odlingsgränsen

”Möjligheter och hinder för tillgång till mark”

Ida Tano 18

3. Möjligheter och hinder att förvärva statlig mark ovan

odlingsgränsen.

3.1 Möjligheter

Lagar

En del lagar ligger till stöd för att förvärva mark. Här tas de med speciellt hänseende mot Kiruna och malmfälten upp.

I miljöbalkens 3e kap går det att finna riksintressen som både ska bevaras men även om exploatering.

7 § i miljöbalken säger:” Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa.

Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket”

(citat http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980808.HTM)

I Kiruna räknas järnmalmen till ett riksintresse som har företräde över andra intressen. Men för att kunna nyttja detta intresse behövs det människor som kan arbeta med gruvverksamhet. Dessa människor behöver i sin tur någonstans att bo och detta betyder att det behövs nya markområden för att gruvan ska kunna fortsätta sin brytning. Staten måste därmed sälja av sina markområden för att detta ska bli en verklighet.

Utvinning av de värdefulla ämnen järnmalm försvåras avsevärt om inte mark kan omvandlas till industriområde och människor flytta till nya delar, nya delar som måste förvärvas från staten för att bygga bostadsområden och nytt samhälle.

Gruvnäringen i Kiruna räknas till kulturmiljön och borde följaktligen få utvecklas genom fortsatt brytning.

Enligt miljöbalkens 3 kap 7§ 2 st ska mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material så långt det är möjligt, skyddas mot olika åtgärder som kan försvåra en utvinning av dessa. Försvåring blir det att bryta den värdefulla järnmalmen om inte staden kan omlokalisera sig och uppta nya markområden. Den här bestämmelsen visar klart och tydligt att försvåring av utvinning inte får ske.

Det finns riksintressen som inte har tagits bort men som har fått flytta på sig. Järnvägen i Kiruna är ett bra exempel och framöver kommer även väg E10 behöva flytta på sig. Då borde annat även kunna göra detta, vara en möjlighet för att förvärva mark där riksintressen kan försvåra.

Odlingsgränsen

”Möjligheter och hinder för tillgång till mark”

Ida Tano 19 Borde inte exploatering av ett samhälle finnas med under detta kapitel? Utveckla och exploatera ett nytt samhälle.

Minerallagen finns till för att reglera regler som gäller för undersökning och bearbetning av fyndigheter, på både egen eller annans mark. Eftersom Sverige tillämpar dessa regler och vi vet att det i Kiruna finns fyndigheter djupare ner in mot staden, så borde detta väga tungt när det kommer till att förvärva mark av staten för flytt av människor och bostäder.

Plan- och bygglagen är den lag som kommunen ska följa vid planläggning av mark och vatten. Kommunen får i uppgift att skapa en samhällsutveckling med likartade – och sociala levnadsförhållanden. Den här lagen fick en ny version som trädde i kraft maj 2011. Anledningen till den nya lagen är att det byggs för få bostäder i Sverige och den nya lagen ska underlätta byggande. I Kiruna behövs det byggas nytt och den nya lagen borde underlätta detta.

I rennäringslagen finns det en paragraf, 26§, som säger att regering kan bestämma om att renskötseln ska upphöra på ett visst område, om detta område kan behövas för andra ändamål. Ändamålen tas upp i expropriationslagen.

Expropriation innebär att det görs ett tvångsinlösen av fastighet eller mark. Denna lag kan tillämpas och vara en möjlighet för förvärv av mark. Skälen till expropriation måste ligga i det allmänna intresset för att det ska godkännas.

Ansökan

Kommunen, privata aktörer med flera har alla rätt att ansöka om förvärv av statlig mark. Det är en stor möjlighet för privata aktörer att få förvärva statlig mark. Den mesta mark som Statens fastighetsverk säljer, är till privatpersoner.

Kommunen

Kommun har alltid företräde när det kommer till att köpa mark av staten, därför kan dessa köpa marken men låta annan aktör bygga på platsen, om det har ett allmännyttigt syfte. En översiktsplan måste vara kompatibel för de ändamål som marken ska användas till. Det innebär att en privat aktör kan yttra sig under den tid som översiktsplanen ska förändras. Det sker antingen via samråd eller utställning. Allmänhetens intresse för aktörens planer påverkar om planen ändras. Kommer aktören ex starta en verksamhet som gagnar arbetslivet med många arbetstillfällen, då är det större chans att få planen ändrad (Persson, M).

Marktillgång

Möjligheter runt Kiruna stad är att det finns gott om marker som är obebyggt. Stora arealer har idag ingen bebyggelse alls.

Egna tankar

För att Kiruna ska kunna utvecklas som stad och samhälle måste statlig mark tas i anspråk. Både av det kommunala men även av privata aktörer för att det ska bli en mångfald av byggande och boende. Möjligheterna för att få denna mångfald torde vara stora då det inte ska vara svårare för en privat aktör än en kommun att förvärva mark.

