Normer och ideal

Inläggen i kategorin berör könsnormer, bland kvinnor och män. I kategorin återfinns försvarare och motståndare. Aspekter som tas upp är bland annat mäns rutiner för hårborttagningsrutiner i förhållande till kvinnors, och vad som anses attraktivt av det motsatta könet. Andra könsnormer än just kroppshår tas även upp, så som kvinnans roll i ett förhållande och de krav som ställs på båda könen.

Sändare 11:

Killar ska inte få ställa krav, visst är det så? Så fort vi har krav på er så är vi sexistiska talibaner, men ni har för fan krav på oss också. Han ska tjäna bra, han ska vara rolig, han ska ha många vänner och han ska ha vara hård men samtidigt mjuk. Ingen klagar dock på detta, trots att det också är väldigt svårt för många män att uppfylla.

Här kommer vi att benämna sändaren som “sändare” eller “han”, då det framkommer tydligt att personen bakom inlägget är en man.

Sändare 11 har i sitt inlägg svarat på ett tidigare inlägg om kvinnors rätt att göra vad de vill. Uppmärksamheten riktas nu mot det han anser är ojämställdhet mot män. Han påstår att när män har krav på kvinnor bedöms de som “sexistiska talibaner”. Sändaren har med detta uttalande skapat en ”halmdocka” (se s.20) och uppfinner således en motståndare vars åsikter ses som radikala och ogenomtänkta för att göra sina argument mer övertygande. Sändaren fortsätter med att lista egenskaper som kvinnor vanligtvis vill att män ska ha. Värt att påpeka är att egenskaperna, sändaren nämner, är

personlighetsdrag eller yttre faktorer, t.ex. många vänner eller bra lön. Det skiljer sig från vad de krav som ställdes på Eva. Det var till största delen utseenderelaterade kränkningar och påhopp. Det förefaller som om det finns stora skillnader mellan kraven som ställs på män och kvinnor i sändarens inlägg, men han tycks se dem som

jämbördiga. Vi kan se diskursen som ett exempel på en ojämn maktfördelning mellan könen. Det enligt Holmberg (2003, s. 23) på grund av att de har olika förväntningar på sig och olika regler att förhålla sig till.

Sändaren fortsätter med att påpeka hur kraven är svåra att leva upp till, vilket är en generalisering, enligt vår mening. Han påstår dessutom att ingen klagar på det faktum att det ställs krav på män, trots att han tidigare i sitt inlägg gjort just det. Holmberg (2003, s.92) menar att de flesta män inte ser sig som ansvariga för kvinnoförtryck i samhället. När detta påtalas upprörs sändaren och känner sig orättvist anklagad, något som stämmer med innehållet i Holmbergs text.

Sändare 12:

En kvinnas utseende är A och O. Hon borde skämmas, hela poängen med kvinnan är (och förblir) att vara så attraktiv som möjligt för att locka den mest framgångsrika mannen. Och mannens roll är att finna sig en ”trofé

/vandringspokal” som han kan låta andra män beskåda i avund och inse att han är ”alfahanen” ja detta kanske låter ”sjukt” för er vänstervridna flator - men så är det. En vis man sade en gång: ’jag gifte inte mig för kärlek, behövde en kvinna som kunde föda mina barn.’ Denna man borde respekteras och vördas.

Sändare 12 inleder med att påstå att utseendet är det väsentliga hos en kvinna genom att förstärka sitt budskap med frasen “A och O”. Hen fortsätter med att Eva borde skämmas då det, enligt sändaren, är kvinnans uppgift att vara attraktiv och locka en framgångsrik man. Sändaren använder ord som “locka” och “alfahanne”, vilka är begrepp som används främst när det talas om djurriket. Ett biologistiskt synsätt präglas av att könen ses som att ha olika egenskaper baserat på genetik snarare än samhällsstrukturer (Nationalencyklopedin, 2014b). Sändarens språkbruk och syn på relationer kan därför ses som något primitiva eller förlegade, vilket är vanligt förekommande inom

flashbackdiskursen. Sändaren bekräftar den förlegade synen på kvinnor genom att beskriva dem som “trofeér” och “vandringspokaler”. Hen menar att kvinnor är objekt för män att beskåda, vars enda värde ligger i att kunna få barn. Allt detta är tecken på att sändarens syn på könsroller är vad Holberg (2003, s.82) kallar för traditionella. Enligt vår tolkning bidrar det till att upprätthålla den antifeministiska diskurs som existerar i flashbacktråden. Sändare 12 tillägger också att det egna uttalandet kan ses som “sjukt” för några, som kallas för “vänstervridna flator”. Således är sändaren ändå medveten om att åsikterna kan uppfattas som kontroversiella i förhållande till det moderna samhällets värderingar. Sändaren använder begreppet “vänstervridna flator” som en nedsättande term för homosexuella kvinnor. Även individer med åsikter till vänster på den politiska

skalan blir en smädelse, som sändaren använder på sina meningsmotståndare, vilket ligger i linje med delar av diskursordningen på Flashback.

