Ny  generation  av  hållbarhetsrapporter  i  finansbranschen:  omfattning  och  balans

5.3.  Ny  generation  av  hållbarhetsrapporter  i  finansbranschen:  omfattning  och  balans    

5.3.1.  Från  tre-­‐nivåsystemet  till  core-­‐alternativet    

Nästan alla de undersökta företagen är bland de första svenska finansbolag som började tillämpa GRI-riktlinjerna för att redovisa sitt hållbarhetsarbete. Alla dessa företag har därför erfarenhet av att ta fram hållbarhetsrapporter enligt den tredje generationen av GRI:s riktlinjer och har i praktiken upplevt kraven på att redovisa på en av de befintliga nivåerna, det vill säga A, B, C (GRI, 2011). Under intervjuerna poängterades det att tre-nivåsystemet tvingade företag att redovisa många oväsentliga indikatorer som ingen egentligen brydde sig om. Larsson beskriver G3-ramverket som ”en telefonkatalog av indikatorer, vilken företagen skulle ticka av för att möta olika nivåer”. Samma åsikt har SEB:s hållbarhetschef som tror att ingen egentligen var betjänt av att företag redovisade många indikatorer som inte är betydelsefulla. Dessa åsikter stödjer än en gång de slutsatser som Hespenheide och Koehler (2012) drar i sin studie och bekräftar intressenternas missnöje med hållbarhetsrapporternas innehåll som GRI refererar till i sin G4 Frequently asked questions (2014a).

Samtliga intervjudeltagare ser inget direkt värde i att redovisa i enlighet med comprehensive-alternativet och upplever att det är lättare att börja tillämpa GRI:s nya version om man använder core-alternativet. Det har uppfattats att valet av core-alternativet inte är betingat av att det innehåller färre antal generella standardiserade upplysningar jämfört med comprehensive- alternativet. Snarare handlar det om friheten att redovisa minst en indikator i stället för alla indikatorer för varje väsentlig aspekt (GRI, 2014a).

5.3.2.  Rapporternas  omfattning  enligt  G4      

Intervjuerna har inte visat att det finns något direkt samband mellan den nivå i GRI:s tredje generation som finansföretagen använde eller fortfarande använder och antalet resultatindikatorer som anses vara rimligt att redovisa enligt core-alternativet. Medan Swedfund som tidigare redovisade på nivån C+ med övergången till G4 drastiskt har minskat antal redovisade indikatorer, bestämde Swedbank och Nordnet som redovisade 2012 på C-nivån att inte kraftigt förändra antalet indikatorer i den rapport som efter ett år skapades enligt core-alternativet. Även

Handelsbanken som för 2013 redovisade på nivån B+ har inte några planer på att i framtiden reducera antalet redovisade indikatorer.

Man ska också ta hänsyn till de hygienfaktorer som två intervjupersoner pekade på. Så länge finansföretagen sköter dessa faktorer på ett bra sätt, det vill säga säkerställer regelefterlevnad och rapporterar kring den, får bolagen sin license to operate. Trots att det bara är Widebäck West från SEB och Thomas från Skandia som under intervjuerna uppmärksammade denna omständighet kan ett antagande göras att företagen i finansbranschen i större eller mindre utsträckning har sådana hygienfaktorer som de redovisar.

5.3.3.  Antal  indikatorer  i  G4-­‐rapporter:  slutligt  resonemang      

Observationen att det inte är sannolikt att GRI:s modifierade riktlinjer kan påverka antalet indikatorer i finansföretagens hållbarhetsrapporter stämmer överens med tidigare forskningsarbete (Purple Ivy & DNV GL, 2014), i vilket det har konstaterats att företagens hållbarhetsrapporter inte har blivit speciellt kortare med tillämpningen av G4-versionen. Man ska också ta hänsyn till att möjligheten att redovisa de aspekter som inte finns på GRI:s lista men som ändå anses vara väsentliga (GRI, 2013a) inte kommer att bidra till kortare rapporter. Swedbank har till exempel redan visat att den är villig att redovisa alla väsentliga aspekter även om några av dem inte kan hittas i GRI:s lista. Även Dahlqvist från Handelsbanken kan inte utesluta möjligheten att banken kommer att redovisa sina egna aspekter och indikatorer i fall de motsvarar de nyckeltal som anses vara väsentliga för bankens hållbara verksamhet.

