambulansarbetarna och dels att de arbetar med vassa knivar vilket innebär en omedelbar skaderisk om de inte är försiktiga. Forskarna drar slutsatsen att det är viktigt att använda normbaserade aspekter av maskulinitet vid analys av relationen mellan maskulinitet och säkerhetsutfall i stället för egenskapsbaserade teorier som inte visade starka samband till säkerhetsutfall.

Maskulina normer och kulturer

Den organisatoriska kulturen innehåller olika normer, praktiker, språk och värderingar som reflekterar den socialt konstruerade bilden av maskulinitet och femininitet. Dessa fungerar som en rad mer

eller mindre tydliga regler och normer om vem som ska göra vad, och vad som anses vara passande manligt och kvinnligt beteende (Gherardi och Poggio, 2001). För den enskilda individen kan det få konsekvenser i form av fysiska eller sociala sanktioner om han eller hon inte anpassar sig till gruppen (Acker, 1992; Andersson och Amundsdotter, 2014).

Iaucone (2005) har undersökt relationen mellan maskulinitet, arbetsmiljö och säkerhet inom byggsektorn i Australien. Resultaten visade att genusbaserade praktiker bidrar till att skapa en hierarki inom byggsektorn. Iaucone fann att den dominerande maskulina kulturen påverkade byggnadsarbetarnas attityder till arbetsmiljö och säkerhet vilket innebar att de inte var speciellt oroade för sitt välbefinnande. Det kan beskrivas som en hegemonisk maskulinitet där män förväntas vara tuffa, starka, dominanta, heterosexuella och risktagande. Genom aktiviteter som att tävla om vem som till exempel kan dra den tyngsta skottkärran deltar arbetarna i farliga eller livshotande aktiviteter som förstärker maskuliniteten och byggnadsarbetarnas plats inom den manliga hierarkin. Om däremot någon vägrar att utföra något farligt kan medlemskapet i den

dominerande maskulina kulturen ifrågasättas.

Johnston och McIvor (2004) beskriver hur arbete inom riskfyllda yrken som kolbrytning, järn och stålverk samt skeppsbyggnad i Skottland har skapat och förstärkt maskulina identiteter. De visar att socialiseringen under lärlingstid och lärlingsprogram påverkar hur man ser på säkerhet och hälsa. Dominanta maskuliniteter (som betonar styrka och seghet) kan påverka hur risker uppfattas och därmed hur de accepteras och normaliseras på arbetsplatsen.

Arbetare som inte var villiga att riskera sin egen säkerhet och hälsa sågs som veka och att de äventyrade ackordet. Johnston och McIvor menar också att andra maskuliniteter finns förutom den

”starka mannen” inom en i vissa fall komplex och motsägelsefull arbetsplatskultur där relationer, identiteter, attityder och beteenden varierade betydligt. Dessutom delade vissa kvinnor dessa ”manliga”

attribut, inklusive tävlingsinriktat och risktagande beteenden på arbetet. Forskarna menar att vinstmaximeringen äventyrar hälsan för både män och kvinnor.

I sin avhandling om gruvarbete lyfter Andersson (2012:3) fram hur gruvarbetare fortfarande upprätthåller ett yrkesideal med en ”machomanlighet med utgångspunkt i en maskuliniserad industriarbetartradition”. Det är en tradition som betonar praktisk kompetens och den manliga kroppens tåliga fysik. Runt denna maskulinitet förekommer också föreställningar om det farliga underjordsarbetet i en mytomspunnen gruva. De män som hyser

en sådan maskulinitet lyfts upp som ”riktiga gruvarbetare”, medan däremot kvinnor och andra män som arbetar i gruvan underordnas som ”fjolliga”.

Ericson (2016) visar från en studie inom den svenska

räddningstjänsten hur maskulina kärnvärden reproduceras inom organisationen vilket inverkar på varför kvinnor mer eller mindre exkluderas från yrket. Resultaten visade att det inte är övermod eller hjältemod som krävs för att bli betraktad som en bra brandman. I stället handlar machobilden snarare om att ”riktiga” brandmän vet att professionalism handlar om teamarbete och att inte utsätta sig själva eller andra för risker.

