2013/14:MJ229 av Sten Bergheden (M) yrkandena 2–4,
2013/14:MJ336 av Saila Quicklund och Elisabeth Björnsdotter Rahm (båda M) i denna del,
2013/14:MJ367 av Josef Fransson och Kent Ekeroth (båda SD) yrkande 2 och
2013/14:MJ520 av Staffan Danielsson och Göran Lindell (båda C).
Reservation 1 (SD)
2. Hantering av björnkött Riksdagen avslår motionerna
2013/14:MJ336 av Saila Quicklund och Elisabeth Björnsdotter Rahm (båda M) i denna del och
2013/14:MJ490 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 31.
Reservation 2 (S)
3. Ursprungsmärkning av livsmedel Riksdagen avslår motionerna
2013/14:MJ240 av Jörgen Hellman m.fl. (S) i denna del, 2013/14:MJ256 av Lennart Axelsson (S),
2013/14:MJ357 av Kew Nordqvist och Magnus Ehrencrona (båda MP) och
2013/14:MJ451 av Helena Lindahl och Karin Nilsson (båda C).
Reservation 3 (MP, V)
4. Obligatorisk ursprungsmärkning av animaliska produkter Riksdagen avslår motionerna
2013/14:MJ371 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 3 och 2013/14:MJ518 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 49.
Reservation 4 (MP, SD)
5. Obligatorisk ursprungsmärkning av köttprodukter
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om ursprungsmärkning av alla köttprodukter. Därmed bifaller riksdagen motion
2013/14:MJ374 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 9.
6. Efterlevnad av regler om ursprungsmärkning Riksdagen avslår motion
2013/14:MJ482 av Cecilia Dalman Eek m.fl. (S).
Reservation 5 (S)
7. Obligatorisk märkning av livsmedel med hög salthalt Riksdagen avslår motion
2013/14:MJ479 av Markus Wiechel (SD).
Reservation 6 (SD)
8. Märkning av salt, socker och fett Riksdagen avslår motionerna
2013/14:MJ224 av Jan Lindholm (MP), 2013/14:MJ417 av Lotta Olsson (M) och
2013/14:MJ490 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkandena 4, 5 i denna del och 7.
Reservation 7 (S, V)
9. Nationell strategi för att minska salt Riksdagen avslår motion
2013/14:MJ360 av Magnus Ehrencrona (MP).
Reservation 8 (MP)
10. Mål för offentlig konsumtion av ekologiska livsmedel Riksdagen avslår motionerna
2013/14:MJ302 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 3 och 2013/14:MJ490 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 8.
Reservation 9 (S) Reservation 10 (MP, V)
11. Transfetter
Riksdagen avslår motionerna
2013/14:MJ299 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 16 och 2013/14:MJ443 av Thomas Strand (S).
12. Azofärgämnen
Riksdagen avslår motionerna
2012/13:MJ207 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 7 och 2013/14:MJ299 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 6.
13. Antibiotika i livsmedel Riksdagen avslår motion
2013/14:So239 av Jan Lindholm (MP) yrkande 6.
Reservation 11 (MP, V)
14. Snus
Riksdagen avslår motion
2013/14:MJ486 av Kenneth G Forslund (S) yrkandena 1–3.
15. Livsmedelskontroll Riksdagen avslår motionerna
2013/14:MJ352 av Amir Adan (M) och
2013/14:MJ371 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 1.
Reservation 12 (SD)
16. Sanktioner
Riksdagen avslår motionerna
2013/14:MJ300 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 2,
2013/14:MJ371 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2 och 2013/14:MJ469 av Johnny Skalin (SD).
Reservation 13 (SD, V)
17. Dricksvatten
Riksdagen avslår motion
2013/14:N395 av Jonas Eriksson m.fl. (MP) yrkande 6.