5.3.4.  Triple  bottom  line  i  hållbarhetsbegreppet  i  finansbranschen  

Medan G4 syftar till mer kärnfulla hållbarhetsredovisningar ska hållbarhetsrapporter fortfarande återspegla triple bottom line-konceptet. Det betyder att det är viktigt att se till att företagens påverkan på alla de tre områdena, det vill säga ekonomi, miljö och samhälle, hållbarhetsredovisas (Elkington, 1998; GRI, 2011). Det kan dock diskuteras huruvida indikatorer som återspeglar dessa områden i GRI-riktlinjerna får redovisas i en jämn fördelning. Enligt Elkington (1998) är dessa tre områden lika viktiga. GRI-riktlinjerna kan anses underminera denna balans eftersom det är obestridligt att den sociala kategorin när det gäller antal möjliga indikatorer absolut är överlägsen (GRI, 2013a). Vidare kan det tolkas som en fara för själva triple bottom line-konceptet när GRI i sin G4 Frequently asked questions inte utesluter möjligheten att ett företag tar fram ”en rapport, vilken inte innehåller aspekterna från en eller flera kategorier” (GRI, 2014a, s. 16), det vill säga när miljöaspekter till exempel överhuvudtaget saknas.

De intervjudeltagare som representerar finansbranschen har visat en väldigt tydlig inställning när det gäller vikten av olika hållbarhetsområden. Trots det är de ense om att hållbarhetsbegreppet i finanssektorn ska tolkas inom ramarna av triple bottom line-konceptet som detta formulerades av John Elkington (1998). Enligt Thomas från Skandia är det viktigt ”att inte tappa de vedertagna hörnstenarna i hållbarhetsbegreppet, det vill säga en ekonomisk, miljömässig och social långsiktighet”. Det har upplevts att samtliga intervjuade experter är överens med Thomas då de hållbarhetsdefinitioner som diskuterades under intervjuerna i stort sett inte skiljde sig åt utan bara anpassades till företagens respektive verksamheter. Detta är ett bra tecken på att finansföretagens hållbarhetsredovisningar också kommer att bevara Elkingtons triple bottom line-koncept då hållbarhetsrapporterna har hållbarhetsbegreppet som sin grund.

5.3.5.  Ekonomiska  aspekter  i  triple  bottom  line  

relaterade till företagens ekonomiska påverkan saknar någon betydelse och därmed ligger på efterkälken när det gäller hållbarhetsredovisningen. Däremot redovisar alla de undersökta finansföretagen sina ekonomiska resultat samt indirekta ekonomiska påverkan oberoende av vilken generation av GRI-riktlinjerna som nuförtiden tillämpas.

Att samtliga undersökta finansföretag i sina hållbarhetsredovisningar tar upp de två ovannämnda ekonomiska aspekterna stödjer än en gång de observationer som gjordes under det amerikanska forskningsprojektet av Governance & Accountability Institute (Boerner & Coppola, 2014). De amerikanska forskarna drar slutsatsen om att de ovannämnda aspekterna är bland de mest populära i finansbranschens hållbarhetsredovisningar. Detta faktum ger en anledning till att tolka resultaten av min studie som att de svenska finansföretagen på intet sätt skiljer sig från finansföretagen i andra länder.

5.3.6.  Miljömässiga  aspekter  i  triple  bottom  line  

Av de miljöaspekter som samtliga undersökta företag tidigare redovisade enligt GRI:s tredje generation är det bara aspekter som är relaterade till energianvändning och företagens luftutsläpp som fortfarande anses vara väsentliga i hållbarhetsredovisningarna för 2013, vilka togs fram enligt G4-versionen. Användande av just dessa aspekter förklaras av att finansföretagens miljöpåverkan i större eller mindre utsträckning bara kan observeras inom dessa områden. De andra miljörelaterade aspekterna anses inte vara tillräckligt väsentliga för finansföretagen, vilket tydligt poängteras i Handelsbankens senaste hållbarhetsredovisning. Ett undantag är en ny aspekt som just har fyllts på i GRI:s miljökategori och är relaterad till utvärderingen av

leverantörsmiljöpåverkan. Introduktionen av denna aspekt i finansföretagens

hållbarhetsredovisningar förklaras av GRI:s fokus på leverantörskedjan som bland annat kännetecknar den fjärde generationen av riktlinjerna. Det har i sin tur lett till att företagen har fått möjligheten att redovisa den miljömässiga aspekt som anses vara väsentlig för en ny typ av primära intressenter, nämligen leverantörer. Särskilt kan upplysningarna om denna aspekt vara väsentliga för de potentiella leverantörer, som vill etablera affärsrelationer med finansföretagen. Samtliga intervjupersoner är ense om att det var innan finanskrisen 2008-2009 som mycket fokus låg på miljön. Huruvida finansföretagens miljöpåverkan fortfarande är väsentlig ur ett hållbarhetsredovisningsperspektiv är knappt en fråga för de svenska moderna finansföretagen. Det kan illustreras med Dahlqvists resonemang om betydelsen av att redovisa företagets miljöpåverkan. Han jämför Handelsbanken och Systembolaget och drar slutsatsen att redovisningen av miljöpåverkan absolut inte är en irrelevant fråga för de båda företagen men att det som spelar en större roll är vilka sociala konsekvenser företagens verksamheter leder till. Med det menas att bland kunderna till båda företagen finns det en liten del av populationen som inte klarar av att hantera företagens produkter på ett bra sätt. Det innebär att denna negativa sociala påverkan måste prioriteras och minimeras medan miljöpåverkan i detta sammanhang inte i samma utsträckning är väsentlig.