I en studie vid den brittiska polisen visar resultaten från enkäter och intervjuer hur arbetspraktiker interagerar med skapandet av en yrkesmässig identitet kännetecknad av bland annat långa arbetsdagar och övertidsarbete. Vidareutbildning i yrket och möjligheter till befordran skapar en maskulin hjältekultur och en känsla av kallelse (mission), att man ska genomföra arbetet utan att klaga (Turnbull och Wass, 2015).

Kvinnor i mansdominerade yrken möter maskulina kulturer

Maskulina normer och kulturer kan också påverkas av att kvinnor börjar arbeta inom mansdominerade yrken. Bara genom sin närvaro på traditionellt manliga positioner kan kvinnor utmana genusordningen. Gherardi och Poggio (2001) menar att dessa kvinnor befinner sig i tvetydiga situationer där de ska anta manliga beteenden samtidigt som de ska bevara sina kvinnliga karaktärsdrag. För att bli accepterade i en sådan kontext måste kvinnor antingen anta den dominerande normen utan att utmana den, eller inte göra det och då riskera att uppfattas som ett hot (Ahl och Marlow, 2012). Utifrån sin minoritetsposition kan de

dessutom möta motstånd på mansdominerade arbetsplatser (Kanter, 1977/1993). Abrahamsson (2000) fann till exempel att män kan vägra att arbeta i samma arbetslag som kvinnor. Bastalich med flera (2007) visar i sin tur hur maskulina normer tar sig uttryck på ett flertal mansdominerade arbetsplatser. De intervjuade ingenjörerna beskrev en intolerans mot olikheter som innebar att kvinnor, eller vem som helst som inte anpassar sig till strikt maskulint uppförande, betraktades som outsiders eller främlingar. Dainty med flera (2004) menar att det fortfarande finns en mängd utmaningar och hinder för kvinnor och etniska minoriteter inom byggbranschen. Det är inte ovanligt med diskriminerande beteenden från den huvudsakligen vita, manliga arbetsstyrkan. Dessutom förekommer fortfarande informell rekrytering, uteslutande nätverk och en tävlingsinriktad

kultur. Paap (2006) gjorde fältstudier inom byggbranschen där hon under två år arbetade som snickarlärling. Hon beskriver hur hon som kvinna behandlades som ett objekt som mäns maskulinitet mättes emot: Män som vill visa sig som överlägsna henne som kvinna kunde uppträda förolämpande och fientligt.

I en kvalitativ studie inom byggsektorn beskriver Watts (2007) kulturen på byggarbetsplatser som hierarkisk och grabbig, och dessutom förekommer sexuella trakasserier. Kvinnorna upplever detta som hotfullt, men har svårt att utmana dessa normer eftersom de riskerar att bli uteslutna ur byggarbetslagets gemenskap. Detta förhållande understryks av Eveline och Booth (2002) från en

intervjustudie med gruvarbetare och ledare i Australien. Resultaten visade på subtila former av sexism och öppen fientlighet mot kvinnorna men också hur kvinnorna gjorde motstånd mot dessa diskriminerande praktiker. Även Saunders och Easteal (2013) fann i en australisk intervjustudie diskriminering och sexuella trakasserier mot kvinnor inom en rad olika yrken. Men, dessa diskriminerande handlingar var vanligast i traditionellt manligt kodade yrken som jordbruk och gruvarbete. Det kan med andra ord förekomma svårigheter för kvinnor att arbeta i mansdominerade yrken som kan hänga samma med könssegregeringsmönster i dessa organisationer. Lindgren (1985) menar att ett ”könsmaktssystem”

aktiveras när kvinnor börjar arbeta i en mansdominerad organisation. Detta aktiveras bland annat genom att kvinnor konkurrerar med män om samma arbete. Männen kan då uppfatta kvinnorna som en avvikande grupp i sammanhanget, vilket i sin tur kan leda till en intressekonflikt mellan könen. I Lindgrens studie om verkstadsarbetare betonade de manliga arbetarna en fysisk överlägsenhet i förhållande till kvinnorna genom att arbeta hårdare, spränga ackorden och att utsätta sig för mycket stora belastningar på ett sätt som gjorde att kvinnorna kom till korta.

