Erik Salvéns engagemang för ödekyrkorna och den medeltida kon
sten bottnade i hans barndoms- och ungdomsår. Han var prästson, född 1889 och uppväxt i Högsjö, Ångermanland.1 Fadern, kyrkoher
den Arvid Salvén härstammade från Västergötland. Han var kultu
rellt intresserad och under hans tid omtalas prästgården som en sam
lingspunkt för traktens sällskapsliv. Vid prästgården anlades en stor trädgård med orangerier, en ovanlighet i de ångermanländska trakter
na.2
I Högsjö socken stod en övergiven kyrka. Den sista gudstjänsten hade hållits 1789. Därefter hade den delvis ruinerats och lämnats åt sitt öde. För Arvid Salvén var det en styggelse, att ett historiskt mo
nument fick stå och förfalla. Han såg till att den reparerades och upp
fördes på förteckningen över byggnader som vårdades av församling
en. Den 3 maj 1908 kunde den återinvigas.3 Tre dagar senare fyllde Erik nitton år. Redan då var hans glödande intresse för den kyrkliga konsten väckt.
Salvén tog studenten i Härnösand 1910. Två år senare återfinns han i Lidens gamla kyrka, Medelpad, i full färd med att hjälpa kyrko
herden Lars Hoflin att planera även för denna kyrkas iståndsättande.
Med en ifver och ett in tresse öfver allt beröm lade han hand vid verket. Han gräfvde och rotade i gruset i kyrkans innandömen, så att dammet stod i högan sky, och blottade de begrafda postamen-ten till portarna i kyrkan och sakristi an, för att fa en bild af portalernas förra utseende. Uppe i kyrkans vedbod ly ckades han uppspåra några lämningar af bly band och dessa sammanhållande järntenar från de gaml a kyrkofönstren. Därigenom er hölls klar
het om dessas storlek och ut seende. Härförutom tillrät taskajfades genom hans försorg två af de gamla kyrkolåsen m.m.4
Erik Salvén studerade konsthistoria för Axel L. Romdahl, som sedan 1906 var intendent vid Göteborgs museums konstavdelning och do
cent i konsthistoria vid Göteborgs högskola. Genom de norrländska fältstudierna kom han även i kontakt med generationskamraterna i Uppsala. Det blev därefter vid Stockholms högskola, för Johnny
Roos-val, som han fortsatte sina studier.5 Han blev fil. lic. 1918 och dispu
terade 1923.
Salvén var en av de drivande krafterna bakom den rörelse under 1910-talet, som Anders Åman beskrivit under rubriken Den norr
ländska medeltidens upp täckts h is to ria.6 Tillsammans med bland andra Agnes Branting, Gerda Boëthius, Henrik Cornell, Martin Olsson, Si
gurd Wallin och Ingeborg Wilke (Lindqvist) deltog han i arrange
manget av tre utställningar på 1910-talet: Härnösand 1912, Hudiks
vall 1913 och Uppsala 1918. Det skedde under ledning av äldre mu
seimän och forskare som Curman, Roosval och Otto Janse. Dessut
om ansvarade Salvén själv för utställningen i L uleå 19217 och med
verkade i Göteborg 1923.
Till förberedelserna inför utställningarna hörde mycket omfattan
de inventeringsarbeten. Salvén inventerade bland annat Hälsinglands kyrkor i sällskap med Frans Rodenstam 1912. Bland fynden denna sommar fanns ett smutsigt tygstycke som visade sig vara ytterst värde
fullt. Det blev sedan ämnet för Salvéns doktorsavhandling Bonaden från Skog (1923). Salvén medverkade även i den så kallade snabbin
venteringen, som omfattade landets alla kyrkor, även ödekyrkorna.8 1919-1920 inventerade han hela Hälsingland och Ångermanland samt ett antal kyrkor i Gästrikland. 1927 ägnade han sig åt Jämtland och Härjedalen, som han arbetade sig igenom tillsammans med Brynolf Hellner.
