4. Diskussion
4.3. Nya bidrag till forskningslitteraturen
Då det i föreliggande studie framkommit att personer med diagnostiserad AN som behållit sin undervikt var mindre nöjda med behandlingskontakten än de med samma diagnos som
behållit hälsosam vikt eller nått en hälsosam vikt under behandlingens gång uppkommer intresse för vad som kan göra denna patientgrupp mer nöjd och vilka insatser som krävs för att underviktiga med AN ska vilja öka i vikt. Studier har visat att cirka 50 % med diagnosen AN återhämtar sig vad det gäller vikt och menstruell funktion inom 4 till 10 års period, varpå en stor andel inte blir helt hjälpta i sin ätstörning (Goldstein, 1999). Kanske finns det
komponenter i behandlingen av dessa personer som saknas. Att arbeta med att motivera patienter till förändring som de själva önskar skulle eventuellt kunna vara en sådan komponent inom kliniskt arbete. Resultatet som indikerar att överviktiga inom diagnosen BED inte har sämre behandlingsutfall än övriga viktgrupper inom samma diagnos trots att de behållit sin ohälsosamma vikt anses vara intressant. Detta tyder på att det eventuellt inte är övervikten som är det besvärligaste för dessa personer utan hetsätningen eller överätningen.
4.4. Implikationer av studien
Det mest centrala inom ätstörningsbehandling är dess fokus på störningar i ätbeteenden och beteenden som på avgörande sätt påverkar vikt och viktutveckling (Eriksson & Carlsson, 2001). Trots detta har man i behandling av dem med ätstörning och samtidig övervikt
generellt sett inte tagit hänsyn till övervikten (Cooper & Waller. ref. i Fairburn, 2008) då man hävdat att kalorirestriktion och bantning är riskfaktorer i utvecklandet av
ätstörningsproblematik och att ett tillfrisknande från ätstörningen kommer att leda till naturlig viktminskning eller stabilisering av vikten över tid (Waaddegaard et al., 2009).Enligt andra har dockbehandling utan samtidiga viktreducerande åtgärder misslyckats med att ge
viktminskning hos överviktiga personer med BED (Wadden et al, 2002; Wilson et al., 2007). Utifrån det faktum att fetma är ett allvarligt folkhälsoproblem (Flaskerud, 2010) och
överviktiga inom diagnosen BED upplever sig ha sämre emotionellt fungerande och lägre livskvalitet än de med hälsosam vikt (Engel et al., 2009) kan utebliven viktminskning innebära problem för individen och samhället. Denna studie är en början till att se vikten av vikt i behandlingen av ätstörningsproblematik och utgör ett första grovkornigt försök att svara på om behandlingsutfall kan ha något med den behandlades vikt att göra. Analyser har skett mellan viktgrupper inom respektive diagnos och inte oberoende av diagnos. Att i framtiden undersöka skillnader mellan grupper oberoende av ätstörningsdiagnos kunde vara intressant, bland annat från ett transdiagnostiskt perspektiv gällande behandling av ätstörningar
(Fairburn, et al., 2003). Detta perspektiv menar att samtliga ätstörningsdiagnoser delar gemensamma upprätthållande mekanismer och att skillnader i behandlingssynpunkt mellan diagnostiska grupper inte behöver vara särskilt stora (Eriksson och Carlsson, 2001).
Behandlingen borde utifrån ett sådant synsätt inrikta sig på individuella behov där exempelvis vikten av en hälsosam vikt kunde ges mer utrymme. Att i behandlingen se till beteendens funktion, oavsett diagnos och om de leder till undervikt eller övervikt, skulle kunna vara ett inslag i en transdiagnostisk behandling. Människans beteenden bär ofta mening och fyller syften, oavsett om dessa är medvetna eller ej. Att undersöka ätstörningsbeteendens funktion och eventuellt ersätta dessa med mera hälsosamma beteenden skulle kunna gynna ett positivt behandlingsutfall.
Hopslagning av diagnosen UNS skedde trots att denna grupp har visat sig vara
behandlingskontakt. Ett förfaringssätt där man istället placerat undertyper av UNS till de officiella diagnoser de liknar hade kunnat medföra andra resultat. Hopslagningen av personer med övervikt och fetma gör att man missar eventuella skillnader mellan grupperna. Det hade kunnat vara av värde att se om de som gått från fetma till övervikt skilde sig åt avseende till exempel tillfredsställelse i behandlingskontakt från dem som förblivit överviktiga eller gått från övervikt till hälsosam vikt.
