Det Norske Veritas (DNV GL)

Materialet i detta avsnitt är valda delar av den studie som författaren använde i sin C-uppsats, vilken kan användas för utförligare beskrivning (Jonsson, 2012). Regelverket inleder med att tydligt definiera militära system som vapen, sensor samt strids- och eldledningssystem. Det anger även att redundans skall uppnås med dubblering, separering samt korskoppling.

Regelverket föreskriver att ägaren genomför en analys med hjälp av skaderadier vilka i första hand bygger på de av ägaren definierade hoten, om inte definieras skaderadien enligt följande:

Figur 7 Exempel på skaderadier ur DNV regelverk (DNV. 6.18, 2011, p. 10)

Rd= 0.4B (Formel 6)

 Rd=skaderadie

 B= Fartygets bredd

Genom att använda skaderadier kan sedan en första analys genomföras vad avser

stryktålighet. Modellen bygger på att allt inom skaderadien slås ut om inte speciellt skydd används. Analysen kan sedan ligga till grund för att designa stryktålighet i form av skydd, placering, separering samt redundans av olika system ombord (DNV. 6.18, 2011, pp. 9–11). Vad avser rörsystem skall det vara arrangerat och förlagt att effekten av stridsskador

minimeras. Då huvudmaskineriet eller annan viktig utrustning är separerade skall tillhörande rörsystem var tillika separerat. Detta innebär att intag samt utlopp samt servicetankar skall vara inom samma utrymme som utrustningen den försörjer (DNV, 2013, pp. 37–43). Bränsleledningar skall vara separerade mellan huvudmaskineri samt eldistributions-

anläggningar. Samtliga tankar ha redundans vad gäller pumpar samt rör att det är möjligt att transportera bränsle mellan dem (DNV, 2013, pp. 37–40).

Regelverket föreskriver att det minst skall finnas en pump för släck samt länsvatten i varje brandzon. Det skall även finnas två oberoende brandpumpar vilka skall var placerade en i fören samt en i aktern, vilka skall ha separat försörjning av el samt vatten.

Brandpostledningen skall vara förlagd som en ringledning runt fartyget för att hela fartyget skall kunna försörjas även om en skada uppstår. Länspumpar skall vara anordnade så att de verkar inom den zon eller vattentäta avdelning som den skall länsa eller verka inom (DNV, 2013, pp. 42–44).

Huvudfunktionerna för fartyget skall vara tillgängliga över tiden vilket innebär att:

 Enstaka fel i huvudsystem skall inte orsaka fullständig förlust av huvudfunktion

 Enstaka fel i hjälpsystem skall inte orsaka reducerad kapacitet i huvudsystemet. Ett örlogsfartygs huvudmaskineri skall ha en extra robusthet vilket säkerställs genom:

 Dubblering samt separering av system

 Placering i separata utrymmen.

Regelverket anger tre olika nivåer för design av maskinutrymmena för att möta krav på överlevnad;

 Basic, där all utrustning för framdrivning är placerade i samma utrymme

 Standard, där framdrivningsutrustningarna är åtskilda med vatten- och brandtät skott. Reducerad framdrivning skall vara tillgänglig efter brand eller vatteninträngning i ett av utrymmena.

 Enhanced, innebär att maskineriet är separerat i två brand och vattentäta avdelningar med ytterligare en avdelning emellan. Reducerad framdrivning skall finnas kvar efter brand eller vatteninträngning.

För konfigurationerna Standard och Enhanced utformning gäller följande:

 Framdrivningssystemen skall vara separerade från varandra med avseende på brand.

 Hjälpsystem för varje framdrivningsmaskineri skall vara arrangerad på ett sätt som uppfyller ovanstående krav.

Maskinsystem skall vara redundant byggda med avseende på:

 Framdrivning: Fartyget skall vara försett med tillräcklig mängd redundans som säkerställer framdrivning i händelse av ett enstaka fel i någon huvudkomponent som medger bibehållande av styrförmåga.

 Styrinrättning: Ett enkelt huvudstyrsystem skall vara kompletterat med ett reservsystem vilket skall kunna upprätthålla förmågan till att gira vid förlust av huvudsystemet.

 Eldistribution: Fartyget skall vara försett med redundans av eldistribution vid bortfall av huvudsystem vilket säkerställer styrning samt framdrivning (DNV, 2013, pp. 45– 47).

Vad avser eldistribution ombord på örlogsfartyg anger regelverket att särskild hänsyn skall tas till system vilka försörjer vapensystem samt system inom skyddstjänst som exempelvis

brandpumpar (DNV, 2013, p. 48).