Här kom just tillrättaskaffandet av förkomna inventarier, som han visat talang för redan i Liden, att bli en av hans största specialiteter.9 Många gånger nöjde han sig inte med att bara leta igenom kyrkorna, klockstaplarna och uthusbodarna. Han gav sig även ut i bygdernas bondgårdar på jakt efter försvunna föremål, som han därefter överta
lade de nya ägarna att skänka tillbaka.
Varken förr eller senare har någon känt Norrlands kyrkor så väl som Erik Salvén.10 Inte ens Henrik Cornell kan tävla med honom i det avseendet. Liksom Salvén deltog Cornell i arbetet med de kyrkli
ga utställningarna, liksom Salvén disputerade han i ett ämne som han då lärt känna. Cornells avhandling Norrlands kyrkliga konst under medeltiden kom 1918. Den är ett brett upplagt arbete, som täcker såväl arkitektur och bildkonst, som textil och guldsmide. Det är fres
tande att se skillnaden mellan deras avhandlingsämnen som en ka
raktärsskillnad. Där Cornell försöker greppa allt, ägnar sig Salvén åt ett enda föremål, om än med förgreningar ut i europeisk tradition.
När Cornell intresserar sig för de stora övergripande sammanhangen, är det detaljerna, var för sig men mest sammantaget, som är Salvéns passion.
De första åren efter disputationen ägnade sig Henrik Cornell åt att inventera Medelpads kyrkor för Sveriges kyrkor.11 Dessa publicera
des något senare. Men därefter lämnade han studiet av Norrlands kyrkor. Han valde att betydligt bredda sitt forskningsområde.
Erik Salven följde en annan väg. Genom den praktiska kulturmin
nesvården fördjupade han sina kunskaper om norrlandskyrkorna. På sina inventeringsresor lärde han känna de flesta i södra och mellersta Norrland. Naturligtvis ägnade han sig även åt att propagera för det som låg honom varmast om hjärtat: iståndsättandet av ödekyrkorna.
Genom kontakten med komministern Åke Gunnard i Trönö i Häl
singland, fick han sitt första uppdrag 1919. Han upprättade ett för
slag till kyrkans fullständiga restaurering, som sedan fastställdes av riksantikvarien. Dessutom fick han riksantikvariens förtroende att leda restaureringen som genomfördes sommaren 1920. Samma sommar besökte han som privatperson även Ramsele i Ångermanland och Oviken i Jämtland. På båda platserna verkade han för de gamla kyr
kornas återställande.12
Den museimannabana han valt tog sin formella början 1923, då han blev amanuens vid Statens Historiska Museum. På riksantikvari
ens uppdrag uppsökte han under de följande åren nästan samtliga socknar i mellersta och nedre Norrland där det fanns ödekyrkor.13 Salvéns upppgift var att väcka församlingarnas intresse för kyrkorna och konsten. Det gjorde han genom att hålla föredrag som ofta illu
strerades av skioptikonbilder. Därefter gällde det att skapa förutsätt
ningar för en restaurering. Det skedde genom att Salvén föreslog att en förening skulle bildas och att denna skulle verka för projektets finansiering. I några fall upprättade han även restaureringsförslag, ibland utarbetades de i samarbete med arkitekten Otar Hökerberg.
Slutligen verkade Salvén som arbetsledare och kulturhistorisk kon
trollant vid flera av restaureringarna. Projekten genomfördes i gott samarbete med prästerna i församlingarna. Salvén arbetade i riksanti
kvariens regi och det står helt klart att hans arbete var en del av ett medvetet tillvägagångssätt, där man systematiskt prövade olika ut
vägar för att kunna få till stånd så många restaureringar som möjligt.