Sändare 13:

Aldrig hört om en man som blivit trakasserad/intervjuad av aftonhoran för att han rakat armhålan.. Uppmaning: do it!! Armhålehår som man kan spela fiol på är lika äckligt vems armhåla det än växer i!

Sändare 13 angriper Aftonbladet genom att benämna tidningen som “aftonhoran”, samt med att jämföra en intervju med att bli trakasserad. Flera andra inlägg i flashbacktråden har likaså varit kritiska till Aftonbladet som media och den kommunikativa händelsen, vilket tyder på att inställningen är kännetecknande för diskursen i tråden. Sändaren påpekar att hen aldrig sett att en man bli intervjuad på grund av rakade armhålor, och att hen anser att håriga armhålor är äckligt på vem det än är. Detta framförs genom en humoristisk jämförelse av Evas hår under armarna och fiolsträngar. Likt flera inlägg inom kategorin Påhopp använder sändaren satir för att indirekt kränka Eva. Däremot utmanar sändaren den dominerande diskursen i tråden, som tycks anse att endast

kvinnor ska raka sig under armarna, med sitt påstående att det är äckligt på båda könen. Den interdiskursivitet som Winther Jörgensen och Phillips (2000, s.77) beskriver finner vi i tråden, där olika synpunkter om normer för de båda könen existerar.

4.1.4 Dubbelmoral

I kategorin Dubbelmoral finns inlägg som visar en splittrad och motsägelsefull inställning. Flera påbörjar sitt inlägg med att påpeka att de inte vill vara elaka, men avslutar, trots det, med att kränka Eva. Flera sändare ser det som att en gräns har passerats när Eva självmant låter sig intervjuas i Aftonbladet, men att det var acceptabelt när hon visade sina armhålor i TV.

Sändare 14:

Hon må med all säkerhet vara både sexuellt hämmad och mentalt plågad då det är ganska uppenbart att hon saknar allt vad en attraktiv kvinna i dagens

samhälle kan tänkas att associeras [sic] med… Men trots sina defekter så kan man ändå inget annat än att ge aktuell kvinna en ordentlig dos med

högaktningsfullt beröm för att hon utan minsta förbehåll faktiskt vågar att vara sig själv och öppet stå för sina håriga armhålor…

I sitt inlägg börjar sändare 14 med att påstå att Eva är sexuellt hämmad samt mentalt plågad. Modalitet beskrivs av Winther Jörgensen och Phillips (2000, s.88) som att en person förbinds till sitt påstående. Påståendet vi beskrev i första meningen, från sändarens inlägg, visar på stark modalitet. Sändaren kan förmodligen inte “med all säkerhet” veta något sådant, eftersom artikeln inte på något sätt berör varken Evas sexualitet eller mentala tillstånd. Det handlar snarare om hur sändaren vill straffa Eva, vars handling, enligt diskursen i tråden, ses som en attack mot traditionella värden och normer. Eva förkroppsligar således fenomenet “hårig armhåla hos kvinnor”. Sändaren fortsätter nämligen med att hävda att Eva inte har några egenskaper, vilka kan klassas som attraktiva. Sändaren talar därmed för den dominanta diskursen i tråden som vill bevara de tidigare nämnda värdena. Sändaren påstår även att Eva lider av att inte anpassa sig efter normer om vad som anses som attraktivt för kvinnor genom att beskriva henne som “mentalt plågad”. Efter all kritik ger sändaren ändå Eva beröm för att hon vågar vara sig själv. Sändaren använder uttrycket “högaktningsfullt beröm”, vilket är ett intressant ordval då ordet högaktningsfull associeras med respekt, vilket sändaren med sina tidigare påståenden inte har visat. Ordet defekt används för att beskriva kvinnans brister, vilket är ett ord som kan associeras med varor och föremål snarare än människor, och är ännu ett exempel på ett inlägg där sändaren genom sina ordval nedvärderar kvinnan. Sändaren använder, som vi uppfattar det, genomgående ett högfärdigt språk, vilket tar fokus från kränkningarna i sig. Kritiken mot Eva kan därför, vid en första anblick, ses som lindrigare eftersom den döljs av omskrivningar. Det framkommer, vid närmare läsning, hur hårt sändaren kritiserar hennes beteende. Winther Jörgensen och Philips (2000, s.78) skriver att vissa diskurser har mer genomslagskraft än andra i specifika sammanhang. Det kan vi se i hur vissa sändare utmärker sig med högfärdigt språk som kan ha större genomslagskraft på specifika delar av forumet.