Reservation 14 (MP, V)
18. Motioner som bereds förenklat
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Stockholm den 15 april 2014
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Matilda Ernkrans
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Matilda Ernkrans (S), Bengt-Anders Johansson (M), Rune Wikström (M), Johan Löfstrand (S), Johan Hultberg (M), Helén Pettersson i Umeå (S), Jan-Olof Larsson (S), Sara Karlsson (S), Roger Tiefensee (C), Pyry Niemi (S), Christer Akej (M), Irene Oskarsson (KD), Josef Fransson (SD), Kew Nordqvist (MP), Jacob Johnson (V), Lars Tysklind (FP) och Gustav Schyllert (M).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlas 61 motionsyrkanden om livsmedelspolitik från de allmänna motionstiderna 2012 och 2013. Motionerna rör en översyn av reg-lerna om hantering av viltkött, ursprungsmärkning, innehållsdeklarationer, förbud mot transfetter, azofärgämnen, mål för offentlig konsumtion av eko-logiska livsmedel, antibiotika i livsmedel, dricksvatten, kontroll och sank-tioner.
Utskottet föreslår med anledning av ett motionsyrkande ett tillkännagi-vande om att regeringen inom EU i alla relevanta sammanhang driver frågan om obligatorisk ursprungsmärkning av alla köttprodukter inklusive sammansatta produkter. Utskottet föreslår att övriga motionsyrkanden avstyrks, i huvudsak med hänvisning till gällande regelverk och att arbete pågår med de väckta förslagen. Vissa motionsyrkanden tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen har behandlat tidigare under valperioden, och dessa behandlas därför förenklat. I betänkandet finns 14 reservationer (S, MP, SD, V) och 3 särskilda yttranden (S, MP, SD, V).
Utskottets överväganden
Hantering av viltprodukter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslag om att förenkla reglerna för han-teringen av vildsvinsprodukter (M, SD, C) och björnkött (S, M), om en översyn av avgifterna för trikinprover (M) och om åtgär-der för att unåtgär-derlätta försäljningen av vildsvinskött (M).
Jämför reservationerna 1 (SD) och 2 (S).
Motionerna
I motionerna 2013/14:MJ229 av Sten Bergheden (M) yrkande 2 och 2013/14:MJ520 av Staffan Danielsson och Göran Lindell (båda C) upp-märksammas behovet av att förenkla reglerna för hanteringen av vildsvins-produkter eftersom det finns så många regler. För vildsvin behövs fler undersökningar och intyg än för annat viltkött, vilket är bra för livsmedels-säkerheten men gör att vildsvinsjakt kan upplevas som så pass komplice-rad att jägarna avstår.
I den förstnämnda motionen föreslås vidare en översyn av avgifterna för trikinprover eftersom denna kostnad avskräcker jägare från att försöka få avsättning för vildsvinsköttet (yrkande 3). Motionären föreslår också att inom ramen för Matlandet Sverige bör marknadsföringen av vildsvinskött och annat viltkött öka (yrkande 4).
Även i motion 2013/14:MJ367 av Josef Fransson och Kent Ekeroth (båda SD) yrkande 2 pekar man på att incitamenten för att jaga vildsvin behöver öka. Detta ska ske genom att underlätta försäljning av vildsvins-kött och revidera reglerna för distribution av vildsvinsvildsvins-kött så att jägaren på egen hand kan sälja sitt byte efter godkänd trikinprovtagning.
I motion 2013/14:MJ336 av Saila Quicklund och Elisabeth Björnsdotter Rahm (båda M) förordas en översyn av kravet på att björn- och vildsvins-kött måste passera en vilthanteringsanläggning för att få säljas eller skän-kas bort. Även i kommittémotion 2013/14:MJ490 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 31 uppmärksammas att det finns ett behov av att för-enkla hanteringen av björnkött. En ökad jakt på björn ställer krav på nya mer effektiva sätt att ta hand om björnköttet. Det kan i dag ta upp till tre veckor innan alla tillstånd och intyg har utfärdats. Eftersom köttet inte får frysas innan det har besiktigats och alla prover är tagna är köttet redan förstört när tillstånden är klara.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare behandlat frågan om försäljning av vildsvinsproduk-ter, senast i betänkandet Livsmedelspolitik (2012/13:MJU9). Av redovis-ningen framgår att regeringen vid två tillfällen, 2008 och 2010, har gett Livsmedelsverket i uppdrag att överväga möjligheterna för jägare att sälja mindre mängder vildsvin och kött av vildsvin utan krav på besiktning i en vilthanteringsanläggning. Bakgrunden till uppdragen var att vildsvin är mot-tagliga för trikiner, dvs. parasitära maskar som kan smitta från djur till människa. De nuvarande reglerna innebär att nedlagda vildsvin måste leve-reras till vilthanteringsanläggningar för en offentlig trikinprovtagning innan de får konsumeras. Godkända slaktkroppar kontrollstämplas i dag på vilt-hanteringsanläggningen efter en negativ trikinprovtagning.
