Olikheter i samband med den skriftliga interaktionen

I alla intervjuerna var det många diskussioner om i vilka sammanhang de olika personerna valde att använda de olika verktygen för interaktion. Det framgick tydligt att digital natives ofta föredrog interaktion i form av skrift, än att prata telefon. De föredrog mejl, IM och sms framför situationer där telefonen hade kunnat vara ett primärt alternativ för en digital immigrant. Detta är i linje med teorierna i avsnitt 2.3 som beskriver hur digital natives, anser den skriftliga interaktionen mer effektiv än ett telefonsamtal eller ett möte i det fysiskt delade rummet (Turkle, 2017; Colbert, Yee och George, 2016). Digital natives i studien framhävde att de pratade mer i telefon efter att de börjat arbeta, och att de ansåg att det var relativt mycket telefonsamtal i yrkesrollen de hade nu. Digital immigrants å andra sidan, som historiskt upplevt en vardag med i stort sett åtta timmar telefonsamtal om dagen, ansåg att det var väldigt lite telefonsamtal på arbetstid, och att en stor del av telefonsamtalen hade ersatts av mejl och videomöten.

34 Det som hände i den studerade organisationen var att digital natives i vissa situationer anpassade sig till digital immigrants och därmed pratade mer i telefon än vad de kanske annars hade gjort. I takt med det ökade bruket, framkom fördelarna med telefonsamtal framför andra skriftliga kanaler. Leder detta till att de digital natives i sin tur vidareför bruket av telefoner när yngre personer äntrar arbetsmarknaden? Kommer medarbetarna därmed hålla fast vid det traditionella sättet att kommunicera verbalt? Eller i alla fall hålla fast vid det längre än i de organisationer som i huvudsak endast består av digital natives?

Från digital natives sida, och till viss del från digital immigrants, uppstod reflektioner om hur olika personer, eller den motsatta gruppen använde mejl. Det var många olikheter, som presenterat i kapitel 4. Några tyckte att det mejlades istället för att skicka IM, andra tyckte att det mejlades istället för att ringa, och ytterligare någon tyckte att det mejlades istället för att ses i det fysiskt delade rummet. Alla mejlade, men många hade också föredragit andra interaktionskanaler framför mejl.

Precis som nämndes i kapitel 2, hade stor del av den verbala interaktionen på undersökningsenheten ersatts av skriftlig interaktion. Ett verktyg som de flesta verkade förhålla sig till var mejlen. Men det framstod också att de förhöll sig olika till det. I nästa avsnitt ska vi se på ett exempel om skriftspråket.

5.1.2 Språkbruk i den skriftliga interaktionen

Utan att det direkt frågades i intervjuerna angående språkbruket i den skriftliga interaktionen, tog båda digital natives upp det. De upplevde att digital immigrants skriftliga språk skiljde sig från deras eget både i sms och i mejl. Eftersom båda digital natives ansåg att digital immigrants inte använde IM hade de inte någon reflektion kring språket i den kanalen. Författarna uppfattade det som att digital natives ansåg att digital immigrants förhöll sig mer formellt i den skriftliga kommunikationen än vad de själva gjorde. Det gällde både bruket av utropstecken och smileys, men även hälsningsfraser och avslutningsfraser. Som författarna tolkade digital natives i studien, tyckte de att de själva hade ett mer levande och glatt skrivspråk, medan de emellanåt uppfattade digital immigrants skrivspråk som ”stelt” och ”formellt”.

Att skriftlig kommunikation skulle resultera i fler överord och proklamerad närhet, än kommunikation i det fysiskt delade rummet (Gillberg, 2014), stämmer nog bättre in på digital natives än på digital immigrants i studien. Att det stämmer bättre in på digital natives är naturligt, då de som ”infödda” är mer till fullo integrerade i det digitala samhället.

35 Den skriftliga interaktionen, på det sätt som den tillämpas i Gillbergs (2014) studier, är ju interaktionen som ersatt den verbala. I de tillfällen där skriften i modern tid ersatt den verbala interaktionen, kan det vara så att skriftspråket blir mer informellt och levande, på så sätt som vi är vana vid det verbala talspråket. Ponera att digital immigrants, ser den skriftliga interaktionen som mer formell, då skulle det eventuellt innebära att digital immigrants saknar det skriftspråk som Gillberg (2014), men även digital natives beskriver. Enligt digital natives upplevde de att digital immigrants inte alltid uttryckte sig lika informellt och som digital natives själva var vana vid. Digital immigrants har som vuxna kommit in i det digitala samhället, och de har alltså med sig de traditioner och sätt att kommunicera som användes innan de digitala verktygen överförde det verbala talspråket till de skriftliga interaktionskanalerna. På så sätt uppstår uppenbarligen en olikhet vid bruket av skriftspråket i de olika sammanhangen. Bemärk att detta inte var en skillnad i bruket av verktygen, utan bruket av skriftspråket i verktygen.

Då det inte ställdes en specifik fråga kring huruvida intervjupersonerna hade reflekterat över språket i de olika verktygen, finns det ingen data på vad digital immigrants i studien tänkte angående saken.

5.1.3 Att göra på sitt sätt

Ovan var ett exempel där en digital natives ändrar och anpassar sin interaktion till den andra gruppens beteende. Men vi fick också många historier berättade för oss om olikheterna, utan att det egentligen berättades några konsekvenser. Digital immigrants skrev till exempel hela meddelandet i ämnesraden, något de tyckte var mycket praktiskt. Digital natives stängde dörren när de arbetade, kanske för att inte bli störda. Digital natives skickade IM med ibland bristfällig respons på andra sidan. Många fortsatte på sitt sätt, det sätt de tyckte var bäst. En digital native poängterade till och med att den försökte tipsa sina kollegor om andra sätt att lösa uppgiften, men uppfattade att tipsen inte alltid togs emot på önskat sätt. Men vad blir konsekvenserna av detta? Kanske är det inte värre än att människor ser olika ut, pratar olika dialekt, gillar olika kläder och har olika intressen på sin fritid? Å ena sidan efterfrågar de flesta organisationerna mångfald, å andra sidan efterfrågar vi en gemensam företagskultur. Att hitta rätt balans är en ständigt återkommande faktor.

Tillbaka till situationen i kapitel 4.1 där en digital native berättade om när den skulle stämma träff för promenad efter lunchen med sin digital immigrants-kollega. Det intressanta här var att den intervjuade digital natives tyckte att den tydligt kommunicerade att de skulle höras av via

36 sms, medan kollegan som var en digital immigrant var övertygad om att de kommit överens om att de skulle höras av via telefonsamtal. Författarna vet naturligtvis inte vilka ord som utväxlades, men det intressanta är att båda personerna hörde den kommunikationskanal de själva ansåg som den mest självklara i situationen. Ett tydligt exempel där båda gjorde på sitt eget sätt.