De frågeformulär som studien bygger på upplevs ha varit av skiftande kvalité, avseende till exempel frågornas inbördes korrelation och hur väl de mäter vad de avser att mäta. Med ett standardiserat material skulle formulärens reliabilitet och validitet öka och utgöra grund för vidare studier inom området. Frågeformulären skulle även kunna utvecklas till att omfatta andra typer av frågor. Frågor kring ätstörningens funktion och meningsbärande aspekter för individen hade kunnat belysa störningens uppkomst och vidmakthållande aspekter samt ge underlag för motiverande arbete inför förändring. Ytterligare ett frågeformulär som
undersöker patienternas symtom efter några år efter avslutad behandling hade kunnat läggas till. Ett sådant formulär skulle kunna ge en mer rättvis bild av patienters långsiktiga
behandlingsutfall och behandlingstillfredsställelse. Trots brister i psykometriska egenskaper kan RIKSÄT ses som ett värdefullt försök till att samla in viktig information longitudinellt kring patienter med ätstörningsproblematik i syfte att utöka förståelse och förbättra
behandling.
Det har under studiens gång framkommit att underviktiga inom diagnosen AN är mindre nöjda med behandlingskontakten än de med hälsosam vikt. Kanske utgör patienters bristande motivation till behandling en aspekt i detta samband då en fundamental sak inom störningen är att man inte vill gå upp i vikt. Att fokusera på motiverande samtal för att
förstärka patientens egen motivation till förändring skulle kunna utgöra en första intervention i behandlingen (Barth & Näsholm, 2006). Att hålla i motiverande samtal med en underviktig
patient kan eventuellt vara en ny forskningsfråga, då underviktiga ofta är undernärda och har en nedsatt kognitiv förmåga (Wildson & Wade, 2005). Personer med AN har dessutom som mål att gå ner i vikt eller förbli smala, varpå behandling innebär att detta mål måste vändas till det motsatta. Ätstörningen ger i många fall en känsla av mening, identitet, kontroll och
kompetens samtidigt som priset för detta är högt då ätstörningen prioriteras på bekostnad av andra livsområden. Genom att utforska sådan ambivalens och lyfta fram fördelar och
nackdelar med förändring eller icke-förändring skulle patientens motivation till viktökning och tillfrisknande från ätstörningen kunna öka. Motiverande insatser skulle dessutom kunna bidra till ökad känsla av autonomi istället för att frånta rätten till självbestämmande genom att påtvinga viktuppgång.
4.5. Konklusioner
Föreliggande studie ser bland annat till sex viktförändringsmönster för tre BMI-grupper inom fyra ätstörningsdiagnoser. Samband mellan vikt vid behandlingsslut respektive viktförändring och fyra utfallsmått undersöks. Framtida studier kan med fördel göras mer avgränsade med ökad kontroll för ingående grupper och variabler. Sådana studier bör även bygga på data som grundar sig i frågeformulär med goda psykometriska egenskaper för att öka sannolikheten att dra korrekta slutsatser.Forskning inom området för ätstörning och samtidig övervikt tycks begränsad och har framkommit med tvetydiga resultat avseende viktfokuserade insatser. Ytterligare studier behövs för att klargöra vikten av vikt i behandlingen av dem med både ätstörning och övervikt så att de som lider av denna dubbla problematik kan bli sedda och få hjälp.
5. Referenser
Aila-Gustafsson, S., Edlund, B., Kjellin, L., & Norring, C. (2010). Risk and protective factors for disturbed eating in adolescent girls – Aspects of perfectionism and attitudes to eating and weight. European Eating Disorders Review, 17, 380-389.
Allugander, C. (2008). Introduktion till klinisk psykiatri. Lund: Studentlitteratur AB.
American Psychiatric Association. (1994). Diagnostic and statistical manual of mental
disorders: (4th Ed.). Washington DC: APA.
Andersen, T., Rissanen, A., & Rössner, S. (1998). Fetma/fedme-en nordisk lärobok. Lund: Studentlitteratur.
Attia, E., Haiman, C., Walsch, B. T., & Flater, S. R. (1998). Does fluoxetine augment the inpatient treatment of anorexia nervosa? American Journal of Psychiatry, 155, 548-551.
Barth, T., & Näsholm, C. (2006). Motiverande samtal – MI. Att hjälpa en människa till
förändring på hennes egna villkor. Lund: Studentlitteratur.
