Obligatorisk försäkring

Compulsory insurance

1. Den försäkrade arbetskraften

Sammanlagt 301 244 arbetsgivare har på­

förts arbetsgivaravgift för år 1969. Häri in­

går även arbetsgivare med s k självrisk.

Arbetsgivare, som under året haft arbets­

tagare med sammanlagt lägre lön än 300 kronor ingår inte. De är nämligen inte skyldiga att lämna arbetsgivaruppgift. I arbetsgivareuppgifterna för år 1969 har re­

dovisats omkring 5 013 miljoner arbetstim­

mar. För statens arbetstagare tillkommer 578 miljoner arbetstimmar. I dessa timantal ingår inte arbete, som utförts av sådana elever m fl, som varit obligatoriskt för­

säkrade utan att ha varit i tjänst hos någon arbetsgivare.

I tab 2 är antalet arbetsgivare och an­

talet utförda arbetstimmar fördelade efter arbetsgivarens storleksklass. Staten som arbetsgivare och statsanställda arbetstaga­

re ingår inte i denna tabell. En indelning av arbetsgivarna inkl staten och hos dem utförda arbetstimmar efter näringsgren finns i tab 3, kol 2 och 4 (sid 40).

2. Antalet yrkesskador

Till de allmänna försäkringskassorna eller direkt till riksförsäkringsverket beräknas ha inkommit i runt tal 143 000 anmälningar om under år 1969 inträffade skador, om­

fattade av obligatorisk försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Av dessa har emellertid i den statistiska bearbetningen inte tagits med sådana fall, som arbetsgi­

varen inte varit skyldig att anmäla, dvs skador, som kunnat slutregleras av försäk­

ringskassan utan att kassan behövt utge sjukpenning enligt lagen om allmän försäk­

ring. Vidare har sådana fall undantagits, som såvitt kunnat bedömas, inte varit yr­

kesskador eller f ö inte omfattats av yrkes­

skadeförsäkringen.

Antalet återstående fall, dvs antalet un­

der år 1969 inträffade yrkesskador, för vilka obligatorisk försäkring varit gällande och som anmälts i vederbörlig ordning, är 136188. I föreliggande statistik för år 1969 ingår dessutom 55 fall av yrkessjuk­

domen silikos, som yppats tidigare men som inte börjat ersättas förrän 1969 (se sid 29).

Av det totala antalet yrkesskador, 136 243 som ingår i statistiken för år 1969 har 120 885 slutreglerats av allmän försäk- rigskassa medan 15 358 fått ersättning från riksförsäkringsverket. Den sista gruppen består huvudsakligen av sådana skadefall, som fordrat ersättning för tid efter sam- ordningstiden. Där ingår emellertid också sådana fall som under samordningstiden helt eller delvis fått ersättning från riks­

försäkringsverket därför att den skadade ej varit berättigad till motsvarande ersätt­

ning från sjukförsäkringen. I tab 1 (sid 38) har lämnats en översikt över antalet yrkesskador år 1969 med fördelning på olika skadetyper, den skadades kön m m.

I tab 2 (sid 39) fördelas skadorna efter arbetsgivarens storleksklass. För vissa skador — 2 485 st — har arbetsgivarens storleksklass inte kunnat fastställas. De har förts till den grupp av arbetsgivare som har mindre än 1 000 arbetstimmar, efter­

som de i stor utsträckning torde ha in­

träffat hos sådana arbetsgivare, som inte behövt lämna arbetsgivaruppgift på grund av arbetskraftens ringa omfattning.

I tab D har yrkesskadorna bland arbets­

tagare hos staten fördelats bl a på olika förvaltningsområden.

3. Yrkesskadornas fördelning på olika näringsgrenar

Tab 3 (sid 40) innehåller för varje

nä-Tabell D Yrkesskador år 1969 bland arbetstagare hos staten Industrial injuries among public service employees

Antal

Därav Samtl. j Antal

ringsgren uppgifter om antalet inträffade yrkesskador (exkl färdolycksfall) och däribland ingående invaliditets- och döds­

fall samt antalet sjukersättningsdagar och invalidernas medelinvaliditetsgrad. Arbets­

mängden i 1 000-tal arbetstimmar har ock­

så redovisats. Antalet fall per en miljon arbetstimmar har uträknats för arbets- olycksfall och yrkessjukdomsfall tillsam­

mans och för däribland förekommande invaliditets- och dödsfall.

För varje näringsgren har i tabellen an- getts antalet inom näringsgrenen verksam­

ma arbetsgivare. En arbetsgivare, som dri­

vit verksamhet inom två eller flera sådana näringsgrenar, har sålunda blivit medräk­

nad för var och en av dessa. Det antal ar­

betsgivare, som angetts för huvud- och un­

dergrupper av näringsgrenar (ensiffrigt resp tvåsiffrigt kodnummer) är summan av antalet inom tillhörande näringsgrenar.