Sändare 15:

Jag tycke riofs [sic] inte hatet var befogat först eftersom hon knappast kan rå för att kameran filmar in henne och att ha orakade armhålor är, om än ruskigt osexigt, hennes ensak. Nu däremot har jag större förståelse för avskyn då hon uppenbarligen är ännu en exhibitionistist [sic] feminist som försöker göra en poäng av att vara så äcklig som möjligt.

Sändare 15 anser att hatet inte var befogat när Eva synts i TV, eftersom det var

oavsiktligt. Sändaren tillägger att även om hen själv finner orakade armhålor osexigt så anses det vara Evas ensak. Inlägget är ett tydligt exempel på hur de sociala

konstruktionerna framhäver det betydelsefulla i att vara sexig för det kvinnliga könet, samt hur det reproduceras i diskursen enl. (Holmberg, 2003, s.25). Dessutom kan ses hur den manliga homosociala gemenskapen kommuniceras implicit, då kvinnans roll syns tydligt i diskursen (Hirdman, 2002, s. 18). För sändaren har en gräns passerats när Eva väljer att vara med i Aftonbladet, och har därför större förståelse för det massiva hat som hon fått ta emot. Detta talar för att sändaren förväntat sig att Eva skulle skämmas över att hennes armhålor synts i TV av misstag, och ser det som en rätt att kränka henne när hon inte gjorde det utan istället lät sig intervjuas. Sändaren påpekar med modalitet (se s.20) att Eva är en feminist som försöker provocera med sina handlingar. Sändaren påstår också att Eva försöker “göra en poäng över att vara så äcklig som möjligt”, vilket skulle betyda att hon planerat att framkalla reaktioner med att låta sig intervjuas. I Aftonbladets artikel uttrycker Eva inga ideologiska förklaringar, utan påpekar att hon inte förstår varför händelsen väckt sådan anstöt (Svanberg, 2012). Slutligen använder sändaren “exhibitionistisk feminist” som ett derogativ för att beskriva Eva, vilket bidrar till att forma den antifeministiska diskurs som råder i flashbacktråden.

Sändare 16:

Jag tycker de är strongt av tjejen att gå med på att intervjuas. Själv hade jag skämts ihjäl och flyttat utomlands direkt efter melodifestivalen i lördags. Ser ofrächt [sic] ut med hår under armarna på tjejer, kan inte tycka de är attraktivt nånstans även om jag försöker. I synnerhet när håret är lite fuktigt. Japp, jag e själv av de kvinnliga könet.

Sändare 16 har i sitt inlägg utgett sig för att vara kvinna och kommer således betecknas som hon i texten. Sändaren inleder sitt inlägg med att framföra hur hon tycker att Eva varit modig som ställt upp i intervjun. Enligt sändaren är händelsen så pass generande att hon själv skulle valt att flytta utomlands framför att stanna kvar i landet. Enligt Ambjörnsson (2003 s.16) sker inte sällan bestraffning mot någon som bryter mot

normer, vilket kan vara orsaken bakom att vilja fly. Hon fortsätter sedan med hur det ser ofräscht ut när kvinnor har hår under armarna, ett argument som förekommit i ett flertal andra inlägg och som är en återkommande ståndpunkt i diskursen. Håret har upprepade gånger beskrivits som “äckligt” och “onaturligt” i tråden. Sändaren i det här inlägget

använder ett något mildare uttryck men kan ändå tyckas reproducera diskursen om håret som något onaturligt. Sändaren tar dessutom upp att hon inte tycker hår är attraktivt även om hon försöker tycka det. Meningens uppbyggnad talar för att hon för en kamp med att försöka övertyga sig själv om det attraktiva med hår under armarna. Det råder en viss interdiskursivitet (se s.20) och sändaren har förmodligen tagit del av en annan diskurs som har en mer tillåtande inställning till Eva och händelsen. Winther Jörgensen och Phillips (2000, s.77) beskriver att diskurser som blandas på ett konventionellt sätt upprätthåller den dominerande diskursordningen. Sändaren upprätthåller ändå den dominerande diskursiva praktik som uttrycker en negativ syn på händelsen trots att hon delvis försvarar Eva. Sändare 16 använder också sin position som kvinna för att ge kredibilitet åt sitt inlägg.