5.3.7.  Sociala  aspekter  i  triple  bottom  line  

Den uppåtgående trenden att flytta fokus i hållbarhetsredovisningen till de sociala aspekterna kan tydligt illustreras av Swedfunds erfarenhet, då nästan hela hållbarhetsdelen i företagets integrerade rapportering består av sociala aspekter. Medan Swedfund förmodligen erbjuder ett radikalt exempel på förändringar i fördelningen mellan de tre hållbarhetsområdena framgick det under intervjuerna att samtliga tillfrågade betonade vikten av samhällsrelaterade aspekter i hållbarhetsredovisningen till följd av GRI:s större fokus på väsentlighet.

Det finns flera faktorer som påverkar företagens ökande intresse för redovisningen av sociala aspekter. Framförallt är det samhällets allt större fokus på antikorruptionsarbete som företagen bör utföra. Intressenterna anser det vara ett av flera tecken på att ett finansföretag är en stabil institution, vilket i sin tur bidrar till intressenternas ökande förtroende för finansföretagen. Vidare är det den nya möjligheten att redovisa utvärderingsprocessen av leverantörernas arbetsförhållanden som G4 erbjuder inom ramarna för sitt fokus på hållbarhetsarbete i leverantörskedjan. Två av de fyra undersökta företagen som redan tillämpar GRI:s G4-version har inkluderat upplysningar om denna aspekt i sina senaste hållbarhetsredovisningar. Till sist är det finansföretagens stora fokus på produktansvarsaspekter som har uppmärksammats i studien. Att svenska finansföretag lägger en stor vikt vid de aspekter som inom produktansvarsområdet är relaterade till märkning av produkter och tjänster samt till marknadskommunikation och kundernas integritet stämmer överens med resultaten från Boerners och Coppolas forskning (2014). I likhet med det amerikanska forskningsprojektet visar denna studie att dessa aspekter hör till de mest populära i finansföretagens hållbarhetsredovisningar. Företagens stora fokus på produktansvarsaspekterna förklaras med att företagen i finansbranschen strävar efter värdeskapande för sina kunder, vilket gör frågan väsentlig om huruvida tjänsterna är relevanta för kunderna samt om tjänsterna överhuvudtaget tillför kundnytta.

5.3.8.  Balansen  mellan  triple  bottom  line-­‐indikatorerna:  slutligt  resonemang  

En möjlig orsak till att företagens ekonomiska resultat kommer att fortsätta redovisas av svenska finansföretag är att upplysningar om dessa respektive indikatorer redan finns i företagens årsredovisningar. När det gäller finansföretagens indirekta ekonomiska påverkan kan anledningen till att denna aspekt alltid redovisas vara att den handlar om företagens ”roll som deltagare eller agent i ett socioekonomiskt ombyte” (GRI, 2013a, s. 80), vilket med stor sannolikhet framförallt anses vara väsentligt för investerare och samhället i stort.

Studien visar att det finns en trend hos de svenska finansföretagen att med övergång till G4-versionen minska antalet redovisade miljömässiga aspekter. Att dessa aspekter i den svenska finansbranschen anses vara mindre väsentliga jämfört med sociala aspekter stämmer överens med slutsatsen som dras i det amerikanska forskningsprojektet (Boerner och Coppola, 2014). Larsson

från Swedfund berättar dock att det nyligen har börjat resas krav på fonder som gör stora

investeringar om att de ska ta ansvar för den generella utvecklingen av klimatet. Detta kan leda till att några företag kommer att börja rapportera koldioxidutsläpp i portföljen. Huruvida det tilltaget är rätt får då marknaden bedöma.

Produktansvar spelar en stor roll i finansbranschen. Det resulterar i att GRI:s The Financial Services Sector Disclosures (2013d), börjar användas i en allt större utsträckning då den innehåller de branschspecifika aspekter som kan tillämpas för att redovisa just finansföretagens produktansvar. Exempelvis redovisas Swedfunds resultat när det gäller uppfyllelse av hållbarhetsmålen 2013 med hjälp av aspekter och resultatindikatorer som representerar sektorsupplementet. Det är en stor förändring jämfört med hållbarhetsrapporten för 2012 som bara innehöll 50 procent av branschspecifika indikatorer. De andra undersökta svenska finansföretagen tillämpar aspekterna från supplementet för att komplettera de specifika standardiserade upplysningarna när det gäller produktansvars- och samhällskategorin. Trots det anser några av

intervjudeltagarna inte GRI:s The Financial Services Sector Disclosures (2013d) vara en perfekt

lösning för hållbarhetsredovisningen i finansbranschen. Anledningen till det är att indikatorerna från supplementet inte passar alla de företag som verkar i denna bransch. En väg framåt skulle kunna bli en förenkling av sektorsupplementet när det gäller anpassning av indikatorerna till finansföretagens olika verksamheter och storlekar.