Odlingsgränsen

”Möjligheter och hinder för tillgång till mark”

Ida Tano 20 LKAB är statligt ägt, vilket innebär att inkomsterna från denna verksamhet är till gagn för hela Sverige. LKAB behöver mark för att kunna fortsätta sin verksamhet framöver för att miljövillkoren inte ska överskridas. Marken som behöver tas i anspråk ska ändras i detaljplanen till industriområde. Den här marken bryts det inte på men marken påverkas av deformationer från brytning i gruvan. Staden (kommunen) behöver då i sin tur mark för fortsatt överlevnad.

Kiruna och malmfälten står inför en unik situation med samhällsomvandling. Detta bör tas tillvara och skapa en mall, bli föregångare för eventuella framtida samhällsförändringar, både här uppe norr och i resten av Sverige och världen. Regler och lagar behöver därför anpassas och modifieras för att passa detta unika ändamål.

Fjällägenheter är byggen som var olagliga men som blev lagliga trots bygge på statens mark ovan odlingsgränsen. Detta borde ju vara en vägledning om att staten godkände dessa byggen trots att de inte var planen från början. Varför inte göra samma sak nu när ett nytt samhälle ska bildas. Bygga på statens mark, utan att äga denna. Förslag finns även uppe om att dessa fjällägenheter ska säljas ut helt av staten och därmed inte kallas för fjällägenheter mera. Staten kommer alltså inte längre äga dessa.

Skattefjällsmålet i Jämtland torde vara en föregångare och visa på att det är svårt att hänvisa till hävd eller urminneshävd till viss mark. Staten vann målet och hänvisar till att samerna har bruksrätt men inte ägarrätt till marken.

Ett alternativ till att köpa mark av staten är att arrendera marken av Länsstyrelsen.

3.2 Hinder

Lagar

De lagar som främst används vid beslut om förvärv av statens mark är: riksintressen, rennäringslagen, rennäringsförordningen samt överlåtelse av statens fasta egendom. I Kiruna är riksintressena bl.a. Väg E10, järnvägen, gruvnäringen/mineral, kulturmiljö, naturen och rennäringen. Riksintressen som väger mot varandra är ett hinder, då det är olika intressen som gynnar olika saker.

Rennäringslagen finns till för att skydda samerna och dess verksamhet mot intrång som kan försvåra detta.

Rennäringsförordningen är ett komplement till rennäringslagen och tar upp försäljning m.m av statens mark ovan odlingsgränsen och renbetesfjällen. Förordningen tar upp stödfunktioner för samerna och deras intressen.

I förordningen om överlåtelse av statens fasta egendom går det att finna text som säger att myndighet inte får sälja fast egendom om den i liten eller stor utsträckning behövs i statens verksamhet. Men även om det finns särskilda skäl att egendomen ska ägas av staten. De

Odlingsgränsen

”Möjligheter och hinder för tillgång till mark”

Ida Tano 21 särskilda skäl som kan finnas är bland annat: kulturminnesvården, naturvården och det rörliga friluftslivet. Detta är intressen som staten ska bevaka. I Kiruna finns de tre ”särskilda skäl” som tas upp och är således ett hinder vid förvärv av mark.

Den myndighet som är fastighetsförvaltare av statens marker har i uppgift att medverka till att den långsiktiga planeringen av mark och lokalbehov från statens håll samordnas med kommunens översiktsplanering. Detta kan bli bekymmer då en privat aktör vill ansöka om förvärv av mark, att översiktsplanen måste stämma med ändamålet. 10§ i förordningen om överlåtelse av statens fasta egendom, beskriver samarbete mellan den fastighetsförvaltande myndigheten och kommunen. I och med denna paragraf så känns det ganska tydligt att staten helst säljer till kommunen.

Kulturminneslagen skyddar vår kulturmiljö. Lagen skapar stora utmaningar när det kommer till att planera om samhället, eftersom hela Kiruna C räknas till det riksintresset. Detta är ett hinder då vissa kulturbyggnader finns på mark som kommer påverkas av framtida brytning i gruvan. Men i Kiruna arbetas det för fullt med att antingen flytta dessa byggnader eller få minnesmärkning hävd, allt för att samhället ska kunna överleva på lång sikt

Tidsaspekt

Svårigheter är att det tar lång tid från ansökan tills beslut kommer om mark får uppköpas. Efter detta ska även diskussion föras om avtal och pris, vilket kan dra ut på tiden.

Ett till fem år dröjer hela processen från inskickande av ansökan till prisförhandling är färdig.

Odlingsgränsen

Ovan odlingsgränsen är statens marker i första hand tilltänkta för renskötsel och bete för renarna. Det är också därför som denna gräns har upprättats. Att få köpa delar av denna mark kan vara svårt då den har ett tydligt syfte.

