Norsk Folkehjelp

Norsk Folkehjelp (NPA) har funnits i Angola sedan 1989 och började arbeta med minröjning 1995 som ett resultat av fredsavtalet från novem- ber 1994. Sverige har stött minröjningsarbetet sedan starten och under strategiperioden har följande finansiering utgått:

– 1998–99: 12,3 msek – 2000: 11,5 msek – 2001: 11,0 msek

Förutom Sverige har även framförallt Norge, Holland, USA och Italien bidragit med finansiering. NPA är den absolut största minröjnings- organisationen i Angola.

Målgruppen utgörs av den krigsdrabbade befolkningen på landsbyg- den och krigsutsatta orter. Den svenska finansieringen har främst bidragit till en manuell minröjningsgrupp baserad i Malanjeprovinsen, men säkerhetsläget har gjort att NPA vid flera tillfällen tvingats omgruppera denna och andra minröjningsgrupper för att kunna fortsätta arbetet. Utöver denna minröjningsgrupp har Sverige även från år 2000 bidragit till finansieringen av en minröjningsgrupp utrustad med minhundar. Minröjning har utöver i Malanje också bedrivits i provinserna Moxico, Kwanza-Norte, Huíla, Cunene och Kuando Kubango.

Relevans

Angola har uppskattningsvis mellan 6–7 miljoner landminor och är därmed ett av de länder i världen med flest antal landminor. År 2000 rapporterades 963 minolyckor, varav 403 med dödlig utgång. De flesta minolyckor drabbar civilbefolkningen och då främst kvinnor och barn.

148 _{PRC – Programa de Reablitação Comunitária, ett resultat av den FN-sponsrade rundabordskonferensen i Bryssel 1995, samt}

Dessutom förhindrar minförekomsten exempelvis återflyttning och odling av mark.

I enlighet med landstrategin från 1999 koncentrerades det svenska stödet på humanitära insatser, men med en flexibilitet för rehabiliterings- och återuppbyggnadsinsatser.149 _{Utifrån detta perspektiv tedde sig NPA:s}

fokus på minröjning fortsatt relevant. Med en flexibilitet i implemente- ringen har man trots ökad militär aktivitet under perioden kunnat fort- sätta minröjning, om än på andra platser än de ursprungligen avsedda.

NPA har i största möjliga mån försökt arbeta med det nationella mininstitutet INAROEE, som har ansvar för nationell planering och koordinering vad gäller minrelaterade program och projekt. NPA har även sekonderat personal till INAROEE sedan 1995 via norsk finansie- ring. Trots detta har INAROEE ännu inte fullt ut lyckats leva upp till sitt mandat, vilket inneburit bristfällig nationell planering och koordinering (se även kapitel 2.1.2).

En utvärdering av NPA från år 2000 identifierade vissa brister, vilka därefter successivt har justerats i programmet. Framförallt gäller det vikten av att analysera den socio-ekonomiska effekten av minröjningen.150

Insatsernas fokus bedöms ha varit ändamålsenliga i förhållande till målgruppernas behov och den svenska landstrategin att ”på lång sikt bidra till att skapa förutsättningar för de övergripande målen”.151

Den svenska insatsen kompletteras väl av andra givares insatser.

Analys av prestationer

De primära specifika målen för NPAs minprogram är:

– ”to reduce the number of landmine- and UXO accidents in NPA areas of operation

– to contribute to (a) improved physical infrastructure in order to increase exchange of goods between and among communities; (b) improved livelihoods among the target groups; (c) more active involvement of local communities in rehabilitation efforts.”152

Under perioden juni 1998 till december 1999 röjde den svenskstödda mingrupp 1 ca 380 000 m2_{. Enligt programförslaget räknade man med}

att röja 350 000 m2 _{under en 12 månaders period, vilket innebär att man}

nådde den planerade prestationen, men på en något längre tidsperiod. Som orsak till en något sämre effektivitet anger NPA säkerhetssituationen, regniga väderförhållanden, logistikproblem samt svåra markförhållanden på många av röjningsområdena.153

Under år 2000 röjde mingrupp 1 ca 220 000 m2 _{mot planerade}

320 000 m2_{. Minröjningsgruppen med minhundar, som också finansiera-}

des av Sida under år 2000, röjde ytterligare ca 180 000 m2_{, något som ej}

planerats, vilket gjorde att man totalt sett röjde ca 400 000 m2 _{under året.}

Dessutom verifierade mingrupp 1 ca 123 000 m2 _{och ”hundgruppen” ca}

643 000 m2_{, d.v.s. verifiering av mark som dessförinnan röjts på rent}

maskinell väg. Viss försämring av kostnadseffektiviteten vad gäller min- grupp 1 uppstod enligt NPA p.g.a. gamla metalldetektorer, långa regn-