Motsvarande gäller för totalsumman av arbetsgivare.

Huvudprincipen vid näringsgrensindel- ningen har såsom nämnts i inledningen

varit att om möjligt föra en arbetsgivare till en enda näringsgren. Flera arbets­

givare har dock måst redovisas inom mer än en näringsgren. Vissa stora arbetsgiva­

re, såsom staten samt städer och kommu­

ner, är uppdelade på ett flertal näringsgre­

nar. I slutsumman ingår ett fåtal arbets­

givare med ospecificerad verksamhet och ett obetydligt antal skador, för vilka nä­

ringsgrenen inte har kunnat bestämmas.

För statens vidkommande har antalet ar­

betstimmar inom olika näringsgrenar be­

räknats med hjälp av bl a statistiska centralbyråns statistik över tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksam­

het.

Städer och kommuner redovisar i arbets- givaruppgifterna till riksförsäkringsverket det sammanlagda antalet arbetstimmar utan någon uppdelning på näringsgrenar.

För den i yrkesskadestatistiken behövliga uppdelningen på olika näringsgrenar har from år 1969 använts statistiska central­

byråns statistik över primärkommunalt anställd personal. Den tidigare använda

relativa fördelningen grundade sig på äld­

re undersökningar och antalet arbetstim­

mar har därför förändrats betydligt i vissa av de näringsgrenar, vari primärkommu­

nal verksamhet förekommer. Detta bör be­

aktas vid bedömningen av yrkesskadefrek- vensens förändring i bl a näringsgrenarna 012, 511, 522, 712 och 824.

I diagram 1 (sid 31) redovisas för under­

grupper i näringsgrensindelningen (två­

siffrig kod) antalet yrkesskador (exkl färdolycksfall) per en miljon arbetstim­

mar. Närstående grupper med var för sig liten omfattning har i vissa fall samman- slagits. Samtliga arbetsgivare, inklusive staten är medräknade. Medelvärdet för alla näringsgrenar är markerat med en strec­

kad linje.

4. Yrkesskadornas antal m m för arbetstagare av olika kön

I tab 3 finns viss uppdelning med hän­

syn till arbetstagarnas kön. För olika grup­

per av näringsgrenar (en- och tvåsiffriga kodnummer) har sålunda uppgifter om antal skador m m redovisats för manliga yrkesskadade. Antalet arbetstimmar har emellertid inte kunnat särredovisas på motsvarande sätt eftersom någon könsupp- delning inte förekommer i arbetsgivarupp- gifterna. I slutet av tabell 3 liksom på andra ställen i publikationen har dock för nä­

ringslivet i dess helhet antalet arbetstim­

mar uppdelats på män och kvinnor med ledning av andra uppgifter om den relativa könsfördelningen bland anställda.

I följande sammanställning anges för olika kombinationer av skadetyp och svår- hetsklass kvoten mellan skadefrekvensen

Samt­ Enbart liga invalidi- döds­

fall tetsfall fall Samtliga skadetyper

Därav

3,1 3,3 8,3

Arbetsolycksfall 4,1 5,3 16,4

Färdolycksfall 0,6 0,8 3,6

Yrkessjukdomsfall 1,4 3,2 —

för manliga arbetstagare och motsvarande frekvens för kvinnliga.

Av sammanställningen framgår att män­

nens skador i genomsnitt är svårare än kvinnornas. Det beror givetvis bl a på att männen i större utsträckning än kvinnorna är sysselsatta i riskfyllda yrken.

Det genomsnittliga antalet sjukersätt- ningsdagar, som föranletts av yrkeska­

dor, inträffade år 1969 var 24,0 för skade- fall bland män och 31,3 för skadefall bland kvinnor.

Antal på grund av arbetsolycksfall för­

lorade arbetsdagar genom sjukdom, inva­

liditet och död per olycksfall och per en miljon arbetstimmar (svårhetstal) finns angivna för män och kvinnor var för sig i tab IS (sid 84—85) där dessa kvan­

titeter också är uppdelade på olika olycks- fallsorsaker.

Arbetsolycksfallen har för män och kvinnor var för sig uppdelats med hän­

syn till tidpunkten för inträffandet i tab 4, efter skadans lokalisation och art i slu­

tet av tab 5 och 6 och efter orsak i tab ib.

Siffermaterialet har redovisats med hän­

syn till den skadades kön även ifråga om färdolycksfall och yrkessjukdomar (tab 21 sid 102 resp tab 22 sid 103 och tab 24 sid 109).

