Observation

Mina observationer görs efter att eleverna har gått i förskoleklassen i tre veckor, de är fortfarande nya med situationen att gå i skolan. De känner inte sina lärare sedan tidigare och de har fått börja på ett nytt ställe. Det jag tittar på i mina observationer är hur pedagogerna är emot eleverna. Om de arbetar med genus och att det ska vara jämställt i klassen. Hur de väljer att fördela ordet mellan eleverna, om de gör någon skillnad på pojkar och flickor. Jag har studerat båda klasserna vid två olika tillfällen. Jag har valt att skriva ner observationerna som en sammanfattning av dessa båda tillfällena.

Klass A

Jag är med dem redan från början av skoldagen samlingen är cirka 30 minuter och lektionen är cirka 1 timme.

Det är på morgonen och alla eleverna har samlats i en kö utanför klassrummet. Pedagogerna har satt på lugn musik och står vid dörren och tar emot eleverna genom att ta varje barn i

28

handen och se dem i ögonen och säger god morgon ”elevens namn” och får ett god morgon och sitt eget namn till svar. Sedan går eleverna in i klassrummet och ska sätta sig lugnt på sin plats och väntar tills alla har kommit in och satt sig. Pedagogerna stänger av musiken och de börjar alla sjunga en godmorgonsång. Sedan är det ett barn som ska ”ta dagen” denna elev ska gå fram till pedagogen och berätta vilken dag det är och vilka som ha namnsdag, vilken elev som blir vald att komma fram och berätta tar dem i tur ordning som de sitter i ringen. När de berättar vilken som har namnsdag får de andra eleverna i klassen räcka upp sin hand för att berätta vem de möjligtvis känner med detta namn och alla som räcker upp handen får berätta detta. När de har samling sitter eleverna blandade men på bestämda platser i en ring på golvet. Pedagogerna sitter på mindre stolar placerade mittemot varandra i ringen. De flesta eleverna sitter stilla och lyssnar på vad pedagogerna säger. Det är en pojke och en flicka som utmärker sig lite mer än vad de andra eleverna i gruppen gör. Pojken vill ofta att de andra eleverna ska skratta åt saker som han gör och säger. Det finns en flicka som gärna vill visa hur duktig hon är så hon utmärker sig genom att prata även om hon ej har fått ordet eller genom att ge mer information än vad de har bett henne om. Pedagogerna tystar ner pojken genom att sätta upp handen i ett stopptecken. Oftast räcker det men vid flera tillfällen måste de säga till honom genom att tilltala honom med namn. De berättar för mig att de sätter upp handen för att inte avbryta det som pågår för mycket. Flickan som vill visa sig duktig säger de till eller ignorerar när hon ropar ut svaret. Även om hon har svarat på hela uppgiften ignorerar pedagogerna detta och forsätter att fråga de andra eleverna i klassen. En uppgift som eleverna få är att de ska hitta en väg som går från punkt A till punkt B, det finns tre olika vägar. Alla eleverna får börja med att var och en gör uppgiften i tystnad och lista ut vilken som är den rätta vägen. När de ska berätta vilken som är den rätta vägen säger pedagogerna att eleverna ska svara genom att räcka upp handen vid det alternativet som de tror är det rätta.

Jag har under tiden studerat om det är flickor eller pojkar som blir tillsagda flest gånger. Det visar sig att det är pojkarna som blir tillsagda flest gånger, oftast pågrund av att de har svårt att sitta upp i ringen. De gånger som flickor blir tillsagda är då de sitter och pratar med varandra, eller fipplar med något annat. Pojkarna blir tillsagda 12 gånger och flickorna 3 gånger.

När eleverna ska sitta ner vid sina bänkplatser och arbeta i sin skolböcker säger pedagogerna till dem att de ska göra uppgiften och när de är klara ska de sitta och räcka upp handen för att en pedagog ska komma och kontrollera hur det har gått för dem. Samma pojke som tidigare nämnts blir snabbt klar med uppgiften men han orkar inte sitta stilla och vänta på att

29

pedagogen ska komma till honom så han börjar fäktas med en flicka som sitter bredvid honom, då kommer en pedagog fram och säger till dem att sluta och hon kontrollerar pojkens arbete och han får gå och göra något annat. Pedagogen går då tillbaka till den elev som hon var hos innan hon var tvungen att ingripa. Pojken fick sitt behov tillfredställt genom att vara stökig.

Klass B

Jag har observerat denna klass lika länge som den förra klassen. Vid samling på morgonen och ett lektionstillfälle. Den skillnaden som denna klass har är att det är inte lika många pojkar och flickor, det är fler pojkar i denna klass.

Denna klass har samma procedur på morgonen som klass A. de hälsar på varje elev och eleverna går in i klassrummet och sätter sig sedan får ett barn ”ta dagen”.

Eleverna sitter lugnt och lyssnar på vad som sägs. Är det något tokigt som händer som att några fnittrar åt någon som inte riktigt förstår vad denne ska göra säger de ifrån på en gång. De visar med hela kroppen vad de förväntar sig av eleverna, genom att de har ett bestämt kroppsspråk. De är öppna i sin kroppshållning och visar med hela handen vad de menar. De pratar med ett bestämt tonfall. Dem fördelar ordet så att det är både flickor och pojkar som får prata lika mycket.

Det är oftast pojkar som blir tillsagda men vad jag kan se är det dessa som strular mest. Pojkarna blir tillsagda 10 gånger av 12. De har svårt att sitta upp i ringen och lyssna på vad pedagogerna säger. Om eleverna stör för mycket säger pedagogerna till dem att antingen sluta med att störa och lyssna på vad de har att berätta eller så får de gå ut i korridoren och komma tillbaka senare och ha en egen lektion med dem. De elever som de sa till valde alla att stanna kvar i klassen. När de sa till eleverna hade de samma kroppsspråk oavsett om det var en pojke eller flicka som de sa till. De har en öppen hållning och tittar eleverna i ögonen. De sa inte generellt till alla pojkar att de gjorde fel eftersom att de ser att det finns många pojkar i klassen som lyssnar på vad de säger. Utan de sa ”det finns de som har svårt att sitta stilla och lyssna på oss och sina kamrater och vi tycker att det är jättetråkigt att behöva säga till er hela tiden. Ni andra som är ordentliga och gör som vi säger ni är jätteduktiga”. De visar tydligt att de se varje individ genom att inte dra alla pojkar eller flickor över en kam. När de undervisar för eleverna får alla eleverna komma fram och göra det som pedagogerna visar dem.

30

Det är mot slutet av dagen och pedagogerna väljer att ha dansstopp med eleverna. Det går ut på att eleverna ska röra på sig så länge som musiken spelas när musiken stannar ska eleverna stå stilla. Den som rör sig åker ut ur leken. När de har haft leken en stund ser de att det är vissa elever som bara står stilla hela tiden eller som bara rör sig väldigt lite för att kunna stanna fort. De säger till eleverna att de måste röra på sig mer annars åker de ut. Det slutade med att de fick ta ut en flicka och en pojke ur leken då de inte rörde på sig så mycket. De gjorde ingen skillnad vilket barn det var. De gjorde leken flera gånger så att flera elever fick chansen att vinna. Sista gången avslutade de när det var två elever kvar och det slutade oavgjort, då de vill visa eleverna att man inte alltid måste vinna för att det ska vara roligt.

31