149 _{Landstrategi Angola, 1 januari1999 – 31 december 2001, s. 11 f.}

150 _{Cosgrave – Brown – Brusset, Review of the Norwegian Peoples Aid Mine Action Programme in Angola, (2000), s. 4.} 151 _{Sida, Landstrategi Angola, 1 januari1999 – 31 december 2001, s. 11.}

152 _{Norwegian People's Aid, Demining Proposal 2001 for the period 01 January 2001 – 31 December 2001, (2001), s. 9, 14.} 153 _{Norwegian People's Aid, Final Narrative Report June 1998 – 31 December 1999, (2000), s. 6, 15.}

perioder samt dålig tillgång till bränsle i Malanje. ”Hundgruppen” på- verkades negativt framförallt av väder- och markförhållandena.154

Sammanfattningsvis kan man konstatera att minröjning är en nöd- vändig men mycket farlig och långsam process. Med nuvarande takt kommer det att krävas decennier för att rensa landet helt.

Analys av måluppfyllelse

Det övergripande målet för NPAs minprogram är:

– ”to improve living conditions and quality of life of the target popula- tion in Angola”155

Det finns ingen utvärdering som enbart fokuserat på effekterna av NPAs arbete. Samtidigt konstaterar utvärderingen från år 2000 att minröjningen har haft positiva effekter på de lokala samhällena och därmed väsentligt förbättrat situationen för människor i samhällen som tidigare lidit av minerade områden.156

Utvärderingen från år 2000 underströk dock samtidigt vikten av att fokusera ytterligare på de socio-ekonomiska effekterna av minröjningen. Man lyfter fram tre grundförutsättningar för detta; (1) ”targeting” av minröjningsområden, (2) effektivitet i minröjningsarbetet samt (3) investe- ringar för att lokalbefolkningen ska kunna använda de röjda områdena. De två första grundförutsättningarna kan NPA till viss del påverka, men den tredje förutsättningen bygger i stor utsträckning på input från andra organisationer och myndigheter. Som en konsekvens av utvärderingen har NPA infört ett s.k. ”Task Impact Assessment System” som tillsam- mans med ökad koordinering och förbättrat samarbete med andra aktörer förväntas bidra till bättre resultat.157

Erfarenheter och slutsatser

I samband med övergången från humanitärt stöd till utvecklingssamar- bete kommer det att finns oändliga återuppbyggnadsbehov över hela landet. För att detta ska kunna genomföras finns motsvarande behov av minröjning. NPA har samtidigt under sin tid i Angola byggt upp en väl fungerande organisation för minröjning, inte minst genom att ta hänsyn till rekommendationer från genomförda utvärderingar. Utvärderingen från år 2000 konstaterar också att NPA åtnjuter ett mycket gott rykte i Angola. En stor del av tidigare internationellt rekryterad personal har dessutom successivt ersatts av utbildad angolansk personal, vilket också bör skapa förutsättningar för ett större lokalt ägarskap.

Även om regeringens kapacitet att planera och koordinera minröjnings- arbetet i Angola fortfarande är mycket svag bör organisationer såsom NPA kunna säkerställa både effektivitet i röjningsarbetet och god mål- uppfyllelse i lokalsamhällena. Parallellt har under det sista året ett antal aktiviteter påbörjats, både från den angolanska regeringens sida och från UNDP, för att säkerställa en bättre central koordinering (se även kapitel 2.1.2). Utifrån dessa perspektiv bör NPA vara väl lämpat för framtida svenskt stöd när man nu successivt går från humanitärt bistånd till åter- uppbyggnad och utveckling. Mot bakgrund av att minröjningsbehovet

154 _{Norwegian People's Aid, Sida-supported Projects, Final Report 2000, (2002), s. 3, 7, 13.} 155 _{Norwegian People's Aid, Demining Proposal…,s. 6.}

156 _{Cosgrave – Brown – Brusset…, s. 3, 54.} 157 _{Cosgrave – Brown – Brusset…, s. 48 f.}

kommer att finnas kvar under många år bör man också undersöka möjligheten till att skriva fleråriga avtal för att undvika ryckighet i finansieringen.158

2.4 Hälsostöd