Minimikravet på örlogsfartyg är två oberoende elkraftsystem. Varje system skall bestå av en generator samt en huvudtavla, distributionsenhet. Då ett av systemen slås ut skall det andra kunna vidmakthålla kraftförsörjning till de för fartyget specificerade viktiga funktionerna, både vad gäller framdrivning samt stridssystem. De två systemen skall vara installerade i separata vatten och brandtäta avdelningar med minst en avdelning mellan sig. I händelse av att det ena utrymmet samt det mellanliggande utrymmet blir vattenfyllt skall den kvarvarande generatorn och huvudtavlan vara fullt funktionella (DNV, 2013, pp. 50–52).

Huvudtavla och generator skall vara placerade i samma vatten- och brandtäta avdelning. Viktig dubblerad utrustning för fartyget skall vara matad med kraftförsörjning från separata huvudtavlor eller centraler vilka har matning från två kraftkällor (DNV, 2013, pp. 50–51). Det ställs krav på att det skall finnas möjlighet för nöddistribution av elkraft till viktiga förbrukare i händelse av skador på den ordinarie elektriska installationen. Den utrustning som regelverket avser vara nödvändig att försörja är: kommunikationssystem, framdrivning, brand och länspumpar, vapensystem för självförsvar samt skyddstjänstsystem. Nödmatning skall etableras i fören och aktern samt kablage skall förläggas på styrbord samt babords sida (DNV, 2013, p. 53).

3.3 Sammanfattning

Textanalysen av regelverken har identifierat ett antal olika typer av sårbarhetshöjande åtgärder vilka tidigare definierats som designprinciper i den teoretiska referensramen.

Textanalysen visar att det finns många likheter mellan regelverkan, dock har några skillnader identifierats vilka kommer att diskuteras nedan.

Den tydligaste skillnaden mellan de båda regelverken är att DNV´s regelverk inkluderar även militära system, om de definieras av ägaren, som viktiga eller kritiska. Detta innebär att även dessa system omfattas av de krav vilka återfinns rörande krav på separation och eller

redundans av framförallt försörjning av elkraft, ventilation och kylning. Någon sådan skrivning har inte återfunnits i Lloyds regelverk utan där hanteras endast de skeppstekniska systemen, navigationssystem samt system för civil sjösäkerhet.

Det återfinns stryktålighetshöjande åtgärder i Lloyds regelverk genom de notationer vilka behandlar olika typer av fysiska skydd mot verkan vilka beskrivits ovan. Lloyds

tillhandahåller även exempel på hur att uppnå minsta nivåer för att kunna erhålla olika skyddsnotationer. Regelverket definierar även, som inom exempelvis notationerna SP samt FP, olika typer av hot eller verkansdelar vilka det sedan utformas exempel utifrån. Dessa omfattar designlösningar, materialval och dimensioner för att kunna erhålla en lägsta nivå på det skydd som ägaren anser vara lämpligt. Därmed anses att regelverket tillhandahåller en form av vägledning vad gäller skydd mot splitter samt tryckvåg.

DNV´s regelverk har ett mindre antal notationer vad gäller fysiskt skydd. Regelverket definierar inte hottyper eller riktlinjer lika ingående som Lloyds. Dock föreskrivs en modell för hur beräkningsexempel ska genomföras med hjälp av skaderadier. Klassningssällskapet tillhandahåller därmed verktyg för att ägaren ska kunna genomföra beräkningar för att bedöma effekter från tilltänkta hot mot plattformen.

Vid en jämförelse uppfattas DNV´s regelverk tydligare än Lloyds vad avser krav samt

rekommendationer på redundans och separation av olika delsystem. Delsystemen utgörs bland annat av huvudmaskineri, elkraft, rördragning, pumpar för länsning och brandbekämpning. Detta tydliggörs av de olika konfigurationer vad avser framdrivningsmaskineri men även placering av brandpumpar samt generatorer och eldistributionsanläggningar. Kraven återfinns även då det handlar om förläggning av kablage vad avser elkraft ombord.

Kraven på separation av system upplevs vara på en högre detaljeringsnivå i Lloyds regelverk. Omfattningen utgörs av framförallt krav på huvudmaskineri samt elkraft vad gäller separering av funktioner. Kraven på redundans utgörs främst av att det skall vara uppdelat mellan olika utrymmen med ett mindre tydligt krav på separation i olika delar av fartyget. Utifrån det som är beskrivet i regelverket vad avser arrangemang av elkraft samt rördragning blir tolkningen dock att regelverken är snarlika. Lloyds föreskriver exempelvis att brand i en zon ej ska påverka eldistribution till övriga zoner, vilket tyder på att både kablage samt eldistribution behöver vara dubblerat samt separerat.

Det har därmed identifierats ett antal sårbarhetshöjande åtgärder i båda regelverken av

varierande grad vilka kan återknytas till den teori som tidigare redovisats. Delar av åtgärderna kommer att användas i den kommande simuleringen och redovisas i kapitel fem.

4. Simuleringens genomförande