Förändring av maskulina normer och identiteter

I takt med moderniseringstendenser inom olika manligt kodade yrken är det möjligt att utpräglade maskuliniserade yrkesidentiteter håller på att förändras. Ett exempel är brandsläckningsarbete som är fyllt med bilder av manlighet och maskuliniserade koder och värderingar som handlar om risker, fara, heroism, mod och fysisk och psykisk styrka. Till exempel menar Baigent (2005) att effektiv brandbekämpning är synonymt med att göra maskulinitet. Men under senare år har studier visat på en mer mångfacetterad bild som till viss del utmanar den traditionella bilden av brandmän och kraven på fysisk styrka (Olofsson, 2012; Ericson, 2011). I stället framträder andra kvaliteter som emotionell styrka, social förmåga

och en kollektiv förståelse av risker och ansvar. Från intervjuer med brandmän i Sverige visar Olofsson (2013) hur nya arbetsrutiner och ny teknologi bidrar till förändringar av de maskulina idealen inom brandmannayrket.

Ett annat exempel finns från Thurnell-Read och Parkers (2008) kvalitativa studie av 16brandmän vid en brandstation i Storbritannien. Yrket har traditionellt varit manligt kodat när det gäller de organisatoriska strukturerna, arbetsplatspraktikerna och de dagliga rutinerna. Brandförsvarsverksamheten har på senare år genomgått en omfattande förändring där personalen förväntas kunna kommunicera väl och ge samhällsservice och kundvård.

Thurnell-Read och Parkers (2008) undersökte hur maskulina koder och värderingar kom till uttryck bland heltidsanställda, manliga brandmän. Resultaten visade att yrkesidentiteten i huvudsak baserades på emotionell styrka, fysisk och teknisk kompetens och kollektiv förståelse av risker och ansvar. Gruppsolidaritet var också centralt för den maskulina identiteten. Men detta var inte lika tydligt bland kollegor med administrativa eller ledningsuppdrag, eftersom deras yrken inte var praktiska. Sådana ökade krav på aspekter som tidigare inte varit utpräglade för den rådande maskuliniteten kan göra att yrkesidentiteten håller på att ändras (Thurnell-Read och Parker 2008).

Gruvnäringen är också en sektor där maskulina normer kan vara under förändring. Abrahamsson och Somerville (2007) visade i en studie om gruvnäringen att trots att maskuliniteterna fortfarande är starka finns tecken på förändringar av vad som betraktas som manligt arbete, kompetenser och maskuliniteter. Ett kännetecken för en ny maskulin gruvarbetarkultur handlar om att det blir vanligare att sköta sin egen kropp vilket också går hand i hand med att fokusera på säkerhet. Även Andersson (2012) visar på förändringar där ”olika uttryck för manlighet ställs mot varandra”. Dels en stabil och oföränderlig manlighet och en mer reflekterande och flexibel manlighet som ger utrymme för individuella uttryck och som kan förändras och anpassas beroende på situationer i gruvarbetet.

Abrahamsson och Johansson (2006) påpekar i sin tur att den fysiska arbetsmiljön inom gruvnäringen i Sverige har förbättrats och antalet allvarliga olycksfall har minskat. Införandet av ny produktionsteknik, nya kontroll- och ledningssystem och organisatoriska förändringar påverkar hur människor skapar och återskapar identitet och kön.

Trots införandet av ny teknik är kunskap om berget fortfarande viktigt för de som arbetar kvar under jord. Men för de gruvarbetare som arbetar i produktionscentraler över och under jord blir

abstrakta kunskaper allt viktigare, som till exempel kommunikation

och förmågan att arbeta med människor. Den tidigare formen av gruvarbetarmanlighet och machobeteende utmanas, och gruvarbetaren måste förändra sin identitet och yrkesroll

(Abrahamsson och Johnsson, 2006; Abrahamsson med flera, 2015).

Även inom byggsektorn sker vissa förändringar. Agapiou (2002) fann i en studie inom den skotska byggindustrin en ökad acceptans för kvinnor inom icke-traditionella yrken. Han menar att vissa kulturella och patriarkala värderingar är under förändring.

Ely och Meyerson (2010) har i en fallstudie studerat arbetet på två oljeborrplattformar som efter att oljebolaget genomfört satsningar på att förbättra säkerheten lyckades skapa en kultur som oavsiktligt uppmuntrade männen att frångå konventionella maskulina

beteenden. I stället för att visa hur tuffa, skickliga och kallblodiga de var, vilket är typiskt för män inom andra farliga arbetsplatser, kunde arbetarna på plattformarna erkänna sina fysiska begränsningar, sina misstag och öppet visa sina känslor. Men arbetarna ersatte inte en konventionell maskulinitet med en okonventionell, utan forskarna visar, med utgångspunkt från West och Zimmermans (1987) teorier om kön som något som görs, hur organisationer kan rusta personalen att både ”do” och ”undo” kön i arbetet.