Det första uppdraget till Livsmedelsverket innefattade bl.a. en kartlägg-ning av olika faktorer som hade betydelse i detta sammanhang. Det andra uppdraget avsåg en fördjupad analys av möjligheterna för jägare att sälja mindre mängder vildsvinsprodukter utan krav på besiktning i en vilthanter-ingsanläggning. Möjligheten att låta jägare eller annan utbildad provtagare (utanför vilthanteringsanläggning) ta prover för trikinundersökning analyse-rades djupare, särskilt med avsikt på hur livsmedelssäkerhet och spårbarhet kunde bibehållas. Uppdraget redovisades till regeringen den 30 maj 2011 (Livsmedelsverket, Redovisning av regeringens andra uppdrag i fråga om villkor för försäljning av produkter av vildsvin).
I rapporten redovisar Livsmedelsverket ett detaljerat förslag till ett alter-nativt system inom vilket en jägare ska kunna leverera små mängder vildsvin och kött av vildsvin direkt till konsumenter och lokala detaljhan-delsanläggningar som levererar direkt till konsumenter. Det framgår att trikinos är en allvarlig zoonos, och därför måste allt vildsvinskött som ska göras tillgängligt på marknaden enligt gällande regler föras till en av Livs-medelsverket godkänd vilthanteringsanläggning för uppslaktning och veteri-nära kontroller, bl.a. besiktning efter slakt och individuell trikinprovtag-ning. Livsmedelsverket ansåg att både det nuvarande och det alternativa system som föreslås i rapporten är de system som Livsmedelsverket har bedömt som tillräckligt säkra för att skydda konsumenterna. I det alterna-tiva systemet föreslås att en jägare får sälja upp till 52 vildsvin per år förutsatt att jägaren får tillstånd, utbildar sig särskilt om trikinos, trikintes-tar köttet, skickar prov till ackrediterat laboratorium, meddelar kontrollmyn-digheten varje planerad leverans, ger en köpare en kopia på provsvaret och låter sig kontrolleras av kontrollmyndigheten. I detta system blir jägaren fullt ut ansvarig från trikinprovtagningen till leveransen av vildsvinsproduk-ter. Jägare med tillstånd från kontrollmyndigheten registreras i ett rikstäck-ande dataregister. En tillståndsavgift beräknas uppgå till ca 1 000 kronor per ansökan. Till det kommer den årliga kontrollkostnaden som beräknas till ≥6 000 kronor per vildsvinsjägare och kostnaden för trikinanalyser (100–
250 kronor per prov). Den uppskattade initiala kostnaden för en anpass-ning av Livsmedelsverkets systemstöd uppgick till 3 miljoner kronor.
Livsmedelsverkets förslag har remissbehandlats. Utgångspunkten var att allt vildsvinskött som når konsumenterna ska vara lika säkert oavsett distri-butionssätt. Därav följer att offentlig kontroll måste vara möjlig i alla tänkbara system. En aspekt som beaktades är vikten av att konsumenternas förtroende för produkten inte äventyras. Enligt Landsbygdsdepartementet skulle konsekvenserna av förslaget leda till att en ny, relativt omfattande lagstiftning infördes med ökade kostnader som följd. Det råder vidare osä-kerhet om jägarna kommer att vilja ansluta sig till det alternativa systemet, och ett genomförande av förslaget bedömdes inte ha någon inverkan på vildsvinsstammen. Till följd av detta har regeringen inte presenterat några förslag till en ändrad reglering. Utskottet konstaterade då att frågan om att förenkla reglerna för hanteringen av vildsvinsprodukter var utredd. Resulta-tet visar att det finns både nackdelar och osäkerheter med ett nytt system.
Utskottet vill uppmärksamma att både björn och vildsvin kan vara bärare av trikiner, och den ovannämnda redovisningen gäller därmed för båda djurslagen. Björn omfattas också av Citeskonventionen (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora).