Kommunen

Kommunen har företräde vid ansökan om köp av samma mark som en privat aktör. Detta beror på att kommunen har ett allmänt syfte med sina köp. Allmännyttan går alltid före det privata. Kommunen får alltid yttrar sig när det kommer in en ansökan om markförvärv till Statens fastighetsverk.

En av de som får yttra sig vid ansökan om förvärv är bland annat rennäringsdelegationen. Deras yttrande väger tungt. Om de anser att rennäringen kommer påverkas i allt för stor grad, så bidrar oftast detta till att det blir ett direkt nej till förvärv av statens marker.

Kommunens översiktsplan måste vara kompatibel för det ändamål som den ansökta marken ska användas till. Om marken inte är planerad för det ändamål den är tänkt till vid ett markförvärv, så måste planen ändras. Denna plan ska ändras en gång per mandatperiod och då har privata aktörer rätt att yttra sig. En gång per mandatperiod är inte särskilt ofta, vilket innebär att det kan ta tid att få en plan ändrad. Är inte ändamålet av allmänintresse kan även det bidra till svårigheter att få planen ändrad.

Egna tankar

Kiruna och malmfälten är i en relativt unik situation i och med att hela samhällen måste förändras. Detta är en process som startat och kommer att pågå så länge det finns gruvdrift.

Odlingsgränsen

”Möjligheter och hinder för tillgång till mark”

Ida Tano 22 Just på grund av att situationen är unik så finns det inte lagar och regler som är kompatibla för just denna situation. Detta bidrar till stor osäkerhet om vad som kan och får göras och framför allt hur detta ska göras. Tid är något som det blir sämre och sämre av när det kommer till samhällsomvandlingen. På grund av okunskap tar det mycket tid att reda ut hur alla delar ska fungera, en mall för denna situation saknas.

För 140 år sedan upprättades en gräns för att skydda samer mot intrång, gränsen hade till uppgift att trygga samernas rätt att utnyttja renbetesmarkerna i Norrlands fjällområden. Dessa regler och lagar har levt kvar och det finns både starka åsikter och synpunkter på denna gräns och dess bestämmelser. Det är svårt att debattera mot så pass gamla bestämmelser eftersom många hänvisar till hävd av marken.

I Jämtland har det uppstått tvister mellan samer och staten om äganderätten till viss mark. Det har varit en långlivad och seg tvist. Och risken är att detta även kan uppkomma i norrbotten, av det här slaget eller något annat. Människor har använt marken så länge man kan minnas och det är kanske inte så lätt att överge marker som nyttjats i många hundra år.

Odlingsgränsen

”Möjligheter och hinder för tillgång till mark”

Ida Tano 23

4. Diskussion

I Kiruna och malmfälten pågår det stora samhällsomvandlingar. Gruvan behöver mer mark för att kunna fortsätta sin brytning och staden behöver i sin tur mark för att kunna omlokalisera sig. Staten äger den mesta marken runt Kiruna, så det är inte bara att slänga upp ett ”nytt” samhälle hur som helst. Stor planering och god framförhållning är av stor vikt för att få ett nytt fungerande samhälle som ska vara attraktivt att bo i.

I rapporten ligger det stort fokus på de olika lagarna som styr de som gäller ovan odlingsgränsen, som är statligt ägd mark. Lagarna är det som i stort styr en markanvändning, vid både köp och nyttjande av marken. Riksintressen väger mot varandra, det sociala mot naturen. Människor måste veta att det går att bo i Kiruna, det ska inte bara vara så att det bestäms en plats där staden ska vara och människor inte har någon valmöjlighet.

Eftersom Kiruna har varit placerat på samma ställe i många år så tycker jag att staten borde vara mer generös med att sälja ut mark. Folk måste ha att välja på när det måste flytta på sig, flytta från sina rötter. Risken blir annars att människor väljer att lämna staden, då det kan bli en känsla av ”tvångsflytt”.

Gruvan med sin brytning skapar nya förutsättningar och arbetstillfällen i både Kiruna och Malmfälten, men för att en fortsatt brytning ska kunna ske, måste gruvan ta mark som ligger i samhället i anspråk. Eftersom dessa områden kommer påverkas av deformationer vid en fortsatt brytning är detta nödvändigt. Eftersom mark måste tas i anspråk, så måste en del områden omvandlas till industri mark och människor flytta på sig. För att människor ska kunna flytta på sig krävs det att det finns mark för att bygga nya bostäder och samhälle. Allt hänger ihop och borde också behandlas så. Gruvan behöver arbetskraft för att utvecklas, arbetskraften behöver någonstans att bo, boende behöver någonstans att byggas upp på, mark som inte berörs av deformationer.

