5 Den svenska lagstiftningen
5.4 Nuvarande lydelse av 6 kap. 10 a § BrB
Straffbestämmelsen kontakt med barn i sexuellt syfte lyder enligt följande:
”Den som, i syfte att mot ett barn under femton år begå en gärning för vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10 §, träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt därefter vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till stånd, döms för kontakt med barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst ett år.”
Gärningen ska riktas mot ett barn under 15 år. Enligt 6 kap. 13 § BrB kan ansvar utdömas även om gärningsmannen inte insett men hade skälig anledning att anta att barnet var under 15 år. För att det ska kunna utdömas straffansvar ska det handla om att bestämma en träff i syfte att begå något av brotten i 6 kap. BrB som är uppräknade i paragrafen. Det ska alltså handla om att ha ett syfte att begå våldtäkt mot barn (4 §), sexuellt utnyttjande av barn (5 §),
92 Prop. 2008/09:149, s. 22-23.
93 Prop. 2008/09:149, s. 23.
32 sexuellt övergrepp mot barn (6 §), utnyttjande av barn för sexuell posering (8 §) eller sexuellt ofredande (10 §).
I förhållande till de övriga brottsrekvisiten krävs att det föreligger överskjutande avsiktsuppsåt. Avsiktsuppsåt är den mest kvalificerade uppsåtsformen och kräver att gärningen utförs med ett visst syfte. Gärningsmannen ska ha avsikt i relation till en följd, alltså att åstadkomma en förändring. Det innebär dock inte att gärningsmannen behöver värdera gärningen som positiv.94 Ett överskjutande uppsåt innebär att gärningsmannen ska ha ett uppsåt att göra något som sträcker sig utöver de handlingar som gärningsmannen genomför. Syftet med de handlingar som utförs finns alltid manifesterade i gärningsmannens tankar, vilka i regel är mycket svårt att bevisa. Handlingarna kan vara tecken på och bevisfaktum för denna avsikt men behöver inte vara bevis för den.95 Detta förekommer bland annat vid försöksbrotten där bedömningen utgår från avsikten för de fullbordade brotten. 96 I det här fallet handlar det om en förberedelse att utföra något av brotten som föreskrivs i 6 kap.
4, 5, 6, 8 eller 10 § BrB. I detta hänseende liknar den förevarande straffbestämmelsen försöksbrotten i 23 kap. 1 § BrB.
Prövningen av huruvida gärningsmannen haft ett sådant sexuellt syfte som krävs när överensstämmelsen träffas görs utifrån en helhetsbedömning där omständigheter kring mötesplatsen, parternas relation till varandra, åldersskillnad mellan dem, hur de har kommit i kontakt med varandra och innehållet i deras kommunikation med varandra kan vara av betydelse. Även andra omständigheter kan vara relevanta.97 Andra brott utöver sexualbrott kan också förekomma vid ett fysiskt möte. Kontakter som föranleder sådana brott kan dock inte på samma sett förutsättas ingå i en medveten strategi, varför en kriminalisering av sådana kontakter inte kan motiveras.98
Brottet förutsätter att ett möte mellan barnet och den vuxne bestäms. Ett krav på att ett egentligt avtal ska ha slutits finns dock inte. Vem som initierar överenskommelsen om att träffas har inte heller någon betydelse. Det kan även räcka med en gemensam viljeriktning om att mötas på en viss tid och plats. Ett exempel, som anförs i prop. 2008/09:149, på när kriteriet