Syftet med Citeskonventionen är att reglera handeln med hotade arter för att undvika att de utrotas och för att säkerställa ett hållbart uttag från natu-ren. Citesreglerna innebär en viss ökning av administration för alla som hanterar exemplar av Citeslistade arter. Det finns vidare EU-bestämmelser om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (se vidare 2010/11:MJU14 s. 11 och 2009/10:MJU10 s. 10).
Den Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndighetens (Efsa) årliga rapport om zoonoser (dvs. smittor mellan djur och människor) publicerades i feb-ruari 2014. Enligt rapporten ökade antalet fall av trikinos hos människa med drygt 12 procent i EU under 2012 jämfört med 2011, men fallen var fortfarande på en lägre nivå än under 2008–2009 då flera hundra trikinos-fall rapporterades från Bulgarien och Rumänien. De två viktigaste källorna till smitta i EU är kött från tamgrisar som inte har undersökts för trikiner och vildsvinskött.
Utskottet vill också nämna att Jordbruksverket har presenterat en rap-port: Från skog till krog – Vilka hinder motverkar mer vildsvinskött på marknaden? (2013:28). I rapporten ringar man in fyra huvudsakliga hinder till att det inte finns mer vildsvinskött på marknaden: hanteringen, kostna-derna, priserna och okunskaper hos konsumenterna. Dessa hinder hänger ihop och därför är det inte bara ett enstaka hinder som motverkar mer kött på marknaden. Om mer vildsvinskött ska kunna nå marknaden framöver så måste hela marknaden hänga med, vilket förutsätter att hela kedjan, från jägare till konsumenter, fungerar och är redo. I dagsläget är inte hela ked-jan redo. Jägarförbund och vilthanteringsanläggningar ser främst sina egna problem och inte varandras. Dessutom måste konsumenterna få upp ögonen för vildsvinskött och både våga och vilja äta det.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2013/14:MJ229 (M) yrkande 2, 2013/14:MJ336 (M), 2013/14:MJ367 (SD) yrkande 2, 2013/14:
MJ490 (S) yrkande 31 och 2013/14:MJ520 (C).
När det gäller marknadsföring av viltprodukter vill utskottet uppmärk-samma att i Jordbruksverkets regleringsbrev för 2013 avsattes medel om 1 000 000 kronor till Svenskt Viltkött KNF Ekonomisk förening för att föreningen skulle ta fram branschriktlinjer för hur en godkänd vilthanter-ingsanläggning kan vara utformad och för hur det fällda viltet ska hanteras av jägaren vid leverans till en vilthanteringsanläggning.
Enligt Landsbygdsdepartementet pågår ett arbete inom Svenskt Viltkött med att ta fram branschriktlinjer för hur ett godkänt slakteri kan vara utfor-mat. Cirka 60 vilthanteringsanläggningar har anslutit sig till Svenskt Vilt-kött, som även har utbildat ett tiotal instruktörer för att utbilda viltundersökare. De har på sin hemsida lagt upp vilthanteringsanläggningar på en karta och kommer också att lägga dit uppsamlingscentraler för att underlätta för jägare att förmedla överskottskött till vilthanteringsanlägg-ningar.
Likaså har Livsmedelsverket återrapporterat sitt regeringsuppdrag om Sverige – det nya matlandet som avser stöd till småskaliga slakterier, vil-ket även gäller för vilt. Livsmedelsvervil-ket har sedan 2005 haft i uppdrag från regeringen att förbättra förutsättningarna för de mindre slakterierna.
Under åren 2008–2010 öronmärktes 9 miljoner kronor av Livsmedelsver-kets anslag för nedsättning av kontrollavgifterna. För perioden 2011–2013 höjdes beloppet till 12 miljoner kronor per år. År 2012 infördes även ett anslag om 90 miljoner kronor som har öronmärkts för att stärka livsmedels-företagarnas konkurrenskraft genom en sänkning av avgifterna för den officiella kontrollen vid slakterier.
Med hänvisning till det arbete som bedrivs inom området föreslår utskot-tet att motion 2013/14:MJ229 (M) yrkande 4 lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller frågan om en översyn av avgifterna för trikinprover kon-staterar utskottet att det är Statens veterinärmediska anstalt (SVA) och andra ackrediterade laboratorier som utför trikintesterna som avgör priset för provtagningen. Mot bakgrund av detta finner inte utskottet någon anled-ning att föreslå någon åtgärd med anledanled-ning av motion 2013/14:MJ229 (M) yrkande 3.