5. Arbetsolycksfallens fördelning på månad, veckodag och tidpunkt på arbetsdagen Hur arbetsolycksfallen fördelar sig på må­

nad och veckodag har senast redovisats i Yrkesskador 1965 (tab 11 och 12). Av­

sikten är att denna redovisning skall åter­

komma i yrkesskadestatistiken för år 1970.

Tab 4 (sid 50) är avsedd att belysa hur antalet arbetsolycksfall och däribland fö­

rekommande invaliditets- och dödsfall för­

delar sig med avseende på den tidrymd, som förflutit från det att den skadades arbetsdag (skift, vakt) börjat till tidpunk­

ten för olycksfallet. En viss osäkerhet

lig-26

ger däri att ett avsevärt antal fall, för vilka erforderliga uppgifter saknas, har måst lämnas utanför fördelningen.

6. Olycksfallens följder

Frågan om olycksfallens följder behand­

las här dels med hänsyn till den uppkom­

na kroppsskadans lokalisation och art och dels med hänsyn till dess svårhet och var­

aktighet.

Olycksfallsskadornas lokalisation och art För varje huvudgrupp och undergrupp i näringsgrensindelningen har i tab 5 (sid 51) arbetsolycksfallen fördelats efter hu­

vudsakligast skadad kroppsdel. I slutet av tabellen har fördelning efter skadad kroppsdel också redovisats för manliga och kvinnliga arbetstagare var för sig utan uppdelning efter näringsgren.

Hur de av olycksfall i arbetet förorsa­

kade invaliditetsfallen fördelar sig efter skadad kroppsdel framgår av tab Ii (sid 70).

Olika olyeksfallsorsaker kan givetvis väntas ha olika verkan med avseende på skadornas lokalisation och art. Tab 7 (sid 57) och tab 8 (sid 58) anger hur olycks­

fallen fördelar sig på olika kombinationer av orsak och verkan. Skadornas klassifi­

cering efter lokalisation och art grundar sig på uppgifter, som lämnats i samband med skadeanmälan. Uppgiftslämnarna har haft att välja mellan olika alternativ, som finns angivna på anmälningsblanketten.

Dessa alternativ är av utrymmesskäl rela­

tivt kortfattat formulerade och innebörden av dem kan upfattas olika av olika upp- giftslämnare. Vid bearbetningen av skade- anmälningarna anpassas uppgifterna givet­

vis till andra uppgifter på anmälan, och kvarstående felaktigheter torde ej vara av större betydelse än att tabellerna kan anses ge en godtagbar bild av de viktigaste sam­

manhangen.

De olycksfall, som föranlett invaliditet

eller död, har uppdelats efter diagnos en­

ligt läkarintyg i tab 9 (sid 59).

Olycksfallsskadornas svårhet,

sjukt idens längd, förlorade arbetsdagar I tab 3 (sid 40) har bl a ifråga om ar- betsolycksfall lämnats uppgift för olika näringsgrenar om antal invaliditets- och dödsfall, antal sjukersättningsdagar och invalidernas medelinvaliditetsgrad. För färdolycksfall finns motsvarande uppgif­

ter i tab 21 (sid 102), dock utan fördel­

ning på näringsgren. Olycksfallens följder med avseende på svårighetsgrad behand­

las även i avsnitt 7 nedan.

Uppgifter om sjukersättningstidens längd har sammanställts i tab 10 och II (sid 64 och 65). Därvid har arbets- olycksfall och färdolycksfall liksom yr- kessjukdomsfall särredovisats. Den först­

nämnda tabellen avser övergående yrkes­

skador, den sistnämnda omfattar skador, som medfört invaliditet.

Begreppet förlorade arbetsdagar definie­

ras i inledningen (sid 17). Antalet förlo­

rade arbetsdagar per arbetsolycksfall an­

ges för varje näringsgren i tab 17 samt för olika grupper av huvudsaklig olycksfalls- orsak i tab 18. Sistnämnda fördelning lig­

ger till grund för diagram 2 (sid 32).

Invaliditets- och dödsfall

Vissa ytterligare uppgifter rörande invali- ditetsfall på grund av olycksfall i arbete och deras fördelning i olika hänseenden har sammanställts i tab 12—Ii (sid 66—

70). Tab 12 anger fördelningen efter nä­

ringsgren och invaliditetsgrad och tab 13 efter invaliditetsgrad inom olika orsaks- grupper. I tab Ii är invaliditetsfallen för­

delade efter näringsgren och skadad kroppsdel.

De dödsfall, som inträffat på grund av olycksfall i arbete under år 1969 har i tab 15 (sid 72) fördelats dels för manliga och dels för kvinnliga arbetstagare efter

den förolyckades ålder vid olyckstillfället.

För varje åldersgrupp har angetts antalet förolyckade, hur många av dessa som sak­

nat och hur många som haft livräntebe- rättigade efterlevande. De efterlevande har fördelats med hänsyn till släktskapsför­

hållandet till den avlidne.