Birgegård, A., & Aila Gustafsson, S. (2010). Riksät. Nationellt kvalitetsregister för ätstörningsbehandling. Rapport 2008-2009. Hämtad den 15 april, från
http://www.kcp.se/useruploads/files/register/riksat/arsrapport_2008-2009.pdf
Brownell, K. D., & Fairburn, C. G. (1995). Eating disorders and obesity – A comprehensive
handbook. London: The Guilford Press.
Brownell, K. D., & Wadden, T. A. (1992). Etiology and treatment of obesity: Understanding a serious, prevalent, and refractory disorder. Journal of consulting and Clinical
Psychology, 60, 505-517.
Bulik, C. M., Sullivan, P. F., & Kendler, K. S. (2002). Medical and psychiatric morbidity in obese women with and without binge eating. International Journal of Eating Disorders,
32, 72-78.
Clinton, D., & Norring, C. (2002). Ätstörningar: Bakgrund och aktuella behandlingsmetoder. Stockholm: Natur och Kultur.
Decaluwé, V., & Braet, C. (2003). Prevalence of binge eating disorder in obese children and adolescents seeking weight-loss treatment. International Journal of Obesity, 27, 404- 409.
De Man Lapidoth, J. (2009). Binge eating and obesity treatment: Prevalence, measurement, and long term outcome. Örebro Studies in Medicine, 29.
Djurfeldt, G., & Barmark, M. (2009). Statistisk verktygslåda 2: Multivariate analysis. Stockholm: Studentlitteratur AB.
Edlund, K., & Ghaderi, A. (2009). Kognitiv beteendeterapi vid hetsätning och övervikt. Stockholm: Studentlitteratur AB.
Engel, S. G., Kahler, K. A., Lystad, C. M., Crosby, R. D., Simonich, H. K., Wonderlich, S. A., Peterson, C. B., & Mitchell, J. E. (2009). Eating behaviour in obese BED, obese non-BED, and non-obese control participants: A naturalistic study. Behaviour Research
and Therapy, 47, 897-900.
Eriksson & Carlsson (2001). Ätstörningar – en strategisk behandlingsmodell. Lund: Studentlitteratur AB.
Fairburn, C. G. (1995). Att övervinna hetsätning. Stockholm: Cura Bokförlag och Utbildning AB.
Fairburn, C. G. (2008). Cognitive behaviour therapy and eating disorders. New York: The Guilford Press.
Fairburn, C. G., & Bohn, K. (2004). Eating disorder NOS (EDNOS): An example of the troublesome “not otherwise specified” (NOS) category in DSM-IV. Behaviour Research
and Therapy, 43, 691-701.
Fairburn, C. G., & Brownell, K. D. (2002). Eating disorders and obesity. New York: The Guilford Press.
Fairburn C. G., Cooper Z, Shafran R (2003). Cognitive behaviour therapy for eating
disorders: A "transdiagnostic" theory and treatment. Behaviour Research and Therapy,
Fairburn, C. G., Cooper, Z., Bohn, K., O’Connor, M. E., Doll, H. A., & Palmer, R. L. (2007). The severity and status of eating disorder NOS: Implications for DSM-V. Behaviour
Research and Therapy 45, 1705 – 1715.
Fairburn, C. G., Walsh, B. T., Agras, W. S., Wilson, G. T., & Stice, E. (2004). Early change in treatment predicts outcome in bulimia nervosa. American Journal of Psychiatry, 161, 2322-2324.
Fairburn, C. G., & Wilson, G. T. (1993). Binge eating – nature, assessment and treatment. New York: The Guilford Press.
Field, A. (2009). Discovering Statistics Using SPSS. London: SAGE Publications Ltd.
Flaskerud, J. H. (2010). Fat studies, binge eating, obesity and health or illness. Issues in
Mental Health Nursing, 31, 491-493.
Folkhälsoinstitutet (1999). Ett liv av vikt. Hämtat den 15 april 2011, från
www.fhi.se/Publikationer/Alla-publikationer/Ett-liv-av-vikt--Goda-exempel/
Friedman, M. A., & Brownell, K. D. (1995). Psychological correlates of obesity: Moving to the next research generation. Psychological Bulletin, 117, 3-20.
Ghaderi, A. & Scott, B. (2001). Prevalence, incidence and prospective risk factors for eating disorders. Acta Psychiatrica Scandinavica, 104, 122-130.