94 Asp m.fl., 2013, s. 287-288.
95 Ds 2015:49, s. 103.
96 Asp m.fl., 2013, s. 399.
97 Prop. 2008/09:149, s. 46.
98 Prop. 2008/09:149, s. 28.
33 är uppfyllt är när den vuxne fått barnet att bekräfta att denne är ensam hemma och att det är underförstått att den vuxne därför ska besöka barnet.99
För att brottet ska anses fullbordat räcker det dock inte endast att träffa en överenskommelse om att träffas i ett sexuellt syfte. Det krävs även att den vuxne därefter vidtar en ytterligare åtgärd för att bekräfta den planerade träffen. Denna främjande åtgärd motiveras med att fall där förslaget om en träff direkt avvisas och avsikten således aldrig haft möjlighet att realiseras faller bort. På det sättet hamnar den kriminaliserade handlingen närmare den faktiska skadan.100 De åtgärder som åsyftas kan vara av olika slag och handlar om ageranden som typiskt sett skulle kunna anses främja att ett möte med barnet kommer till stånd.101 Exempel på en främjande åtgärd är att lämna instruktioner till barnet om mötesplatsen och färdsättet dit, att betala barnets resa eller boka ett hotellrum. Även att hyra bil för att ta sig till mötesplatsen eller, om träffen är planerad till att äga rum i gärningsmannens hem, att gärningsmannen befinner sig i sitt hem vid tidpunkten för träffen uppfyller kriteriet om en främjande åtgärd.102
Den främjande åtgärden ska vidtas efter att en överenskommelse träffats om ett sammanträffande.103 Det innebär att en åtgärd, såsom att boka ett hotellrum eller köpa en biljett till barnet, som vidtagits innan mötet bestämts inte ska ha samma betydelse som en åtgärd som vidtagits efteråt. Lagrådet menade att detta kommer innebära att det kan bli svårt för den vuxne att förstå när straffansvaret inträder samt att ett tillbakaträdande efter att den främjande åtgärden vidtagits inte blir möjligt.104 Regeringen menade dock att det är överenskommelsen om ett sammanträffande som är det avgörande momentet i händelse-förloppet och att den ytterligare åtgärden främst syftar till att bekräfta denna överenskommelse. En åtgärd som vidtagits innan överenskommelsen ska därför inte tillmätas samma betydelse. Det innebär att om en sådan åtgärd vidtas innan det att ett möte är bestämt måste den vuxne vidta ytterligare en främjande åtgärd efter det att överenskommelsen träffats.
Exempel på en sådan åtgärd är att bekräfta ett redan bokat hotellrum. Ett tillbakaträdande av den vuxne kan således endast göras under tiden mellan överenskommelsen och den ytterligare
99 Prop. 2008/09:149, s. 46.
100 Prop. 2008/09:149, s. 24.
101 Prop. 2008/09:149, s. 25.
102 Prop. 2008/09:149, s. 47.
103 Prop. 2008/09:149, s. 25 och 47.
104 Prop. 2008/09:149, s. 25.
34 åtgärden, vilket motiveras med att den bekräftande åtgärden innebär en förstärkt fara för barnet.105
Enligt 6 kap. 14 § 2 st. BrB ska ansvarsfrihet utgå då gärningen som beskrivs i 6 kap. 10 a § BrB uppenbart inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa åldersskillnad och skillnad i utveckling mellan den som företagit gärningen och barnet.
Preskriptionstiden för väckande av åtal är för kontaktbrottet två år eftersom maximistraffet är ett år, vilket följder av 35 kap. 1 § 1 p. BrB. Preskriptionstiden börjar löpa från den dagen det påstådda brottet har begåtts.
5.5 Avslutande kommentarer
Grunderna för ett införande av en självständig paragraf för grooming var att straff-lagstiftningen inte ansågs vara heltäckande gällande kontaktsökande av barn över internet.
Förslaget i Ds 2007:13 kan i ljuset av kriminaliseringsgrunderna vara minst sagt långtgående och svårmotiverade. En kriminalisering av kontakt med barn på ett sådant ospecificerat sätt skulle leda till betydande bevissvårigheter och således en ineffektiv lagstiftning. Straff-ansvaret blev, i den slutgiltiga utformningen, istället satt i ett något senare skede i processen.
Trots att paragrafen har tydligare rekvisit och att kriminaliseringen inte är lika långtgående har den visat sig problematisk på flera plan, något som kommer att presenteras närmare i nästa kapitel.