Erik Salvéns verksamhet i Norrland var tämligen omfattande. Fle
ra av de restaureringar som Salvén på olika sätt var delaktig i behand
las i d e följande kapitlen. Dessutom ledde han bland annat restaure
ringen av Ramsele gamla kyrka 1923-1925 och utgrävningen av kyr
koruinen i Skog 1927.14 Under åren 1924-1927 var han knuten till friluftsmuseet Murberget i Härnösand. Där uppges han ha spelat en viktig roll för uppförandet av Murbergskyrkan, den museikyrka i sten som uppfördes på Murberget 1925-1929 och som utformades som en syntes av norrländska medeltidskyrkor.15 Kyrkan fick drag av Hack-ås i Jämtland, Njutånger i Hälsingland, Alnö i Medelpad och Ramse
le i Ångermanland, kyrkor som Salvén kände mycket väl. Dessutom byggdes kopior av s tigluckorna vid Trönö.
Därefter lämnade han den norrländska missionen för att tillbringa resten av sitt yrkesverksamma liv på västkusten. År 1928 blev han landsantikvarie i Halland och intendent vid museet i Halmstad. Han byggde upp verksamheten vid det nya museet som invigdes 1933.
Konsthistorikern och musei
mannen Erik Sal vén var den enskilda person som betydde mest för de norrländska ödekyrkornas återupprättan
de.
Men även här var kulturminnesvården ett stort intresse. Han pensio
nerades 1954 och flyttade då till Stockholm där han avled 1980. Sal-véns viljestyrka och uppfinningsrikedom är omvittnad och ledde till att det myntades ett talesätt om den cyklande museichefen i H alm
stad: "För Gud och dr Salvén är ingenting omöjligt".16 Efter att ha läst hans artiklar om Hanhals medeltidskyrka, är det lätt att förstå varför.
Vid Kungsbackafjorden i Halland låg ruinen av Hanhals gamla kyrka. När församlingens 1800-talskyrka brunnit 1936, drev Salvén frågan om att man istället för att restaurera den skulle återuppbygga medeltidskyrkan. Detta genomfördes verkligen. Den återtogs som för
samlingskyrka 1940. Då var den restaurerad och stora delar av dess ursprungliga inredning hade återförts. Man hade även lyckats rekon
struera det målade innertaket från 1764 av bräder som dels kom från Göteborgs konstmuseum, dels från församlingens kyrkstall som byggts invid den nya kyrkan på 1890-talet. År 1942 sattes också bräder från ett målat 1600-talstak upp i sakristian.17
Salvén lyckades även med den näst intill omöjliga uppgiften att rekonstruera Lidhults gamla 1700-talskyrka. Det var en träkyrka som revs 1 879. Virket köptes av en bonde i byn Prostköp och användes för att bygga ett bostadshus. När Salvén kom dit 1931 fann han bland annat kyrkans takmålningar uppspikade som innertak och väggar på husets vind.
Jag far tillstå, att det nästan gick runt i huvudet på mig. Så över
väldigad blev jag av det, som här mötte mig. Ärevördiga apostlagestalter och skö na änglahuvuden syn tes från vägg ar och tak omsvärma mig i mörkret. Stora breda bandornament voro blandade med bl. a. akantusrankor i grått mot rött och blått. Det hela verkade helt enkelt fanta stiskt. Den gamla kyrkans figura lt och dekorativt bemålade delar hade tydligen använts såsom bygg
nadsmaterial och samm anfogats utan hänsyn till sitt ursprung
liga inbördes sammanhang.18
Salvén försökte först få kyrkan rekonstruerad och återuppförd på ur
sprunglig plats. När församlingen inte ville medverka till detta, ville han flytta den till friluftsmuseet Hallandsgården. Till slut uppfördes den istället på badorten Tylösand utanför Halmstad åren 1949-1950.19
Även efter pensioneringen fortsatte Salvén sin gärning. Han var initiativtagare till rekonstruktionen av stavkyrkan i Skaga, Västergöt
land, som byggdes 1957-1958 efter ritningar av Erik Lundberg.20
Erik Salvéns intresse för att iståndsätta gamla kyrkor och återskaffa förkomna inventarier var livslångt. Hans verksamhet i Halland tyder på att hans entusiasm och upptäckarglädje inte mattades med åren.
Salvéns insats för de kyrkliga kulturminnena tog sin början bland Norrlands kyrkor. Här lades grunden för den fortsatta verksamheten och det var också här som hans livsgärning fick sitt mest konsekventa uttryck.