Ursprungsmärkning av livsmedel
Utskottets förslag i korthet
Med anledning av ett motionsyrkande (V) tillkännager riksdagen för regeringen som sin mening att denna inom EU i alla rele-vanta sammanhang ska verka för en ursprungsmärkning av alla köttprodukter inklusive sammansatta produkter. Riksdagen avslår motionsförslag om en obligatorisk ursprungsmärkning av anima-liska produkter (MP, SD), krav på en ursprungsmärkning av livsmedel (S), utredning om ursprungsmärkning av livsmedel (MP, C) och efterlevnaden av reglerna för ursprungsmärkning (S).
Jämför reservationerna 3 (MP, V), 4 (MP, SD) och 5 (S).
Motionerna
I motionerna 2013/14:MJ240 av Jörgen Hellman m.fl. (S) i denna del och 2013/14:MJ256 av Lennart Axelsson (S) framhålls att det finns stora bris-ter i märkningen av livsmedel, vilket minskar möjligheten för konsumen-terna att göra aktiva val. Konsumenkonsumen-terna vill göra val utifrån djurskydd och miljö. Hur djuren har fötts upp och hur de har behandlats är viktiga frågor för många konsumenter. Därför behöver man ställa krav på ursprungs-märkning. Även i motion 2013/14:MJ451 av Helena Lindahl och Karin Nilsson (båda C) uppmärksammas frågan om en obligatorisk ursprungs-märkning för fler livsmedelsprodukter. Ursprungsursprungs-märkning kan också bidra till att självförsörjningsgraden på mat ökar i Sverige. I dag importerar vi nästan hälften av de livsmedel vi konsumerar, vilket är mest i Europa. Om vi vill ha kvar det svenska jordbruket och de öppna landskapen, prioritera miljön, djurskydd och jobben, bör konsumenten ges en större möjlighet att välja mer svenska och närproducerade produkter.
I motion av 2013/14:MJ357 av Kew Nordqvist och Magnus Ehrencrona (båda MP) begärs att regeringen ska utreda frågan om att säkerställa iden-titeten på den mat vi äter. Konsumenten ska kunna lita på innehållsförteck-ningen på en vara. Alla ingredienser i produkten ska redovisas. Stöd till en total ursprungsmärkning med full spårbarhet bör ges, vilket skulle gynna små livsmedelsproducenter och varumärkesägare.
I kommittémotionerna 2013/14:MJ371 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 3 och 2013/14:MJ518 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 49 betonas att det är angeläget att öka konsumenternas möjlighet att göra aktiva val när de köper livsmedel och att det därför behövs en obligatorisk ursprungsmärkning av animaliska produkter.
Enligt kommittémotion 2013/14:MJ374 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 9 är det av stor vikt att vi som konsumenter har tillräcklig infor-mation om de produkter som finns på marknaden. I dag brister märk-ningen vad gäller kött och minskar därmed möjligheten för konsumenten att göra aktiva val. Därför bör alla köttprodukter inom EU ursprungsmärkas.
I motion 2013/14:MJ482 av Cecilia Dalman Eek m.fl. (S) framhålls att det finns ett behov av att se över hur regleringen för ursprungsmärkning av kött enligt livsmedelslagen efterlevs. Allt fler konsumenter vill välja närproducerade matvaror för att minska klimatpåverkan av långa transpor-ter. För att kunna göra informerade val vill konsumenterna känna till ursprunget på matvaror; allra viktigast är det att känna till ursprunget för kött.
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis konstaterar utskottet att det i oktober 2011 beslutades om en ny EU-förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till kon-sumenterna (1169/2011). I förordningen fastställs allmänna principer, krav och ansvarsområden i fråga om livsmedelsinformation, i synnerhet när det gäller livsmedelsmärkning. Obligatoriska bestämmelser om ursprung har sedan tidigare utvecklats, t.ex. för honung, frukt och grönsaker, fisk och nötkött. Till följd av den nya EU-förordningen kommer en uppgift om ursprungsland eller härkomstplats även att vara obligatorisk för kött av svin, får, get och fjäderfä fr.o.m. den 13 december 2014.