Sändare 17:

Jag vill inte vara elak, alla ska givetvis få vara hur dom vill, och även klä sig för den delen. Men gud förbannat vilken uggla till kvinna. Hon ser ut att vara utvecklingsstörd eller något :S

Eva jämförs med en uggla, vilket kan associeras med det förolämpande uttrycket

“rugguggla”, och på så vis antyds att hon är oattraktiv. Sändare 17 använder frasen “gud förbannat”, vilket kan associeras med religion, men används här sannolikt endast för att förstärka förolämpningen. Sändaren fortsätter med att hävda att Eva ser

utvecklingsstörd ut. En term sändaren använder som ett derogativ för att trycka ner Eva. Vi tolkar användandet av ordet “utvecklingstörd” som infantilt och omoget, en

förolämpning utan mer betydelse än att du ogillar individen. Det stämmer överens med resten av inlägget, som endast kan tolkas som ett uttryck för sändarens förakt för Eva. Det faktum att sändaren inleder med åsikten att alla ska få se ut hur de vill, samt påstår att hen inte vill vara elak med inlägget, blir motsägelsefullt då sändaren sedan direkt följer upp det med att förolämpa Eva. Däremot är det något som ligger i linje med Flashbacks diskursordning, där användarna uttrycker sig fritt. Sändaren utnyttjar den yttrandefrihet och fria miljö som diskursordningen kännetecknas av, och reproducerar den diskurs på Flashback där påhopp och kritik är vanligt förekommande (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s.80).

Sändare 18:

Jag stödjer kvinnors rätt att se ut precis som de vill, utan att behöva bli

trakasserade för att de väljer att exempelvis låta bli att raka sig. Jag stödjer även min egen rätt att tycka att håriga kvinnor är äckliga, utan att behöva rättfärdiga det genom någon sorts ideologisk förklaring.

Precis som i tidigare inlägg, av sändare 17, väljer sändare 18 att inleda med sitt stöd till kvinnors rätt att se ut som de vill, men i det här fallet tycker inte heller sändaren att kvinnor ska bli trakasserade för att exempelvis inte raka sig. Den inledande delen av inlägget kan placeras i diskursen som flera inlägg bland försvararna går att placera i, vilken kännetecknas av en mer tillåtande inställning till kvinnors beteende och normer överlag. Sändaren fortsätter med att betona sin egen rätt att få ha vilka åsikter hen vill om detta, ett ställningstagande som speglar den diskursordning på Flashback som står för yttrandefrihet. Utlåtandet kan tolkas som att sändaren ser ett samhälle som lider av åsiktsförtryck där hen slåss för rätten att ha åsikter, samtidigt som en dominerande diskurs skulle arbeta emot yttrandefrihet. Sändaren poängterar dessutom att hen inte behöver rättfärdiga sina påståenden med någon ideologisk förklaring. Således tar sändaren avstånd från all ideologi bakom sina uttalanden.

Bergström & Boréus (2012, s.359) beskriver begreppet subjektsposition som den position man agerar utifrån i en diskurs. Sändaren försätter sig själv i en

subjektsposition där hen ger sig själv makt genom att uttrycka hur ingen kan kritisera det hen just skrivit. Det råder en viss dissonans i att sändaren först uttrycker att ingen ska bli trakasserad för sina val, för att sedan förklara rätten till att tycka att Eva är äcklig. I och med sitt inlägg tycker sändaren dessutom att hen har rätt till att uttrycka den typen av åsikt. Det tyder på att hen inte helt kan särskilja mellan att ha en åsikt och att offentligt uttrycka samma åsikt. Sändarens uttalande, om att håriga kvinnor är äckliga, går därför emot tidigare påstående om kvinnors rätt till att se ut hur de vill utan att bli trakasserade för detta. Den senare delen av inlägget kan placeras i den

dominerande diskursen i tråden, som tydligt uttryckt sitt förakt mot Evas beteende. Sändarens inlägg innehåller en interdiskursivitet, där två olika diskurser artikuleras, och i högsta grad motsäger varandra.

5 Diskussion

I följande kapitel redovisas studiens resultat. Under rubriken diskussion kommer vi mer genomgående att tolka vår empiri utifrån våra teorier, främst Giddens

struktureringsteori, då vi anser att den passar bättre till att se strukturer i ett vidare perspektiv, vilket hjälper oss knyta sändarnas individuella texter till diskursordningar. Resultaten diskuteras efter kategorierna, som rubriceras efter det som framkommer mest tydligt i resultaten. I slutet av diskussionen sker en återkoppling till

datainsamlingsmetoden och begreppen reliabilitet och validitet. Uppsatsen avslutas med förslag på fortsatt forskning.