Goldstein, D. J. (1999). The management of eating disorders and obesity. New Jersey: Humana Press.
He, Q., Albertsson-Wikland K, Karlberg J. (2000). Population-based body mass index
reference values from Goteborg, Sweden: Birth to 18 years of age. Acta Paediatrica, 89, 582-592.
Herzog, D. B., Franko, D. L., & Cable, P. (2007). Unlocking the mysteries of eating
disorders. New York: Mc Graw Hill.
Hoek, H. W., & van Hoeken, D. (2003). Review of the prevalence and incidence of eating disorders. International Journal of Eating Disorders, 34, 383-396.
Horton, E., S. (2009). Effects of lifestyle changes to reduce risks of diabetes and associated cardiovascular risks: Results from large scale efficacy trials. Obesity, 17, 43-48.
Jacobi, C., de Zwaan, M., Hayward, C., Kraemer, H. C., & Agras, W. S. (2004). Coming to terms with risk factors for eating disorders: Application of risk terminology and suggestions for a general taxonomy.Psychological Bulletin,130, 19-65.
Kaye, W. H., Nagata, T., Weltzin, T. E., Hsu, L. K., Sokol, M. S., McConaha, C., Plotnicov, K. H., Weise, J., & Deep, D. (2001). Double-blind placebo-controlled administration of fluoxetine in restricting- and restricting-and-purging-type anorexia nervosa. Biological
Psychiatry, 49, 644-652.
Levy, L. (2000). Understanding obesity - The Five Medical Causes. New York: Firefly.
Lombard C, Deeks A, Jolley D, Teede HJ. (2009). Preventing weight gain: the baseline weight related behaviors and delivery of a randomized controlled intervention in community based women. BMC Public Health, 2236-2246.
Lynch, T. R., Chapman, A. L., Rosenthal, M. Z., Kuo, J., R., & Linehan, M. M. (2006). Mechanism of change in dialectical behavior therapy: Theoretical and empirical observations. Journal of Clinical Psychology, 62, 459-480.
Melin, I. (2001). Obesitas: Handbok för praktisk klinisk behandling av övervikt, fetma och
metabolt syndrom baserad på beteendemodifikation och konventionell behandling.
Lund: Studentlitteratur AB.
Neumark-Sztainer, D. (2005). Can we simultaneously work toward the prevention of obesity and eating disorders in children and adolescents? International Journal of Eating
Disorders, 38, 220-227.
Neumark-Sztainer, D., Wall, M. M., Haines, J-I., Story, M. T., Sherwood, N. E., & van den Berg, P. A. (2007). Shared risk and protective factors for overweight and disordered eating in adolescents. American Journal of Preventive Medicine, 33, 359-369.
Nevonen, L., & Broberg, A.G. (2000). The emergence of eating disorders. An exploratory study. European Eating Disorders Review, 8, 279-292.
Pallant, J. (2005). SPSS Survival Manual: a step by step guide to data analysis using SPSS
Reneby, A. (2010). Vårdprogram för barn, ungdomar och vuxna med ätstörningar. Landsting i Östergötland. Hämtat den 9 maj, från www.lio.se/pages/100917/Vardprogram-
Atstorning-specialistpsykiatri.pdf.
Robin, A. L., Siegel, P. T., Moye, A. W., Gilroy, M., Dennis, A. B., & Sikand, A.(1999). A controlled comparison of family versus individual therapy for adolescents with anorexia nervosa. Journal of American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 38, 482-9.
Safer, D. L., Telch, C. F., & Agras, W. S. (2001). Dialectical behaviour therapy for bulimia nervosa. American Journal of Psychiatry, 158, 632-634.
Sculherr, S. (2008). Eating Disorders for Dummies. Indianapolis: Wiley Publishing Inc.
SPSS (2008). Rel. 17.0.1. Chicago: SPSS Inc.
Stice, E., Marti, N. C., Shaw, H., & Jaconis, M. (2009). An 8-year Longitudinal study of the history of threshold, subthreshold and partial eating disorders from a community sample of adolescence. Journal of Abnormal Psychology, 118, 587-597.
Striegel-Moore, R. H., & Franko, D. L., (2003). Epidemiology of binge eating disorder.
International Journal of Eating Disorders, 34, 19-29.
Striegel-Moore, R. H., & Bulik, C. M. (2007). Risk factors for eating disorders. American
Psyhologist, 62, 181-198.