Enligt förordningen skulle kommissionen anta genomförandebestämmel-ser om bl.a. hur ursprungsmärkning för färskt, kylt och fryst kött från gris, får, get och fjäderfä ska utformas.
Kommissionen presenterade ett utkast till förslag till bestämmelser under hösten 2013 och har fört diskussioner med medlemsländerna. En omröstning i kommissionens ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa (SKLD) ägde rum i november 2013. Kommissionen fick tillräck-ligt stöd från medlemsländerna för att anta bestämmelserna som kommer att börja tillämpas fr.o.m. den 1 april 2015. Sverige röstade nej eftersom bestämmelserna inte ger konsumenterna tillräcklig information om djurens ursprung.
Kommissionen har i enlighet med artikel 26.6 i förordningen om livsme-delsinformation lagt fram en rapport (KOM(2013) 755 slutlig) till Europa-parlamentet och rådet om möjligheten att utvidga den obligatoriska ursprungsmärkningen till att gälla kött som används som ingrediens i fär-digförpackade livsmedel. Rapporten omfattar kött från alla arter (t.ex. från nötkreatur, gris, fjäderfä, får och get, vilt, kanin och häst) som används som ingrediens i färdigförpackade livsmedel. Rapportens främsta mål är att – bedöma konsumenternas inställning till en obligatorisk
ursprungsmärk-ning av kött som används som ingrediens
– undersöka om en sådan märkning är genomförbar och
– analysera kostnaderna och fördelarna med att införa sådana åtgärder, inklusive de rättsliga effekterna för den inre marknaden och konsekven-serna för den internationella handeln.
Av rapporten framgår att konsumenternas intresse för ursprungsmärkning av köttingredienser verkar vara tämligen stort. Det finns stora skillnader mellan de olika EU-länderna när det gäller konsumenternas preferenser och deras förståelse av ursprungsuppgifterna samt när det gäller motivation och behovet av dessa uppgifter. Konsumenternas generellt stora intresse för ursprungsmärkning hamnar efter pris, kvalitet och tillsatser när man rangordnar de faktorer som har störst inflytande på konsumenternas val, och återspeglas inte i konsumenternas vilja att betala; när prisökningen är mindre än 10 procent minskar betalningsviljan med 60–80 procent. I rap-porten redovisas olika scenarier för att tillgodose konsumenternas behov av ursprungsuppgifter och kostnader för genomförandet. Kommissionen menade att alla de tänkbara scenarierna har både fördelar och nackdelar som behöver diskuteras ingående med rådet och Europaparlamentet. På grundval av dessa diskussioner kommer kommissionen att överväga vilka eventuella steg som bör tas. I tillämpliga fall kan detta omfatta att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att reglera ursprungsmärkning av kött som används som ingrediens i livsmedel.
Utskottet konstaterar att i enlighet med EU-kommissionens genomföran-deakter som beslutades i december 2013 blir det obligatoriskt att ange ursprungsland eller härkomstplats för kött av svin, får, get och fjäderfä.
Utskottet anser att detta är positivt men långt ifrån tillräckligt. Enligt utskot-tet är det av stor vikt att konsumenterna får information om innehållet i de produkter som finns på marknaden så att de kan göra medvetna val. I dag finns det brister framför allt när det gäller märkningen av kött och köttpro-dukter, vilket begränsar konsumenternas möjligheter att göra sådana val.
Den obligatoriska ursprungsmärkningen bör därför utvidgas till att även omfatta kött som används som ingrediens i livsmedel. Det är vidare ange-läget att de regler som fastställs är tydliga så att konsumenterna inte riskerar att vilseledas av märkningen. De nu antagna bestämmelserna inne-bär att det räcker med att ange var djuret är uppfött och slaktat. Djur
Den obligatoriska ursprungsmärkningen bör därför utvidgas till att även omfatta kött som används som ingrediens i livsmedel. Det är vidare ange-läget att de regler som fastställs är tydliga så att konsumenterna inte riskerar att vilseledas av märkningen. De nu antagna bestämmelserna inne-bär att det räcker med att ange var djuret är uppfött och slaktat. Djur