Multipla maskuliniteter och säkerhet på arbetsplatser

Connells (1996) begrepp hegemonisk maskulinitet (ledande maskulinitet) har haft stor betydelse för att definiera det mest framgångsrika sättet att vara man, eller snarare den maskulinitet som ger den största utdelningen och privilegierna i ett visst sammanhang. Men det kan förekomma flera olika typer av maskuliniteter inom en och samma organisation som tävlar om att vara det ideala, mest legitima sättet att vara en man (Jensen med flera, 2014). Även Martin (2001) poängterar att män utövar ett flertal former av maskulinitet. Exempelvis grundar vissa män sin maskulinitet på tekniskt kunnande medan andra grundar sin på fysisk styrka. Om vi antar att enbart hegemoniska former praktiseras, missar vi att se att inom varje grupp män praktiseras en rad olika maskuliniteter. Dessa olika maskuliniteter är sammanlänkade med olika maktpositioner beroende på

situationer, klasstillhörighet och etnicitet (Connell, 1996). Collinson (1992) beskriver exempelvis hur manliga industriarbetare

konstruerar vad som närmast kan kallas en motkultur och en arbetarklassmaskulinitet genom att ta avstånd från tjänstemän, ledning och kvinnor. En sådan arbetarklassmaskulinitet kan beskrivas som underordnad inom organisationer som inte står för status och makt. Sådana organisationer präglas i stället av en

exempel Andersson, 2012; Connell, 1995). Paap (2006) beskriver stora klasskillnader mellan män inom byggindustrin, mellan de som utför det praktiska arbetet (till exempel snickare) och arbetsledare.

Abrahamsson (2000) poängterar att den hegemoniska maskuliniteten formas bland män i vardagen, inom organisationer men också på en samhällsnivå, men att den samtidigt är osynlig och i vissa fall så osynlig att den i stället kan ses som kompetens.

Gherardi och Nicolini (2000) tar i sin studie inom byggsektorn upp hur säkerhet förhandlas mellan olika aktörer på en arbetsplats och att denna process hänger samman med olika maktstrukturer inom organisationer, till exempel genus. Jensen med flera (2014) menar att dessa olika former av maskulina uttryck påverkar säkerheten inom organisationer på olika sätt. De poängterar vikten av ett genusperspektiv, och framför allt om maskuliniteter, för att utveckla forskning om säkerhet. De menar att maskulina föreställningar tillsammans med sociala normer, kan medföra arbetsrelaterade olyckor. Risktagande och att framhålla kroppsstyrka är centralt för vissa former av maskuliniteter, och dessa kan bidra till att arbetare avstår från att be om hjälp vid exempelvis tunga lyft. Eldh (2004) visar på kopplingen mellan risk och maskulinitet från intervjuer och observationer under ett år på ett passagerarfartyg. Han visar på hur mäns villighet att utsätta sig för risker, och hur de tar över hanteringen av säkerhet, bidrar till att stärka maskuliniteten och därmed bidrar till andra maskuliniteters och femininiteters underordning.

Säkerhet, produktivitet och hälsa

Gherardi (2006) är en av de forskare som försökt att konstruera en teoretisk modell som kan visa hur genus och säkerhet samverkar och praktiseras i arbetssituationer. I en etnografisk studie har hon följt säkerhetsarbetet vid en byggarbetsplats. Resultaten visade att säkerhetstänkande var frånvarande i det dagliga arbetet till stor del på grund av kulturellt kodade föreställningar om maskuliniteter och klass. ”Riktiga” arbetande män följer inte alla regler och oroar sig inte heller öppet om säkerhet och hälsofrågor. Vid de tillfällen när frågor om hälsa och säkerhet togs upp bortförklarades detta ofta som något oundvikligt som kommer att inträffa i en tuff arbetsomgivning.

Gherardi menar att vad som är riskfyllt och hur detta ska hanteras

Gherardi menar att vad som är riskfyllt och hur detta ska hanteras