Mot bakgrund av Finlands ordförandeskap i Nordiska rådet 2017, och Finlands 100-årsju- bileum föreslår Mari Herranen en gemensam strategi för att stärka det nordiska samarbetet på 10 eller 20 års sikt.
Mari Herranen arbetar på internationella avdelningen vid Finlands riksdag och är chef för sekretariatet för Finlands delegation i Nordiska rådet. Hon är även nytillträdd sekre- terare i LF Finland.
Snart är det finska ordförandeskapet i Nordiska rådet slut för denna gång. Ordförandeskapslandet utarbetar alltid ett program av vilket årets prioriteringar fram- går. De tre huvudtemana för Finlands ord- förandeskapsprogram år 2017 var Det bildade Norden, Den rena energins Norden och Det nätverkande Norden. Det bildade Norden betyder att man lyfte fram nordiskt kunnande och utbildning samt folkbildning och -kultur. Den rena energins Norden innebar främjandet av de nordiska energimarkna- derna och bioenergi samt samnordisk uppföljning av COP-21 beslutet i Paris. Det nätverkande Norden fäste uppmärksamhet vid arktiska frågor, mobilitet och dess hinder i Norden.
Tvärsnittstemat för ordförandeskapsprogrammet var undanröjandet av gränshinder. Därtill syntes temat för Finlands 100-års jubileum ”Yhdessä – Tillsammans” tydligt i ordförandeskapsprogrammet. Varje år görs ett ettårigt program av ordförandelandets parlament. I framtiden skulle rådets medlems- länder eventuellt kunna samarbeta mera för att tillsammans göra ett övergri- pande program för rådet. Detta skulle i så fall gälla de kommande ordföran- deskapsländerna. Norge tar över ordförandeskapet i Nordiska rådet år 2018.
Ibland är det viktigt att stanna upp och evaluera var det nordiska samarbetet befinner sig för tillfället och vad det är, eller rättare sagt borde vara, om 10 eller 20 år. Idag sker förändringar snabbare och ingenting är som det varit tidi- gare. Dagens stora trender är digitalisering, globalisering och uppvärmningen av klimatet och dessa trender kommer att påverka Norden.
Vår historia är full av goda exempel på samarbete. De gamla goda tiderna i nordiskt samarbete innebar att vi var föregångare på många olika sektorer. Vi Mari Herranen
hade passfrihet och gemensam arbetsmarknad långt före EU samt långtgående samarbete på många olika områden. Vi har ännu idag mycket kvar av detta samtidigt som vi splittrar våra krafter och på så sätt tappat blicken för det som verkligen är viktigt i det nordiska samarbetet. Detta har skett delvis på grund av utvecklingen av EU och delvis på grund av globaliseringen.
Kanske vi idag behöver en gemensam vision för Norden, något som vi tillsamman kan arbeta mot för att åstadkomma något större. Vi borde ha en gemensam strategi, en strategisk vägkarta för att kunna navigera oss fram i framtidens ovisshet och utmaningar. En strategi kallas också för en krigsplan, men förutom detta talar man om till exempel förhandlingsstrategi eller strategi för att utveckla ett företag eller en organisation. Strategin är viktig genom att rationell analys och objektiva beslut är det som på lång sikt utgör skillnaden mellan framgång och misslyckande.
Nordiska rådet föregår med gott exempel då rådet på sin 69:e session i Helsingfors i början av november godkände sin nya internationella strategi. Denna strategi betonar vikten av att kunna prioritera. Nordiska rådet vill där- för fokusera på samarbete i närområde. Samarbete i Östersjöområdet, i Arktis och inom EU har fått en speciell plats i den nya internationella strategin för de närmaste fem åren. Förutom att strategin styr Nordiska rådets internatio- nella arbete så identifierar strategin även de områden där rådet förväntar att de nordiska regeringarna aktivt ska verka.