Svenska Psykiatriska Föreningens arbetsgrupp (2005). Ätstörningar – kliniska riktlinjer för
utredning och behandling. Stockholm: Förlagshuset Gothia AB
Tanofsky-Kraff, M., & Yanovski, S. (2004). Eating disorder or disordered eating? Non- normative eating patterns in obese individuals. Obesity Research, 12, 1361-1366.
Telch, C. F., Agras, W. S., & Linean, M. M. (2001). Dialectical behavior therapy for binge eating disorder. Journal of consulting and clinical Psychology, 69, 1061-1065.
Thomas, J. J., Vartanian, L. R.,& Brownell, K. D. (2009). The relationship between EDNOS and officially recognized eating disorders. Psychological Bulletin, 135, 407-433.
Waaddegaard, M., Davidsen, M., & Kjøller, M. (2009). Obesity and prevalence of risk behaviour for eating disorders among young Danish women. Scandinavian Journal of
Public Health, 37, 736-743.
Wadden, T. A., Brownell, K. D., & Foster, G. D. (2002). Obesity: Responding to the global epidemic. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 70, 510-525.
Wadman, C., Paulsson, K., & Boström, G. (2007). Statens Folkhälsoinstitut. Hämtat den 17 mars 2011, från http://www.fhi.se/Documents/Statistik-
uppfoljning/Folkhalsoenkaten/Resultat-arkiv/Rapporter/Nat-Reg-2007.pdf.
Walsh, B. T., Kaplan, A. S., Attia, E., Olmsted, M., Parides, M., Carter, J. C., Pike, K. M., Devlin, M. J., Woodside, B., Roberto, C. A., & Rockert, W. (2006). Fluoxetine after weight restoration in anorexia nervosa: A randomized controlled trial. Journal of the
American Medical Association, 259, 2605- 2612.
Wang, Y., & Lobstein, T. (2006). Worldwide trends in childhood overweight and obesity.
International Journal of Pediatric Obesity, 1, 11-25.
Whitlocker, G., Lewington., S., Sherliker. P., Clarke, R., Emberson. J., Halsey, J., Qizilbash, N., Collins, R., & Peto, R. (2009). Prospective studies collaboration: Body-mass index and cause-specific mortality in 900 000 adults: Collaborative analyses of 57 prospective studies. Lancet, 373, 1083-1096.
Wildson, A., & Wade, T. D. (2006). Executive functioning in anorexia nervosa: Exploration of the role of obsessionality, depression and starvation. Psychiatric Research, 40, 746- 754.
Wilfley, D. E., Wilson, G. T., & Agras, W. S. (2003). The clinical significance of binge eating disorder. International Journal of Eating Disorders, 34, 96-106.
Wilfley, D. E., Agras, W. S., Telch, C. F., Rossiter, E. M., Schneider, J. A., Cole, A. G., Sifford, L., & Raeburn, S. D. (1993). Group cognitive-behavioral therapy and group interpersonal psychotherapy for the non purging bulimic individual: A controlled comparison. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 61, 296-305.
Wilfey, D. E., Robinson-Welch, R., Stein, R. I., Borman, E., Cohen, L. R., Saelens, B. E., Zoler, J., Frank, M. A., Weiseman, C. V & Matt, G. E. (2002). A randomized comparison of group cognitive-behavioral therapy and group interpersonal
psychotherapy for the treatment of overweight individuals with binge eating disorder.
Williamson, D. A., Martin, C. K., Anton, S. D., York-Crowe, E., Han, H., Redman, L., & Ravussin, E. (2008). Is caloric restriction associated with development of eating disorder symptoms? Health Psychology, 27, 32-42.
Wilson, G. T, Fairburn, C. G., Agras, W. S., Walsh, B. T., & Kraemer, H. D. (2002). Cognitive behaviour therapy for bulimia nervosa: Time course and mechanism of change. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 70, 267-274.
Wilson, G. T., Grilo, C. M., & Vitousek, K. M. (2007). Psychological treatment of eating disorders. American Psychologist, 62, 199-216.
Wilson, G, T. (2010). Eating disorders, obesity and addiction. European Eating Disorders
Review, Vol. 18, 341-351.
World Health Organisation (1992). The ICD-10, Classification of mental and behavioural
disorders: Clinical descriptions and diagnostic guidelines. Geneva: WHO.
