En ny maskulin identitet

Connell betonar genom sin teori att maskulinitet är något som uppkommer vid särskilda tider och platser, och alltid är föremål för förändring.36 Det finns ett ökat behov av maskulina idealbilder, när religionen förlorat sin legitimitet. Vid sidan av den hegemoniska maskuliniteten uppkommer alternativ, om den homosexuella maskuliniten har varit huvudalternativet så finns det fler avarter.37 Genom något som Connell kallar en utvägspolitik är det möjligt för heterosexuella män att motsätta sig patriarkatet, och att finna vägar bort från den värld som består av hegemonisk och delaktig maskulinitet. Som Giddens antyder menar även Connell att social handling är kreativ.38 Genom genusöverträdelser tar män avstånd från en skillnadssymbolism, d.v.s. en motsättning mellan femininitet och maskulinitet.39 Genus är en struktur baserad på sociala relationer, och är därmed öppen för reformer. Från början handlade det mest om kvinnofrågor, men innefattar idag som bekant i lika stor grad maskulinitetsfrågor.40

36 Connell s.197 37 a.a. s.223-224 38 a.a. s.227 39 a.a. s.230 40 a.a. s.233

32

Social rättvisa i genusrelationerna innebär inte något krav på likformighet. Connell föreslår vidare att det är genom en avgenusifiering, - ett försök att demontera den hegemoniska maskuliniteten, som en rättighetsbaserad social rättvisepolitik kan uppnås, eftersom mönster av

skillnad/dominans är så djupt rotat i kulturen. Då den hegemoniska maskuliniteten även

manifesteras i kroppsreflekterande praktiker måste dessa förändras för att en social rättvisepolitik ska vara möjlig. Connell föreslår ett återförkroppsligande, att man söker annorlunda vägar att

använda, känna med och visa upp manliga kroppar.41 På så sätt blir deras kroppar politiska. Maskulinitet förändras inte bara i och genom genuspolitiken, utan i situationer som uppkommer och genom vad män gör tillsammans. Connell ser att de bästa möjligheterna för en

maskulinitetspolitik finns i skärningspunkten mellan genus och andra strukturer. Connell hänvisar till exempel till situationer där män strävar efter solidaritet mellan män, men att det inte behöver ha en direkt koppling till maskulinitet.42 Det deltagarna i SKs:H gör är en slags genusöverträdande praktik, som på sätt och vis bidrar till att förminska motsättningen manligt/kvinnligt, som

Connell ovan talar om, i och med att de visar att konstsim inte är en sport förbehållen kvinnor. Att utöva figurativ konstsim innebär att ligga i vattnet och med hjälp av varandras kroppar skapa rörelsemönster, det kräver ett nära samarbete där de är nära varandra, håller och drar i varandra. Lennart beskrev detta som något som till en början kunde ta emot lite, hos några. ”Att ha någons fot i ansiktet är inte så trevligt”. Men de som behövde komma över detta har gjort det, i alla fall tillräckligt. Ja, både utifrån sett och inifrån kan det nog minst sagt upplevas lite ”wonky” att ha någons fot i ansiktet. Ahmed sätter ord på det som kan uppfattas som queer, i motsats till vad människor uppfattar som ”straight” eller för att använda ett vanligare ord, ”normalt”.

In being straight, for example, one’s desire follows a straight line, which is presumed to lead toward the “other sex”, as if that is the “point” of the line. The queer orientation might not simply be directed toward the “same sex”, but would be seen as not following the straight line.43

41 a.a. s.236-238

42 a.a. s.242

33

Begreppet queer går alltså att applicera på andra områden än sexuell dragning. Precis som en ”queer orientation” inte behöver handla om att dras till samma kön, behöver det heller inte ha med sexualitet att göra, som i det här fallet. En grupp män som ligger i en bassäng, håller och drar i varandra för att skapa mönster och närmast organiska formationer kan uppenbarligen uppfattas som queer, eller ”wonky”, för omgivningen och betraktare utifrån. Deltagarna i de flesta andra manliga konstsimlag i världen är de facto homosexuella, när SKs:H för några år sedan var i Italien för Men’s cup och besökte en radiostation förvånades intervjuaren och närmast ifrågasatte att det

inte var det, varpå Rickard svarade att alla sporter är till för både män och kvinnor. Även om man

kan ifrågasätta hur jämställt Sverige är, så ses Sverige som ett föregångsland i omvärlden när det gäller jämställdhetsfrågor, och kanske är fenomenet Stockholm Konstsim Herr en spegling av detta faktum. Jag ser Stockholm Konstsim Herr som ett exempel på en manlighet som varken är rädda eller ängsliga för hur de uppfattas. De har hållit på i snart tio år, och nu har ett till herr lag i konstsim börjat träna i Sverige.

För att placera SKs:H på den ”maskulinitets-karta” som Connell tecknar, så ser jag SKs:H i en marginaliserad utkant, en maskulinitet som är delaktig, men som rör sig mot något nytt, en ny omgestaltad maskulinitet i en slags utvägspolitik där de indirekt ifrågasätter och motsätter sig en uppdelning mellan manligt och kvinnligt (maskulint och feminint). Mitt i denna motsexistiska politik kan de agera typiskt ”grabbigt” och uppvisa ”typiskt manliga drag”. En grabbighet som kanske också blir ett komplement, eller en försäkran om att de trots allt är män (manliga) även om de sysslar med denna traditionellt feminina, kvinnliga idrott.

Genom att visa upp sina kroppar på en kvinnlig arena begår de en genusöverträdelse. Med Ahmeds terminologi skulle man kunna se grabbigheten som en straight reading som rättar till det vi skulle kunna uppfatta som queer, eller ”off line”, med män som utövar konstsim. På så sätt blir grabbigheten ett sätt som rätar ut det som blivit snett.44

44 a.a. s 71-72

34

5 AVSLUTANDE DISKUSSION