Under det finska ordförandeskapet i Nordiska rådet har ofta tanken om ”back to basics” tagits upp. Vi borde koncentrera oss på Norden och på de nordiska medborgarna. Hur kan människorna resa, studera eller flytta till ett annat nordiskt land utan att det är alltför komplicerat? På sessionen i Helsingfors var Norden som världens mest integrerade region och arbetet för att avlägsna gränshindren det mest centrala temat. Gränshinderfrågorna har funnits på den nordiska agendan länge, men det har varit svårt att nå ett genombrott i frågan. När de nordiska statsministrarna på sessionen redogjorde för hur arbetet med att undanröja gränshinder framskrider och vilka visioner och utmaningar som finns hade parlamentarikerna samtidigt en möjlighet att kräva svar av statsministrarna. På toppmötet sade den norska statsministern Erna Solberg att Norden har starka institutioner och att vår legitimitet till samarbete bygger på att vi skapar ett mervärde för våra invånare.
Mobiliteten mellan de nordiska länderna är viktig och hör tätt samman med ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Hur ska man undanröja gränshin- der, hur kan man förhindra att nya gränshinder uppstår och hur ska man sprida information i frågan till såväl de nationella parlamenten som till ministeri- erna? Gällande mobiliteten är målet att göra vardagen enklare för invånarna i Norden. Gränshinder är ett av de mest centrala teman som alla i Norden borde jobba med. Alla ministrar och tjänstemän ska jobba mer tillsammans både då
det gäller att implementera EU-lagstiftning och då det gäller annan lagstift- ning. Statsministrarna ska begära att alla tjänstemän jobbar nordiskt och att de har kontakter med sina nordiska kolleger.
Mycket har gjorts i år. Finland har tagit initiativ till att arrangera plenum- diskussioner om gränshinder i de olika nordiska parlamenten. I Nordiska rådet verkar en separat gränshindergrupp med uppgift att undanröja gränshinder och den koordinerar rådets gränshinderarbete. Ett effektivt gränshinderarbete för- utsätter en effektiv organisation. I Finland har Pohjola-Nordens rådgivnings- kommitté specialiserat sig på nordiskt gränshinderarbete. Kommittén består av representanter för olika förvaltningsgrenar och ministerier samt av rådgiv- ningstjänster. Rådgivningskommittén fungerar som nationella förberednings- möten inför gränshinderrådets möten. De positiva erfarenheter man fått av rådgivningskommitténs arbete kunde fungera som exempel för organiseringen av gränshinderarbetet även i andra nordiska länder. Den finska delegationen presenterade ett medlemsförslag om detta vid rådets session.
Nordiska rådet behandlar allt fler frågor som rör utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Precis som de tidigare ordförandeskapsländerna betonar även Finland betydelsen av en nordisk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Nordiska rådet spelar en viktig roll då det gäller att föra dessa ärenden vidare och frågan är nu hur de nordiska länderna skulle kunna samarbeta ännu mer inom dessa sektorer. I år inbjöds de nordiska biståndsministrarna till rådets session där man förde diskussioner om frågor som rör hanteringen av globa- liseringen samt möjligheterna att åstadkomma ett tätare samarbete mellan de nordiska biståndsministrarna.
Det finns många viktiga områden som inte innefattas av det officiella nord- iska samarbetet. Försvarspolitiskt samarbete, transportsamarbete, osv. I fram- tiden borde vi se efter på vilket sätt vi samarbetar, vilken form har samarbetet, vilka områden, och är det informellt eller del av det formella samarbetet. En genomlysning av det nordiska lagstiftningssamarbetet görs som bäst.
Finland firar sitt jubileumsår med sin nordiska familj. År 2017 fyllde Finland jämt hundra år som självständig stat samtidigt som landet fungerar som ordförande i Nordiska rådet. Finland som en självständig stat är en självklar del av det nordiska samarbetet. Hurudant kommer det nordiska samarbetet att se ut när vi firar 150 år av självständighet? Har vi en nordisk förbundsstat som tex. Gunnar Wetterberg har föreslagit eller har vi avskaffat alla nordiska gränshinder? Valet är vårt och de beslut som tas i dessa tider kommer att påverka framtiden. Yhdessä-tillsammans –andan behövs idag. Hur kommer vi vidare och hur arbetar vi mer strategiskt så att vi får mera resultat av det nordiska samarbetet?
KRÖNIKA OM NORDISKT SAMARBETE