World Health Organisation (2011). Nutrition. Hämtat den 3 februari 2011, från
http://www.euro.who.int/en/what-we-do/health-topics/disease-prevention/nutrition/a- healthy-lifestyle/body-mass-index-bmi
Yanovski, S. (2003). Binge eating disorder and obesity in 2003: Could treating and eating disorder have a positive effect on the obesity epidemic? International Journal of Eating
Bilaga 1.
Diagnoskriterier för ätstörningar enligt DSM-IV Anorexia nervosa
A. Vägrar hålla kroppsvikten på eller över nedre normalgränsen för sin ålder och längd (t ex viktnedgång som leder till att kroppsvikten konstant är mindre än 85 % av den förväntade, ökar inte i vikt trots att kroppen fortfarande växer, vilket leder till att kroppsvikten är mindre än 85 % av den förväntade).
B. Personen har en intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock, trots att han eller hon är underviktig.
C. Störd kroppsupplevelse avseende vikt eller form, självrädslan överdrivet påverkad av kroppsvikt eller form, eller förnekar allvaret i den låga kroppsvikten.
D. Amenorré hos menstruerande kvinnor, dvs. minst tre på varandra följande menstruationer uteblir. (En kvinnas menstruation anses ha upphört om hon endast menstruerar till följd av hormonbehandling, t ex med östrogen.)
Specificera typ:
med enbart självsvält: under den aktuella episoden av anorexia nervosa har personen inte regelmässigt hetsätit eller ägnat sig åt självrensande åtgärder (dvs. självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang) med hetsätning/självrensning: under den aktuella episoden av anorexia nervosa har personen regelmässigt hetsätit eller ägnat sig år självrensande åtgärder (dvs. självframkallande kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang)
Bulimia nervosa
A. Återkommande episoder av hetsätning. En sådan episod kännetecknas av 1) och 2): (1) personen äter under en avgränsad tid (t ex inom två timmar) en väsentligt större mängd mat än vad de flesta personer skulle äta under motsvarande tid och omständigheter
(2) personen tycker sig ha förlorat kontrollen över sitt ätande under episoden (t ex en känsla av att inte kunna sluta äta eller kontrollera vad eller hur mycket man äter) B. Återkommande olämpligt kompensatoriskt beteende för att inte gå upp i vikt, t ex
självframkallande kräkningar eller missbruk av laxermedel, lavemang, diuretika eller andra läkemedel, fasta eller överdriven motion.
C. Både hetsätandet och det olämpliga kompensatoriska beteendet förekommer i genomsnitt minst två gånger i veckan under tre månader.
D. Självkänslan överdrivet påverkad av kroppsform och vikt.
E. Störningen förekommer inte enbart under episoder av anorexia nervosa. Specificera typ:
med självrensning: under den aktuella episoden av bulimia nervosa har personen regelmässigt ägnat sig åt självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang
utan självrensning: under den aktuella episoden av bulimia nervosa har personen använt andra olämpliga kompensatoriska beteenden som fasta eller överdriven motion, men har inte regelmässigt ägnat sig åt självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang
Ätstörning UNS
Denna kategori används vid ätstörningar som inte uppfyller kriterierna för någon av de specifika ätstörningarna, t ex följande:
1. För kvinnor, alla kriterier för anorexia nervosa är uppfyllda förutom att menstruationen är regelbunden.
2. Alla kriterier för anorexia nervosa är uppfyllda förutom att personens vikt ligger inom ett normalintervall trots en betydande viktnedgång.
3. Alla kriterier för bulimia nervosa är uppfyllda förutom att hetsätandet och de olämpliga kompensatoriska beteendena förkommer mindre än två gånger i veckan eller under en kortare period än tre månader.
4. En normalviktig person som regelmässigt använder olämpligt kompensatoriskt beteende efter att ha ätit endast små mängder mat (t ex självframkallad kräkning efter att ha ätit två småkakor).
5. En person som vid upprepade tillfällen tuggar och spottar ut, men inte sväljer ned, stora mängder mat.
6. Hetsätning: Personen har återkommande episoder av hetsätning, men uppvisar inget av de olämpliga kompensatoriska beteenden som annars karaktäriserar bulimia nervosa (föreslagna forskningskriterier finns i den amerikanske DSM-IV-TR Manual sid 759- 818).
Bilaga 2. Flödesschema
9,567 nyregistrerade behandlingar
2,812 under 18 år vid behandlingsstart 6,755 vuxna patienter 168 män 6,587 571 slutenvårdade 6,016 4,941 ej patientskattade 1,075 263 ej uppföljda