Känslan jag får efter att ha arbetat med denna rapport är att det inte ska vara så svårt att få förvärva mark. I teorin ser det kanske ut på ett sätt och i praktiken på ett annat. Det ska inte vara helt omöjligt för en privat aktör att få förvärva mark precis som kommunen får förvärva mark. Och som Björn Andersson säger, de säljer mest mark till privatpersoner.

Jag hittade en paragraf i förordningen om överlåtelse av statens fasta egendom som säger att en fastighetsförvaltande myndighets planering ska samordnas med kommunernas översiktsplanering. Det tas även upp upplåtelse, att denna inte får försvåras om en kommun vill förvärva fast egendom. I och med att kommunen har ett allmänintresse så är också de, de mest attraktiva köparna för staten. Om det är lättare eller på samma nivå som en privat aktör att få förvärva mark, är en bra fråga. Men jag skulle säga att det är lättare för en kommun. De stora problemen med denna unika situation är precis det, den är unik. Varken lagar, bestämmelser, regler eller människor är anpassade efter detta, vilket gör att det tar tid och varje del i det stora blir ett eget projekt, för att lösa hur den frågan ska hanteras. Inga färdiga mallar finns för detta och den här situationen borde vara startskottet för något nytt. Lagar tillämpade på verkligheten som den faktiskt ser och kommer att se ut.

Odlingsgränsen

”Möjligheter och hinder för tillgång till mark”

Ida Tano 24 Den inställningen som finns i delbetänkandet från utredningen om fjällägenheter bör idag övervägas och diskuteras för att Kiruna som stad ska kunna fortsätta att leva och blomstra. Gamla regler (odlingsgräns) kanske inte kan anpassas på dagen samhälle. Samhällsomvandling är en relativt ny företeelse, både som fördel och nackdel. Nu kan bestämmelser sättas upp för eventuella framtida samhällsomvandlingar i andra städer. Nackdelen är just det att det är något nytt och ingen vet riktigt hur detta ska hanteras. Tyvärr så har vi inte allt för mycket tid, risken är att Kiruna tappar en del befolkning och får en dålig status runt om i Sverige och världen. Framför allt är risken att Kiruna tappar den charm som den har idag.

Samarbetet mellan Kiruna Kommun och LKAB kan förbättras, för att lättare och bättre förstå varandras intressen. Kiruna Kommun ansöker om mark för ett nytt samhälle, men SGU (Sveriges geologiska undersökning) är negativa till det då detta område ligger väldigt nära områden som kan vara av intresse för gruvnäringen. För det går ju inte att öppna en ny stadsdel och sedan komma på att det ska bedrivas gruvverksamhet några meter bort.

Övriga frågor som dök upp under arbetets gång, men som inte behandlas i denna rapport, är bland annat det relativt nya begreppet social konsekvens bedömning (SKB eng social impact assessment). Detta borde kunna tillämpas i hela samhällsomvandlingen.

Odlingsgränsen

”Möjligheter och hinder för tillgång till mark”

Ida Tano 25

5. Slutsats

Den stora slutsatsen jag drar, med fakta som underlag, är att det inte ska vara svårt som privat aktör att få förvärva mark av staten. Men attityden är något annorlunda när man pratar med ”folk på stan”. Är det så att det är lättare i teorin än i praktiken? Min uppfattning av den grund jag skapat mig, är att det inte ska vara svårt för en privat aktör att förvärva mark. Jag kan inte hitta ett stort hinder. Flera mindre hinder finns, men många av dessa ska kunna övervinnas för att få förvärva mark, speciellt i Kiruna där situationen är något unik. Kommunen har enligt egna slutsatser lättare att förvärva mark än en privat aktör. Det beror till stor del på det allmänna intresse en kommun har.

Det mesta som styr markanvändning och få tillstånd om förvärv av statens mark är de olika lagar som finns, riksintressen, rennäringen m.fl. Översiktsplanen i kommunen måste även den vara kompatibel för de ändamål ett förvärv avser.

Det är svårt att väga olika riksintressen mot varandra. Alla får ansöka om marken, men kommunen har alltid företräde om ansökan görs på samma mark. Kommunen får alltid yttra sig när en ansökan om förvärv av mark gjorts. LKAB får yttra sig när en ansökan om förvärv av mark gjorts i Kiruna.

Det tar tid, ett till fem år (inkl prisförhandling) att få förvärva mark av staten, god framförhållning är av stor vikt.

 Vilka hinder och möjligheter finns för tillgång till mark ovan odlingsgränsen? Det finns många hinder för förvärv men även flera möjligheter för förvärv. Det som pågår i malmfälten är unikt därför är inte lagar och bestämmelser kompatibla för detta i dags läget. De flesta hinder finns där för att skydda, men väger man ihop dessa så borde många av dem istället bli möjligheter.

Resultatet av frågeställningen bygger mycket på egna slutsatser om ex lagar mot varandra,