7. Olycksfallens orsaker

En orientering över skadornas antal och svårhet för olika grupper av olycksfalls- orsaker har beträffande ar betsolycksfallen lämnats i tab 16 (sid 73) dels för manliga och dels för kvinnliga arbetstagare.

En motsvarande uppställning över färd­

olycksfallen med avseende på de viktigas­

te orsakerna ingår i tab 21 (sid 102).

En översikt över sambandet mellan olycksfallsorsak och invaliditetsgrad åter­

finnes i tab 13 (sid 68). Den omfattar alla, som blivit invalider till följd av arbets- olycksfall eller färdolycksfall år 1969.

Beträffande arbetsolycksfallens fördel­

ning efter orsak och skadad kroppsdel samt efter orsak och skadans art hänvisas till tab 7 (sid 57) och tab 8 (sid 58). De har kommenterats i föregående kapitel.

Svårhetstal för olika orsaksklasser och näringsgrenar

Orsakerna till olycksfallens uppkomst och påföljder har ytterligare belysts bl a ge­

nom beräkning för skilda näringsgrenar av orsaksgruppernas andelar i den totala olycksfallsrisken inom respektive närings­

gren. Som mått på denna risk har använts det på sid 17 definierade svårhetstalet. I tab 17 (sid 74) har för varje närings­

gren och varje grupp av näringsgrenar an­

getts hur svårhetstalet fördelar sig på oli­

ka grupper av huvudsaklig olycksfallsor­

sak. För varje näringsgren etc har svår- hetstalen också uppdelats på sjukdom, in­

validitet och död. Olycksfallsfrekvensen per en miljon arbetstimmar och antalet förlorade arbetsdagar per olycksfall har

också uträknats. I tab 18 har för alla nä­

ringsgrenar tillsammans redovisats de olika orsaksklassernas andel av svårhets­

talet. För varje orsaksklass har även an­

getts svårhetstalets fördelning på sjukdom, invaliditet och död samt de frekvenstal, som nämnts ovan. Såväl arbetstagare av båda könen tillsammans som manliga och kvinnliga arbetstagare var för sig har re­

dovisats.

Dessa tabeller ligger till grund för dia­

grammen på sid 32—37. I diagram 3 mar­

keras svårhetstalens storlek för olika or- saksgrupper och hur mycket som kom­

mer på sjukdom, invaliditet och död var för sig. Diagram 4 (sid 34—35) illustrerar på motsvarande sätt svårhetstalens stor­

lek för olika näringsgrenar. Slutligen har i diagram 5 (sid 36—37) åskådliggjorts, hur svårhetstalen varierar för olika kom­

binationer av näringsgren och olycksfalls­

orsak. De i diagrammet tecknade cirklar­

nas ytor står i direkt proportion till svår­

hetstalens storlek.

Specifikation av olycksfallsorsaker Bidragande orsaker

I tab 19 (sid 86) har arbetsolycksfallen fördelats efter mera specificerade orsaks- rubriker. För olika specificerade olycks­

fallsorsaker har redovisats dels sådana ska­

dor för vilka rubriken anger den s k hu­

vudsakliga olycksfallsorsaken, dels också i förekommande fall sådana skador med annan huvudsaklig orsak för vilka rubri­

ken anger en omständighet, som avsevärt bidragit till skadans uppkomst. Om mer än en omständighet varit av betydelse är det ofta i viss mån godtyckligt, vilken av dem som skall betecknas som huvudorsak.

Båda redovisningarna bör därför beaktas när man skall bedöma en orsaks skade­

effekt.

I tab 20 finns för vissa orsaksklasser och till dem hörande underrubriker en yt­

terligare uppdelning med hänsyn till

när-28

mare omständigheter vid skadans inträf­

fande.

8. Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället

Färdolycksfallen uppgick under år 1969 till omkring 8 % av samtliga olycksfall i arbetet. Bland fallen som föranlett invali­

ditet eller död bidrog färdolycksfallen med omkring 18 %. För är 1968 var motsva­

rande procentsiffror 9 resp 18. Hur färd­

olycksfallens andel i olycksfallsrisken för­

ändrats sedan är 1968 är närmare belyst för män och kvinnor var för sig i följande sammanställning.

År 1968 År 1969 män kvin- män kvin­

nor nor

Antal olycksfall i

arbete 114 48120 087 113 600 20 569 därav

färdolycks-fall 6 216 5 580 5 663 5 302

0/ Jo

Antal invalidise­

rande olycksfall i

5,4 27,8 5,0 25,8

arbete 1 842 320 1 806 315

därav färdolycks­

fall 222 140 202 141

%

Antal dödsfall på

12,1 43,8 11,2 44,8

In document Industrial injuries 1969 (Page 28-33)